I går var det landskamp i Kalmar. Jag hade egen träning när den spelades, men lyckades med konststycket att avskärma mig så mycket att jag kunde se matchen i efterhand utan att veta hur den slutade.
Efter sju minuter gjorde jag en anteckning om att Norge har ett fantastiskt innermittfält med Vilde Bøe Risa, Ingrid Syrstad Engen och Frida Leonhardsen Maanum. Då hade de två förstnämnda spelat loss den tredje flera gånger, och Maanum hade satt fram utmärkta instick till forwards.
Problemet för Martin Sjögren och hans Norge var att det aldrig blev bättre än så. De tre centrala mittfältarna var alldeles för ensamma för att norskorna skulle kunna skaka Sverige. Avsaknaden av spelare som Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Guro Reiten var för stor.
Känslan är ju även att saknaden av Ada Hegerberg har blivit betydligt större sedan Isabell Herlovsen lade av. I går hade Norge ingen forward som höll tillräckligt hög klass för att hota Sverige. Dock är det ju inget som talar för att Hegerberg skall ångra sig och komma tillbaka till det norska landslaget, så henne skall vi nog räkna bort när vi pratar landslagsfotboll.
Det blev till slut en svensk 1–0-seger som var så säker som en 1–0-seger kan vara. Jag hade 8–1 i klara målchanser i svensk favör. Den norska chansen hade Carina Sævik på övertid. Skulle man lägga på halvchanser skulle den svenska överlägsenheten bli än tydligare.
Peter Gerhardsson valde att spela med trebackslinje, och ett spelsystem som jag närmast skulle kalla ett högervridet 3–4–1–2. Högervridet eftersom ingen av de fyra mest offensiva spelarna: Hanna Bennison, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius utgick från vänsterkanten.
Bennison låg till höger på centralt mittfält, Asllani och Blackstenius utgick från centrala positioner, medan Jakobsson hela tiden föll ut på högerkanten.
Följaktligen var det till höger som Sverige hade huvuddelen av sitt anfallsspel. Det blir intressant att se om det här är en modell som kommer att användas som grundspel i OS, eller om det var ett test.
Lite oroväckande var att Jonna Andersson klev av med skadekänning. Jag har inte sett någon rapport om vad det var hon drabbades av. På tv-bilderna såg hon bekymrad ut.
Defensivt klarade sig alltså Sverige utmärkt. Det är dock svårt att bedöma om det berodde på svensk styrka eller norsk svaghet. Känslan är ju att vårt försvarsspel kommer att ställas på betydligt svårare prov på tisdag, när Australien kommer till Kalmar.
Det är ju för övrigt en otroligt intressant match eftersom vi även kommer att möta Australien i andra gruppomgången i OS. Normalt brukar man ju undvika att möta sina kommande motståndare inför ett mästerskap. Men jag hörde att Tony Gustavsson sagt vid en presskonferens att dels har lagen väldigt god koll på varandra. Dels möts man först i den andra matchen, vilket gör att de överraskningsmoment man kan ha in i en turnering då är borta. Jag tycker nog att det låter klokt. Det viktigaste nu är ju ändå att få riktigt bra motstånd.
Hur bra motstånd Norge var är alltså oklart. Klart är däremot att Kosovare Asllani var lysande i matchen – tveklöst planens drottning. Hon var inblandad i mer än hälften av de åtta högkaratiga svenska målchanserna, och assisterade till målet.
Det var Stina Blackstenius som satte dit bollen. Även hon såg riktigt bra ut – bättre än på väldigt länge i landslaget. Målet kom efter att hon gjort en smart och vältajmad löpning. De orden har jag inte använt ofta kring Blackstenius löpningar de senaste åren. Men i går hade hon flera löpningar som var både smarta och vältajmade. Kul att hon börjar se ut som den världsklassforward som man hoppades att hon skulle bli för fem–sex år sedan.
Jag hade nog hoppats på lite bättre kvalitet från högerkanten med Olivia Schough och Sofia Jakobsson. De hade stora uppgifter i offensiven, men skapade inte så mycket som man tycker att de borde. Jag tyckte däremot att Bennison såg lovande ut. Hon har inte fått så mycket speltid i Rosengård under våren, men kändes inte speciellt ringrostig.
Slutligen några ord om Caroline Seger, som under torsdagen tangerade det Europarekord i antal landskamper som tidigare hölls av Therese Sjögran och Birgit Prinz. Jag tycker att Seger såg riktigt vass ut.
Tidigare har jag ansett att Seger gjort mest nytta i defensiven. Offensivt har hon varit bra på att lugna ner tempot och hålla bollen inom laget. Däremot har hon ofta varit en bromskloss i det mer direkta anfallsspelet, eftersom hon oftast sökt passningar bakåt eller i sidled.
Jag har noterat att hon har ökat andelen offensiva passningar i Rosengård den här våren. Nu tog hon med sig det till landslaget, och var väldigt ofta den som hittade in till Asllani med bollen. Seger har sådan skicklighet i passningsspelet att jag länge tyckt att hon borde kunnat servera de offensiva spelarna betydligt fler bollar än hon gjort. Men i går gillade jag alltså verkligen vad jag såg av vår mittfältsveteran.
Sveriges lag: Hedvig Lindahl – Amanda Ilestedt, Nathalie Björn (Emma Kullberg, 78), Magdalena Eriksson – Olivia Schough (Johanna Rytting Kaneryd, 78), Hanna Bennison (Filippa Angeldahl, 69), Caroline Seger, Jonna Andersson (Hanna Glas, 68) – Kosovare Asllani (Madelen Janogy, 78) – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius (Mimmi Larsson, 86).
Mål: 1–0 Blackstenius (Asllani) efter 65.35.
En blogg om internationell damfotboll 
Småtrevlig match. Såg ut som om Sverige hade reservkrafter kvar.
Obegripligt att Olivia Schough blev utsedd till matchens lirare. De måste ha missat Kosovare Asllani som var den enda som snuddade vid världsklass.
Och Hanna Bennison, så stort löfte men det kändes som att hon blev lite för ivrig varje gång en avgörande passning skulle slås. Sådant övar hon bort, ju mer speltid hon får.
Hedvig Lindahl prövades inte alls, utom vid en hörna och Norges enda målchans. Svårast var när Magdalena Ericsson passade bakåt så illa att bollen gick till hörna.
Sjukt peppad inför Australienmatchen! Törs vi hoppas på en riktig holmgång och inte det vanliga träningsmatchduttandet?
Blev Schough matchens lirare? Det får man allt säga var lite överraskande.
Enligt SWEWNT:s Instagramkonto blev Schough utsedd till Carlsberg Player of The Match. Samtidigt skriver de att hon ”röstades fram”, så jag vet inte om det är publiken som utser, eller så.
Det kanske helt enkelt var en klick bland sponsorerna som röstade? Ingen röstning bland publiken vad jag märkte. Kanske Schough har någon sponsorskoppling till Carlsbergs varumärken? Hur som helst överglänstes hon klart av bland andra Asllani och Seger. När sådana ”röstningar” missar så grovt blir det mer som ett skämt.
Bennison har ju antytt att hon kanske behöver byta klubb för att få mer speltid. Det är nog helt rätt, en landslagsspelare som inte platsar i klubblaget bör kanske tänka nytt.
Ja, i alla fall en startspelare i landslaget (må vara i en träningslandskamp) som inte platsar i startelvan i klubblaget. Men Bennison är kanske ännu ”billig” i jämförelse med andra spelare och Rosengård vill ha valuta för de dyrare spelarna?
Jag tycker det inte är helt okej att flyga från Australien till Sverige för att spela en träningslandskamp. Det är mycket stora utsläpp från flyg kanske 100 000 lir bränsle tur och retur.. Finns människor på jorden som nu lever med upp till 50° värme. Att skogsbränder härjar lite överallt. Bl.a Australien hade ju stora bränder. Får vänta tills elflyget kommer Idrotten borde ta lite större ansvar. Eller … ?
Jag förstår din synpunkt. Fast det är inte lätt för ett land som Australien att hitta motståndare där det inte krävs en lång flygresa.
I det här fallet tycker jag inte att man kan anmärka så jättemycket på upplägget. Dels spelar många av de australiska spelarna redan i Europa, dels mötte de Danmark (förlust med 3–2) i går. Och har jag uppfattat det rätt skall de även ha ett läger i Sverige. Så de kommer inte till Europa bara för en match.
I princip håller jag med! Det här är en viktig aspekt av idrotten som det skrivs för lite om. Men ingen skugga över Australien i detta fall. Om jag räknar rätt så bor 18 eller 19 av deras spelare i Nordeuropa. Plus tre i Frankrike och en i Spanien. Till och med förbundskaptenen bor i Sverige. Genom att lägga lägret här behöver man bara flyga fyra eller fem spelare över halva jordklotet.
Jag googlade på hur mycket ett flygplan drar och en Airbus A340 med 222 passagerare som flyger tur o retur Arlanda – Thailand förbrukar 169 294 lit flygbränsle !!!. Det blir 768 lit per passagerare. Helt otroliga siffror. Inte konstigt att världen ser ut som den gör. Vad gör idrotten ? OS i Tokyo som kommer !
Vad skulle alternativet för Australien vara menar ni? Rent krasst så måste ju antingen de själva eller ett motståndarlag ta flyget för att kunna genomföra en match.
Tumme ner är ok, alla har rätt till egen åsikt, men det vore intressant höra konkret hur den personen menar Australiensiska landslaget ska gå tillväga om de vill ha matcher. För jag antar inte tumme ner är detsamma som att Australien ska slopa sin landslagsverksamhet?
”The Golden Bird Arena” fullsatt till sista plats! Nej, just det och i Kalmar märktes inget alls av matchen (bara skrålande gymnasieungdomar som firade att de blir skattebetalare, eller vad det nu kan ha varit…studenten ”togs” som bekant sista gången 1968), knappt ens förrän två meter från ingångarna. 500 i publik och ungefär lika många funktionärer kändes det som. En överentusiastisk speaker tjatade om regler och tackade allt och alla. Inte lätt att försöka skapa stämning med 500 glest utströdda i grytan. Håller med om att matchen och vinsten är svårvärderad. Sverige hade mer av sin bästa trupp än Norge. Tror Sverige får bekänna färg betydligt mer mot Australien. Blackstenius hade en boll till i nät, men den underkändes. Asllani och Seger är mycket av ”motorer”. Förutom av egen kraft får Seger ta emot och förvalta mängder av ”säkerhetspassningar” när andra spelare inte vill ha bollen längre – och det gör hon bra. Jag har svårt för byten när det bara är några minuter kvar av en match (om det inte är av skadeskäl förstås eller för att skapa tempo-/spelförstörande avbrott i slutminuterna). OK, du får fyra minuter och en landskamp? Det är nästan som att det blir en liten belöning, snarare än att spelaren kan komma in i matchen och hinna uträtta något vettigt. Pigga ben, men sällan mer. Klassiska bytesminuter runt 70 bör nog vara sista tillfället, dvs minst 20 minuter på planen.
Bra, mycket koncentrerad ”jag-var-där”-sammanfattning av matchen plus intressanta kringkommentarer, ”Honeybadger”. Tror att du skulle göra dig skapligt bra som bisittare eller studiokommentator i direktsändningar. Skulle säkert bli mindre av plattityder, men mer av osminkade sanningar – säger jag, som har glädjen att ingå i din bekantskapskrets. 😉 🙂
Det finns en anledning till att många som kommenterar har valt en signatur. Jag vill inte bidra med varken subtila eller uppenbara ledtrådar till att deras identitet röjs. Dessutom tycker jag innehållet i kommentaren är det viktiga och intressanta, inte vem som skriver. Naturligtvis kan olika personer själva avslöja något, men det är en annan sak och deras val. Lika självklart kan det förekomma spekulationer (som i ”Independents” fall).
Anonymitet är en rättighet värd att försvara. Undantaget är givetvis när namngivna personer angrips eller utpekas på ett hänsynslöst sätt. Då finns det goda skäl till att utforska och avslöja de som står bakom. Jag är självklart inte ute efter att ge spårhundar stark vittring efter en honeybadger… 🙂 Med all respekt ser vi fram mot H. och hens fortsatta sportiakttagelser och ordkonst i dessa spalter!
Det är konstigt att det alltid är idrotten som förväntas ta ställning i politiska, miljömässiga eller andra samhällsfrågor. Börja med att minska på nöjesresandet först, sedan kan man diskutera flygandet för idrotten, yrkesutövande etc. EU:s flyttande mellan Bryssel och Strasbourg är ju ett annat typexempel på idioti.
