Tyskland får bygga om sitt landslag igen efter OS-guldet. Mittbackarna Saskia Bartusiak och Annike Krahn samt mittfältaren och tillika den olympiska skyttedrottningen Melanie Behringer har allt tre meddelat att de nu slutar med landslagsfotboll. Bartusiaks besked meddelades i går, medan beskedet om de andra två kom alldeles nyss.
Saskia Bartusiak
Man hade väl på känn att mittbacksparet skulle ha gjort sitt efter OS. Speciellt som det nu blir byte på förbundskaptensposten. Men jag måste säga att jag imponerades av Bartusiak, som fyller 34 i några veckor. Trots att hon inte är speciellt snabb löste hon de flesta situationerna genom smartness och placeringsförmåga. Hon hade säkert klarat sig även över nästa års EM. Och kanske längre än så.
Krahn är bara 31, men hade det tyngre i OS. Speciellt avslöjades hennes brister i snabbheten mot Australien, där hon också byttes ut redan i halvtid. Krahns tid i landslaget hade nog varit över, även utan dagens besked.
Annike Krahn
Det som förvånar mig klart mest är beskedet från Behringer. Hon fyller 31 i november, och skulle garanterat kunna hålla över ytterligare en fyraårscykel. Hon har varit otroligt viktig för Bayern München de två senaste säsongerna och har alltså nu även tagit tillbaka den ordinarie landslagströja som Lena Goessling tidigare haft. Behringer kommer att vara saknad på det tyska mittfältet.
Melanie Behringer
När det gäller byggandet av ett nytt mittbackspar blir det spännande att följa. Jag gissar att Steffi Jones redan börjat fundera över saken för länge sedan. Namn som spontant dyker upp är ju de som varit på gränsen i flera år, allt Babett Peter och Josephine Henning. Dessutom borde väl skadeförföljda Luisa Wensing kunna vara aktuell, om hon blir frisk.
Vilka som är de bästa mittbackarna som kommer underifrån har jag inte någon riktigt bra koll på. Mittbackspositionen har ju faktiskt varit problematisk under flera års i tysk damfotboll. Toppklubbarna har i stor utsträckning haft utländska mittbackar. Och när Tyskland vann U20-VM för två år sedan spelade man med två mittfältare i mittförsvaret, nämligen Rebecca Knaak och Margarita Gidion. Kanske att det kan bli tal om omskolning nu också?
Apropå tysk damfotboll har Wolfsburg i dag meddelat att man skrivit tvåårskontrakt med tidigare kontraktslösa Emily van Egmond. Den australiska mittfältaren spelade senast för Frankfurt.
Emily Van Egmond
En blogg om internationell damfotboll 
Du har precis belyst, mellan rader, på skillnad mellan ett vinnarlag, en vinnarkultur och ett damlag som Sveriges fotbollslag!
Att som spelare bestämma sig att sluta, då gör man det när man är på topp. Behringer har vunnit det mesta, hennes motivation att fortsätta oundvikligen skulle tagit stryk; att vinna ett mästerskap så duger det bara inte att vara med och”göra jobbet” uppgift såsom det svenska fotbolls kultur präglas av. Det finns saker som inspiration, motivation, kreativitet, vilja, utveckling och inte minst tanke att bakom mig finns det någon annan, kanske en yngre spelare som kan försätta där jag stannat…Allt detta gäller om man själv inte betraktas som ett maskin, som redskap…
Signifikativt var Lindahls uttalande om ett avslut i fallet man vunnit….men icke, i Sverige försätter man som om landslaget skulle varit egen företag, som om ingen tar ifrån mig min ”garanterad” plats, som om det inte finns en bättre spelare än jag själv…kolla bara på Sjögran, såsom hon spelat i sina sista år då kunde man visst tagit ut en annan spelare, t ex M.Diaz eller någon annan
Detta kallas utveckling….
En rigid, konservativ svensk damfotbollskultur producerar aldrig ett vinnande koncept….
