Djurgården ligger på nedflyttningsplats under den damallsvenska sommarvilan. Det får klubben att sparka tränare Willie Kirk. Det är anmärkningsvärt eftersom man valde att byta fjolårets succétränare Marcelo Fernandez mot just Kirk i vintras.
Men skotten fick bara ett halvår i Stockholmsklubben. För nu skall Djurgården alltså ge sig in i något nytt igen. Rent sportsligt är tränarbytet dock ingen skräll. Under våren har järnkaminerna mer känts som gossekaniner än just järnkaminer.
Man värvade in flera rätt småväxta, men kvicka och tekniska spelare i vinterfönstret. När jag har sett laget under våren har det sett väldigt junioraktigt ut. Man har bara gjort sex mål på elva omgångar – klart minst i allsvenskan.
Klart är att man har saknat mammalediga Mimmi Wahlström enormt. Nu blir det duon Anders Johansson och Mikael Widfeldt som skall försöka få in Djurgården på vinnarspåret igen. Det är väl ingen överraskning om de kommer att börja med att uppmana klubbledningen att leta efter offensiv tyngd.
Anders Johansson har tidigare tränat både Djurgårdens herr- och damlag. Och han har varit assisterande till Pia Sundhage i både Brasilien och Schweiz. Och han skall kombinera tränarjobbet i Djurgården med att assistera Sundhage i Haiti.
I F19-EM föll vårt 07-landslag i gruppfinalen mot Tyskland med 2–0. Tyskorna spelade för att hålla sig kvar i turneringen, medan Sverige var redan klart för semifinal,
Sverige gjorde en helt okej match. Man försvarade bra fram tills Tilde Karlsson bjöd på en helt onödig straff i elfte minuten. Det finns en fara med att spela en ytterforward som vinge, eller flankback som man också skulle kunna kalla det. Den faran är att forwards ofta är vana vid att det inte kostar så mycket att gå in lite slarvigt i närkamper. Det är ett beteende som man däremot inte bör ta med sig ner i eget straffområde.
Inte nog med att Tilde Karlsson drog på sig straffen. Hon hade en riktigt dålig dag, och drog även på sig en grov utvisning. Den kom i 53:e minuten och lär innebära att Häckenspelaren har gjort sitt i EM-slutspelet. Förseelsen var både utanför planen och utanför tv-bild. Det såg ut som att Karlsson kanske tryckte in en motståndare i avbytarbåset. Utifrån det lilla man såg av händelsen kändes det inte direkt våldsamt, vilket gjorde att det röda kortet kom väldigt oväntat. Men som sagt, det var utanför bild, så utvisningen kanske var korrekt.
Dock kan jag inte säga att jag var speciellt imponerad av den franska domaren Alexandra Collin. Hon tappade mitt förtroende när hon inte ens blåste frispark när Nova Selin fick en rejäl körare i ryggen i samband med att hon skulle ta emot en höjdboll. Det är sådana förseelser som kan leda till whiplash-skador, men trots att den franska domaren var välplacerad släppte hon den alltså helt.
Utvisningen förstörde förstås dagen för det svenska laget.
Precis som i premiären mot Polen hade förbundskapten Briana Campos valt att fokusera på försvarsspelet, vilket kändes rimligt. Sverige ställde upp 5–2–3 med snabba Norrköpingsanfallaren Agnes Ekberg som nia, mellan affischnamnen Fanny Peterson och Nova Selin.
Sverige var bra i omställningarna, men hade stundtals inget speciellt kreativt uppbyggnadsspel. I den första halvleken hände det lite för ofta att målvakt Saga Andersson slog långa in- och utsparkar utan måltavla. Sverige hade ju nämligen ingen riktig bollmottagare bland de offensiva spelarna. Så det blev inte många vunna nickdueller mot de tyska backarna.
Ändå kändes det rätt bra, även efter det tyska straffmålet. Tyskland hade i och för sig fortsatt mest boll. Men Sverige hade god defensiv kontroll, och skapade faktiskt de två bästa chanserna i resten av den första halvleken. Dels hade Fanny Peterson en bra. Den bästa hade dock Agnes Ekberg på övertid, då hon kom helt fri. Hon drog sig dock ur vinkeln, och trots att hon bromsade och lugnade ner sig innan avslutet var hon inte nära att träffa inom ramen.
I början av den andra halvleken kändes det ännu bättre. Vi var bara ett mål från gruppseger, och fick bra kontringslägen. Framför allt minns man när Paula Broddner Klingspor slog ett bra inspel till Selin i början av andra halvleken. Det var en 100-procentig målchans.
Strax efter kom utvisningen. Jag tycker att Sverige gjorde det bra med tio spelare. Men det var tyskorna som även gjorde den andra halvlekens enda mål. Jag tror dock inte att det svenska laget är alltför nedslaget. De kände nog att de hade haft en bra chans till gruppseger om de hade haft fullt manskap i 90 minuter.
Men det slutade med tysk 2–0-seger. Och i morgon får vi veta om det är Spanien eller Österrike som väntar i tisdagens semifinal. Mitt tips är att det blir kraftmätning mot storfavoriten Spanien.
