I kväll har Aftonbladet arrangerat tidernas första gala med 100-procentigt fokus på damallsvenskan.
Aftonbladet håller förstås inte SVT- eller TV4-kvalitet i sina tv-produktioner. Galan startade exempelvis tio minuter efter utsatt tid, och det var en del strul med de inslag som spelades upp. Men totalt sett tycker jag ändå att det var en klart sevärd gala.
Jag antar att SVT och TV4 vill försöka göra sina galor ”folkliga” genom att ha underhållning och ofta programledare som inte jobbar med sport till vardags. Det tycker jag ofta gör galorna onödigt sega.
Dagens gala handlade rakt igenom om damallsvenskan, och det funkade alldeles utmärkt att dela ut priser utan att ha musik mellan utdelningarna. Anna Rydén – nej, vi är inte släkt – har varit utmärkt i rollen som Aftonbladets damfotbollsankare genom hela säsongen. Och hon avslutade med att göra en stark insats som programledare för galan.
I det inlägg där jag sammanfattade årets damallsvenska listade jag följande spelare som årets bästa:
Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Vilde Bøe Risa
Forward: Anna Anvegård
När jag gjorde den där genomgången hade jag inte sett den korrekta statistiken för damallsvenskan, alltså den som förs av Jared Burzynski. Men när jag såg att Pauline Hammarlund slutade på tolv mål och tio assist, då svängde jag över till att ge min röst till årets forward till Hammarlund. Att göra 22 poäng utan att lägga frisparkar eller hörnor är är en väldigt bra notering.
På galan utropades följande vinnare:
Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Therese Sessy Åsland
Forward: Pauline Hammarlund
MVP: Olivia Schough
Tränare: Elisabet Gunnarsdottir
Årets genombrott: Emma Östlund
Årets mål: Fanny Lång
Sportbladets specialpris: Elisabet Gunnarsdottir
Med tanke på att Vilde Bøe Risa missade stora delar av säsongen på grund av skada köper jag att hennes landsmaninna Åsland blev årets mittfältare.
De två priserna till Elisabet Gunnarsdottir känns klockrena. I tränarkategorien hade för övrigt även de två andra kandidaterna varit värdiga vinnare. Värdiga vinnare är även Emma Östlund som årets genombrott och Fanny Lång för årets mål:
Slutligen fick Olivia Schough priset som årets MVP. Det tycker jag däremot att man kan diskutera. MVP är ju ett internationellt uttryck. Och internationellt går MVP-priser till den som varit allra bäst i ligan. Och på så sätt är inte Schough en värdig vinnare. För hon har inte varit damallsvenskans bästa spelare.
Men i damallsvenskan har MVP-priset i stället flera gånger gått till den spelare som varit viktigast för sitt lag. På de grunderna fick Filippa Angeldahl priset 2017, och därför fick Schough priset i år. Och med den motiveringen köper jag Schough som vinnare – för hon var väldigt viktig för Djurgården.
Men personligen tycker jag att MVP-priset skall gå till ligans bästa spelare. Alltså borde det gått till Vilde Bøe Risa…
En blogg om internationell damfotboll 
Tycker alla priser är rimliga, håller med om att MVP-priset kanske behöver definieras lite tydligare. Med den motiveringen som Schough tycks ha fått priset för, så saknas ju ett pris för bästa spelare alla kategorier.
Årets genombrott Emma Östlund har jag lyckats missa helt trots att jag sett hyfsat många matcher i år. Otur.
Precis så. Nu korar man ingen damallsvenskans bästa spelare, utan var och en får bestämma vem av Falk, Kuikka, Åsland och Hammarlund som de tycker var seriens bästa spelare.
Emma Östlund är inte någon spelare som får stora rubriker, eller som utmärker sig genom spektakulära aktioner. Men hon är följsam och placeringssäker – och en mycket stor anledning till att Emma Kullberg inte saknats nämnvärt i Kif Örebros backlinje. Jag har suttit och studerat henne under några matcher, och gillat det jag sett.
Priset som MVP är ju mer godtyckligt att övriga. Visst, Schough har gjort sin bästa säsong någonsin – all heder till henne. Men vad vore Piteå utan Faith Ikidi och Eskilstuna utan Halimatu Ayinde? Troligen hade de spelat i elitettan kommande säsong.
Rimliga vinnare absolut men hur Maanum kan anses vara en sämre mittfältare än Seger och framförallt Curmark är ett mysterium. Borde definitivt ha varit dubbelt norskt nominerat i den kategorin.
Annars kan jag hålla med Svenneberka vad gäller MVP-priset då båda spelarna han nämner sannolikt var avgörande för att det inte gick ännu sämre för deras lag än det tillslut gjorde. Skulle faktiskt kunna sätta Maanum som ett bättre alternativ i den kategorin också om man ser till hur mycket LFC tappade i kvalité när hon var borta från spel i mitten av säsongen.
Glömde tillägga att Johanna Alm borde varit nominerad till och eventuellt ha vunnit genombrottspriset också. Att direkt från spel i div 1 med Lindö helt rättvist konkurrera ut den mycket meriterade Ronja Aronsson från högerbacksplatsen hade jag inte förväntat mig.
Tycker också det var mycket rimliga vinnare. Mycket fina mål som visades. Visste inte att Olivia S kunde skjuta med vänster fot ! Vad har årets damallsvenska visat på för nyheter ? Tycker att skottförmågan har ökat vilket målvakterna har ställs inför. Skott I krysset är det ingen målvakt som tar. Gapet mellan mittfält och anfallare har suddas ut tycker jag. Typisk sådan spelare är väl Åsland med flera. Tempot och bra kondition har nog också ökat. Såg Rosengård som föll igenom i höst var dåligt tränade ?? eller ett gammaldags spelsystem ?? Hoppas sen att Umeå kommer tillbaka.
Jag tror varken att orsaken till Rosengårds svaga avslutning var att spelarna var dåligt tränade, eller att man hade ett gammaldags spelsystem.
Det var snarare så att de hade ett för svårt spelsystem, ett system som i för stor utsträckning var uppbyggt på individuella spetsegenskaper. Ett system som inte var anpassat efter att möta lag som backade hem djupt med hela laget och gick på kontring.
Alternativt skulle det kunna vara så att det inte var spelsystemets fel, utan att felet låg i att man använde för många spelare som med likadana egenskaper, vilket gjorde att bolltempot sjönk till en så låg hastighet att det blev lätt för motståndarna att försvara.