Glad midsommar på er allihop. Även om idrotten har stått stilla i Sverige under midsommaraftonen så har det hänt ganska mycket på damfotbollsfronten utanför vårt lands gränser.
Om vi ändå börjar på svensk mark så är den svenska EM-uppladdningen i full gång. Personligen var jag nere i Båstad i onsdags och kollade in träningen. Det var ett intressant pass, där det fanns mycket att titta på. Mest dramatiskt var ju när Linda Sembrant föll efter en duell med klubbkompisen Lina Hurtig.
Jag stod väldigt nära situationen och hann bli orolig för Sembrants knä när hon låg på mage och såg ut att ha otroligt ont. Man blev dock betydligt mycket lugnare när sjukvårdarna började linda hennes högerfot. Och ännu lite lugnare när hon strax efteråt gick av planen för egen maskin.
Sverige har valt att bara spela en träningsmatch inför det stundande Europamästerskapet. Den matchen spelas som bekant mot Brasilien på Friends Arena på tisdag. Då är jag på plats.
De flesta andra lagen spelar fler matcher under uppladdningen. Kollar vi Sveriges gruppmotståndare har Nederländerna och Portugal tre matcher vardera medan Schweiz ”bara” spelar två träningsmatcher.
Schweiziskorna hade sin första under midsommaraftonen, och åkte på en riktig käftsmäll. De åkte till Tyskland utan småskadade Lia Wälti, och valde att byta in Barcelonas Ana-Maria Crnogorcevic först med tolv minuter kvar att spela.
Jag började kika på matchen precis innan matchklockan nådde 60 minuter. Bland det första jag fick se var Klara Bühl sätta det tyska 3–0-målet på något som kändes som ett inlägg. Bühl hade för övrigt en skön fredag där hon själv stod för tre av de fyra mål tyskorna gjorde när hon var på planen. Dessutom spelade hon fram till det fjärde.
Den halvtimma jag såg av schweiziskorna var allt annat än bra. Det slutade nämligen hela 7–0 till Tyskland efter att Schweiz försvar bjudit på flera av målen. Två av målen (3–0 och 6–0) kom för att målvakt Gaelle Thalmann chansade på att lämna sitt mål för att täcka inlägg/passning, men Bühl och Jule Brand valde att lägga bollen mot målet i stället. Det kändes faktiskt medvetet.
Kanske att den tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg, som ju tidigare leddde Schweiz, hade tipsat sina spelare om att Thalmann är sugen på chansutrusningar?
Nu tränas Schweiz av danske Nils Nielsen. Han såg väldig bekymrad ut på slutet när baklängesmålen ramlade in ett efter ett. Dock skall sägas att man alltså spelade stora delar av matchen utan Wälti och Crnogorcevic, samt att Nielsen gjorde ett par tidiga byten i den andra halvleken. Riktigt så svagt som hans lag var på slutet behöver det alltså inte vara i EM.
Schweiz försvarade i en 4–4–2-uppställning. Man använde följande spelare: Thalmann – Noelle Maritz, Luana Bühler (Viola Calligaris, 87), Rahel Kiwic, Eseosa Aigbogun – Geraldine Reuteler, Coumba Sow (Crnogorcevic, 78), Sandy Mändly (Sandrine Mauron, 58), Rachel Rinast (Lara Marti, 46) – Ramona Bachmann och Riola Xhemaili (Svenja Fölmli, 58).
Ett stort antal nya namn på den stora scenen. För några år sedan trodde jag att Schweiz var på väg uppåt, att de skulle ha potential att utmana i världstoppen. Men utvecklingen har gått i fel riktning de senaste åren, och det vore en megaskräll om Schweiz överlever gruppspelet i EM.
Sent på midsommaraftonen äkte även en annan av Sveriges gruppmotståndare på en fet käftsmäll. Det var Nederländerna som föll stort och tungt mot England på engelsk mark. Det var ett intressant möte, inte minst för de båda förbundskaptenerna. England leds ju av nederländska Sarina Wiegman och Nederländerna av engelska Mark Parsons.
Båda lagen ställde upp i en 4–2–3–1-uppställning. Jag noterade att Nederländerna satte en väldigt hög och fin press i början. En press som satte Englands backar i jobbiga situationer. Bland annat kan man säga att det nederländska ledningsmålet var frukten av den fina pressen.
Det gjordes av Lieke Martens, som ju lämnar Barcelona för PSG i sommar. Hon nickade in en hörna mitt i den första halvleken. Det var en hörna som Nederländerna vann just på sin fina press.
En stund senare kvitterade Lucy Bronze när hon slog ett inlägg som damp ner i bortre hörnet bakom Sari van Veenendaal. 1–1 kändes logiskt efter en jämn och välspelad första halvlek.
Några minuter in i den andra halvleken fick de vitblå nederländskorna straff efter ett VAR-beslut. Sherida Spitse, som firade sin landskamp nummer 200, slog dock den straffen stolpe och ut. Spitse fick nöja sig med en assist till Martens hörnmål.
