Det var inte briljant. Men det var tre poäng. Och det var hållen nolla. Sverige ägde den andra halvleken utan att skapa hysteriskt många vassa målchanser. Men Stina Blackstenius räddade dagen.
Som jag skrev inför avspark är fotboll ett spel där det är svårt att göra mål. Och framgångsrika lag är ofta de som håller nollan och bara behöver hitta rätt en gång per match. I dag blev det just så.
I SVT:s pausintervju pratade assisterande förbundskapten Johanna Almgren om att Blackstenius gjorde bra löpningar före paus, men inte fick bollen. I början av den andra halvleken sökte de svenska spelarna den nya lagkaptenen hela tiden.
Och efter 4.25, när Matilda Vinberg hittade in till anfallaren med en fin passning, blev det utdelning. Blackstenius löpte snyggt in framför sin försvarare, tog med bollen med vänstern på första tillslaget och satte den i bortre med högern på det andra. Snyggt. Och alltså otroligt viktigt.
Skönt att det var Blackstenius som hittade målet. Det är ju alltid extra viktigt att forwards får göra mål. Och Arsenalanfallaren har faktiskt varit effektiv hela säsongen. Faktum är att hon trots begränsad speltid har gjort en bra säsong i engelska WSL. Ser man till antal mål per spelade minuter är hon fyra i skytteligan. Hennes sju fullträffar på 695 minuter innebär ett mål per 99 spelade minuter.
Före sig i den ligan har hon klubbkompisen Chloe Kelly som behöver 85 minuter för att göra ett mål samt Manchester Cityduon Kerolin och Khadija ”Bunny” Shaw som behöver 86 respektive 93 minuter.
Kollar vi spelarkritik tycker jag att Matilda Vinberg visade bra klass när hon fick chansen. Även Rosa Kafaji tog chansen när hon fick den. Hon var den andra halvlekens bästa spelare.
Jag hade faktiskt bara 3–1 i klara målchanser i den andra halvleken, alltså totalt 8–3. Så Sverige skapade mer före paus.
Personligen satt jag och var lite otrygg med mittbacksparet före paus. Jag hade just gjort en anteckning om att det kändes tryggare med Amanda Ilestedt när hon slog hål i luften och bjöd Serbien och pigga Nina Matejic på gästernas enda målchans efter paus.
Vi får se om Tony Gustavsson kan hitta trygghet i mittförsvaret till nästa samling. För då avgörs det. Två segrar och Sverige vinner gruppen. Om det blir tvåmålsseger mot Danmark den 5 juni räcker det dessutom med kryss mot Italien fyra dagar senare.
En blogg om internationell damfotboll 
Okej, Ilestedt hade den där missen, men i övrigt kändes det som; herrejösses, äntligen en vuxen i rummet. Bella på bänken i nästa match och Ilestedt in. Så får det bli.
Köper den beskrivningen. Och jag hade inte haft något emot om Ilestedt hade fått Alice Carlsson bredvid sig.
Två snabba punkter innan min hobbyanalys av de senaste matcherna i nästa inlägg.
1. Blackstenius ska ha böter vid mer än 3 touch innan hon släpper bollen, hon är världsklass innan 3 touch men medelmåtta i damallsvenskan vid 4 eller fler.
2. Danmarks andra mål är en lagsmiss mer än Bellas misstag. Vid uppspelet till målet är Reidy, Nilden, Angeldal och Zigiotty alla felplacerade, Nellhage täcker upp för Reidy vilket lämnar Bella med hela mitten mot 2 Danskor.
Håller med din hobby analys.
Blackstenius styrka är i box, snabbt komma till avslut.
Mot spelförande lag är hon fortfarande snabb och stark nog att ligga på kontring och störa backar av hög klass.
Såg långt efter match en intervju med Elena Sadiku som är inne på samma sak som dig. Själv tänkte jag bara på att Angeldahl helt släppte
sin danska. Sen gör Bella själv ett misstag, men gågatan, ja den fanns där oavsett.
Jag måste räkna Blackstenius tillslag framöver… Tycker verkligen att hon har jobbat upp sin förstatouch rejält. Och även sin speluppfattning. Men det kan stämma att hon blir lite passiv efter två tillslag.
