God fortsättning. Och även om det är knappt tio timmar kvar på 2018 tar vi väl det direkt: Gott nytt VM-år.
Det var ett tag sedan förra inlägget. Nog för att jag hade tänkt ta det lite lugnare med bloggandet över jul. Men krasslighet nu i mellandagarna har gjort pausen blivit längre än vad den var tänkt att bli.
Det har även gjort att jag inte hunnit ta ta fram någon årskrönika, som jag ju brukar. Vi får se om det kanske kan finnas lite tid till en kortare, och försenad variant.
Det har hänt lite grand den här tiden. Utöver det som jag har uppdaterat på Silly Seasonsidan har bland annat Olivia Schough nobbat Göteborgs kontraktsförslag, Marija Banusic accepterat Montpelliers och FC Rosengård har ropat på hjälp för sin egen, men även alla andra damallsvenska klubbars räkning, via en debattartikel i Aftonbladet.
Förhoppningsvis kan det finnas lite tid under nyårsdagen att få till ett inlägg med lite kommentarer kring de här tre händelserna – och några till. Vi hörs 2019.
En blogg om internationell damfotboll 
Nu måste jag beundra dig Rydén!
Inte på grund av du kan mycket om fotboll eller sättet du försvarar media här och var.
Beundran kommer efter din modiga Gott Nytt År hälsning..
Det är nämligen så att bland oss som firar ankomsten på förhoppningsvis bättre år finns sådant folk som inte gör det.
Alltså, inte firar Nytt År.
Därmed har du med din hälsning till de flesta av oss ”sårat” känslor eller vad det kan vara, hos en del av svenska folket som följer ditt blogg men som inte firar Nytt År..
Hoppas att du kommer inte kallas till förhör ordnad av din tidning, i likhet med denna på KTH, där en manlig student anklagades för att sårat känslor för vissa genom att lägga fram ”upprörande politiska åsikter”
För denna student var inte helt enkelt möta Annelie Fredriksson och Marje Mutikainen, 2 starka kvinnor som kan sin sak. Nämligen denna att känslor står ovanför förnuftet och fakta. Det har ingen betydelse om du talar sanning eller inte. Det som är viktigaste är om någon kände sig sårat med denna sanning. Första namnet ovanför är KTH president den andra figurerar som chefen för mänskliga resurser, alltså 2 akademiker som saker förklarar med ”känslor” …lol
Anklagande student i sin tur hävdade att han talade sanning, som dessutom finns underlag för, denna i form av allmän tillgänglig statistik.
Avslutningsvis Rydén då hoppas jag, som sagt, att du slipper möta 2 kvinnor, utöver då i en trevligare sammanhang..
Gott Nytt År!
Mitt varmaste tack och mina hjärtligaste gratulationer och lyckönskningar till dig ”axel”! Du har nästan lyckats överträffa dig själv i att skriva om allt annat än damfotboll. Det trodde jag knappast var möjligt, ens från dig. Du går alldeles säkert en ljus framtid till mötes! Den känslan har du nog också.
Ett litet grattis också till Johan, som på den heliga tyckande- och tryckfrihetens altare (?) så här på årets sista dag valt att publicera en för damfotboll helt ovidkommande kommentar. Grattis Johan och ett bättre nytt år!
Anvegårds kontraktsförlängning var nog bland det viktigaste på silly-fronten senaste tiden. Frågan är varför det dröjde så länge. Väntade hon på bättre anbud? Ville hon inte riskera en rätt given (?) plats i landslaget genom att gå till en annan klubb där framgången (speltid och synlighet) inte var given? Bättre en större fisk i en mindre pöl än en mindre fisk i havet?
Visst har Rosengårds debattörer poänger i det de tar upp, men varför är EFD och SvFF så tysta om sina insatser och sitt idoga arbete, nationellt och internationellt, för att förbättra förutsättningarna, inte minst ekonomiskt, för elitdamfotboll?
Den rapport FCR tagit fram är läsvärd och artikeln i AB skummar förstås bara på ytan. Inget av det som tas upp i rapporten är kanske någon direkt överraskning, men ändå en bra översikt och sammanställning. I rapporten pekas också ut flera aktörer som kan få till stånd en förändring. Minst av alla utpekas, märkligt (?) nog, EFD (FCR:s ordförande och debattartikelförfattare är också EFD-representant). Samtidigt är det litet förvånande att FCR ägnar kraft och tid åt att lyfta dessa frågor på detta sätt. Är det ett initiativ att ta rollen som ledande företrädare för damfotbollen i landet, nu när det sportsligt inte lyckats på några år? Rosengård kan väl knappast mena att det var ekonomiska förhållanden och konkurrens med andra europeiska lag och ligor som gjort att de missat ligatiteln för tredje året i rad. Därför vore det på ett sätt mer intressant att se FCR:s analys av sitt eget läge nationellt och planen för att återta ligatiteln, men här tror jag inte att vi får se någon rapport.