I anfallet efter straffmissen tog istället England ledningen. Formstarka Lauren Hemp serverade inhopparen Beth Mead öppet läge från nära håll. Hemp känns som en tänkbar EM-drottning. Hon var bra i OS i fjol, har dominerat i WSL i vinter och känns redo att ta klivet in bland de riktigt stora världsstjärnorna.
De 19 365 åskådarna på Elland Road fick se en allt annat än jämn andra halvlek. England dominerade nämligen totalt efter ledningsmålet. Efter sin straff hade gästerna absolut inget att komma med förrän matchen var avgjord. Det var den efter att inhopparen Ella Toone gjort 3–1 i 71:a och Hemp dragit in en volley till 4–1 två minuter senare.
Båda de målen kom efter svaga nederländska försvarsinsatser. Toones mål var en fet målvaktstavla från vann Veenendaal. Den nederländska målvakten har varit suverän i stora matcher. I dag var hon minst sagt darrig. Vid 4–1 var det även flera backar som darrade när engelskorna fick flera chanser att sätta bollen i målet.
Det fina presspel som Nederländerna hade i början var som bortblåst efter pausvilan. Medan de regerande Europamästarinnorna såg vassa ut de första 45 minuterna var Nederländerna ett högst beskedligt lag efter pausen.
Det slutade 5–1 till England. Vad jag kan hitta har inte de orangeklädda förlorat så stort på 15 år. I april 2007 vann Tyskland med just 5–1 mot Oranje Leeuwinnen.
Nederländerna ställde upp så här: van Veenendaal – Lynn Wilms (Kerstin Casparij, 81), Stefanie van der Gragt, (Caitlin Dijkstra, 46), Aniek Nouwen, Dominique Janssen – Spitse (Damaris Egurrola, 73), Jackie Groenen – Martens (Danielle van de Donk, 46), Jill Roord, Victoria Pelova (Esmee Brugts, 62) – Lineth Beerensteyn (Vivianne Miedema, 63).
Miedema fick alltså bara knappt en halvtimme.
England spelade så här: Mary Earps – Bronze, Millie Bright, Alex Greenwood (Georgia Stanway, 63), Rachel Daly (Jess Carter, 75) – Keira Walsh, Leah Williamson – Chloe Kelly (Mead, 46), Fran Kirby (Toone, 63), Hemp (Nikita Parris, 81) – Beth England (Alessia Russo, 63). Noterbart att Leah Williamson fortsatt matchas som central mittfältare.
Mellan de båda svenska gruppmotståndarnas matcher spelades mötet Danmark–Brasilien. Där vann danskorna inför danska publikrekordet 21 542 på Parken. Häckens Mille Gejl satte dit segermålet till 2–1 på övertid. Som väntat kändes danskorna vassa framåt, men lätt ihåliga bakåt.
Ungefär samma snabbanalys kan göras om Pia Sundhage:s Brasilien, det lag Sverige möter i genrepet på tisdag.
Utöver flera intressanta landskamper var det även Champions League-lottning i dag. Det gällde de två första kvalomgångarna, där Kristianstad är enda svenska representant. Vi får nog passa på att njuta av att vi har två lag som går rakt in i playoffomgången. För med tanke på hur svagt våra lag presterat i turneringen de senaste åren är det ju tyvärr bara en tidsfråga innan alla svenska representanter tvingas gå in i första kvalomgången.
Eftersom damfotbollskartan håller på att ritas om har Uefas klubbranking för tillfället väldigt dålig koppling till verkligheten. Med det menar jag att flera lag med hög rankingpoäng är rätt dåliga, medan det finns lag med låg ranking som är riktigt starka.
Det innebar att det fanns massor av dröm- respektive nitlotter i dagens tombola. För KDFF slutade det med en rätt besvärlig lottning. Man inleder mot nederländska Ajax. Och skulle det bli svensk seger i den matchen väntar gruppfinal mot vinnaren av Fortuna Hjørring och Eintracht Frankfurt.
Som jag ser det är tyvärr Frankfurt minst en klass bättre än de svenska lagen i turneringen. Så KDFF lär inte spela playoff.
Ett nordiskt lag som däremot hade näst intill maximal tur med lottningen var norska Rosenborg. Kolla på de fyra kvalgrupperna ovan. Rosenborg var oseedat och lyckades lottas mot svaga seedade lagen Breidablik och Minsk. Dessutom fick man med sig överkomliga tjeckiska Slovacko från den oseeade potten. Rosenborg har drömläge att ta sig till playoff.
I övrigt noteras att Real Madrid och Manchester City stöter på varandra redan i den här rundan i år. I fjol slog ju Real ut City i dubbelmöte i playoff. Nu talar det mesta för att man gör upp i enkelmöte redan i andra kvalomgången.