När det gäller Danmarks 2–1-mål är det fortsatt Bella som gör en jättemiss. Hon är på försvarssida om Cecilie Fløe, men chansar på att kliva framför den danska forwarden och missar bollen helt. Det är en riktigt grov miss. Så Andersson är den stora boven. Men Elma Junttila Nelhage, Amanda Nildén och Filippa Angeldahl gör också misstag. Nelhage går onödigt långt ut på högerkanten, och lämnar Andersson en mot en i mitten. Och Nildén och Angeldahl är de som borde ha fångat upp Janni Thomsen i hennes löpning. Men Thomsen gör det smart och springer bort från Nildén, in bakom Angeldahl, innan danskan viker av framåt. Det går inte att veta hur kommunikationen var på planen. Thomsen spelade central mittfältare, och var egentligen Angeldahls ansvar. Men Nildén var närmast och borde ha följt med i löpningen tills hon var säker på att Angeldahl hade koll på faran.
Dock, är det återigen Bella Andersson som gör den stora missen. Utan hennes bom hade man inte tänkt på de andra missarna.
Som jag skrev i mitt andra inlägg tycker jag felet börjar redan med taktiska uppställningen och sen med Reidys löpning.
Skrev även att enda garanterat lyckade aktionen hade varit om Bella hade brutit bollen men vid närmare eftertanke hade nog en rutinerad mittback kommit på den faktiska lösningen.
När jag tänkte what would Fischer do blev det rätt uppenbart att en taktisk frispark genom att springa ner Cecilie Fløe och ett gult kort hade varit det rätta beslutet.
Strax över 20000 på läktaren, det måste man ändå säga är rätt bra.
Bra var annars något som lös med sin frånvaro. Så kändes det på plats.
Väl hemma så sitter tyvärr besvikelsen kvar.
Sverige mötte ett riktigt svagt Serbien utan att kunna spela bra boll.
Återigen visar man på oförmåga i att kunna föra spelet på det sättet att man faktiskt på allvar skapar tillräckligt bra chanser. Tillräckligt sevärd fotboll.
Felbesluten var många. Försök till avslut fanns där men utan kvalitet.
Till det positiva. Inspelet från Vinberg till Blackstenius bra.
Avslutet där det ska sitta.
Angeldahl skott förtjänade ett bättre öde.
På tåget hem får man välja mellan att le eller konfunderas.
Åter har media ett för stort fokus på backarna.
Ja visst är det så att Nelhage slår en svag passning som leder till att Falk får briljera och rädda Sverige från 0-1.
Det och Ilestedts hål i luften är i det stora de misstag mittbackarna gör idag.
Tur att Serbien inte gjorde mål på Ilestedts grova miss. Då hade krisen varit total.
Men nej, sanningen är ju att mittbackarna inte hade mycket alls att göra idag.
Dem ska varken ska hyllas eller ifrågasättas.
Fokuset bör ligga på mittfältet och bristen på kreativitet och bolltempo.
Att man mot lag som dessa bör komma runt på kanterna om och om igen. Ha spelare i boxen som är starka nog i huvudspelet. Ha en 10:a som kan se och spela in bollen i de små ytor som alltid finns.
Jag har försvarat förbundskaptenens gällande laguttagningar utan att kunna förstå dem alla (så är det nog alltid). Har väldigt svårt att förstå hur Tony G tänker när man utelämnar vissa spelare och istället har spelare på fel positioner.
Utöver det under match återkommande kastar om vart på plan några ska spela.
I paus byter man in Ilestedt för att få in en högerfot. Vad sägs om att göra det från början? Istället tar man ut en ung tjej i paus, som förvisso inte gjort något större väsen av sig, inte eller något misstag värt namnet.
Man stoppar också in Kafaji, men nej inte som 10:a. Utan på en kant. Det då laget fullkomligen ropat efter en 10:a. Först när JRK kommer in får Kafaji äntligen gå in i mitten. JRK fick förstås börja till vänster och tanken att jag orkar snart inte mer gnagde sig allt starkare.
Nu blev det lyckligtvis 1-0. Viktiga poäng, men det här känns ju verkligen inte bra.