Såg att vissa försökte få det till att vi minsann har spelare borta också men skillnaden mellan oss och Norge är att vi har en bredd i toppen som gör att vi klarar avbräck som Hurtig, Fischer och Sembrant. I Norge hade säkert utöver de spelare som nämnts den bortglömda (i svensk media) och nu gravida Kristine Minde kunnat vara aktuell.
Hennes rutin och speed hade säkert kunna göra nytta i ett orutinerat Norge där många spelare såg stressade ut med boll och osäkra utan den. Sjögren använde henne som backup överallt i laget när han va tränare i LFC och kanske hade hon kunnat va ett alternativ som mittback mot snabba djupledshot i det svenska laget.
För att sammanfatta så håller jag med dig om att det var en svårvärderad match (vi skulle ju t ex haft en straff) och tyvärr är det en lätt negativ känsla jag fick när vi hade så svårt att skapa riktigt vassa chanser i det uppställda spelet trots kompakt spelövertag. Mot USA kan nog det här fungera då de antagligen kommer föra spelet men Australien och Nya Zeeland kommer nog inte ge samma möjligheter där och då måste vi kunna rulla oss genom deras försvar.
Man måste ändå ge LFC-Martin cred för att ALLTID hålla på sitt lag.
Det är något av att sila mygg och svälja kameler (som det visst heter) när olika landslags flygresande lyfts fram som den största miljöfaran av dem alla. Visst ”producerar” en idrottsman/-kvinna ett och annat ton CO2 under sin karriär, men det är ändå blygsamma siffror jämfört med de kanske tusentals ton växthusgas som en svensk familj står för om man besöker Thailand två gånger per år under loppet av några decennier. Massturismen är den verkliga boven i dramat, tillsammans med massbilismen. Men det skulle naturligtvis inte skada om idrottsrörelsen manifesterade mot miljöförstöringen precis som när det gäller rasism och diskriminering.
Läser man böcker om miljön och experter som uttalar sig så finns det inget hopp längre. Det är kört. Koldioxiden måste ner drastiskt. Tycker idrotten tar inget ansvar det flygs väldigt mycket inom idrotten. Spelar väl ingen roll om det är en spelare från Australien som flyger. De andra spelarna flyger väl till Sverige också inom Europa då.
Sveriges presspel och brytningar var bra, uppspel och defensiv överlag bra. Men Norge rann igenom väldigt fort och lätt på mittfältet de få gånger pressen eller brytförsök inte gick. De fick ett riktigt farligt läge någonstans mitt i matchen som ingen tycks nämna. Bollen rullade något skruvat precis utanför mål, men hade den varit innanför ramen hade den gått in. Samma kan iofs sägas om flera av Sveriges chanser.
Jag tycker i alla fall att det är oroväckande. Norge var uddlöst och hade bara mittfältet som fungerande del, så mot komplett motstånd kommer det sluta illa.
Bennison var bra men saknade skärpa i sista biten av hennes aktioner, vilket är helt förväntat. Tycker det är för mycket snack om henne helt allmänt, så magisk är hon inte. Låt flickebarnet växa upp.
En som det borde snackas mer om är Nathalie Björn. Vilken diamant! Fantastisk insats! Hoppas hon en dag får slipa på sin enorma mittfältspotential i någon utländsk klubb.
Asllani och Blackstenius var fenomenala. Makalösa spelare som äntligen blommar och skulle kunna bli ännu praktfullare. Så länge man sett potential i dem. Målet var likt VM 2019 mot Kanada.
Hoppas absolut inte på holmgång mot Australien, det får bannemig räcka med spelaravbräck nu.
I den oväntade miljödebatten anser jag att sport är en av de få (?) saker där resor kors och tvärs över planeten är berättigat. Om man ser det som enbart nöjesresor så kan man se det som att de är en resa som sedan miljoner människor kan ta del av genom TV o dyl, vilka då inte behöver resa. Och även om man tänker på publiken så är det ju mer av att lagen kommer till folket när de reser runt än tvärtom, vilket ju är bra.
En av orsakerna till att man ställer stort hopp till Bennison är ju bristen på centrala mittfältare av internationell klass. Just nu har Caroline Seger en otroligt viktig position i landslaget. Utöver henne har vi ju för tillfället inga centrala mittfältare som är etablerade världsspelare.