En blogg om internationell damfotboll 
Vad dagens träningsmatcher har för betydelse för EM om några veckor vet man inte. Sen att spelare blir skadade på träning är irriterande och ska det behöva ske? Onödigt men sådant händer tydligen. Hela VM-finalen 2003 mellan Tyskland och Sverige finns att se på Youtube. FIFA full match. Vad som är intressant är den raka fotbollen båda lagen spelade, inte sidledspass som spelas i dag inom mycket av fotbollen, Faktiskt intressant att se på den underhållande matchen men en del har den kanske på video.
Det är väl minst lika stor chans/risk att skadas på träning som under match?
Vill man att träningen inför ett mästerskap är så riskfylld att kanske nyckelspelare skadas där, då är det ta mig fan något som är fel i ‘systemet’
Håller med dig. Nu tror jag Sembrants skada var mest otur då hon trampade på Hurtigs fot och därmed vred till den. Så förstod jag det.
Men håller med om att man inte behöver gå in i duellspelet till 100 % på träningarna. Sedan måste det såklart vara intensitet i träningen som är i ett matchtempo, annars är det ganska meningslöst att träna. Från den stängda träningen lät det som det hade varit ett jäkligt bra tempo vilket är super! Sedan tycker jag som sagt man kan ta det lite lugnt i duellerna.
Man brukar säga att ”man spelar som man tränar”. Alltså, om spelarna undviker närkamper i träning är risken uppenbar att de även blir försiktiga på match. Således vill man ha hög intensitet på träning. Däremot vill man förstås inte ha ojustheter. Men med hög intensitet finns det även en skaderisk. En risk man nog måste ta om man vill ha ett vinnande lag.
På tal om intensitet och hårda närkamper. Johan, vet du hur många byten som får göras i träningsmatchen? Är det 5 som gäller eller är det fritt antal? Eftersom det bara är en match så blir det kanske svårt att ge alla speltid. Sedan kommer säkert inte alla ha 90 minuter i sig. Hade jag varit landslagsledningen hade jag varit sugen på att se hur olika spelare fungerar med varandra. Det är väl egentligen bara högerytterpositionen som är öppen. Där skulle man ju vilja se både Jakobsson, Kaneryd och Hurtig för att se vem som samarbetar bäst med Glas. Jag hade gärna sett en till match för att få se fler spelare i hetluften. De flesta andra lagen har ju 2 eller 3 matcher. Där har Sverige valt en annan linje och de kanske får rätt till slut.
Caroline Seger skadad på Sveriges senaste träning. Hålla matchtempo på träningar är olämpligt, då är det som man spelar en match på varje träningspass. Det sliter bara på spelarna. Först påstår man att spelarna behöver vila och återhämtning sen kör man med högsta matchtempo på träningarna. Det gör kanske alla EM-lagen, eller? Jag vet inte
Kul för Rosenborg, norska lag har väl annars haft brutal otur med lottningar i WCL de senaste åren om jag minns rätt.
Tittade på höjdpunkter från England-Nederländerna i efterhand och frågan jag ställer mig är hur matchtröjorna/ställen påverkade utgången. Englands bortaställ såg ju oranget ut, nästan som Nederländernas hemmavariant, och Nederländernas bortaställ i vitt och blått påminde ju mer om England än vad ”lejoninnornas” klädsel gjorde. Tappade fokuset hela tiden när jag blandade ihop lagen gång på gång.
Ja, det var klart förvirrande, jag fattade inte heller först vilket lag som var vilket.
Och varför spelade England i bortaställ på hemmaplan?
När det gäller CL lottningen så ser grupp 1 att bli en affär mellan Paris och Roma. Grupp 2 den svagaste gruppen bör Rosenborg ta hem. Grupp 3 där mitt lag Kristianstad finns, med lite tur och skicklighet kan KDFF vinna över Ajax och sedan förmodligen få möta Frankfurt i finalen, där jag tror att Frankfurt blir för svåra tyvärr. Grupp fyra dödens grupp Real Madrid mot Manchester C direkt där något av dessa två går vidare!
Instämmer fullt ut i den analysen.
En liten fundering bara.
