Häckens bomb var att Alexander Jeremejeff återvänder till klubben… Det var alltså inte damfotbollskopplat.
Men samtidigt som den ”bomben” briserade gick Kopparbergs Göteborg FC ut på sin hemsida med att man kör vidare, samt att satsningen kanske utökas till nästa år. Man skriver att man har överraskats av den stora viljan att finna lösningar för att behålla en elitverksamhet för damfotbollen i Göteborg.
Däremot tycks man inte ha ändrat uppfattningen som att klubben behöver integreras i en herrelitklubb. Men någon sådan lösning tycks inte ligga klar. Man skriver:
”Som vi tidigare meddelat kommer projektet att starta upp tjej- och damfotboll i Göteborg, som har varat i 17 år, nu att gå in i fas två. Genom att ha en intention till ett nära samarbete med en etablerad förening hoppas vi kunna ge damfotbollen i vårt område de bästa förutsättningarna att utvecklas under lång tid”
Personligen fattar jag inte ett dugg mer av den här soppan efter att ha läst den här texten. Jag tycker fortsatt att Göteborg FC:s ledning har gjort bort sig, och numera har ett förtroendekapital som ligger på minus. Men skönt för damfotbollen i Västsverige att klubben har ett elitlag även nästa år.
En blogg om internationell damfotboll 
Jaha. Ja. Onward and upward.
Vem, med minsta självaktning, vill liera sig med Bronsman efter detta?
Bronsmans pokerspel lyckades.
Priotet Finans vill naturligtvis inte vara inblandade i en ny skandal på damsidan.
Så det var väl upp med plånboken och jobba för sammanslagning med IFK.
Bronsman var skicklig. Men fortfarande är det en stor skam för damfotbollen och vilken spelare med självaktning vill representera en sådan klubb, men money talks.
Jag skulle säga att han misslyckades då det hela fortfarande bygger på att ett herrlag ska ta över verksamheten framöver, något som aldrig kommer hända då herrföreningarna i Göteborg är demokratiskt styrda och dessutom numera har egna damlag som de vill avancera med till Damallsvenskan.
Ja man kommer fortsätta över 2021 men sen då ?
Ska bli väldigt intressant att se hur spelarna reagerar, vågar de stanna kvar med en så nyckfull ordförande och organisation?
De hade 10 dagar på sig från beslut tills de meddelade spelare och tränare, om de fick ett så snabbt och positivt gensvar från sponsorer och andra intresserade på ett dygn så borde de ha kunnat få de svaren på de 10 dagarna. Gjorde de ens några försök innan de ”krossade” spelarna?
Med tanke på hur MFF-medlemmarna behandlade frågan att ta över ett befintligt lag och köpa sig en plats undrar jag hur snacket går i andra stora herrklubbar?
Alternativet blir väl annars att vänta tills nystartade damlag nått högre upp i serierna innan befintliga etablerade damspelare tycker det är värt att gå över.
Det här är en så tråkig soppa och gör inte den negativa synen på damfotboll bättre.
Uttrycket ”köpa sig en plats” är populärt i konservativa supportergrupper i herrfotbollen. Fast det är ju ett uttryck som antagligen är skapat för att förhindra stora satsningar inom damfotbollen. För nämn en enda klubb som har sålt sitt damlag?
I alla fall där man har diskuterat att ett befintligt damlag eventuellt skall överföras till en annan klubb har det handlat om rena övertaganden utan några köpesummor.
Som du förstår är jag allergisk mot användandet av det där felanvända ”köpa sig en plats”.
Att något ännu inte hänt utesluter inte att det skulle kunna hända, dvs ”köpa en plats”. Frågan är snarare om det är tekniskt möjligt och i så fall hur.
Självklart skulle det kunna hända. Men det förutsätter ju att det finns en stor ekonomisk uppsida med att ha ett damelitlag.
Och det vi ju alla att någon sådan inte finns i nuläget.
Som det är nu finns det ju en betydligt större vinst för herrelitklubbar att ha damlag i division IV än i någon av elitserierna.
Så intresset av att köpa ett damelitlag borde ut ekonomisk synvinkel vara obefintligt.
Ja, ska damfotboll och damelit bara räknas i ekonomiska termer skulle det knappast finnas något lag alls, eller hur? Verksamheten lämnar sällan eller aldrig sådana överskott att någon satsar av ekonomiska skäl. Jag gissar att det är andra vinster än ekonomiska du menar när du skriver ”större vinst för herrelitklubbar” Det måste alltså finnas andra anledningar. Och en klubb behöver inte sälja sitt damlag för att det ska bli stora problem. Se vad som hände med Dösjöbro när Malmö FF kom in i bilden. För ett år sedan hade Dösjöbro noll spelare efter att just blivit klara för div 1-spel. Hammarby som de senaste åren verkar ha kommit en bra bit på väg när det gäller sitt damelitlag är bara ett exempel på en ”herrelitklubb som inte nöjer sig med att ha ett damlag i div IV……
I viss mån tänker jag ändå att det finns ekonomiska vinster för herrelitklubbar med att ha damlag i division IV.
