Malmö FF tog just en blytung 1–0-seger mot Vålerenga i Champions Leaguekvalet. Bra för svensk damfotboll. Och faktum är att det så här i början av årets Europaspel ser rätt spännande ut för svensk del.

Både i vinter och även nästa säsong har vi ganska få poäng att försvara, vilket öppnar möjligheter. Det är fortsatt så att Nederländerna och Norge ligger tämligen nära bakom oss, och kan gå förbi. Men då krävs det riktigt starka insatser av de nederländska och norska lagen. De måste gå klart bättre än de svenska.

Och vi har ju redan Häcken klart för ligaspel i Champions League. Att Malmö dessutom inleder med att vinna mot norskt motstånd är förstås väldigt bra för svensk del. Faktum är att två bra svenska säsonger skulle ge oss en bra chans att knappa in på framför allt Portugal. Men även på Italien.

Det skulle vara otroligt värdefullt. För klättrar vi en placering på rankingen har ju vårt mästarlag en direktplats in i Champions Leagues ligafas.

Till den match som nyss avslutades. Där vann Malmö alltså med matchens enda mål mot ett Vålerenga utan svenska spelare i matchtruppen. Segern innebär att MFF spelar gruppfinal på lördag, troligen mot Eintracht Frankfurt.

Det innebär även att MFF redan som sämst är klart för playoff mot Women’s Europa Cup. Man får alltså minst tre Europamatcher till.

Malmö var det klart bästa laget under den första halvleken. Man hade även rätt bra kontroll en bra bit in i den andra halvleken. Men det är tydligt att MFF har brister när man faller lågt. För i matchens slutskede skapade Vålerenga ett par målchanser som borde ha lett till mål. Malmö vann alltså med andan i halsgropen.

Och det känns som att det här Malmölaget kommer att få det väldigt svårt, om man ställs mot Frankfurt på lördag.

Men tillbaka till dagens match. Där var Malmös segermål riktigt snyggt. När jag såg MFF förra måndagen tyckte jag att man hade problem med att täcka straffområdet vid inspel och inlägg. Det såg ut som att det även var en brist mot Piteå i fredags.

Men vid dagens segermål fördelade sig MFF-spelarna bra över ytorna i straffområdet. Det fanns en spelare på plats för passning snett, inåt, bakåt (cutback). Det fanns en spelare på plats om det skulle bli en lyftning mot bakre ytan – och framför allt gick Älvali Lindström stenhårt på första stolpen. Så när Larkin Russell satte in ett distinkt inspel kom nyförvärvet från Uppsala perfekt.

Skönt för MFF att få göra mål efter två mållösa matcher. Och skönt för dem att vinna. Det ger nog välkommet andrum. Det har känts lite oroligt i leden.

I varje fall har jag hajat till lite över saker som hörts från MFF efter förra måndagens förlust i Vittsjö. Det luktade lite bitterhet över tränare Jonas Valfridssons kommentar på MFF:s hemsida:

”Vittsjö är mer fysiska än vi och vi kan tycka vad vi vill om den sortens fotboll som bedrivs på den här fotbollsplanen idag men vi måste förhålla oss till det.”

Han har förstås helt rätt i att MFF måste klara av att anpassa sig efter motståndet. För det var precis vad Vittsjö gjorde. Jag stod bakom Elin Vaughans mål i den första halvleken. Jag såg hur hon inledningsvis passade igång insparkarna. Men då hade Vittsjö svårt att spela sig förbi MFF:s press, och ganska snart anpassade man insparkarna efter motståndet, och började istället slå långt.

Vittsjö höll även ihop laget föredömligt, och klev in tufft och rejält i närkamperna. Men jag tycker inte att det var fult. Från vad jag såg var det Malmös Vesna Milivojevic som var den enda spelare som flera gånger gjorde sådant som jag betecknar som fult.

I Europaspel måste man räkna med att man ibland kommer att ställas mot lag som spelar direkt fult. Och man måste kunna hantera det. Jag avskyr verkligen den typ av ”slaktarfotboll” som Paraguay spelade i herrarnas VM-slutspel. Men jag vet att det finns domare som tillåter det spelsättet, och som lag måste man därmed kunna hantera sådana matcher.

Måndagens match i Vittsjö har även väckt andra känslor från Malmöhåll. Jag undrar faktisk lite vad Zecira Musovic är ute efter när hon säger så här i Sydsvenskan:

”Om vi tar vår match mot Vittsjö förra veckan. Vi spelade på en plan som liksom vobblade. Ställer du dig på ena sidan av planen så är du 10 centimeter längre än om du ställer dig på den andra. Det är inte rätt förutsättningar för att spelare ska utvecklas.”

Visst är det ett väldigt konstigt uttalande?

Själva grunden i artikeln i Sydsvenskan är att målvakten tycker att damallsvenskan tappar i nivå. Det tycker jag med. Men jag köper inte att det skulle vara dåligt för spelares utveckling att lära sig spela på olika underlag. Det var matcher i herrarnas VM-slutspel som såg ut att spelas på betydligt sämre underlag än det på Vittsjö Idrottspark.

Och jag vet inte om dagens plan i Frankfurt var så mycket bättre. Den såg rätt torr ut, med flera partier där gul och brun färg bröt igenom den gröna.

Och det här med att man skulle bli en decimeter längre om man flyttade sig från ena sidan av anläggningen till den andra är ju fysiskt omöjligt. Däremot kan man säkert befinna sig en decimeter högre över havet. Och det är inget ovanligt. Tvärtom. Det finns det alltid en höjdskillnad på fotbollsplaner för att få bästa avrinning när det regnar. På de planer som är helt platta riskerar det att bli pölar mitt på.

Höjdskillnaden gäller både gräs- och konstgräsplaner. Jag är ingen expert. Men en googling säger att den rekommenderade höjdskillnaden för avrinning på en elvamannaplan är mellan 16 och 50 centimeter. Så om det bara är en decimeters höjdskillnad i Vittsjö kan det vara en av damallsvenskans plattaste planer.

I Afrikanska mästerskapen är nu två grupper färdigspelade. Och till slut blev det favoritlagen som gick vidare från både grupp A och B. Det blir en spännande kvartsfinal mellan Marocko och Sydafrika. Så här ser slutspelsträdet ut med två matcher vardera kvar att spela i grupperna C och D:

Marocko – Sydafrika
Kamerun – Tvåan grupp C

Elfenbenskusten – Algeriet
Segraren grupp C – Tvåan grupp D

Det pågår för övrigt ytterligare en rätt stor turnering i världen. Det finns nämligen en fotbollsturnering i de Centralamerikanska och karibiska spelen, som pågår i Santo Domingo i Dominikanska republiken.

Där blir det final mellan Mexiko och Colombia. Mexiko slog ut El Salvador med 4–1 i sin semifinal. För Colombia blev det seger efter straffläggning mot Venezuela. Nany Duran som nyligen var och provtränade med Rosengård byttes in i Venezuelas lag.

Vad jag har sett spelar de flesta lagen med sina ”hemmalandslag” i turneringen. Och Mexiko spelar med sitt U23-landslag.

Finalen spelas under torsdagen lokal tid. De båda finallagen möttes även i gruppspelet. Då vann Mexiko med 1–0.