Den 2 juli 2011 vann Sverige med 1–0 mot Nordkorea i VM efter att Lisa Dahlkvist gjort målet, snyggt framspelad av Linda Forsberg och Therese Sjögran, och Sara Thunebro agerat räddade ängel på mållinjen i samband med en hörna på slutet.
När USA fyra timmar senare vann mot Colombia innebar var Sverige klart för kvartsfinal, samtidigt som Nordkorea var utslaget med en gruppmatch kvar att spela. Efter matchen fastnade flera nordkoreanska spelare i dopningskontroller.
Skandalen påverkade nordkoreansk damfotboll i flera år. Landet stängdes av från VM 2015 och när man kom tillbaka blev laget oseedat i kvalet till VM 2019. Där lottades man mot grannen Sydkorea, och åkte ut på målskillnad. I senaste VM-kvalet drog man sig ur till följd av covid-19-pandemin.
Den där matchen i Augsburg för snart 15 år sedan är alltså Nordkoreas senaste ”levande” VM-match. Men nästa sommar är den kontroversiella diktaturen tillbaka på damfotbollens största scen. I dag vann man nämligen den avgörande VM-kvalmatchen mot Taiwan med överlägsna 4–0 – se höjdpunkter här.
Jag har ju hyllat lagets spelskicklighet under turneringen, framför allt har deras speluppläggare Myong Yu-Jong varit fantastisk. I dag var hon avstängd på grund av gula kort. Det gjorde inte så mycket, för Nordkorea har fler duktiga spelare. I dag fick exempelvis skickliga vänsterforwarden Hong Song-Ok spela som nia – och gjorde tre mål. Andra spelare som jag nämnt är mittbacken och tillika lagkaptenen An Kuk-Hyang samt offensiva supertalangen Choe Il-Son.
Den sistnämnda blev dubbel världsmästare för två år sedan. 2024 vann ju Nordkorea både F17- och F20-VM. Choe Il-Son var med i båda lagen. Och i F20-VM tog hon både hem skytteligan och priset till turneringens bästa spelare.
Nordkoreas svaghet har varit effektiviteten. I kvartsfinalen spelade man långa stunder ut Australien. Till slut hade man 62–38 i bollinnehav, 25–4 i avslut, 10–1 i hörnor och 10–2 i avslut mot mål. Det var ju bara den där lilla detaljen att The Matildas gjorde mål på båda sina skott inom ramen, medan Nordkorea bara satte ett av sina tio.
Nu har Nordkorea drygt ett år på sig att träna avslut inför comebacken i VM. De får sällskap av Filippinerna under turneringen i Brasilien. Den tidigare Linköpings- och AIK-backen Angela Beard visade vägen för sitt land i VM-playoffet mot Uzbekistan.
I början av den andra halvleken mötte Beard snyggt bollen med en bredsidesvolley, som gick in via ribban. Det betydde 1–0-ledning, och grepp om matchen – se målet här. Strax efter gjorde Filippinerna även 2–0, vilket också blev slutresultatet. Därmed spelar Filippinerna VM för andra gången i historien – och även andra gången i rad.
För tre år sedan skrällvann ju Filippinerna med 1–0 mot värdnationen Nya Zeeland. Ett resultat som i efterhand får anses vara huvudorsaken till att ”Football Ferns” försvann redan i gruppspelet. I övrigt blev det förluster för Filippinerna med 2–0 mot Schweiz och 6–0 mot Norge.
Det innebär att vi nu har sju VM-klara länder:
- Brasilien (värdnation)
- Australien
- Japan
- Kina
- Sydkorea
- Nordkorea
- Filippinerna
För Taiwan och Uzbekistan lever ännu hoppet om VM-spel. De båda nationerna har en livlina i slutet av året. I november eller december skall nämligen tio lag göra upp om tre VM-platser i ett så kallat interkontinentalt playoff. Utöver de båda asiatiska lagen har Europa en plats, Oceanien en samt att Afrika, Nordamerika och Sydamerika har två platser vardera.
En blogg om internationell damfotboll 
Snygga mål av Nordkorea, dessutom tre av fyra på nick. Det är ju märkligt att de ändå kan vara så bra med tanke på det lilla utbyte de har med andra länder. Hur lyckas de utvecklas bakom järnridån?
Länge sedan jag läste om Nordkoreas fotbollsunder, kan rentav ha varit i anslutning till dopingskandalen.
Men av vad jag minns så har landet sedan lång tid tillbaka haft fotboll i sin skolplan och likt CCCP framgångsrika hockeylag har fotbollsdamerna i mycket varit kopplat till militären. Man kan misstänka att dem allra flesta har spelat ihop sedan unga barnsben. Det i en troligtvis för oss väldigt krävande miljö. En form av superakademi kanske man säga. Men jag vet inte egentligen inte mycket om landet och då kanske rentav fel att spekulera. Nåväl, nu har jag plitat ned några rader och låter det stå.
Kanske har vi mer kunniga i denna blog?
Du har säkert rätt, Christian. De drillas säkert hårt och spelar bara fotboll hela tiden. Ändå imponerande att de kan vara så bra, med tanke på att deras utbyte är så litet och att inga spelar utomlands.
