VM:s fjärde dag bjöds det verkligen inte på något sprakande målkalas. Det borde vara tidernas mest målfattiga VM-dag.

På de sju första VM-turneringarna har det nämligen bara varit sex 0–0-matcher. Nu fick vi bara ett mål på två matcher. Kanadas 1–0-seger mot Kamerun var både väntad och helt i sin ordning.

Det afrikanska laget skapade bara en riktigt bra chans på hela matchen, det var en nick på hörna från Claudine Meffometou. I övrigt stod Kamerun för en rätt primitiv fotboll, där laget backade hem och slog chansbollar mot snabba Gabrielle Onguéné.

Noterbart var att Kamerun bara slog 101 passningar till rätt adress, alltså bara drygt en passning per minut. Kanada gjorde inte heller någon kanonmatch, men hade ändå en handfull högkaratiga målchanser, gjorde ett mål – och slog 469 passningar till rätt adress.

Noterbart också att Kanada använde just det spelsätt som Sverige brukar använda i matcher vi skall föra, alltså 4–4–1–1 i försvar och 4–2–3–1 i anfall. De lät Christine Sinclair ta Stina Blackstenius roll och Jessie Fleming spelade i Kosovare Asllani:s.

Tidigare under dagen kom VM:s största skräll. Inför avspark gav jag Argentina tio procents chans att ta poäng mot Japan. Det blev 0–0 och argentinska glädjetårar.

Den 35-åriga målvakten Vanina Correa såg riktigt tagen ut efter att ha hållit nollan i en VM-match. Just Correa spelade VM för Argentina både 2003 och 2007. I premiären 2007 släppte hon in elva mål mot Tyskland. Sedan dess har hon slutat med fotbollen, blivit mamma till tvillingar, och nyligen övertalats till comeback. I dag höll hon nollan mot 2015 års VM-finalister Japan. Klart att hon hade anledning att jubla.

Dock skall det sägas att Correa inte imponerade speciellt mycket. Tvärtom såg veteranen rätt fumlig ut. Men det spelade ingen roll mot ett otroligt svagt japanskt lag.

Argentina spelade efter sina resurser. De parkerade bussen utanför eget straffområde, och gjorde det tajt centralt i planen.

Japan däremot gjorde en extremt svag insats. Laget slog 585 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till tre avslut mot mål – och skapade bara två målchanser.

I mitt anteckningsblock kallade jag japanskorna för bolltrampare. Större delen av matchen spelade de en extremt statisk fotboll. Det var lösa passningar till närmast stående medspelare. Det fanns nämligen sällan någon medspelare i rörelse att passa till.

Det verkade dessutom vara förbud mot snabba anfall. När japanskorna vann bollen väntade de varje gång snällt på att Argentinas alla spelare skulle packa ihop sig i sin buss.

Trots att Argentina lämnade stora ytor på kanterna försökte sig japanskorna hela tiden på smånätta kombinationer centralt i planen. Men där var det stängt.

Japan var en jättebesvikelse. Jag trodde absolut att laget skulle vara bättre än så här. Men förbundskapten Asako Takakura såg inte ut att ha något recept på hur man tar sig förbi en parkerad buss.

Personligen undrade jag rätt mycket över den trupp som Takakura tagit ut. Det här kändes som en match som var perfekt för duon Yuki Nagasato och Nahomi Kawasumi. Nagasato är ju otroligt smart på att agera i och kring straffområdet, medan Kawasumi har ett utmärkt inläggsspel. Men de båda världsmästarna har inte ingått i Takakuras lagbygge, utan är nu i USA och spelar ligafotboll.

Takakura har satsat på små, kvicka spelare i offensiven. Det funkade inte mot Argentina. Vi får se hur det funkar mot Skottland och England. Japanskorna måste ju troligen vinna en av de två matcherna. Jag har nämligen svårt att tro att det räcker med två poäng för att gå till åttondelsfinal.

Det mållösa resultatet är för övrigt lätt oroande även för svensk del. Chile är ju nämligen ett bättre lag än Argentina. Och den argentinska poängen kan säkert ge positiv energi även till chilenskorna.

I deras genrep valde ju Chile också att parkera bussen. Och då föll de bara med 2–0 mot Tyskland.

Oron minskar ju inte direkt när man även tänker på att Sverige bara har gjort fem mål på de fem senaste landskamperna. Ett mot Portugal, noll mot Kanada, ett mot Tyskland, två mot Österrike och ett mot Sydkorea. Men vi får ju hoppas att Fridolina Rolfö kan sparka igång den svenska offensiven i morgon. Och att Magdalena Eriksson hittar precisionen i sina hörnor och inläggsfrisparkar. För på fasta situationer är Chile sårbart.

Här är tisdagens spelschema:

15.00: Nya Zeeland–Nederländerna, grupp E.

18.00: Sverige–Chile, grupp F.

21.00: USA–Thailand, grupp F.