I går eftermiddag blev jag lite förvånad när jag fick se en TT-artikel om att de media och de damallsvenska tränarna hade tippat Häcken som årets guldlag.

Förvåningen rörde inte själva tipset, som ju känns rätt rimligt. Däremot var jag överraskad av att det hade varit damallsvensk upptaktsträff under tisdagen. Nu är det länge sedan jag hade möjlighet att vara närvarande på en sådan. För just den här perioden varje år brukar jag ägna såväl all tid som energi åt att göra en bilaga om lokalfotboll på lägre nivå.

Men jag brukar veta när upptaktsträffen är, och jag brukar kunna ha ett öga, eller öra på den. Men jag hade inte en aning om att den skulle arrangeras i dag. Verkligen ingen aning. Det kan ha varit jag som har varit ouppmärksam. Eller så kan det vara så att EfD gjort ett genomuselt jobb med att marknadsföra arrangemanget. Ni får själva välja vilket alternativ ni tycker känns bäst.

Nu kanske det inte spelar någon roll. För upptaktsträffen verkar inte ha sänts någonstans. Överhuvud taget går det rätt dåligt för EfD i marknadsföringen av vår högsta serie. För ett tag sedan meddelade man ju att Damallsvenskan Fantasy läggs ner.

Men det var alltså upptaktsträff i går. När jag kollade lite närmare kring de där tipsen noterade jag att tränarna har tippat Malmö FF som mästarlag. Det känns ju däremot lite konstigt med tanke på MFF:s svaga cupspel. Men man räknar väl med att Di himmelsblå skall få ihop laget under kommande två veckor.

Malmö kom ju faktiskt bara trea i sin cupgrupp efter hemmaförluster mot både Piteå och Kristanstad – två lag som tippas på tabellens undre halva.

Att ett brandskattat KDFF skall spela semifinal är ju för övrigt högst skrällartat, speciellt eftersom man inledde med en både svag och mållös insats i Umeå.

Jag har som sagt haft fokus på lokalfotboll i några dagar, och kommer att ha det i drygt två veckor till. Därför såg jag ingen av matcherna i gruppspelets avgörande omgång. Däremot har jag sett höjdpunkter från matcherna.

Och från mötet MFF–KDFF var väl den spontana känslan att Kristianstads seger grundlades av att en storspelande Moa Olsson tog en ganska klar seger i målvaktsmatchen mot Zecira Musovic.

Även i den på förhand intressanta gruppfinalen mellan Djurgården och Norrköping hamnade tyvärr en målvakt i fokus. Där var det fördel Peking inför avspark. Men det förändrades när Sofia Hjern bjöd Urara Watanabe på ett ledningsmål. Och mål påverkar matchbilder.

Djurgården vann gruppen på full poäng, och tar emot den andra fullpoängaren Häcken i fredagens semifinal. Samma kväll får Hammarby åka till Skåne för att möta Kristianstad. Utgångstipset är förstås att det blir final mellan de båda bortalagen. Men just att de spelar sina semifinaler på bortaplan gör det lite mer spännande.

För övrigt förstår jag inte varför Häcken skall spela på bortaplan. I herrarnas cup seedas de gruppsegrare som har bäst tabellrad i första slutspelsomgången, vilket innebär att de garanteras hemmamatch. Jag tycker att damernas cup borde ha samma regler, vilket skulle ha inneburit att Djurgården och Häcken skulle ha haft hemmamatch i semifinalen.

På andra sidan jordklotet är det nu finalklart i det asiatiska mästerskapet. Under tisdagen vann värdnationen Australien med 2–1 mot Kina i sin semifinal. Och nyss har Japan säkrat sin finalplats via klara 4–1 mot Sydkorea.

Från vad jag har sett har Japan varit turneringens klart bästa lag. Inför dagens match hade man 24–0 på fyra matcher. Nu sprack nollan, men 28–1 på vägen till final ger ändå ett imponerande snitt.

Och för mig är således Nils Nielsens Nadeshiko solklar guldfavorit i finalen mot Joe Montemurros lag. The Matildas har mer hackat sig fram genom turneringen. De har levt tungt på individuella prestationer, framför allt stabilt målskytte från Sam Kerr (fyra mål) och formtoppade Alanna Kennedy (fem mål).

Finalen spelas på Stadium Australia på lördag, 10.00 svensk tid. Och precis som alla andra matcher i turneringen skall den gå att se på turneringens Youtubesida. Jag tror att det kommer att bli en riktigt sevärd match.

Huvuddelen av matcherna har ju spelats under förmiddagar, svensk tid. Jag har försökt kika på så mycket som möjligt parallellt med jobb och annat. Ibland upptäcker man spelare man tidigare inte haft koll på. I Kinas lag har jag noterat en duktig ytterforward med annorlunda namn.

Det har stått Wurigumula på ryggen på lagets nummer nio. Det sticker ju ut eftersom det inte låter ett dugg kinesiskt. När jag igår googlade henne fick jag fram att hon är av mongolisk härkomst. Men framför allt förvånades jag över att hon egentligen heter Urgamal, något som framgår om man klickar in på hennes namn.

Wurigumula är nämligen den kinesiska varianten av det mongoliska namnet Urgamal. Det senare är alltså anfallarens riktiga namn, och antyder att hon skulle kunna vara väldigt till åren kommen. Men Urgamal fyller 30 i augusti. Hon är alltså inte direkt urgammal.

Jag hoppas väl för övrigt att Urgamal betyder något annat på mongoliska än på svenska.

Utöver lördagens final återstår ytterligare två matcher i mästerskapet i Australien. Under torsdagen skall ytterligare två lag kvala in till nästa års VM-slutspel. Hittills har fem länder säkrat sina platser. Utöver värdnationen Brasilien är det klart att Australien, Japan, Kina och Sydkorea får spela VM.

Under torsdagen spelas två direkt avgörande VM-kvalmatcher. Först ställs Taiwan mot Nordkorea och sedan spelar Filippinerna mot Uzbekistan.

Det skulle jag säga är lite tråkigt, för utifrån vad jag har sett är just Nordkorea och Taiwan de två bästa lagen av de fyra. Taiwan har varit turneringens skrällgäng. De föll ”bara” med 2–0 mot Japan, kom grupptvåa och tog kvartsfinalen mot Kina till förlängning. Jag tror att de hade haft bra chans mot både Filippinerna och Uzbekistan. Men nu känns det som att Asiens två sista direktplatser kommer att tas av Nordkorea och Filippinerna.

Slutligen tillbaka till Europa – och till den gångna helgen. Där väl den engelska ligacupfinalen mellan Chelsea och Manchester United den internationella höjdpunkten. Det blev Johanna Rytting Kaneryd och Nathalie Björn i Londonklubben som fick jubla.

Fast för Björn blev det även tårar. Sveriges bästa spelare 2025 hann nämligen knappt göra comeback efter sin skada förrän hon blev skadad igen. Jag såg inte matchen, och har sett olika uppgifter på speltid.

Men fattar jag rätt så hann hon inte ens spela i en minut innan det drog till i vaden. Och nu verkar säsongen vara över för backklippan. Det är riktigt dåliga nyheter. För vi hade definitivt behövt Björn i resten av VM-kvalet.