Funderar, kanske att deras framgångar som signaturen Sigge är inne på kan bero på att damfotbollen är relativt ung som sport, särskilt på en mer professionell nivå.
Att Nordkoreas system med fotbollen redan schemalagd på skolnivå följt av militärisk disciplin, träning kombinerat med sannolikt få om några spelarövergångar ger riktiga lagmaskiner. Eventuellt skolas tränarna utomlands.
Att detta arbetssätt väldigt väl kompenserar bristen på internationellt utbyte, i vart fall upp till en viss nivå.
Om än förstås väldigt annorlunda., så är Barcelona ett europeiskt exempel. Föregångare i sitt land gällande en satsning på damfotboll. Suger upp, om inte hela så omfattande delar av landets fotbollstalanger till sina akademilag. Fostras att spela Barca fotboll. Med tiden blir A-laget riktigt starkt, landslaget fyllt av Barcelonas spelare likaså, tjejer som dagligen spelar med varandra.
Nordkoreas framgångar i damfotbollen säger en del om avsaknaden av konkurrens i sporten jämfört med herrfotbollen. I herrfotboll har Nordkorea inte mycket att komma med. När laget var med i VM 2010 åkte dom hem med noll poäng och 1-12 i målskillnad. Att Nordkorea ens kvalade in till VM var sensationellt. I herrfotboll är det otänkbart att nå världstoppen utan internationellt utbyte.
Klart är ju att damfotbollen är stor i andra länder än herrfotbollen. När det gäller konkurrensen ökar den. Och det är väl ändå ganska talande att Nordkorea kan vinna ungdomsmästerskap, men trots stor spelmässig dominans ändå förlorar mot både Kina och Australien på seniornivå. Sett till skicklighet tyckte jag att de nordkoreanska spelarna var överlägsna de australiska.
Men det känns troligt att Nordkorea fick lida av att man inte möter så många olika motståndare. Ett damlandslag kan ju sparras mot pojklag, men för att bli bäst behöver man nog löpande ställas mot andra topplag med olika spelstilar.
Fast det kan ju också beror på kulturella skillnader i hur killar resp tjejer idrottar i ett land. Det skulle kunna vara i Nordkorea som i USA där fotboll (soccer) är väldigt stor på tjejsidan men bland killarna hamnar sporttalangerna i stor utsträckning i andra sporter. Har ingen aning om det är så även i Nordkorea men känns väl inte helt orimligt.
Men visst, konkorrensen på högsta nivå i Europa har ju historiskt varit klart högre på herrsidan än på damsidan där kvinnliga idrottstalanger i regel inte hamnat i fotbollen. Men det håller ju på att ändras rätt snabbt, i alla fall i flera stora europeiska fotbollsländer.
Nordkoreas svaga insats i VM 2010 analyserades bland annat just utifrån att spelarna i stort sett aldrig ställdes inför internationellt motstånd på högsta nivå. I damfotbollen går det tydligen att nå internationell toppnivå utan internationell exponering i herrfotbollen går det inte på grund av konkurrensen är brutal. Att damfotbollen är stor i andra länder än herrfotbollen (en sanning med modifikation) är en annan diskussion. Det är sant att fotboll är populärare bland flickor än pojkar i USA, men fotbollen i USA har aldrig varit internationellt isolerad utan internationellt utbyte har funnits hela tiden. Dessutom är USA ett enormt land. Varför är det så kontroversiellt att påpeka att damfotbollens internationella konkurrenskraft är långt bakom herrfotbollens, vilket Nordkoreas damframgångar visar? Det är att sätta saker i perspektiv.
Det är ju absolut ingen tvekan om att det relativt sett är hårdare konkurrens på herrsidan än på damsidan. Tror inte det är kontroversiellt, eller? I en given årskurs är det väl i Sverige ungefär 2-3 ggr så många killar som tjejer som spelar fotboll. I de flesta länder ännu större skillnader.
Men att det är just det som är orsaken till att Nordkorea lyckas på damsidan är inte helt givet tycker jag. På herrsidan kom ju pyttelandet Island långt för några år sen och nyligen kom lilla Norge långt före Italien i VM-kvalet.
Både Island och Norge har spelare som spelar utomlands. Hade islänningar och norrmän bara spelat i dom egna ligorna och enbart mött annat motstånd i kvalmatcher hade dom aldrig nått sina framgångar. Jag tror knappast att Nordkoreas svaga resultat i herrfotboll beror på att dom som bestämmer i landet eller för den delen befolkningen är ointresserade av herrfotboll eller att nordkoreanska män av någon fysisk anledning är oförmögna att spela bra fotboll. Då hade Nordkorea inte kvalat in till VM 1966 och 2010. Nä, skillnaden handlar om konkurrensen i internationell herr- respektive damfotboll vilket gör det lättare att nå långt i damfotboll. Där finns också en stor del av förklaringen till varför dam- och herrfotbollen är stor i olika länder. Har svårt att förstå behovet av krystade, politiskt korrekta förklaringar.