Landslagsuppehållet är över och i helgen spelas den 17:e omgången av damallsvenskan. I dag är det således sex omgångar kvar att spela – 18 poäng att slåss om.
Om vi skall få en riktigt het guldstrid måste Häcken sannolikt gå rent i resten av matcherna. Rosengård har ju bara tappat fyra poäng fram till nu, och måste tappa ytterligare minst sex för att guldet skall stanna i Göteborg.
En av de matcher där Malmöklubben skulle kunna tappa poäng är söndagens mot Kristianstad. En annan väldigt viktig match är Linköping–Eskilstuna. Det är sannolikt LFC:s sista chans att haka på i kampen om tredjeplatsen. Inför avspark har östgötarna sju poäng upp till Eskilstuna. Med tanke på att det bara är 15 poäng kvar att spela om efter söndagens match får inte avståndet öka – det måste minskas.
Noterbart när det gäller LFC är att laget tog 39 poäng i fjol, vilket innebär ett snitt på 1,77 poäng per match. Det var tydligen inte tillräckligt, för klubbledningen sparkade ju tränarduon Olof Unogård och William Strömberg efter säsongen.
I år har LFC tagit 21 poäng på 16 omgångar – ett snitt på 1,31 per match. Om man tar full poäng i de sex återstående omgångarna når man upp till fjolårets notering. Men det är ju inte något som talar för det. Laget har bara två segrar på de tolv senaste damallsvenska matcherna. Tvärtom känns det som stor risk att vi snart får stämpla fiasko på Linköpings insats det här året. Inte minst med tanke på att man inför avspark kallade sig för utmanare om guldet.
Under lördagen spelas intressanta Stockholmsderbyt Djurgården–Hammarby och matchen Växjö–Häcken. Djurgården är sex poäng bakom Bajen, och är vid vinst således inte chanslöst på att vinna titeln ”bäst i huvudstaden”. Under söndagen noteras också Piteå–Vittsjö och Kif Örebro–AIK.
I elitettan är vi framme vid omgång 20 av 26. Umeå har 9,5 poäng ner till BP på fjärdeplatsen, och står således med ena benet i damallsvenskan 2022.
De två andra uppstigningsplatserna står mellan kvartetten Uppsala, Kalmar, BP och Morön. Efter lördagens match mellan Morön och Kalmar kan kvartetten ha minskat till en trio. Om Morön förlorar kommer Skelleftelaget att minst ha sex poäng upp till trean, ett avstånd som inte blir lätt att ta igen på sex omgångar.
I övrigt i helgen kan man under lördagen på Viaplay njuta av Barcelona–Valencia (12.00), Everton–Birmingham (12.30), Fortuna Hjørring–HB Køge (12.45), Milan–Sassuolo (14.30) och Nordsjælland–AGF (16.00). Och under söndagen sänder kanalen AaB–Kolding (13.00), engelska prestigematchen Manchester United–Chelsea (13.30), Sampdoria–Pomigliano (14.30), FC THY Thisted–Brøndby (15.00) och som avslutning den riktiga höjdaren Arsenal–Manchester City (19.45).
En blogg om internationell damfotboll 
Ett svagt Bajen på Stadion idag. Bajen är flera klasser bättre än DIF och ska vinna en sån här match men jag tycker Pablo på flera positioner valde fel tjej. Eva Nyström var både långsam och svag i passningsspelet. Jag hade spelat Elsa i mitten och gett plats för June på vänsterbacken. Isländskan på topp visade bedrövlig teknik och dålig skärpa i boxen. Tycker att Nina J är ett klart bättre alternativ. Slutligen kan man undra varför Emilia L tar vänsterhörnorna. 3 av 4 lyckades hon inte få högre än knähöjd. Har man planens tre längsta spelare (?) i Jakobsson, Isländskan och Wangerheim måste man få upp bollen i luften. Emilia är dessutom trots att hon inte är så lång riktigt vass på huvudet så dumt att inte ha henne i straffområdet på hörnorna. Låt tex Hanna L ta vänsterhörnorna framöver.
Håller med. Fin inramning men underlig match. Kändes som att Hammarby inte riktigt ”var där”. Och DIF var minst sagt effektiva. Jag har inte räknat poängsnitt men nog måste nye tränaren Magnus Pålsson ha lyft det rejält.
Något konstigt att hävda att Bajen skulle vara flera klasser bättre än Djurgården efter två jämna möten den här säsongen och med tre poäng som skiljer dem åt i tabellen?
Jag tror nog att Hammarby slutar ovanför i tabellen men den skillnaden stavas nog antagligen mest Madelen Janogy som har en nivå ingen annan i de två lagen besitter.
Hammarby är alltså klasser bättre än DIF enligt dig men ligger endast före med 3p i tabellen hahahah
LFC hade ett betydligt starkare lag ifjol än i år sett spelare för spelare och är det något man gjorde fel inför årets säsong så var det att gå in med orealistiskt hög målsättning. Jag får inte ihop det att man å ena sidan talar om ett treårsprojekt men i nästa andetag lyfter upp sig som ett topp 3 lag redan nu.
