Mer än ett dygn efter att slutsignalen ljöd mellan Sverige och Italien på stadion i Malmö har jag äntligen lyckats se matchen.

Jag hörde ju på radion i går att det blev 1–1, och har även sett avslutsstatistik och hört några korta matchanalyser. Sånt gör ju att man blir lite färgad när man kollar något i efterhand.

Mina förväntningar var att den första halvleken skulle vara katastrofal från svensk sida. Men så tycker jag inte att det var. Den var definitivt inte lysande. Men inte heller något ras.

Jag räknade till noll 100-procentiga målchanser under de första 45 minuterna. Italien hade väl kanske bäst lägen, men de tvingade inte Zecira Musovic till en enda svår räddning. Sverige hade flera ganska fina anfall. Men när man nådde straffområdet var vårt lag tillbaka på de problem med inspel och inlägg som jag lyfte i samband med Sveriges VM-premiär mot Sydafrika.

Sverige anfaller ju mest till höger. Och i VM-premiären hade Johanna Rytting Kaneryd enorma problem med att spela förbi första försvarare med sina inspel. De problemen var nu tillbaka. Och som jag skrev i samband med Sydafrikamatchen är det tyvärr ingen tillfällighet. Den förra säsongen i Chelsea lyckades bara Kaneryd ha kvalitet på 31 procent av sina inspel i straffområdet.

Om jag hade varit Emma Hayes skulle jag ha satt JRK att mata inlägg precis varenda dag. För Kaneryd är ju grymt bra på att skaffa sig lägen för sina inlägg och inspel. Men hon måste höja kvaliteten på sistatouchen om hon skall kunna ta nästa steg i karriären. Det går inte att gång på gång slå bredsidor längs marken som första försvarare bara kan plocka bort. Men om hon får kvalitet på inläggen kommer hon att bli en världsstjärna.

Den bristfälliga kvaliteten kring offensivt straffområdet gällde tyvärr inte bara JRK. Det var som att ingen svensk spelare var sugen på att göra mål, förutom Madelen Janogy. Den sistnämnda var pigg, och hade också två hyfsade lägen där skotten täcktes. Men på många sätt var den svenska insatsen länge rätt okej fram till de där avgörande momenten. Där var våra spelare så svaga att de oftast inte ens kom till avslut.

I början av den andra halvleken kom Sverige exempelvis fyra mot två i en kontring. Då slog Kaneryd en genomusel passning bakom Janogy, och chansen försvann. Bara 45 sekunder senare gjorde Caroline Seger ett kanonjobb i presspelet och plötsligt var Sverige fem mot tre på en central yta utanför det italienska straffområdet. Men då var det Janogys tur att slarva genom att passa bollen rakt till de italiensk försvarare.

Några minuter senare fick både JRK och Janogy nya chanser att sätta in bollar. Då slog JRK ett rätt bra inspel som inte Blackstenius hann fram på. Och Janogys inspel mot Blackstenius fastnade på en italiensk häl. I det läget, när det kändes som att Sverige var på gång att få till något bra kom 0–1.

Valentina Giacinti slog till på en långboll från Manuela Giugliano. Den sistnämnda slog passningen från en position nära mittlinjen och långt ute på högerkanten. Sådana långpassningar borde inte kunna bli farliga. Men bollen gick över Linda Sembrant, och bakom mittbacken var både Hanna Lundkvist och Zecira Musovic passiva.

Musovic backade när avslutet kom. Det har jag lärt mig i målvaktsskolan att man absolut bör undvika. Men framför allt tycker jag att Lundkvist agerade konstigt. Hon hade ingen annan spelare än målskytten att koncentrera sig på. Som jag ser det måste hon ta en maxlöpning hemåt direkt när hon ser långbollen komma. Och om hon hade gjort tror jag inte att det hade blivit mål. Nu verkade Lundkvist först tro att bollen skulle gå förbi Giacinti. För den svenska högerbacken tog först en sväng ut mot kanten. Och när hon uppfattade faran var det för sent.

På många sätt var den första kvarten i den andra halvleken rätt bra från svensk sida. Men det var alltså då Italien gjorde sitt mål. I mitten av halvleken lyckades sedan Italien hacka sönder spelet under en ganska lång period. Där fick inhopparen Matilda Vinberg dock Sveriges första 100-procentiga chans, men hennes nick räddades av en back precis innan mållinjen.

Den chansen kom i andravåg efter en inläggsfrispark. Och det var till slut på fasta situationer som Sverige var farligast.

Sådana blev det en del på slutet, även om det faktiskt dröjde ända till 80:e minuten innan Sverige fick sin första hörna. Den slog Jonna Andersson lika bra som vanligt, men domare Stephanie Frappart gav Italiens målvakt Laura Giuliani frispark. På den tredje hörnan var det nära att Anna Anvegård kunde styra in en nick från Magdalena Eriksson. Men Giuliani räddade i sista stund.

På hörna fyra räddade Italien återigen på mållinjen. Det var Eriksson som skarvade Anderssons fint slagna hörna.

Målet kom dock på inläggsfrispark. Sembrant nickade till på Filippa Angeldal:s fint slagna inlägg. Till slut räknade jag till svenskt 5–2 i 100-procentiga målchanser. Det är ju dock klen tröst. För nu är ju Sveriges OS-chans minimal. Det krävs någon form av mirakel för att landslaget skall kunna ta sig förbi Spanien i toppen av gruppen.

Nu flyttar vi fokus till damallsvenskan, där det är toppmöte mellan Hammarby och Häcken på söndag klockan 17.00.