Det är nyårshelg och om några dagar drar de flesta svenska elitklubbarna igång sin försäsong. Jag tänkte därför avsluta 2023 med en liten lägesrapport hur det går med klubbarnas lagbyggen. Ni som följer bloggens båda silly season-sidor är förstås redan väl uppdaterade,
Men det kan ju ändå vara läge för en liten genomgång. Som jag ser det leder Häcken klart i det här transferfönstret. Man hade redan löpande kontrakt på 21 spelare när silly season startade, och riskerade egentligen inte att tappa en enda nyckelspelare som Bosman.
Ännu så länge är göteborgarnas trupp intakt, och man har lagt till spännande Alice Bergström från Djurgården. Dessutom är det drygt ett år sedan Anna Csiki drog korsbandet, vilket bör kunna innebära att hon är tillbaka i full matchform lagom till seriestart.
Som jag ser det är Häcken just nu stor guldfavorit. Laget har nu på senhösten hittat ett spel som inget svenskt lag varit nära de senaste tre–fyra åren, och man har alltså ännu inte tappat någon bärande spelare. Det som möjligen talar emot Göteborgsklubben är att upplägget för Champions League med matcher ända fram till jul, och nystart redan den 24 januari gör att spelarna kommer att få minimalt med vila. Trots det tycker jag i princip inte att det i nuläget går att tippa på annat sätt än att SM-guldet 2024 hamnar i Göteborg.
SM-guldet 2023 hamnade ju i Stockholm. Men det skilde ju bara ett mål mellan Bajen och Häcken. Och jämför vi hur de båda lagens trupper såg ut inför avspark i år, och hur de ser ut nu så vinner Häcken nästan på knockout.
Göteborgarna gjorde ett kanonfönster i somras. Det som gjorde att laget ändå tappade sin serieledning var att man bytte tränare, och att det tog lite för lång tid för Mak Lind att hitta segerreceptet.
Men på spelarsidan blev Häckens trupp starkare i somras. In kom trion Johanna Fossdalsa Sörensen, Monica Jusu Bah och Katariina Kosola. Enda tappet var Julie Blakstad. Samtidigt tappade Bajen stjärnduon Maika Hamano och Kyra Cooney-Cross.
Och sedan guldfesten har Hammarby nu också tappat de båda offensiva nyckelspelarna Madelen Janogy och Matilda Vinberg som Bosmanfall. Jämfört med i våras har Bajen fyra väldigt tunga tapp.
Man har ersatt stjärnorna med norska nytillskott. I somras kom norsk-schweiziska Smilla Vallotto och nu har man plockat in Rosenborgsduon Emelie Joramo och Anna Jøsendal. Dessutom har man värvat Klara Folkesson från Uppsala. Det är i och för sig intressanta nyförvärv. Men på pappret känns det som att Bajen tappar i kvalitet.
Vi får se om mästarlaget har något mer på ingång? Personligen tror jag att man behöver det om man skall kunna ha en chans att försvara guldet. Med tanke på att man nu har nio utländska spelare i truppen, och man som mest får ha nio utlänningar i en matchtrupp, bör det vara svenska spelare som står högst på önskelistan.
Kollar vi vilka damallsvenska spelare som har utgående kontrakt, och som ännu inte har skrivit på för någon ny klubb så är de hetaste svenska namnen Vinberg, Janogy, Stina Lennartsson, Matilda Nildén, Ronja Aronsson, Faith Ikidi, Lisa Klinga, Nellie Persson, Hanna Ekengren, Lova Lundin, Julia Walentowicz, Tilde Lindwall, Emilia Pelgander och Agnes Nyberg.
Flera av de här kommer förstås att hamna utomlands. Men kanske att toppklubbarna kan knyta upp någon av dem. Det finns förstås också en mängd spännande utländska namn som ännu inte fått nya klubbar. Men utgångtipset är ju att spelare som Katrina Gorry, Yuka Momiki och Katrina Guillou kommer att lämna damallsvenskan. Däremot har ju Sheila van den Bulk aviserat att hon blir kvar. Och 34-åringen bör ha ett par starka år kvar av karriären.