Är det några andra än just de svenska spelarna som ser Sverige som favoriter i EM? Varenda spelare pratar om att guld är det enda som räknas, absolut är det bra att sikta högt och tro på sig själva. Men fallhöjden blir så mycket högre om det skulle gå lite tyngre någon gång under mästerskapet eller om man skulle åka ut i kvarten. Hur klarar man då att resa sig efter det? Vad jag vet är det inte några andra internationella förstå-sig-påare som ens har Sverige top 3. Oddssättarna har inte ens Sverige topp 5 om jag minns rätt. Frågan är alltså om de svenska spelarna sätter en onödigt stor press på sig själva när förväntningarna utifrån kanske inte är så höga. Hade det inte räckt med att säga, ” vi ska spela vår bästa fotboll någonsin och gör vi det kommer vi ha goda chanser att vinna hela skiten”. Det har en helt annan innebörd än att guld är det enda som räknas. Nu hänger media med i det här och det känns som spelarna blir påminda av det hela tiden. Det blir ett oerhört hårt tryck på spelarna när det nu även skrivs att spelarna accepterar inget annat än guld. Respass i semifinalen är ett fiasko för dem. För mig har Sverige inte de bästa spelarna i mästerskapet men däremot har de många spelare som håller en väldigt hög internationell klass. För Sveriges del krävs det att spelare 1-17 levererar på sin topp för att det ska bära långt. I många andra länder handlar det istället kanske om 5 spelare som måste bära laget. Det finns såklart spelare som ska bära Sverige också men det är inte någon megastjärna. Jämför vi Sverige med många andra länder tycker jag kanske vi inte har någon superstjärna som många andra har, skulle va Rolfö. Vi har ingen Katoto, Miedema, Martens, Putellas Hegerberg med mera. Vi har det bästa kollektivet i hela mästerskapet kryddat med en hel drös med duktiga fotbollsspelare, men ingen superstjärna. Min teori är att det är därför som Sverige aldrig lyckas vinna något mästerskap. Vi saknar den där sista spetsen som alla andra toppnationer har. För mig var det inte otur att Sverige inte vann OS. Vi hade hur många chanser som helst men lyckades inte sätta dit den. Handlar det om otur eller individuell skicklighet och spets?
Sverige kan absolut gå hela vägen men som jag ser det finns åtminstone 3 lag som har bättre trupper och ytterligare 3 som är ganska jämnbördiga. Eller såhär, hur många i Sveriges landslag hade gått in i Englands, Spaniens, Frankrikes eller för den delen Nederländernas startelvor?!
England: Blackstenius hade varit gjuten som striker då White är på dekis. Ilestedt är bättre än Bright men sedan har jag svårt att få in någon mer. Jag är osäker på om Rolfö petar Hemp. Glas och Bronze känns ganska jämna men håller Bronze något högre.
Frankrike: Glas skulle vara en bra högerback. Rolfö går in på en kant istället för Baltimore.
Spanien: Blackstenius är på gränsen, Rolfö och Glas hade jag plockat in.
Nederländerna: Det här är intressant eftersom vi har dem i gruppen. I backlinjen hade jag tagit in både Glas, Andersson/Nilden, Ilestedt. Den enda som håller svensk klass i försvaret är Janssen. I mittfältet petar ingen varken Spitse, Van de donk( om hon kommer i toppform) eller Groenen. Miedema och Martens flyttar ju ingen på. Frågan är vem man väljer av Rolfö och Roord? Känns väldigt jämnt där då jag tycker Roord är en väldigt underskattad spelare.
Detta säger ju en del om att det blir Sveriges defensiv och kontringsspel mot Nederländernas offensiv som är bland de bästa i hela turneringen. Efter att ha sett dem mot England igår så känns de ganska ojämna. De gjorde en väldigt bra första halvlek där de kanske borde ha lett matchen. Början av andra halvlek var jämn fram till straffmissen och England tog över totalt. Det Sverige ska utnyttja är kanterna och ytan bakom backlinjen där de känns tröga. Det är långt ifrån givet att Sverige vinner den matchen där det lika gärna kan bli förlust. Tycker det luktar lite kryss faktiskt. Jag tror iallafall Nederländerna är nöjda med det då de med all säkerhet får en bättre målskillnad än Sverige och därmed vinner gruppen.
Jag tror den matchen kommer avgöra hela mästerskapet för båda lagen. Vinner man gruppen blir det förmodligen Island eller Italien i kvarten. Då väntar en enklare väg mot semifinal och i en semi kan allt hända. Kommer man tvåa blir det med all säkerhet Frankrike och då kan man ryka redan i kvarten. Vinner man däremot mot Frankrike så är det största hotet ute. Här kommer vi tillbaks till det jag skrev om i början. Vad händer om Sverige kommer tvåa i gruppen och åker ur mot Frankrike? Jag skulle säga att det är 50/50 att det kan hända. Är det då ett fiasko ifall man skulle kryssa mot Nederländerna i gruppen, krossa både Schweiz och Portugal med 5-0 vardera. Nederländerna gör ett mål mer och går vidare som etta på det. Sedan åker Sverige ut i förlängning mot Frankrike. Då tycker jag inte man kan kalla det för fiasko.
Jämför det med om Sverige skulle vinna gruppen och går till final. I det här mästerskapet kommer marginalerna mellan fiasko och succé vara hårfin. Därför tycker inte jag man ska lägga allt för stor press på det här landslaget.
Den pressen som de lägger på sig själva är gott nog!
