Jag läser med förvåning i Aftonbladet att Hedvig Lindahl fått tårar i ögonen när hon påmints om att Therese Sjögran för mer än ett halvår sedan uttryckte åsikten att Sofia Lundgren borde vakta Sveriges mål.
Och förvåningen minskar inte när jag ser delar av ett uttalande från målvakt Lindahl:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Jag tar det igen:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Skall man lyfta varandra är det knappast taktiskt att under pågående VM prata om hat inom truppen på det här sättet. Framför allt inte till en av de båda kvällstidningar som inte gör annat på pressträffarna än jagar smaskiga rubriker.
Det här gör bara skada genom att alla slitningar i gruppen kommer upp till ytan.
Långt ifrån smart av Lindahl alltså.

Sjögrans uttalande var väl inte heller taktiskt. Men det var över ett halvår till VM när hon sa det, och var och en måste ha rätt att ha en egen åsikt.
Och det är just uttalanden som Sjögrans som gör att det är så roligt att jobba med kvinnliga elitidrottare. De är oftast raka och ärliga i sin kontakt med oss i media.

Till skillnad från många manliga idrottsmän pratar tjejerna sällan i floskler, utan försöker verkligen anstränga sig att ge bra svar.
Det har varit ett rent nöje att prata med Lotta Schelin, Pia Sundhage, Annica Svensson, Lisa Dahlkvist, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och några till här nere.
Hoppas verkligen inte hatartiklarna ändrar på något i kontakten mellan landslaget och oss i media.

Här är förresten länkarna, om du inte har läst texterna:
1) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268431.ab
2) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268433.ab