Innan jag lämnar de båda toppklubbarna är det läge för en liten kommentar av fallet Matilda Vinberg. Efterspelet till beskedet om att hon lämnar Hammarby är ju udda. Vinberg hävdar att uttalandet på klubbens officiella hemsida inte stämmer. Det uttalandet kom från sportchef Johan Lager och lyder så här:
”Vi är glada över den utveckling hon har haft hos oss från Division 1-spel till att nu ha spelat med A-landslaget. Vi hade såklart önskat att Matilda stannat kvar längre hos oss och vi har under året försökt få till en förlängning utan att lyckas. Nu väntar ett annat land och nya utmaningar för Matilda. Vi hoppas att vi får se henne i Bajen igen i framtiden och önskar stort lycka till.”
I Aftonbladet framför Vinbergs agent Megan Brakes synpunkter på hur Hammarby har skött förhandlingen.
Det hela låter alltså väldigt konstigt. Vinberg och Brakes tycks försöka skapa bilden av att Bajen inte var intresserat av en förlängning. Samtidigt säger Brakes att klubben i höstas kom med ett bud som Vinberg garanterat hade tagit – om det kommit i fjol.
Spontant känns det ju självklart att klubben måste ha haft en förlängning med Vinberg väldigt högt på önskelistan. Och man tycker att parterna borde ha kunnat komma överens – om intresset varit ömsesidigt. Men sedan måste ju förstås parterna värdera hur högt eller lågt man är beredd att gå i förhandlingen. Och det känns ju uppenbart att parterna här har stått så långt ifrån varandra att de aldrig var nära att mötas på halva vägen.
För Vinbergs skull får vi hoppas att hon hittar en klubb på lämplig nivå. Personligen tycker jag inte att hon har vuxit ifrån Hammarby, utan att den svenska mästerklubben hade varit en bra utmaning för henne även under kommande år. Hon hade fått visa att hon över tid kan bära ett topplags offensiv både i allsvenskan och Champions League.
Det om de båda topplagen. Som bekant hängde Linköping med toppduon in i slutomgångarna. Men i silly season ligger LFC rejält på minus. Man har tappat japanska duon Saori Takarada och Yuka Momiki, som jag ser var det just de två som möjliggjorde lagets offensiva spelsätt.
Man har även tappat fysiska Stina Lennartsson. På kanten har man dock Lisa Björk som känns som en fullgod ersättare. Men de båda japanskorna känns närmast omöjliga att ersätta. LFC lär få tänka om, och bygga ett nytt spelsätt. Det vore därmed skrällartat om laget kan utmana om guldet även nästa år.
Bakom LFC tog Piteå IF den sista medaljplatsen. Norrbottningarna ligger också klart på minus. Man har dels tappat viktiga duon Fanny Andersson och Katrina Guillou, dels har man ännu inte presenterat någon förlängning med Faith Ikidi och Ronja Aronsson.
Stellan Carlsson brukar kunna ställa ett svårslaget lag på benen. Men det finns gränser för hur många tapp laget har råd med. Och just nu känns det inte som att Piteå har ett lag för toppstrid.
Ännu värre är läget hos Skånes bästa lag 2023 – tabellfemman Vittsjö GIK. Klubben kämpar med ekonomin och saknar i skrivande stund såväl tränare som fullt lag. Faktum är att truppen i nuläget bara består av åtta spelare.
Jag vurmar ju för byfotbollen, och hoppas förstås att Vittsjö klarar krisen. Men klart är att 2023 har varit ett jobbigt år för elitfotbollens båda bylag. I elitettan har ju Mallbacken nästan identiska problem, även om de har presenterat en tränare under mellandagarna.
Vittsjös problem har gynnat grannen Kristianstad, som värvat starka Clare Polkinghorne. KDFF bygger nu lag för livet efter Elisabet Gunnarsdottir. Det ser ut som att de nya tränarna Johanna Almgren och Daniel Angergård får en tunnare trupp till sitt förfogande. Men värvningen av Polkinghorne är högklassig och väger sportsligt sett upp tappen av de båda trotjänarna och fanbärarna Mia Carlsson och Tozz Ivarsson.
Det sista laget på övre halvan var FC Rosengård. Läget i Malmöklubben skrev jag om härom veckan. För dem är det högsta prio att dels få truppen frisk, dels få in forwards.
I år var det ett 19 poäng stort gap mellan lagen på övre och undre halvan i damallsvenskan. Så stor skillnad tror jag inte att det blir nästa år. I nuläget är Vittsjö och Piteå ganska rejält på minus, medan känslan är att IFK Norrköping bör kunna vara med och utmana om en plats bland topp sju.