”Laget är större än jaget” är ju en myt har jag alltid tyckt, kolla bara på så många ”egoister och individualister” finns det i svenska landslaget, som vill bara fortsätta, oavsett…..hur tänker de på att damfotbollen ska utvecklas? Nej, jag stannar och spelar tills jag är 40 eller någonting sånt…
Men, som bekant i Sverige vet vi bäst…inte minst att ”lära” ett nation på ca 200mil invånare hur de ska bete sig på en fotbollsmatch eller någon annanstans i den delen.. lol
Konstig åsikt. Anser du att man är en vinnare om man tycker att det finns andra som är bättre?
Och när menar du att de svenska spelarna borde ha slutat? Ingen svensk spelare har vunnit en stor landslagstitel sedan 1984. Så ingen skulle ju kunna sluta på toppen. Eller?
Och exemplet med Sjögran känns ju totalt fel. Varför skulle Sjögran sluta för att lämna plats för sämre spelare. Malin Diaz var varken bättre än Sjögran 2013 eller 2015. Sjögran var ju faktiskt en av Sveriges bästa spelare i hennes två sista mästerskap. Diaz har ännu inte visat att hon är en startspelare för landslaget. Men förhoppningsvis kan hon ta steget framöver.
Tysk damfotboll vinner knappast på att spelare som Sasic, Behringer och några till slutar i onödigt tidig ålder. Tysk damfotboll vinner på om de unga talangerna får kämpa för att konkurrera ut de rutinerade rävarna. Där har förstås förbundskaptenen ett stort ansvar att ta med talangerna och låta dem växa vid sidan av de rutinerade.
Precis på samma sätt tycker jag att det är väldigt bra att de äldre svenska spelarna fortsätter att satsa. Det är inte egoistiskt, utan det är bra för laget. Däremot tycker jag långt ifrån att det är självklart att de skall vara givna i startelvan. Lotta Schelin och Caroline Seger fick exempelvis för mycket speltid i OS. Men det är inte Schelins eller Segers fel, utan Pia Sundhages.
Fast det är väl långt ifrån säkert att Behringer hade hållt måttet för startelvan om fyra år, som 35-åring? Och EM har de ju vunnit hur många gånger som helst. Men visst, 38-åriga Formiga platsar ju i världslaget. Kan tycka att det är ett förståeligt beslut, om än lite tråkigt. Annat var det ju med fortfarande unge Celia Sasic.
Emily van Egmond till Wolfsburg? Då lämnade hon alltså inte Frankfurt för att få mer speltid. Nu ska hon alltså konkurrera med Goessling, Bussaglia, Bernauer och Gunnarsdottir, eventuellt även Bachmann. Lycka till säger jag…
Klart att man inte vet om Behringer hade platsat om fyra år, men så kan man ju inte resonera. För i så fall får ju alla spelare sluta nu, för ingen vet ju vad som händer under en fyraårsperiod.
Personligen tycker jag att Behringer bara blir bättre och bättre. Och 35 är långt ifrån en omöjlig ålder på defensivt innermittfält, en position där rutin och erfarenhet betyder minst lika mycket som fysik.
Jag tycker i allmänhet att spelarna inom damfotbollen lägger av väl tidigt. Och det är synd, för det minskar konkurrensen och sänker kvaliteten på spelet.
Förstår din poäng, och det är klart att det är skillnad på forwards och defensiva mittfältare vad gäller ålder. Och visst, hon är bättre än någonsin, har precis återtagit sin position i landslaget och är plötsligt en kandidat till världens bästa spelare.
Samtidigt som anfallare som Christine Sinclair (33) och (släpande) Carli Lloyd (34) aviserat att de tänker försöka satsa mot 2019 och 2020. Nog bör Behringer ha betydligt bättre chanser att hålla världsklass än dem om fyra år. Så visst, lite onödigt tidigt att lägga av kan man tycka.