Efter 2 matcher och 2-2 känns ineffektivitet som det stora ledordet för spelet just nu.
Danmarksmatchen:
Tycker att trots kraftigt övertag i Danmarksmatchen var Sveriges spel i uppbyggnadsfasen förbryllande. I stort var det 3 backar som stod och bollade mellan sig och Zigiotti Olme ensam i mitten omringad av danskor så hon kan enbart spela tillbaka till backlinjen. Enda kreativa uppspelspunkten var Angeldal som gick ut mot kanterna och hittade en yta att vända upp i. Resterande spelare låg på en rak linje i höjd med danskornas backlinje. Detta tryckte tillbaka danskorna men gjorde också att det alltid fanns en ny danska som låg nära om en förlorade en närkamp eller missade sin markering vilket ledde till halvchanser men få klara målchanser. Denna uppställning gjorde även att nästan varje gång bollen förlorades i mitten av danskornas planhalva så hade Danmark numerärt överläge när de gick på kontring vilket är en rätt otacksam uppgift för en oerfaren backlinje.
När Rolfö kommer in droppar hon ner och blir tillsammans med Angeldal uppspelningspunkter som offensiva mittfältare. Detta leder till att Sverige enklare hittar igenom Danmarks försvar men nu består defensiven bara av 3 backslinjen och Zigiotti Olme vilket visar sig vid 2-1 målet vara ett ödesdigert misstag.
Vid målet så får Reidy för sig att försöka pressa och gör en löpning mot Kuhl så att både hon och Smilla hamnar i en offensiv position jämte varandra hos en Kuhl som sedan länge släppt bollen vidare till sin vänsterback. Samtidigt tar Bredgaard en löpning in i den numera öppna ytan och Rolfö släpper henne totalt vilket tvingar Nelhage att fatta ett beslut som blir att täcka upp den tomma ytan. Redan nu har Danmark ett 3 mot 2 läge så länge en helt opressad Svava kan slå bollen över de 5 svenska spelarna som står i ingenmansland där enbart 2 danska spelare befinner sig vilket hon förstås klarar av. Såklart begår Bella här ett misstag när hon försöker bryta in framför Fløe men även om hon avvaktar och inte försöker bryta så kan Fløe skarva fram bollen till en fri Thomsen med samma resultat, enda lyckade aktionen hade varit om hon lyckats bryta bollen.
Tycker efter dessa 2 matcher att det finns några lärdomar som jag tror Gustafsson tagit med sig.
1. Kafadji ska spela och gärna centralt (men tror hon fixar en ytterroll också).
2. Fyrbackslinje för att hjälpa oerfarna mittbackar.
3. Vi kan inte ha 3 toppforwards på plan samtidigt utan någon måste droppa ner under uppspelsfasen som Vinberg gör vid målet mot Serbien.
4. Jusu Bah är kanske inte en lika stor talang som Schröder men för landslaget just nu är hon en nyttigare spelare.
Inlägget är redan för långt och svamligt så skippar att försöka analysera Serbien matchen.
Håller med om punkt 1 (i alla fall tills Anvegård blir uttagen). Och kanske 2. Tycker att Ilestedt ska starta kommande matcher, särskilt om inte Björn är tillbaka.
Håller inte med om punkt 4. Inte pga. Jusu Bah, hon har bidragit med viktiga aktioner, mål mot Danmark och fixade en straff mot Serbien (i en rimligare värld där VAR används i damernas kvalmatcher). Men detsamma gäller Schröder. Av olika anledningar har hon inte gjort mål (missade några halvchanser igår, mot Danmark var stolpen, danskor på mållinjen och svenskor i straffområdet i vägen, hade inga egna lägen i bortamötet mot Serbien). I spelet har hon däremot övertygat och skapat chanser, även om hon var lite ojämn igår. Och hon har assisterat till två av Sveriges tre mål i kvalet. Nyss fyllda 19 är hon därmed poängbäst i ett förvisso blekt Sverige. Så visst gör hon nytta.
Förresten rankades Schröder nyligen av amerikanska Goal som världens tredje bästa tonåring och av ESPN som världens sjunde bästa unga spelare (21 år eller yngre).