Det skulle i så fall bli samma motstånd som senast när Sverige nådde semifinal i ett F19-EM. Då vann Spanien med 1–0 mot ett svenskt juniorlag från vilket fem spelare hittills har nått A-landslaget.
Jag gjorde nyligen en genomgång av svenska resultat i F19-EM. Den kör jag i repris, men lite utvecklad här nedan. Den pågående turneringen är elfte gången vi har med vårt äldsta juniorlandslag i ett EM-slutspel. Senast var i fjol, då 06:orna kvalade in som bästa grupptvåa. Fyra spelare som var med då är även med i årets EM-trupp: Thindra Mattsson, Nathalie Staaf, Ella Lundin och Saga Andersson.
Det här är andra gången på elva år som vi tar oss till semifinal som topp fyra i Europa. Vi gör det utan att vår största stjärna i åldersgruppen, Felicia Schröder, är med. Här är svenskt facit i F19-EM för de 15 senaste årskullarna:
2026: 07:orna är klara för EM-semifinal.
2025: Gruppspel. 06:orna nådde EM-slutspelet. Där åkte man ut i gruppen. Kom sist med noll poäng och målskillnaden 0–9.
2024: 05:orna missade i kvalet.
2023: 04:orna missade i kvalet.
2022: Semifinal. 03:orna nådde EM-slutspelet. Där tog man sig vidare som grupptvåa, men föll sedan mot Spanien med 1–0 i semifinalen. Från det svenska laget har följande fem spelare tagit sig till A-landslaget: Hanna Wijk, Sofia Reidy, Elma Junttila Nelhage, Matilda Vinberg, och Anna Sandberg. I truppen fanns även Englandsproffset Wilma Leidhammar. Noterbart också att kvartetten Rosa Kafaji, Monica Jusu Bah, Nesrin Akgün och Ellen Wangerheim missade EM-slutspelet på grund av skador. Det fanns alltså mycket talang i årskullarna 2003 och 2004.
2021: Inställt på grund av pandemin
2020: Inställt på grund av pandemin
2019: 00:orna missade i kvalet.
2018: 99:orna missade i kvalet.
2017: 98:orna missade i kvalet.
2016: 97:orna missade i kvalet.
2015: EM-guld. 96:orna gick hela vägen. Man vann finalen mot Spanien med 3–1 efter två mål av Stina Blackstenius och ett av inhopparen Filippa Angeldahl. I guldtruppen ingick även spelare som Nathalie Björn, Julia Zigiotti Olme och Rebecka Blomqvist. Noterbart att Angeldahl, Zigiotti och Blomqvist var ersättare i finalen.
2014: Gruppspel. 95:orna nådde EM-slutspelet. Där åkte man ut i gruppen. Kom trea bakom Irland och Spanien med tre poäng.
2013: Gruppspel. 94:orna nådde EM-slutspelet. Där åkte man ut i gruppen. Kom sist med en poäng och målskillnaden 1–8.
2012: EM-guld. 93:orna gick hela vägen. Man vann finalen mot Spanien med 1–0 efter att Malin Diaz avgjort i förlängning. I guldtruppen fanns blivande A-landslagsspelare som Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Hanna Glas, Jonna Andersson, Fridolina Rolfö, Pauline Rubin (Hammarlund), Elin Rubensson och Lina Hurtig, samt blivande norska A-landslagsspelaren Mimmi Löfwenius. Det spanska lagets storstjärna hette Alexia Putellas.
Man kan ju drömma om att årets lag skulle kunna rymma lika många blivande storstjärnor som 93:ornas. Vi skall kanske inte räkna med det. Dock känns den svenska truppen väldigt spännande. Den innehåller hela åtta underåriga. Alltså åtta spelare som kan vara med nästa år, och dela med sig av de lärdomar man fått i år.
De överåriga handlar om tre 09:or i Hanna Karlsson, Fanny Peterson och Filippa Andersson Widén och fem 08:or i Nicole Molin Kock, Inez Amcoff, Astrid Fors, Filippa Sjöström och Nova Selin.
Jag skrev det redan i förra inlägget att svensk damfotboll kan ha nytta av det här F19-landslagets framgångar i många år framöver. För här har vi ett stort gäng spelare som fått veta att det går att slå alla andra europeiska lag. En vetskap som flera av dem kommer att ha med sig upp i A-landslaget.
Ang Djurgården, sportchef Jean Balawo motiverade väl det sensationella beslutet om att inte förlänga med Marcelo Fernandez för att Dif skulle välja en ”ny väg”. Och att inte Marcelo var kapabel nog att leda laget på den nya vägen.
Ett sensationellt beslut, kan man tycka, efter en toppsäsong och fjärdeplats.
Men Balawo och Dif:s dikeskörning kan bli dyr, Kirk hade 1,5 år kvar, han ska lösas ut och hade troligen en rätt hög lön.
Intresset för laget sjunker när de nu ligger på nedflyttningsplats. Åker de ut så blir det väääääldigt dyrt!
Balawo verkar tydligen sitta säkert. Nu bör han väl förstärka med minst två nya offensiva spelare…om de har råd….
Ja. Läser man nyheten på Djurgårdens hemsida från när Willie Kirk anställdes så pratar Jean Balawo om en ny riktning. Sportchefen säger även att han letat noggrant för att träffa rätt i sökandet, samt att: