Det blev en tung midsommar för Hammarby, och speciellt för Elena Sadiku. Jag har aldrig träffat henne, men har ändå tänkt på henne flera gånger under helgen.
För det gjorde ont när jag såg hennes besked om att hon dragit på sig en ny knäskada, och att karriären är över. Så vansinnigt tråkigt.
23-åriga Sadiku har visat engagemang och tålamod när hon gång på gång kämpat sig tillbaka från alla tidigare skador. Det är sådant engagemang och tålamod som damfotbollen som sport behöver väldigt mycket av för att kunna flytta fram positionerna. Därför är det förstås väldigt positivt att Sadiku lovar att inte släppa fotbollen.
I dag spelade lagkompisarna för henne, där hon låg i sjuksängen och väntade på operation.
Det gick inledningsvis väldigt bra för Hammarby borta mot Kvarnsveden. Man ledde med 3–0 efter tre hörnmål och befann sig en stund över nedflyttningsstrecket. Då var Göteborg under.
Men Kvarnsveden kom ikapp och fick med sig en poäng. Tabitha Chawinga gjorde två av målen och är nu uppe på 16. Med tanke på att storklubbarna står på kö för hennes underskrift, och att alltfler storklubbar satsar på sina damlag, undrar man ju om Chawinga har fler än en match kvar i Sverige. Passa på att se henne innan hon flyttar ner till kontinenten.
Göteborg var alltså under nedflyttningsstrecket i cirka en halvtimme i dag. Jag ser på bloggen Spelare 12 att det i kommentarsfältet förs en diskussion om Stefan Rehn:s insats som lagbyggare i Göteborg.
Stefan Rehn
Frågan känns berättigad. För det är ju knappast så att laget har tagit kliv i positiv riktning under hans tid som ansvarig. Tvärtom blir man ju bara svagare och svagare för varje år som går.
Häromåret var det missnöje bland de äldre spelarna, något jag skrev om här i bloggen – men som dementerades av klubben när frågan lyftes av GT/Expressen. Men klart är att flera av de äldre spelarna var missnöjda med hur Rehn skötte laget. Klart är även att Göteborg inte har kvar några äldre spelare längre. Det är alltså ingen slump.
Men trots att Stefan Rehn har väldigt mycket att bevisa som lagbyggare har ju klubben visat honom stort förtroende. Så hans jobb lär inte vara i fara.
I den damallsvenska toppstriden börjar tåget gå från Eskilstuna station. Från att ha imponerat stort under flera omgångar i rad har United hackat rejält de senaste veckorna. En poäng på tre omgångar håller inte om man skall vara med och slåss om guldet.
Det lilla jag såg av dagens match skall Eskilstuna dessutom vara otroligt tacksamt för att man fick poäng. För Kristianstad hade ett gäng riktigt bra lägen att göra fler mål. Men Emelie Lundberg gjorde ett par fina räddningar, och höll en klass som jag inte sett henne visa på länge. Kul.
Emelie Lundberg
Linköping däremot vann igen. LFC har nu åtta poängs försprång i toppen, vilket sätter rätt tung press på Rosengård inför morgondagens Malmöderby. Det är för övrigt en match som kan gå lite hur som helst. LB07 är ett sällsynt ojämnt lag. De skulle faktiskt kunna vinna. Samtidigt känns det som att det likaväl kan bli 7–0 till Rosengård.
Innan jag kopplar ner konstaterar jag att Växjö och AIK är de som jublar mest i elitettan den här omgången. Deras huvudkonkurrenter i toppstriden har ju nämligen alla kryssat. Kungsbacka tappade ju oväntade poäng i Hovås i torsdags och dagens resultatet från Kalix, Assi–Kalmar 1–1, gör ju att Växjö leder serien med tre poäng – trots att man har två matcher mindre spelade. Och AIK:s seger i Alingsås gör att Stockholmslaget kliver upp över strecket om man vinner sin hängmatch.
En blogg om internationell damfotboll 
Förbannat tråkigt för Sadiku, man håller ju alltid lite extra på de spelare som vägrar ge sig när de råkar ut för en serie skador men hon har ju verkligen varit brutalt drabbad genom åren. Tungt för Hammarby förstås med poängtapp men de har ända spelat rätt bra i många matcher och är det lag tillsammans med Kristianstad som fått sämst utdelning på sitt spel så här långt. Detta gör att jag tror Hammarby ändå har rätt goda chanser att klara sig från nedflyttning då både Örebro och framförallt Göteborg känns som sämre lagbyggen där man inte heller fått ihop gruppen på samma fina sätt som man verkar ha lyckats med i Hammarby.
För LFC blev det en rätt bekväm match i Vittsjö även om det krävdes en lurigt slagen frispark av Marija Banusic för att spräcka nollan mycket beroende på bra spel från Lynn i hemmamålet. Efter att Lina Hurtig snyggt spelat fram Kristine Minde till 2-0 tidigt i andra halvlek var det mest en formalitet och man kunde t o m kosta på sig att missa ett öppet läge i straffområdet där Tulkki sköt utanför från rätt nära håll. Lite intressant att Banusic nu gjort mål två matcher i rad sedan diskussionen kring hennes frånvaro från Landslaget drog igång, om hon påverkats av det hela så är det inget som visats sig negativt utan tvärtom verkar hon sporrats att visa sig från sin bästa sida för de som ska ta över efter EM.
”Maredinho” gissar jag har lagt den här landslagshistorien till handlingarna, så för henne är ledargarnityret Sundhage/Persson lika passé som en höfthållare (ett damunderplagg) från 1950-talet. Som du Martin antyder så lär hon bida sin tid i väntan på förestående maktskifte i A-landslaget och har roligt med bollen och laget under tiden. Med tanke på Marijas kapacitet hade vi kanske förväntat oss ännu fler mål vid det här laget, men något fysiologiskt problem av något slag tycks bromsa henne, annars hade hon flåsat Kvarnsvedens ”automatvapen” Chawinga tätt i hälarna. Oturligt för Linköping att ha sina två toppforwards Banusic och Hurtig på sparlåga ibland, men när de är på planen händer iallafall mycket bra!
LFC har det dock riskabelt tunnsatt i anfallet trots ”universalverktyget” Minde och de unga Almqvist, Tulkki och inhopparen, begåvade lärlingen Selerud. Enligt vad tränare Björkegren avslöjat så är klubben på jakt efter en kvalificerad mittfältare med bra offensiva egenskaper – en helt nödvändig förstärkning inför höstsäsongen.
I min värld har Banusic levererat mer än jag vågat hoppas på. 7 mål på 7 matcher (en av de 8 hon står noterad för varade i 3 min) är ett målsnitt som är i linje med vad Harder och Blackstenius presterade ifjol. Jag hade nog inga förväntningar på vare sig henne eller Hurtig med tanke på deras svaga säsonger i Eskilstuna respektive Umeå och med tanke på att båda omgärdas med mindre smickrande rykten om hur de skulle vara som spelare.
Till min glädje har dock båda visat sig vara mycket mer av lagspelare än ryktena påstod och även om Hurtig inte producerat poäng på samma sätt som Banusic så har hon varit väldigt delaktig i spelet i de flesta av lagets matcher med bra resultat. Om det sedan är ryktena som inte stämde eller LFC som är en så fantastisk arbetsplats att alla trivs här spelar mindre roll för mig.
Vad gäller förstärkningar så är det väl alltid välkommet men då ska det vara en riktigt bra spelare till ett rimligt pris. Såväl Neto som Lennartsson och Almqvist har ju gjort det väldigt bra så här långt men visst skulle det vara bra med alternativ så man inte sliter på dom i onödan.
Jaha… Jag bryr mig mindre om vilka mindre smickrande rykten som omger nämnda spelare, eller vilka svaga säsonger de har haft bakom sig. Jag konstaterar bara att båda har stor inneboende kapacitet, som, om de fick vara i 100-procentig fysisk form, säkert skulle resultera i betydligt fler mål än de har presterat hitintills. Som LFC-supporter bör man vara mer än nöjd med vad Lina och Marija bidrar med och, det är ju till syvende og sidst poängen som räknas, inte målen, när TABELLEN summeras i Damallsvenskans sista avgörande stund!
Det viktigaste är givetvis att vinna matcher, även om skönspelet får stryka på foten. Jag citerar gärna en f.d. tränare i Linköpings FC, som efter en minst sagt slätstruken insats av sitt lag – det blev ändå fina poäng – sa: ”Jag skiter i hur det ser ut, bara vi vinner!”
Haha, ja så kan det bli! ”…flåsat /—/ tätt i hälarna.” Nåväl, är någon tätt i hälarna känner man kanske flåset i nacken, förr eller senare…