Allt fler sponsorer börjar ju sponsra jämställt. Och genom att en tidigare herrelitklubb startar ett damlag i gärdsgårdsserien kan det nog få en del sponsorer att uppfatta det som att man faktiskt är en jämställd förening.
Tyvärr exakt så som Johan svarar, ser bra ut för herrklubbarna upp till div 1-2 på damsidan, sedan börjar det kosta. När det gäller delad infrastruktur och delade kostnader i klubben har Bronsman rätt men sedan är det tyvärr så (åtminstone hittills) att damlaget får lägre prio i dagsläget. Får se om AIK, Hammarby och Norrköping bryter den vallen nu.
Om herrelitklubbar startar damlag för att primärt locka fler sponsorer och mer pengar är det en sak. Om herrelitklubbar startar damlag av en genuin vilja att bidra till utveckling av damfotboll är det en annan sak.
Om herrelitklubbar startar damlag för att de räknar med, eller hoppas på, att det också ska ge fler sponsorer och mer pengar till herrelitverksamheten är det en sak. Om herrelitklubbar låter alla nya sponsorer och nya pengar gå exklusivt till damverksamheten är det en annan sak.
”Jämställd sponsring” är fina ord, men bakom dessa kan herrelitklubbar göra kalkyler som inte med självklarhet har som yttersta syfte att utveckla damfotboll. Någon kanske tycker att det kvittar vilka de bakomliggande motiven till herrelitklubbarnas satsningar på damverksamhet är. Samtidigt – ska det talas om jämställdhet och verkligen mena det, är det värderingar och inte mer pengar som borde vara den primära drivkraften.
I dagens värld och medielandskap där så mycket är yta och ”se-bra-ut-strategier” snarare än djupt liggande och genomarbetade värderingar komplicerar det motiven och bedömningen av herrelitklubbars satsningar på damlag. Ett sätt att försöka spåra om det är mer pengar också till herrverksamheten, eller att framstå som en modern, medveten och jämställd klubb, eller de facto en genuin vilja att utveckla damfotbollen som är den primära drivkraften, är om herrelitklubbar satsar seriöst och långsiktigt för att också nå dameliten OCH – viktigast av allt – om resurser som annars rimligen skulle gått till herrverksamheten, istället överförs till damverksamheten. Få eller inga herrelitklubbar verkar våga ta det steget. I så fall får de antagligen motta samma skitstorm (och värre) som Bronsman fått de senaste dagarna (fast från andra förstås).
För att slåss om SM-guld krävs en spelarbudget på just över tio miljoner kronor. För att vara ett etablerat damallsvenskt lag krävs mellan fem och tio miljoner kronor.
Alla herrallsvenska klubbar har betydligt större organisation för sponsorsarbetet än de rena damfotbollsklubbarna. Ändå är konstellationen Djurgården/Älvsjö det enda lag med herrelitkoppling som tagit SM-guld den senaste 20 åren. Djurgårdens IF ägde 51 procent av sammanslagningen, som ju dock var en separat förening.
Och Djurgårdens sjätteplatser 2016 och 2017 är enda gången herrelitklubbar placerat sig på damallsvenskans övre halva under den senaste tioårsperioden.
För mig är de resultaten bevis på att herrelitklubbarna varit i princip totalt ointresserade av damfotboll hittills under 2000-talet.
Men de senaste två–tre åren har det hänt något. Plötsligt kräver medlemmar i, och sponsorer till herrelitklubbar att de även har damlag. Det finns dock stora frågetecken för motiv och ambitionsnivåer i de olika klubbarna. Stora.
Hittills är det bara Malmö, och i höst även Hammarby, som verkligen uttryckt ambition att slåss om SM-guldet. Alla andra herrelitklubbar verkar rätt nöjda med blotta existensen av dam- och flicklag.
Det har viskats om en höjd ambitionsnivå inom IFK Göteborg. Men deras färska rapport om satsningen på damlaget säger inget om några målsättningar. Bara att man skall satsa vidare på sina egna akademispelare även i år.
De kommande åren får vi se vilka klubbar som är seriösa på damsidan, och vilka som bara har startat damlag för att det ser bra ut. Det blir spännande att följa.
Personligen tror jag att de rena damfotbollsklubbarna kommer att stå sig starka på nationell nivå i ganska många år framöver.
Och tittar vi 15–20 år framåt tror jag att risken är uppenbar att missnöjda damsektioner har brutit sig ur många av herrelitklubbarna, och åter står på egna ben. Lex Sirius. Det känns som ett naturlig utvecklingssteg.
Ett tillägg. Om alla de här herrelitklubbar som nyss startat damlag i första hand hade tänkt på damfotbollens bästa skulle de startat sina lag så högt upp i seriesystemet som möjligt. Svensk damfotboll har ju ingen större nytta av en massa rika elitföreningar i distriktsserier.