Det var intressant att läsa dina funderingar om favoritskapet inför ett mästerskap.En del lag har uppenbart haft svårt att hantera det. Frankrike har inför flera mästerskap utsetts till medalj/guldkandidat av många experter.Men de har hittills inte tagit medalj någon gång. Sverige har på de tre senaste globala mästerskapen slutat tvåa,trea och tvåa.På Fifas senaste ranking är Sverige på andra plats. Då måste man klara av att vara ett av lagen som är favorit till att ta medalj.
När det gäller favoritskap tycker jag att det finns sex rätt jämnstora guldfavoriter och tre utmanare i Norge, Danmark och Italien. Således är det inget fiasko att åka ut i kvartsfinal. Men Sverige är det högst rankade laget och har två raka mästerskapsmedaljer bakom sig. Självklart kommer spelarna att vara otroligt besvikna om de inte går till final.
Personligen hade jag haft med fler svenska spelare i de flesta lagen. Caroline Seger hade varit en kandidat på de flesta mittfälten. Och de svenska mittbackarna slår ut de flesta andra mittförsvaren. Englands lag hade nog gärna bytt till sig två–tre svenska backar. Stina Blackstenius hade nog startat i såväl England, Spanien som Tyskland. Och Fridolina Rolfö hade garanterat tagit plats i samtliga andra startelvor.
Jag tror Hedvig Lindahl hade tagit målvaktshandskarna i de flesta andra EM-lag. Kanske med undantag för Tyskland. Jag tycker fortfarande att hon är underskattad, efter alla dessa år. Framför allt i jämförelse med en del andra landslagsmålvakter.
Kan bara hålla med, Lindahl är en grym landslagsmålvakt och brutalt underskattad trots att många nämner henne bland världens bästa. Finns inte heller någon målvakt jag hellre hade haft i Sverige med tanke på hur vårt försvar spelar, utan att därmed säga att hon är bäst i världen.
Jag har sett diverse vadslagningsbolags odds och ja, Sverige ligger långt ner där vad jag sett. Men å andra sidan var de inte ett dugg bättre inför OS då Sverige såg starka ut även innan turneringen. Och ja, jag har sett många internationella förstå-sig-påare som knappt minns att Sverige finns i toppen av världsfotbollen, och minns en från innan OS där landslaget kallades för ”perennial underachievers”…vilket iofs betyder att vi Borde vunnit mer än den enda turneringen vi vunnit. Men till detta kan läggas att jag sett än fler artiklar som rankar Sverige som en av de få klara favoriterna, och några som den solklara favoriten. Det beror på vart du tittar, och om jag får vara lite ifrågasättande om olika experters kunnande, om de faktiskt kan något om damfotbollen bortom Anglosfären och semifinalisterna i Champions League.
Vad gäller spelarna har jag en helt annan syn på det än vad du har. Lag som Frankrike har länge haft fantastiska spelare men hur långt har de gått i mästerskapen? Nigeria har Oshoala men inte har det lett till några stora triumfer. Det Nederländerna som vann förra EM var inte beroende av 4-5 spelare utan hade en stark startelva och ett par inhoppare som kunde bidra starkt. Japan under sin storhetstid hade väldigt bra spelare men också ett grymt kollektivt spel, USA å sin sida har alltid bra spelare (kryddad med fantastiska) men har i hög grad också kunnat förlitat sig på att deras landslag är som vore det ett klubblag också. Och så vidare, det jag försöker peka på är att du behöver ett starkt kollektiv för att vinna och det erkänner du ju att Sverige har.
I i alla listor över de 100 eller 50 bästa spelarna jag sett så har Sverige med 4-6 spelare minst och när det gäller tex The Guardians 100 best femal footballers in the world 2021 så hade vi 9 om jag nu inte missade någon. Placeringarna i listorna är alltid något udda men listan som helhet känns hyfsat vettig. Men svenskorna är ofta rätt underskattade, tex såg jag en där Rolfö var lägre rankad än 2 eller 3 Nordirländska spelare, vilket kanske antyder något om varifrån den listan kom. I kommentarsfälten på Barcelonas matcher tjatar alla om Graham Hansen och att Rolfö missar mycket men om man tittar man på siffrorna i ligan och CL så gjorde Rolfö fler mål och det på mindre speltid. Om man lägger ihop mål plus assist gjorde båda 20 i ligan, Rolfö på 112min mindre, och om man tittar på CL gjorde Rolfö 9 på 801min medan Graham Hansen gjorde 5 på 717min. Poängen jag försöker lyfta fram är att svenska spelare ofta nämns, men att det av någon anledning ofta är så att de rankas lägre än vad deras prestationer pekar på att det borde rankas och det även när folk pratar specifikt om sånt som är enkelt att kolla upp som hur många mål man gör.