Norrköping är det av bottenlagen som gjort bäst silly season så här långt. Känslan är väl även att Växjö har agerat smart, och att BP lär få ett lag som är ungefär på samma nivå som i år.
Störst genomströmning har Kif Örebro haft – i år igen. Man har tappat tio spelare och fått in åtta nya. Tränare och sportchef Rickard Johansson får således återigen bygga lag från noll.
Det enda laget som ännu inte presenterat ett enda nyförvärv är Djurgården. Däremot har man tappat tio spelare, och i nuläget ser laget väldigt uddlöst ut. Det blir intressant att se vad som händer med truppen fram emot seriestart.
Då är vi framme vid nykomlingarna. AIK var nere i elitettan och vände under 2023. Där var laget överlägset och man ser ut att förlita sig till i princip samma spelare även i högsta serien.
Medan AIK har stor vana av damallsvenskan är Trelleborgs FF uppstickaren som gick rakt igenom näst högsta divisionen. Inför premiärsäsongen i damallsvenskan har man valt en strategi som bygger på värvningar av toppspelare från lägre divisioner. Hittills har man plockat in nio nya spelare, varav fem spelade i division 1 i år. Vi får se om det är ett framgångsrecept.
För de båda lagen som åkte ut har silly season varit jobbig. IFK Kalmar ser ut att få det väldigt svårt i elitettan. Och IK Uppsala Fotboll har tappat i princip hela laget. Inget av de lagen känns aktuellt för omedelbar återkomst till damallsvenskan.
Istället kommer nykomlingen Malmö FF att få bära ett tungt favoritskap på sina axlar. Det är även MFF som gjort den värvning som varit mest omtalad i höst. Jag tänker på att man tog in 14-åriga Ellie Junetoft från Hammarby.
Det är en värvning som Rosengårds sportchef Therese Sjögran sa så här om i Aftonbladet:
”Den värvningen kan man ju ifrågasätta på många sätt. Jag vet inte riktigt hur det har gått till med tanke på att hon är 14 år. Sen kan jag förstå att MFF är intressant och att det lockar liksom och så här för det är ett väldigt väldigt starkt varumärke.”
Therese Sjögran
Och visst måste man ifrågasätta värvningar av 14-åringar från städer 60 mil bort. Som jag skrev i kommentarsfältet till det här inlägget så har jag ingen inblick i det aktuella fallet. Och jag hoppas verkligen att Junetoft får en bra utveckling i Malmö – och blir en framtida stjärna.
Men rent allmänt så tycker jag att det blinkar feta röda varningslampor kring den här typen av övergångar – om de är rent fotbollskopplade. Det är ju en sak om flytten beror på att någon av föräldrarna fått nytt jobb.
Men jag ser ingen vettig anledning för en 14-åring att flytta 60 mil för sin fotbollsutvecklings skull. Framför allt inte om den redan har debuterat i damallsvenskan, och spelar för den klubb som vunnit SM-guldet. Samt håller till i Stockholmsområdet där det finns massor av klubbar man kan bli utlånad till om man vill spela seniorfotboll under 2024,
Då hade talangen kunnat utvecklas i lugn takt. Nu hamnar hon i fokus. Och risken är i stället uppenbar att flytten sätter onödig press på ett barn.
Vi får se om Ellie Junetoft kan bli ett namn för diamantbollen i framtiden. Men när årets boll delas ut – det gör den under programmet Fotbollsåret den 4 januari – lär vinnaren heta Fridolina Rolfö eller Amanda Ilestedt.
Jag såg att bloggarkollega Rainer Fußgänger nyligen lanserade Ilestedt som vinnare. Men jag tror att Rolfö försvarar titeln, och vinner diamantbollen för tredje året i rad. Hennes vår i Barcelona var sensationellt bra, och hon krönte förra säsongen med att avgöra Champions Leaguefinalen.
Det är meriter som gör att det inte bör spela någon roll att hon missat hela höstsäsongen till följd av en knäoperation. Möjligen dock att hon ändå stärkt sina aktier under skadetiden. Landslaget har ju nämligen varit klart sämre utan henne.
En blogg om internationell damfotboll 
Känner att jag måste kommentera och utveckla delen om mitt LFC då du likt flera andra verkar missat att laget hade flera tunga skador under året och att man i princip får 6 ‘nya’ spelare 2024 i form av Pridham, Rantanen, Selerud, Brenn, Beard och faktiskt även Björk som du själv nämner. Samtliga av dessa var antingen skadade under större delen av säsongen eller kom till oss så sent att de inte kunde förväntas hinna komma in i laget för att bidra fullt ut. Betänk att succéspelaren 2022 Amalie Vangsgaard hade ett tufft halvår 2021 där hon inte fick till det i sin då nya klubb, det kan alltså gå snabbt uppåt med rätt förutsättningar.
