Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.
Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.
Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.
1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.
Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.
Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.
Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.
Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll.
På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.
Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.
Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.
Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?
Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.
Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.
Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.
Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.
De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.
För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.
Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.
Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.
Jag kollade på Juventus-Lyon och trots att siffrorna var rättvisa hann Hurtig missa ett friläge där hon hade gott om tid att placera skottet, och Lyon fick en straff som jag dels tycker var feldömd, och dels var utanför straffområdet. Å andra sidan gav Lyon bort ett mål gratis när två backar hjälpte till att placera in Hurtigs inlägg.
I skuggan av pandemin och Champions League så har FIFA och FifPro röstat fram kandidaterna till ”Årets världselva”. Det är alltså proffsspelare världen över som lagt sina röster på de yrkeskollegor de anser bör ingå i denna förnämliga laguppställning. Här har Sverige hela fem kandidater med på listan, medan Tyskland ”bara” har fyra. De fem är: Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer och Hedvig Lindahl. Hedersamt!
För att förekomma vännen ”Martin” här kan det noteras, att alla fem nämnda har en mer eller mindre stark anknytning till Linköpings FC. En slump eller inte så är det ju kul för alla LFC-supportrar! 😉
Roligt för de nominerade men bör inte nomineringen grunda sig på insatserna 2020? I mina ögon tappar omröstningen rejält i värde när Fischer kommer med men inte Sembrant och när Blackstenius kommer med men inte Rolfö.