Slutligen, jag tror att många svenskor skulle gå in i startelvan hos de flesta topplagen. Det som dock förstör sådana idéer lite är att olika lag har olika spelidéer. Jag tycker tex att England skulle kunna ersätta mittfältet med svenskor rakt av utan att tappa något i kvalitet (tvärtom) och utan att behöva ändra spelsättet speciellt mycket. Samma gäller inte Spanien, och det utan att jag på något sätt tror att Spaniens mittfält i det övriga svenska laget skulle göra Sverige bättre. Enskilda spelare är förstås lättare att ”flytta över” men allt som oftast når man den där punkten där man ändra lagens sätt att spela med dylika tankeexperiment. Men det kanske är jag som är fantasilös bara? 🙂
Hejsan allihopa! Jag är tillbaka! Det kom ett jävla världskrig som tog över tillvaron, och nu tycker jag det är dags för Europa att ta sig samman och skicka sina arméer till stäppen för att få slut på eländet innan Putler svälter halva världen och pulvriserar sitt ”broderfolk”. Men till dess är jag glad att herr Rydén har dragit ner på tempot så jag kanske kan ta igen det jag missat efterhand. Och nu får man samla ihop sig till EM och hålla själen levande.
Jag instämmer om kommunikationen och atmosfären. Sverige har helt fel attityd. De är inte inne på att de är bra nog och ska kämpa för att vinna, utan de anser att de är berättigade till ett guld, som om det är PK-poäng och godhetssignalerande som räknas.
Rolfö gjorde något Instagram-stunt med sina skor som hon såg till att journalister dokumenterade. Marabou har en guldmedalj på sin mjölkchoklad. Och vad farao är detta? https://www.90min.com/posts/women-euro-2022-sweden-launch-kit-detailing-how-to-beat-them Detta är bara ett axplock av dylika ting.
Det är för mycket mediala spektakel och för lite verkstad känner jag. Av denna anledning tror jag inte det blir nåt guld.
Men jag är inte övertygad att spetsspelare är nödvändiga. Man behöver bara ett tillräckligt bra anfall överlag. OS 2016 och 2020 (2021) är tydliga bevis på det. Sverige har sällan haft stjärnor som burit laget, men har en mängd tillräckligt bra spelare för att kunna trumfa alla. Fram till nyligen var Tyskland och USA undantag, men nu är verkligen alla överkomliga. Att Sverige ö.h.t. har en spelare som kan jämföras med haussade Bronze tycker jag är ett bra betyg.
Något jag däremot tror är nödvändigt är ett bra försvar, och där är Sverige bland de bästa, om inte DEN bästa. Nederländerna och Spanien är väldigt framtunga, kan man bryta deras uppspel så är de relativt lätta att få ur fas och balans, och de har blivit synade på sista tiden, fr.a. förstnämnda. De flesta medaljaspiranter verkar ha gått hårt in på anfall. Jag tror att vinnaren är den som har den bästa kombinationen av försvar och anfall. Och är det inte så att försvar vinner turneringar? Åberopar OS igen.
Som jag förra året varit inne på har Sverige alla förutsättningar att ta ett guld och ligger nu helt rätt i tiden med att tidigare stormakter har falnat medan aspiranter kanske inte riktigt är så överlägsna. Det är ett bra landskap för en bred kraft som Sverige att nå stor framgång. Men psyket sätter stopp för dem. OS-finalförlusten var bitter, men jag insåg att Kanada faktiskt vann välförtjänt och inte lyckosamt. Jag känner inte att Sveriges landslag har insett det.
Mot denna bakgrund har jag därför sänkt mina förväntningar rejält. Det enda jag kräver är att Sverige ger Nederländerna på nöten, allt annat ser jag som bonus. De kan mycket väl gå bet mot vem som helst egentligen. Att åka ut i kvarten är å ena sidan en stor besvikelse, men å andra sidan inget oväntat. Enda fiaskot skulle vara om de inte avancerar från gruppen.
Du tror på allvar att spelarna inte tränar, inte fokuserar på uppgiften osv…utan att de personligen sitter och diskuterar dagarna i ändå om hur det ska säga att de ska vinna guldet eller är favoriter? Eller för den sakens skull, är inblandade i hur en tröjdesign blir? Det är nog en rätt udda bild av spelarna kan jag tycka. Lika udda som tanken om att de tycker att de förtjänar guldet för ”PK-poäng och godhetssignalerande”…
Kanada vann på sitt försvar ja, men de var också ett lag som gjorde väldigt lite mål. 4 (!) oavgjorda matcher av 6 är jäkligt illa för en vinnare, och på rak arm kan jag inte komma på en vinnare som haft marginalerna mer med sig på det sättet. Sedan förtjänar man alltid en vinst om den går rätt till enligt spelets regler, även om nu spelet som leder till det inte borde kunna ge den medaljen.
