Det är 0–0 i paus i toppmötet på Valhalla. Spelmässigt är det stort övertag för gästande Rosengård.
Jag har räknat till 4–0 i klara målchanser för gästerna. Tre av de chanserna har Anna Anvegård haft. Och det är så bra chanser att man kan kräva att en landslagsspelare gör minst ett mål på dem.
Först fick hon öppet mål vid bortre stolpen efter en hörna. Då darrade den annars så bollskickliga skyttedrottningen till, och fick bara iväg ett benskyddsskott.
Andra chansen var ett mönsteranfall som Anvegård avslutade i stolpen och ut. Och i 36:e minuten var plötsligt Anvegård helt fri i mitten bara sju–åtta meter från målet. Vänsterskottet gick dock rakt på Jennifer Falk.
Det var Rosengårds halvlek. Kanske för att Göteborg har ett tungt avbräck. Hemmalaget hade lyckats mörka att Vilde Bøe Risa har en bristning i ena framlåret och inte kan spela. Närmast otroligt svagt att inte GP lyckades berätta det inför matchen. Bøe Risa var ju hemma från matchen i Uppsala. Det borde vara självklart att kolla norskans status.
Inte minst som Bøe Risa är ett otroligt tungt avbräck för Göteborg. Ett avbräck som gjorde att jag tyckte att Rosengård gick in i den här matchen som favoriter till 60–40.
I början var det mer än 60–40 till gästerna. De första 20 minuterna förmådde inte Göteborg att ta sig över mittlinjen många gånger. Sedan mattades Rosengårds press, och Göteborg fick lite mer tid att hålla i bollen.
Rosengård hade dock fortsatt koll, och Göteborg har alltså inte skapat en enda riktig målchans. Det närmaste var när Zecira Musovic släppte en farlig retur på ett skott från Pauline Hammarlund. Där var dock inte Stina Blackstenius på hugget, vilket gjorde att Musovic hann först till returen. Om Blackstenius hade gått på retur från början hade hon fått ett öppet mål.
Men det är 7–4 i avslut och 6–0 i hörnor till Rosengård i paus. Nu bänkar vi oss för andra halvlek.
I Växjö leder för övrigt Umeå med 1–0. Kayla Braffet slog in bollen i tomt mål efter att Lova Lundin snappat upp en målvaktsretur. Jag hade ett litet öga på den matchen. Och det var i princip 100 procent Växjö i 16 minuter. Sedan gjorde Umeå mål…
En blogg om internationell damfotboll 
Det märks ganska tydligt att Stina Blackstenius inte riktigt hittat sin rytm in KGFC. Många felpass och missförstånd. Kollar man situationen där Zecira Musovic släpper retur ser man tydligt att Blackstenius har blicken riktad mot Hammarlund efter att Hammarlund avlossat sitt skott istället för att titta åt det håll där bollen hamnar. Jag tycker man ska kräva mer av en av landslagets bästa forwards och hoppas hon får ihop sitt spel under fortsättningen av säsongen.
Stina Blackstenius håller världsklass när hon kommer rättvänd med boll. Men i många andra delar av spelet är hon högst medelmåttig. I ett Göteborg som oftast ställs mot låga försvar får Blackstenius inte många chanser att komma rättvänd. Det gör att hon istället tvingas försöka klara saker som hon inte är bra på, som felvänt spel.
Jag tycker att hon varit klart sämre än Hammarlund och Blomqvist hittills. Och det är inte bara för att hon gjort minst antal mål. Samtidigt har de andra två haft flera år på sig att lära sig spelsättet, och jag tycker trots allt att Blackstenius sakta men säkert tar steg i rätt riktning. Dock var toppmötet för mycket för henne. Där var hon tyvärr långa stunder riktigt vilsen.