Däremot har svensk damfotboll nytta av de fina akademier som finns i exempelvis AIK och IFK Göteborg. Det är ju bara att hoppas att även de här andra nykomlingarna inom damfotbollen bygger starka akademier.
Jag håller fullständigt med, Johan. Det handlar om att utveckla damfotbollen. I Italien har många damlag tagits över av de stora klubbarna och det har ju gynnat utvecklingen av italienskt damfotboll enormt. Samma händer med Real Madrid i Spanien som tog över CD Tacon. Bara att välkomna om båda sidor är med på det.
Jag skulle gärna intervjua både dig, Rainer, och Johan om dessa tankar för Alltid Blåvitts sida. Johan har jag redan varit i kontakt med. Jag hör av mig om några veckor, så hinner ni fundera. Gott nytt på er båda.
Jag är inte alls säker på att det här var ett ”pokerspel” och en chansning från Bronsmans sida. I så fall var det med extremt höga odds och en mycket osäker utgång. Det kan lika gärna handla om att Bronsman och andra insåg hur mycket skit de redan fått ta emot och kommer att få ta emot och valde att ändra sig. Flera frågor återstår dock. Vilken ställning har Bronsman i fortsättningen? Hur ser Kopparbergs (hans) ekonomiska satsning ut i framtiden?
Spelarna blev iskallt utslängda på gatan, ”Varsågod att hitta ny klubb, lycka till”, två dagar efter förväntar sig klubben att spelarna ska komma och krypa tillbaka. Jag hoppas att spelarna visar att dom inte accepterar denna behandling och söker sig vidare. Jag blir äcklad hur, landets bästa damfotbollsspelare förtjänar SÅ mycket bättre!!!!
Det är nog inte så lätt. För spelarna har ju löpande kontrakt, och formellt har sannolikt inget hänt. Så det blir inte så lätt att bara lämna. Dessutom är ju Göteborg väldigt nära ett gruppspel i Champions League, så det är ju inte jättelätt att hitta en klubb som ligger bättre till sportsligt sett.
Sedan förstår man ju om det blir svårt att få spelare att skriva mer än ettårskontrat i klubben – om inte hela ledningen byts ut och det skapas garantier för att det här inte är en dagsslända.
Nästan oavsett vad man som spelare tycker om ledningen i KGFC, så är försäsongen någon eller några veckor bort, EM väntar till sommaren för runt nio-tio spelare och det finns ett liv vid sidan om fotbollen (boende och socialt). Så jag gissar att samtliga är kvar, men med rejält mycket mindre förtroende för ledningen.
Jag blev heller inte klokare på vad klubben menar har ändrats, och kommunikationen från ”de fyras gäng” är på en bottennivå.
Frågan är hur många medlemmar KGFC har, för det känns som att det inte vore omöjligt att ”kuppa” bort styrelsen. Kostar dock 500 kr för ett medlemskap med rösträtt, men upprördheten här inne har varit stor.
Jag gör också ofta tankevurpan och tror att det är EM som väntar till sommaren. Men blir det något mästerskap i sommar är det ju OS som avgörs då. EM i England är ju flyttat till 2022.
Både Elitettans Morön och allsvenska Linköping togs på sängen tisdag f.m. av de omtumlande nyheterna från Göteborg. Genast ställdes man inför en förändrad verklighet. För Luleålaget kunde det handla om en uppflyttning till OBOS Damallsvenskan, medan LFC kanske kunde få fylla vakansen efter KGFC i Champions League. Nu, två dagar senare, kan lagledningarna låta pulsen sakta ner och återgå till nyårsfirandet. Det tycks inte bli några förändringar trots turbulensen i Götet – ergo status quo. Lika bra är nog det. Morön saknar ännu det där lilla extra som skulle ge en lyckad debutsäsong i högsta serien, och för Linköpings del skulle det vara alldeles för tidigt att bege sig ut på äventyr i Europa. Ett tämligen föryngrat och förändrat LFC är under uppbyggnad och behöver minst ett par år för att stabiliseras och komma i närheten av den nivå man låg på under 2014-2017.
Luleålaget? Såvitt jag vet är Morön baserad i Skellefteå, blotta 15 mil söderut på andra sidan av Piteälven, Västerbotten län inte Norrbotten. Men kanske ingen skillnad för en Stockholmare eller annan ”riktigta” svenskan?
”Häckenspåret” verkar inte helt dött https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/1BqVkl/kopparbergs-goteborg-nara-samarbete-med-hacken
Vid sidan av den rent sportsliga betydelsen med en fusion BK Häcken-Göteborg FC (spännande värre!) finns frågan vilka mer eller mindre lustiga smeknamn som göteborgshumorn skulle förära det nya laget: ”Damhäcken”, förslagsvis? 😦