Med de mothuggen mot det du skrev i övrigt ur vägen, för jag tycker verkligen du lyfter en viktig sak i det du skriver om balansen i lagen. Likt dig tycker jag inte man behöver ha de allra bästa spelarna, de viktiga är att de är rikligt bra och att systemet är maximerat för spelarna. Men än viktigare är väl att man har en balans mellan anfall och försvar som funkar bra. I CL finalen såg vi Barcas brister i försvarsspelet fälla avgörandet medan Lyon var både vassa framåt, och där har Ada, vilket är spetsigt värre, och ett riktigt tufft försvar. Barcas försvar smickras av att de håller bollen så bra inom laget att motståndarna allt för ofta är för trötta för att utnyttja de lägen de får och det visade sig verkligen mot Lyon. Samma fälla tycker jag Nederländerna gått in i med ett OS som inte blev lyckat och matcher som 2-2 mot Tjeckien och demoleringen senast från England. Även om den senare till stor del också beror på att målvakten agerade som vore hon full eller att hon gått utan sömn ett par nätter.
Om vi tänker på vilka lag det är som har det bra stället med både försvar och anfall, sett såväl till spelare som systemet de spelar i, vilka finns det som är i Sveriges nivå eller bättre? Nederländerna och Spanien faller bort för oss båda där. Men Frankrike är väl bra där ”egentligen”, England har nog ett hyfsat bra system även om jag inte är så övertygad om spelarna, Tyskland är svårbedömda för mig. I den frågan finns det saker att bita i.
Jag håller med i mycket av det ni säger.
Men någonstans tycker jag ändå Sverige saknar någonting som andra länder har, en vinnarkultur. Titta bara på EM 2017 när Nederländerna charmade oss alla men de kom ju verkligen från ingenstans. Jag skulle säga att EM-et 2013 skulle Sverige ha vunnit för de var det bästa laget. De var bättre än Tyskland och spelade ganska likt hur Nederländerna gjorde när de vann. Skillnaden mellan lagen var att Sverige inte lyckades vinna. Där har vi nyckeln, Sverige har i så många år kommit ” nästan hela vägen ” medan länder som Kanada och Nederländerna har lyckats vinna turneringar. Det kan inte bara vara otur med så många silver som Sverige har.
Dessutom har Sverige fått ut absolut max av laget under de 3 senaste mästerskapen de har tagit medalj. De har ändå inte lyckats vinna. Vad talar egentligen för att de ska vinna nu? Sverige har alltid haft nyckelspelarna i form och inte några skador på viktiga spelare.
Under den här samlingen tycker jag det finns en hel del frågetecken än så länge. Det kommer nya skavanker dagligen. Seger och Sembrant verkar ändå hinna repa sig men jag undrar egentligen hur det är med Blackstenius? Hon verkar vara långt ifrån den fysiska formen hon hade i OS, nu är det några veckor kvar och hon hinner kanske komma i toppform tills dess. Hon själv känns ju inte direkt orolig. Rolfö har ju också sagt att hon är lite sliten efter en lång säsong. Tycker det finns lite frågetecken på formen hos några av nyckelspelarna.
Å andra sidan flyger ungtupparna Kaneryd och Nilden fram av det man hör. Det är kanske dags för nya spelare att kliva fram under det här mästerskapet. Det är två lirare som jag är oerhört förtjust i. Nilden är den modernaste ytterbacken jag har sett i Sverige på väldigt länge. Oerhört trygg med bollen och jäkligt kvick, dessutom kan hon ta sig förbi en-mot-en vilket vi verkligen inte har varit bortskämda med. Har lite att jobba på i defensiven men ge henne något är till sen är hon en internationell toppback. Hon har potentialen att bli lika bra som vår Hanna Glas fast på vänsterkanten. Med det sagt tycker jag inte hon ska starta mot Nederländerna men gärna mot Schweiz eller Portugal. Kaneryd är Nildens dito fast högre upp på andra kanten. Visst hon blandar och ger en del men när det blir rätt går hon nästan inte att stoppa. Hon är en av få svenska spelare som har ett internationellt driv med bollen. Det är inget man kan träna sig till, det bara finns där. När hon är som bäst vickar hon lite höger och sedan lite vänster och vips har hon glidit igenom två spelare. Vässar hon sina inspel och avslut ännu lite mer är det en ytter i världsklass. Men även där tycker jag nog inte hon ska starta mot Nederländerna.
Kanske gör dem som handbollslandslaget och knyter näven för att visa alla att vi är bäst. Studsar allt med dem kan de absolut vinna, vilket jag såklart hoppas på. Jag ser det som mer realistiskt och skulle vara jäkligt nöjd med en medalj.
”Vinnarkultur” är precis vad jag skriver om, men jag använder inte just den termen då den är ganska dum egentligen, så jag gillar inte den och undviker den. Jag menar, alla är ju där för att vinna, men hur och hur mycket skiljer sig åt. Jag talar om attityd istället, vilket är en mer korrekt term. En del här blev dock så provocerade av vissa formuleringar att de genast satte igång att bygga halmdockor. Det handlar inte om tiden spelarna lägger. Sverige saknar en seriositet, hängivenhet, ett fokus och jävlar anamma som krävs för att vinna en titel. Sverige har historiskt ridit på sin fysik i en tid då nästan alla andra var klenisar. Nu har de även övat upp tekniken och taktiken i och med att andra har kommit ikapp fysiken eller kompenserar det med teknik och taktik. Men psyket fattas än, och nuförtiden är det ett måste, det med. Jag upprepar från Alexander: ”Hade det inte räckt med att säga, ‘vi ska spela vår bästa fotboll någonsin och gör vi det kommer vi ha goda chanser att vinna hela skiten’. Det har en helt annan innebörd än att guld är det enda som räknas.”
