Om en timme smäller det. Och se till att sitta bänkad från start. För Sverige brukar rivstarta i mästerskapen.

Jag minns att Pia Sundhage någon gång i vintras sa att hon hade tänkt att landslaget skall chockstarta i matcherna.

Fast på den punkten behövde hon inte ändra något. För rivstarter har varit landslagets melodi i flera år. Jag gjorde en koll på hur det sett ut i de två senaste stora mästerskapen. Och siffrorna är slående. Det är under matchupptakten som Sverige slår till.

Jag har valt att dela upp matchen i fyra delar om vardera 22,5 minuter. Så här har målen fallit:

0–22,5 minuter:       10–1
22,5–45 minuter:       2–4

45–67,5 minuter:      4–5
67,5–90 minuter:      1–1

I årets träningsmatcher är trenden inte lika entydig. Där har målen fallit jämnare:

0–22,5 minuter:         5–2
22,5–45 minuter:       5–3

45–67,5 minuter:       6–1
67,5–90 minuter:       2–2

Men klart är att den svenska tokpressen brukar bita rätt rejält i matchupptakterna. För vi skapar ofta ett par riktigt feta målchanser ganska omgående i matcherna.

Och jag behöver väl knappast skriva spaltmeter om vilken betydelse ett tidigt svenskt mål i kväll skulle kunna få.

Jag har för övrigt varit ute på stan i Göteborg och känt av EM-febern. Och nu finns den här. Det är gott om folk i Fan Zone vid Stora teatern – framför allt gulblå supportrar, men även ganska många rödvita.

Känslan är god.

Inte minst eftersom jag gjorde spaningen på gårdagens danska träning att danskorna såg klart mycket mindre ut än svenskorna. Vårt lag känns väldigt vältränat och fysiskt. Hoppas det var en riktig iakttagelse.

Hur går det då?

Jag har i dag sagt att på tio hemmamöten med Danmark uppskattar jag att vi vinner sex, spelar tre kryss och åker på en förlust. Bra odds alltså.

Och i de tre senaste mästerskapen har värdnationen vunnit sin öppningsmatch:
2009: Finland–Danmark 1–0
2005: England–Finland 3–2
2001: Tyskland–Sverige 3–1

Och vi har nu vunnit öppningsmatchen i tre raka mästerskap.

Så varför bryta de fina trenderna?