De båda guldfavoriterna visade mästartakter

Fem timmar damallsvensk premiärsöndag är över. Och kortfattat fick vi se tre av de fyra lag jag tippat på medaljplats ta tre poäng.

Favoriterna Häcken och Rosengård visade mästartakter, inte genom att spela briljant fotboll, utan genom att vinna med 1–0 trots att spelet stundtals hackade. Det är ju så man känner igen topplag – att de vinner även dagar då de inte imponerar i spelet.

Rosengård hade det allra tuffast. Alldeles nyss nickade Stefanie Sanders in Rosengårds segermål på 25 sekunders övertid. Linköping stod upp väl och såg ut att få en poäng när Rosengård fick frispark på vänsterkanten i slutsekunderna.

Malmöklubben har flera nickstarka spelare i försvar och på mittfält. Att de nu även fått in en nickstark forward kan bli tungan på vågen i höst.

Eftermiddagsmatchen på Kanalplan, även kallad Hammarby IP, blev ungefär som jag väntat mig. Häcken rivstartade och var väldigt bra första kvarten. Där fick man också med sig det (lite turliga) mål som blev matchens enda.

Under resten av den första halvleken, och cirka tio minuter in i den andra, visade Hammarby att deras fina passningsfotboll även funkar i allsvenskan. Under de 40 minuterna hade inte Häcken kontroll på matchen. Utan det var Hammarby som var bäst.

Dock skall det sägas att Bajen bara kom till en handfull halvchanser i den här matchen. Man saknade den tyngd och spets som krävs för att skapa de där riktigt 100-procentiga målchanserna.

Häcken däremot spelade stundtals rätt dåligt – men man kom till målchanser. Häcken hade fyra–fem chanser som var klart farligare än Hammarbys bästa. Och de sista 35 minuterna kändes det som att det svenska mästarlaget hade så god kontroll man bara kan ha i uddamålsledning.

Trots förlusten visade Hammarby att det finns klass i laget. Bara det att man fick Häcken att byta spelsystem till 4–2–3–1 i den andra halvleken säger mycket. I varje fall har inte jag sett Mats Gren byta system tidigare i år.

En riktigt kul grej var att 16-åriga Ellen Wangerheim var den första halvlekens klart bästa anfallare. Som ensam Bajenforward spelade hon moget, klarade den fysiska biten utmärkt – och överglänste Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund ganska rejält.

Medan Hammarlund var direkt dålig ända tills hon byttes ut så blixtrade Blackstenius till med ett par riktigt högklassiga aktioner i den andra halvleken.

Wangerheim försvann ur matchen efter paus, när hon flyttades ut på en kant. Men 16-åringen visade alltså ännu en gång att hon redan är en högklassig damallsvensk spelare. Kul för svensk damfotboll.

Under en väldigt splittrad eftermiddag har jag haft fokus på de båda tippade topplagens matcher. Jag hade ett halvt öga på Vittsjö–Piteå 2–1, medan jag knappt såg något av Eskilstuna–Kristianstad. Men båda matcherna verkar ha varit jämna, och kryss hade kanske varit rimliga resultat i båda matcherna.

19 tankar på “De båda guldfavoriterna visade mästartakter

  1. Intressant att du lyfter Hammarby med specifika exempel men inte nämner LFC mer än att ‘de stod upp bra’ trots att antal stora målchanser blev 2-2 i matchen mot Rosengård.

    Som LFC-supporter så är jag väldigt nöjd med matchen sett till spelet och hade inte domare Larsson fått så bråttom att blåsa av matchen när vi hade fått frispark strax utanför deras straffområde (man ska väl lägga till 30 sekunder om det blir mål under övertiden) så hade det mycket väl kunnat sluta 1-1. Med Maanum på plan så är ju en frispark i ett så bra läge en stor målchans.

    • Håller med om att LFC gjorde det bra, framför allt i den andra halvleken där de ju även skapade ett par 100-procentiga chanser. Men det var ändå lite mer väntat än att Bajen skulle kunna föra spelet stundtals mot Häcken. Att LFC har kapaciteten visste vi ju. Var Bajens nivå ligger har känts lite mer oklart.

