Inför det här fönstret hade man tveklöst varit nöjd med fyra poäng. Men efter segern i Italien förändrades det. Även om jag varnade för den här matchen på förhand så trodde jag att vi skulle fixa en seger.
Så blev det inte. Och länge var det som mot Italien – att vi hade otroligt svårt att skapa målchanser. Totalt sett tycker jag att Serbien var förtjänt av poängen. Hemmalaget försvarade sig bra, och ställde om farligt.
Men det var ju tydligt att man inte bryr sig om damfotboll i landet. Lördagens VM-kvalmatch spelades inför några få åskådare på serbiska fotbollsförbundets anläggning en bit utanför Belgrad. Jag vet inte om det var kanslibyggnader man såg bakom ena målet, oavsett kändes de inte jättecharmiga.
Matchen var under långa stunder också rätt ocharmig. Första halvleken gick på poäng till Serbien. I den andra var det svenskt övertag.
Men det började darrigt när Julia Zigiotti Olme slog en riskfylld bakåtpass till Jennifer Falk, som var onödigt kall. Det blev ett riktigt otäckt motlägg just till vänster om det svenska målet.
Två offensiva svenska byten i 53:e minuten var det som fick fart på det svenska laget. In kom Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. Och resten av matchen hade vårt lag greppet.
Fast man blev lite nervös när Miljana Ivanovic var nära att rinna igenom. Annars var det alltså Sverige som hade bollen. Vi kom också till flera riktigt bra chanser.
Först hade Johanna Rytting Kaneryd ett okej genombrott som avslutades med ett vänsterskott. En bättre chans var det när Felicia Schröder jobbade fram bollen till Rolfö i straffområdet. Det var ett fint förarbete. Men tyvärr levererades bollen bakom Rolfö. Annars hade det nog blivit mål. Nu gick skottet utanför.
Tony Gustavsson gjort ytterligare två offensiva byten med kvarten kvar. In kom Rosa Kafaji och Evelyn Ijeh. Där hade jag låtit Felicia Schröder fortsätta. Jag hade bytt ut en av backarna och kört Rolfö som vänsterback.
Nu blev Rolfö istället högerytter. Och hennes inlägg visade sig bli Sverige farligaste vapen. Kafafi fick ett kanonläge direkt på ett sådan. Det blev dock bortblåst för offside på Blackstenius. Och en stund senare var svenska serbiskan Emma Petrovic nära att göra självmål på ett sådant inlägg och därmed bli svensk matchvinnare. Men bollen gick utanför. Kafaji hade dessför innan haft ytterligare ett läge, där avslutet gick över.
I sjunde övertidsminuten slog Sverige äntligen en bra hörna. Kafaji nickade Zigiottis inlägg. Fast utanför. Sverige fick bara med sig en poäng från Serbien. Det är verkligen en jättestor besvikelse.
Som jag skrev i halvtid så är det här en sådan match som vi tidigare har vunnit på tyngd och skicklighet på fasta situationer. Men i dag var kvaliteten alldeles för dålig. Man saknade verkligen Jonna Anderssons vänsterfot.
De bästa inläggen slog alltså Rolfö från högerkanten. I övrigt var inlägg och inspel genomgående för svaga. Och då testades ändå flera olika hörnläggare.
En blogg om internationell damfotboll 
Serbien tar steg framåt, det är intressant. Poljak kunde ha dödat matchen med sitt skott.
Oerhört nonchalant match av Sverige. Vi får hoppas att Italien slår Danmark. Annars kommer danskorna vara i förarsätet i gruppen.
Absolut. Jag kan förstå om serbiskorna är besvikna över att inte vinna den här matchen. För de visade både mod och spets i kontringarna. De tog inte chansen att vila under kontringarna, utan de gick varje gång med mycket folk när chanserna kom.
Två kryss mellan Italien och Danmark borde ju vara bra för svensk del.
Matchen visar hur lite ranking betyder. Sverige rankade femma mot Serbien rankade 33:a. Ett motiverat Serbien hemma mot ett trubbigt och slafsigt Sverige. Det luktar inte direkt medaljer om Sverige till kommande mästerskap. Svenska spelare som står och tänker och sular bollen innan de äntligen får till en passning. Svenska spelare som passar bakom sin spelare. Jag trodde inte det förekom på den här nivån. Som vanligt hade Sverige TÅLAMOD och då kan det gå så här. Svagt!
Jag tyckte att det var Serbien som hade tålamod. De låg rätt i positionerna och väntade tålmodigt ut kontringschanserna. Sverige var inte tålmodigt, utan idéfattigt. Det var ju i princip bara Fridolina Rolfös inlägg som oroade hemmaspelarna.
Serbien hade rätt sorts tålamod – det produktiva när man är nöjd med oavgjort. Sverige hade, som så ofta, fel sorts tålamod: alibipassningar, någon annan ska göra det viktigaste jobbet och den viktigaste passningen samt framför allt: mål. Sverige lajar omkring och bromsar sig igenom matchen. De trodde, som så ofta, att det löser sig till slut när någon annan gör mål. Hade ett England, ett Tyskland eller ett USA uppträtt så här? Knappast. Fel tålamod och en svag laginsats.
(((Till sist: jag kryssar aldrig i rutan att få meddelanden/svar till min e-post, ändå kommer de. Varken mina inlägg eller eventuella svar är så viktiga…)))
Jag kan tyvärr inte göra så mycket kring de där e-post-meddelandena. Det sköts av WordPress.
Det svenska anfallsspelet finns knappt. Och att taktiken på slutet (sista kvarten) är att slå inlägg från nästan mitten av plan känns som att det är något fundamentalt fel i coachningen.
Idag var det dessutom flera som inte stod att känna igen. Jusu Bah, Angeldahl och Ziggiotti hade jag på min lista över byten ganska tidigt.
På grund av att Jusu Bah inte kom igång försvann i princip den kanten och på andra fanns inget vägvinnande samarbete mellan JRK och Smilla.
Håller också med om de sena bytena som bara var offensiva, det blir ofta för många kockar i och runt straffområdet.
Det positiva är att vi har fått fyra poäng på ett mål och knappt en handfull halvchanser på 180 minuter…
Slovenien-Österrike 1-0 var ju en liten skräll.
Och Italien–Danmark 1–1 innebär ju att Italien får väldigt svårt att vinna gruppen. Att bara ta en poäng på hemmaplan mot de två huvudkonkurrenterna brukar inte vara något segerrecept.