Selerud hade såklart fördel av att inte behöva komma in i gruppen på samma sätt men var å andra sidan rejält stukad vad gäller självförtroendet efter en jobbig tid fotbollsmässigt i Roma. Björk stod förvisso noterad för 17 matcher 2023 men var inte tillgänglig för spel i alla av dom.
Utöver dessa så hoppas jag också att den nya tränarkonstellationen vågar släppa fram våra duktiga unga spelare under 2024 vilka inte fick chansen på allvar i år. Där tänker jag framförallt på Ella Lundin som varit central i F-landslagen under 2023 och trots sin ungdom i mina ögon är värd en större roll under 2024. Att Jeglertz valde att erbjuda henne ett 2,5 års A-lagskontrakt som femtonåring hösten 2023 säger en del om kvalitén som finns där.
Så för att sammanfatta, visst är det tunga tapp med japanskorna där framförallt Momiki som 2023 års klart bästa utespelare i Damallsvenskan är oersättlig. Med reservation för att det kan visa sig att den nya duon Koivisto/Dirdal inte alls fungerar på innermittfältet så skulle jag nöja mig med att säga att laget står på ett minus utan tillägget rejält framför, alltså samma läge som årets vinnare Hammarby har.
Det här är en tidig analys utifrån silly season. En sådan är ju på många sätt en ren gissning. Hittills är det ju bara Häcken som spelat matcher med sin 2024-trupp – och de har ju varit sensationellt bra.
I övrigt kommer vi att ha en bättre uppfattning om lagens styrkeförhållanden efter gruppspelet i cupen. Men som bekant är det numera svårt att tippa serien även i början av april eftersom topplagen ofta dräneras på stjärnor under sommaren.
När det gäller Linköping är min bild att lagets spelsätt under de senaste åren mer eller mindre har vilat på japanskornas axlar. Man har spelat ett 3–4–3 med forwards (Alva Selerud och Lisa Björk) eller offensiva yttermittfältare (Stina Lennartsson) som kantspelare. De här kantspelarna har haft så höga utgångspositioner i anfallsspelet att det oftast sett ut som 3–2–4–1 eller 3–2–5. Det offensivt balanserade laget har gjort massor av mål, och har varit otroligt bra på att vinna mot lagen utanför toppstriden.
För att kunna få framgång med en så offensiv uppställning ställs det enorma krav på de båda sittande, centrala mittfältarna. De måste både vara bolltrygga – de får inte tappa bollen och passningsskickliga eftersom de också behöver driva offensiven. Saori Takarada och Yuka Momi har löst den svåra uppgiften på ett lysande sätt. Men bollskickliga Felicia Saving klarade det inte.
Och jag tror inte att LFC kommer att kunna ställa upp med en så offensiv balans under 2024. Man behöver alltså justera sitt spelsätt. Samtidigt är truppen värvad utifrån de roller man haft de senaste åren. Även om det är många duktiga spelare är det inte hur lätt som helst att bara göra om.
Det är möjligt att mina farhågor är helt galna, att LFC spelar toppfotboll direkt i februari. I så kommer mitt tips se annorlunda ut i april. Men tills vidare tror jag att LFC får svårt att blanda sig i guldstriden 2024.
Slutligen så förstår jag inte riktigt vad du menar om Lisa Björks 2023. Statistiken visar att hon startade i 14 damallsvenska matcher och gjorde tre inhopp. Men enligt dig var hon ”inte tillgänglig för spel i alla av dom”. Tvingades hon in på planen skadad?
Det kommer nog bli så att Linköping spelar annorlunda kommande säsong och jag delar helt din åsikt att det lär bli svårt, sannolikt omöjligt, för dom eller något annat lag att kunna stå emot Häcken som måste bli de största guldfavoriterna som serien haft sedan Umeås storhetstid under 2024. De borde ju vunnit redan i år men Hammarby hade en säsong där allt stämde perfekt så de gled om på slutet.
Kanske missuppfattade jag ditt inlägg lite då jag såg det som att du förutspådde ett ras i tabellen, ordet ‘rejält’ är ju åtminstone i min värld ett väldigt starkt begrepp och det var ingen jättemarginal ner till lagen bakom i år.
