Jag hamnade alldeles nyss mitt i Australiens avskedskramande, där jag sitter och skriver i lobbyn på Dorint hotell.
Trots att jag är väldigt nöjd med att det var de som fick åka hem så var det nästan så att man fick en liten tår i ögat.
Det blir ju alltid lite uppslitande när några som jobbat stenhårt för ett gemensamt mål plötsligt skall ta avsked av varandra.
Det var ganska många fler än Caitlin Foord som skulle resa runt i Europa, så bussen mot Frankfurt var långt ifrån fullsatt.

Till slut blev den svenska bussen i alla fall fullsatt. Fast den hann starta utan presschefen Staffan Stjernholm.
Men bara efter några meter konstaterade de att någon saknades, och Staffan fick åka med även på nästa etapp av det här mästerskapet…