      • Vad säger du om mitt resonemang kring den tidiga (?) avblåsningen, har inte koll på reglerna men vill minnas att praxis är att man ska lägga till extra tid för att kompensera för målfirande ?

        Om så är fallet kan det ha varit helt avgörande att Larsson lät blott 8 sekunder extra (utöver de ordinarie aviserade 3 övertidsminuterna) löpa innan hon blåste av just när Simonsson fixat en frispark strax utanför offensivt straffområde.

        • Jag tycker att matchtiden i fotboll är något väldigt oprecist, min uppfattning är att det borde vara effektiv speltid. Med det sagt så reagerade jag också över att Larsson blåste av matchen som hon gjorde. Normalt brukar domare låta den typen av frispark slås.

  2. Betydligt fler manliga domare i premiäromgången jämfört med förhållandet i serien tidigare. Tillfällighet eller ny policy (en jag inte kände till iallafall)?

    • Intressant fråga som jag också reflekterade över. Någon som vet om det är medvetet eller en slump?

      • Jag har också reagerat på detta men det är väl inte konstigt – Landets bästa damdomare Tess Olofsson har gått på andra hållet med all rätt.

        • Det borde inte vara konstigt. Men de senaste åren har det varit förbundets ambition att damserierna i största grad skall dömas av damer – nästan oavsett kvalitet. Man har bara tagit in manliga domare i nödfall.

  3. Jag funderade ganska mycket över vad Linköping ville i den här matchen, för spelet från backlinje till mittfält gick bra och såg ut att vara intränat, men från mittfält till anfall..? Nästan bara chansbollar, och det såg inte ut som att passningsläggare och mottagare delade intentioner med varandra.
    Håller i övrigt med om mästarlags-teorin och dåliga dagar.

    Slutet på matchen i Linköping var ju också ganska märklig, men jag har ingen koll på vad reglerna säger, däremot skulle jag som spelare bli något upprörd över att få frispark i hyfsat läge för att i nästa sekund få veta att matchen är slut.
    Lite bedömningsfunderingar till sist; det var en situation i Hammarby-Häcken (Emilia Larsson stämplad) och en i Linköping-Rosengård (Olivia Schough fälld?) där respektive domare valde att fria/missade situationerna, vilket kändes lite förvånade då det i båda fallen såg väldigt tydligt ut i rutan.

    • Rätt väntat skulle jag säga, LFC har fått behålla stommen i backlinjen och mittfältet men har i stort sett fått bygga från scratch offensivt. Dessutom har vi rutin i massor i försvaret medan de offensiva spelarna är mer av kategorin lovande och därför lär behöva spela mer tillsammans i ‘skarpt läge’ innan samspelet sitter.

      Sen så är ju Rosengård helt enkelt ett bättre lag i år med A-landslagsspelare på alla positionerna, i o m detta blir chansbollarna upp på individuellt skickliga spelare som Kanu och Simonsson ett logiskt och bra val i min ögon. LFC skapade också trots det låga bollinnehavet lika många (eller snarare få) skarpa målchanser som det mer namnkunniga motståndet.

  4. Såg inte matchen men läste att Hanna Bennison blev inbytt i matchen mot Linköping. Trodde att hon var en given startspelare. ? Hon konkurrera väl för en OS plats i landslaget. ?

    • Inklusive Bennison har Rosengård sju landslagsmittfältare i sin trupp, så konkurrensen är tuff. I och för sig spelade Fiona Brown ytterback senast, skulle hon bli kvar i backlinjen har Bennison ändå fortsatt fem landslagsspelare att konkurrera med.

      • Håller med Lennart. Jag va jätteförvånad att hon fick börja på bänken och faktum är att det var strax efter att hon kom in som Rosengårds lite tyngre press inleddes. Det kan förstås ha varit en slump men med tanke på hur mycket uthålligare LFC sett ut i tidigare matcher jämfört med föregående säsong så tror jag inte det berodde på att hemmalaget kroknade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.