Vad gäller balans så har du rimligtvis rätt, det var den offensiva balansen som gjorde att man förvisso allt som oftast krossade lagen på nedre halvan men samtidigt hade svårt mot topp 6-lagen där flera direkt svaga insatser gav för få poäng. Det jag känner är att det inte behöver vara en nackdel om man ‘tvingas’ bli lite mer balanserade på ett sätt som framförallt Häcken lyckades med perfekt i jakten på de avgörande poängen.
Vad gäller Lisa Björk så var jag otydlig. Som du säger så spelade hon i flertalet matcher men var både skadad och sjuk i perioder under säsongen och min känsla är därmed att hon inte kom till sin rätt i flertalet av matcherna även om hon strikt sett var i ‘speldugligt skick’. Jag är alltså övertygad om att vi kommer få se en ännu bättre Lisa Björk under 2024.
Vi är nog ganska överens. Med att LFC ligger rejält på minus tänkte jag gentemot Häcken. Och det är ju mycket beroende på att göteborgarna imponerar och har flyttat fram sina positioner rejält. Men LFC känns ju fortsatt som ett lag för minst topp fem.
Vad gäller Björk visade hon hög högstanivå i några av de matcher jag såg. Jag tror också att hon kan bli riktigt vass om hon slipper skador och sjukdomar under 2024.
Jag skulle nog vilja lägga till åtminstone Adelina Engman på listan över spelare som inte har nytt kontrakt och som troligen vill bli kvar i Sverige.
Gott nytt år, alla!
Som stockholmare blir man ju fundersam över den passiva inställningen hos DIF, när tänker de ta in spelare? Och vilka spelare får de in, så här sent i skedet? Verkar inte finnas någon som styr med fast hand i DIF.
Jag är mindre orolig över ”min” klubb AIK, 2023 bjöd på en så stabil insats i Elitettan att nytt kontrakt i Damallsvenskan borde fixas relativt enkelt. Det kräver dock att AIK vågar hålla fast i sitt eget spel även i högsta serien, och inte går ”all in” på defensiven, som de gjorde förra gången de gick upp.
2023 tyckte jag BP ”egentligen” inte borde ha blivit indragna i nedflyttningsstriden, jag tyckte de hade större potential. Kan de få ut den i år, och i alla fall landa på säker mark? Jag tror och hoppas det.
Hammarby är intressant att följa. Även om tappet av Madelen Janogy ännu inte är officiellt så lär det väl bli så. Snacka om spelare som betydde mycket för sitt lag under 2023, nästan oproportionerligt mycket, inte minst förmågan att göra avgörande mål, i bl a cupfinalen och sista matchen mot Norrköping. Jag sticker dock ut hakan och tror att Hammarby kan upprepa sitt SM-guld, trots spelarförlusterna.
Vad gäller Matilda Vinberg är jag rätt övertygad om att Robert Vilahamn är där och hugger!
Enligt Hammarbys hemsida går hon till klubb i utlandet.
Bra där!
Häcken leder stort just nu ja. Men jag kan omöjligt se att de kommer behålla alla spelare hela säsongen. Sedan ska man heller inte underskatta den så kallade vinnarkulturen. Häcken har i min mening sumpat guldet de 3 senaste säsongerna och helt enkelt vikt ner sig i de stora matcherna. Både var gäller cupfinaler och viktiga seriematcher. De har en cuptitel på tre säsonger vilket säger en del. Bajen har snabbt blivit ett vinnande lag på bara något år.
Jag gillar Bergström skarpt och hon kan säkert få det erkännande hon förtjänar i en bättre miljö.
Tycker Bajen har värvat smart och ungt. Folkesson är en väldigt underskattad spelare och hon kan säkert göra tvåsiffrigt i mål. De två norskorna är intressanta och Josendal är kanske till och med bättre än Vinberg. Rent poängmässigt tror jag inte Bajen tappar så mycket. Dock är Janogy ett enormt tapp! För mig personifierar hon Bajen och den vinnarmentalitet som har byggts upp. Utan henne hade inte Bajen tagit en enda titel förra säsongen, det är jag ganska säker på. Men annars tror jag Hammarby kommer vara ungefär lika bra som förra säsongen.