Ska man se det krasst så är det omöjligt att rå på Häcken och Rosengård då de är totalt överlägsna ekonomiskt och till skillnad från LFC klarar skador på vilken spelare som helst utan att påverkas nämnvärt. LFC har efter att Olga Ahtinen fick sin hjärnskakning i början av säsongen knappt vunnit en match och senast mot Kristianstad blev det direkt ett jättelyft när hon hoppade in i slutet av matchen.
Att laget blir tunt offensivt utan Kanu på planen har också blivit smärtsamt tydligt, Simonsson och Kapocs är bra spelare men väger lätt i närkamperna och behöver medspelare som löper mycket och öppnar ytor för dom att operera på. Nu blir det för långsamt och lättläst för fysiskt starkare defensivt inriktade motståndare.
Som supporter hade jag föredragit att man från Föreningens sida varit mer tydliga med hur det faktiskt ser ut mot media och fans och istället för att sätta upp allt för optimistiska mål för såväl den sportsliga som ekonomiska sidan av verksamheten. Då hade man sluppit de nattsvarta rubrikerna i lokalmedia när man förlorar eller tappar poäng mot i grunden bättre lag och kunnat bygga ett LAG i lugn och ro som man fick göra under Sjögrens ledning under åren 2013-16.
Korrekt analys, LFC-Martin!
Skulle nog kalla Linköpings styrelse och organisation för en smärre katastrof. Är det någon som tagit ansvar för tränarkarusellen sedan 2017 som kostat klubben miljoner?
Som LFC-supporter suckar man eller gråter i smyg inför klubbens och lagets tillkortakommanden. Jo, jag vill gärna tro att ledningen ändå följer devisen ”en gör så gött en kan” med tanke på svaga budgetar och tränarkaruseller. Orealistiska förväntningar om topplaceringar och CL-spel är det lätt att dra på munnen åt, men säg den fotbollsklubb som mer eller mindre sågar sig själv inför seriestarten med uttalanden som ”nej, vi har nog små chanser att lyckas bra i år, fast vi ska göra så gott vi kan”. Om sedan medlemmarna upplever att styrelse och övriga inte är vuxna uppgiften finns ju silkessnaran i form av årsmötet att ta till.
Jag har varit dålig på att följa Women’s Super League i England men såg två matcher på söndagen, Manchester U-Chelsea 1-6 och Arsenal-Manchester C 5-0.
Det var två riktiga käftsmällar, där Chelsea och Arsenal visade var skåpet ska stå. Båda Manchester-lagen såg tafatta ut, speciellt Manchester U som mer eller mindre gav bort de tre första målen.
Magdalena Eriksson i Chelsea hade en lugn dag på jobbet. Jonna Andersson började på bänken, men hoppade in andra halvlek. I Manchester C hoppade Filippa Angeldal in i cirka 70:e minuten om jag minns rätt. Hon hade några lovande tendenser och ett farligt skott.
Det är väl inget konstigt Martin – år 1 trea, år 2 tvåa och år tre (2023) etta. Det där kan säkert styrelsen förklara för dig…. Skämt åsido, det går att babbla hur mycket som helst om placeringar och att utmana om guld. Förutsättningarna i form av slagkraftig spelartrupp och ytterst ekonomi saknas. Så länge styrelsen inte steppar upp rejält kanske supportrar som du får vänja sig vid att LFC är ett mittenlag i en överskådlig framtid. Under tiden kan du och andra supportrar lyssna till och samla på godkända bortförklaringar till varför det ser ut som det gör. Det skulle förvåna mig om Jeglertz stannar kontraktet ut om det inte händer något helt överraskande positivt redan nästa säsong.
Du menar att Jeglertz kommer bryta kontraktet?
Min gissning är att Jeglertz inte kommit till Linköping för att bli tränare för ett mittenlag. Möjligen har styrelsen förespeglat honom att han kommer till ett topplag och/eller får förutsättningar att skapa ett sådant. Om han märker att det knappast är realistiskt (vilken han antagligen gör) att nå topplaceringar senast 2023 tror jag han söker sig någon annanstans. Det där med kontrakt verkar både styrelse, tränare och spelare ta lätt på. Vem vet – kanske har han någon ”option” också i kontraktet som går att lösa ut i visst läge.
Det är ju i och för sig inte jättevanligt att tränare lämnar självmant av de anledningarna du nämner. Marcus Lantz i KGFC är väl den som först dyker upp i minnet. Sjögren fick ju jobba på ett tag i LFC innan han fick utdelning.
Visst, det är inte jättevanligt att tränare lämnar av nämnda orsaker. Svårt att jämföra, men förutsättningar att nå toppen såg annorlunda (och bättre) ut i Linköping för fem-sex år sedan. Detta inte minst när det gäller speltruppen. Att tala om att kvalificera sig till WCL-spel redan 2021 och ta SM-guld 2023 samtidigt som laget i år kanske gör sin resultatmässigt sämsta säsong sedan debutåret 2004 är, diplomatiskt uttryckt, en mycket försvårande omständighet. Men jag pekar inte finger åt varken Jeglertz eller laget. Det finns andra som har en given plats i skamvrån. Där kan de stirra med tom blick in i devisen ”Damfotboll i världsklass”.