Man måste hela tiden kämpa, man kan inte ta för givet att ens fysik och spel ska automatiskt leda till ett visst resultat. Men det är exakt den attityden svenska landslaget har nu upplever jag. De har tränat upp sig till en viss nivå och menar, givet hur motståndet ser ut nu, att det automatiskt ska leda till ett guld. De förstår inte att de behöver träna med huvudet också för att etablera rätt tankebanor och inte har råd att lalla som de gör och dra in en massa sidospår. Dessutom anar jag att de tycker de minsann är förtjänta av en titel nu, när de varit så duktiga och nära många gånger. Att de liksom har samlat ihop någon slags kvot i ansträngningar och gott uppförande som borde leda till ett guld i rättvisans namn. Väldigt svenskt. Tyvärr fungerar inte sport så.
Herr Alexander, du har dock fel när du skriver att Sverige fått ut maximalt av laget de senaste gångerna. På rak arm minns jag att 2017 hade Lotta Schelin en pisksnärtskada som kraftigt hämmade henne och gjorde att hon slutade kort efter, något som mig veterligen inte kom ut förrän efteråt, och förra året tackade Jessica Samuelsson/Wik och Nilla Fisher nej i sista stund, Linda Sembrant blev långtidsskadad samt Magda Eriksson blev småskadad inför USA-matchen och uteblev från den och var i allmänt dålig form under våren och sommaren. Och ärligt talat såg det inte så bra ut under övriga 2021. Back-bakslagen till OS skulle man kunna säga var det som avgjorde till Sveriges nackdel till slut, om man nu inte vill kännas vid attityden. Men med bra attityd hade det gått ändå.
För mycket spektakel och lite verkstad? Vad baserar du det på? Att du blir upprörd när du ser mediainslag med landslaget?
Angående utländska experter; Michael Cox på the Athletic håller Spanien, England, och Sverige som favoriter.
Jag har följt damfotboll sedan 90-talet, och jag tycker att det här laget är riktigt, riktigt bra. De har minst 10% chans att vinna. Största problemet är striker, där det inte finns någon riktig spets.
Favoriter är väl Frankrike, som har spets på varje position och är taktiskt skickliga. Samma gäller Tyskland, även om de haft lite svårt att få till det de senaste åren. Spanien har otrolig höjd men kan manövreras ut (se CL finalen). England, Holland, och Norge har bra förstaelvor, och några riktiga klasspelare.
Jag tror Sveriges trupp är tredje bäst i turneringen. För att motivera det kan man vända på din övning; hur många spelare från England, Holland, och Norge hade varit solklara uppgraderingar? Hemp, Hegerberg, Graham Hansen, Roord, Miedema… Kanske någon till.
Tyskland-Schweiz 7-0, Spanien-Australien 7-0 och England-Nederländerna 5-1 är ju faktiskt bisarra resultat. Särskilt de två första, så klart. Men matcherna följde samma mönster, att det förlorande laget tappar koncepterna i slutet och i princip slutar försvara sig. Spanien spräckte inte nollan mot Australien förrän i 43:e/44:e minuten (noterade inte exakt).
Sverige (dam) bäst i Norden, ja, än så länge. Bäst i Europa, nej – och det kommer vi nog bli varse efter EM. Att landslaget ändå behåller styrkan medan Damallsvenskan blir svagare är helt logiskt. Dräneringen på inhemska toppspelare lär fortsätta och sannolikt försvinner någon/några av de bästa efter EM, hur det än går där. Ganska märklig känsla att läsa om spelarna i landslagstruppen och deras klubbtillhörighet! Bara fem aktiva spelare (sex om vi tar med Jonna Andersson med ena foten i Hammarby) från Häcken och Rosengård har vederfarits äran att få följa med till England. I övrigt blev det nobben eller möjlig reservplats hemma för Janogy & Co. Annat var det för något decennium sedan. Då kunde halva startelvan i landslaget bestå av spelare från Linköping(s) FC. Nu är ingen från den nuvarande tabelltvåan ens i närheten av en A-landslagströja – och det gäller inte bara där: F19-truppen, som också ska iväg på EM-äventyr, har ingen representant från LFC. Undantaget i allt detta är U23, som med skäl kan kallas ”det gömda” eller ”det glömda” landslaget. U23 fungerar ungefär som ett kylskåp, där lovande spelare hålls vid gott mod i väntan på en efterlängtad befordran mot högre höjder.