Var gäller Linköping tror jag de kommer vara bättre än vad många tror. Tappet av japanskorna är stort men behöver inte bli så kännbart. Däremot tror jag kanske att ett byte av spelsystem vore bra att åtminstone tänka över. Lisa Björk är en ytter och vill man få ut mer av hennes offensiva kvaliteter ska hon vara högre upp i banan och det skulle ett annat spelsystem tillåta. Två drömvärvningar för dem hade varit om Ronja Aronsson återvänder och Matilda Nilden ansluter. Då har de helt plötsligt två av de bästa ytterbackarna i serien i Selerud och Aronsson. En front-4 med Nilden-Tandberg-Kapocs-Björk är väldigt spännande. Björk och Nilden kamperade i f19 och är två av våra största talanger som yttermittfältare.
Där bakom känns allt väldigt öppet. Rosengård är svåra att veta vart man har. Mycket beror på vilka spelare de tappar och om de kan få in någon vass lirare. De andra Skåne-lagen känns spontant som svagare än förra säsongen. Nykomlingarna har värvat smart och jag tror både TFF och AIK kommer göra det bättre än förra årets nykomlingar. Får AIK behålla Nilden tror jag de till och med kan få en ganska behaglig säsong med tanke på hur många andra lag ser ut. Dock lutar det väl åt att hon hamnar i någon annan liga då deras transferfönster inte öppnar förrän i januari. För varje dag som går talar allt mer för utlandet.
För mig finns det bara en vinnare av diamantbollen. Ilestedt hade ett riktigt bra VM men utöver det har hon varit ganska ojämn och hon var skadad hela våren. I Arsenal har hon gjort ett par riktigt bra insatser blandat med några rätt svaga.
Fridolina Rolfö är en solklar vinnare och för mig är hon vår bästa kvinnliga fotbollsspelare någonsin! Ingen annan svenska har haft den här höjden i sitt spel. De senaste säsongerna har hon dominerat fullständigt oavsett vilka hon möter eller vart hon spelar. Att hon används på helt fel sätt i damlandslaget är inte hennes fel. Under våren var hon bättre än någonsin och avgjorde en Champions league-final. I VM gjorde hon flera avgörande mål och satte sin straff stensäkert mot USA. Hoppas bara hon tar sin tid nu och inte stressar tillbaka från sin skada. Förhoppningsvis gör den här operationen att hon kan hålla en hög nivå även de kommande åren. Risken jag ser är att hon tidigare i sin karriär var väldigt skadebenägen och att hon nu får den här skadan kan göra att hon kanske överbelastar andra muskler. Men förhoppningsvis gör det att hon får lite välbehövlig vila och kan komma tillbaka i fin form lagom till de viktiga matcherna för Barca i vår.
Rolfö har redan vunnit diamantbollen 2 år i rad. Det blir 3:dje i så fall.
Korrekt. Tack.
Kul att du speciellt nämner Anna Csiki och hennes återkomst i BK Häcken. Hon är en underbar teknisk spelare som av någon anledning ofta glöms bort när man talar om alla skadade spelare i Häcken under året som gått. Hon kommer att tillföra väldigt mycket under 2024.
Och en spelare som redan nu under UWCL-matcherna visat upp sig och som jag tror kommer att få sitt riktiga genombrott under 2024 är Johanna Fossdalsa Sörensen. Vilken lirare hon är!
Är det någon som har koll på vad Rosengård måste göra ? Cederström var ju den med rätt tränarlicens i klubben så då måste alltså klubben ta in en tränare med rätt licens som assisterande tränare, kanske inte det lättaste att få någon kvalificerad i den rollen?
Kjettselberg skulle ju söka höstens Uefa Pro-utbildning. Om han har kommit in så är problemet borta.
Går det så fort att bli klar där eller räcker det att han håller på för att få vara huvudtränare
Man är godkänd elittränare under pågående utbildning.
Värvningen av Ellie Junetoft fick också mej att höja på ögonbrynen. Det är en gräns som passeras när en 14-åring värvas till en klubb i en annan del av landet. Att det är MFF som är först att passera gränsen är kanske väntat. Utan att veta detaljer så ger värvningen en dålig eftersmak.
Vet man att det inte är så enkelt att en förälder fått jobb i Malmö/Skåne och att hon därför väljer att byta klubb, om så är fallet så har jag svårt att se att det skulle vara så kontroversiellt med tanke på att det ändå är en svensk spelare.
Jo, om föräldrarna skulle flytta av exempelvis jobbskäl är det ju en sak. Men så verkar det inte vara i det här fallet. I SVT:s nyhet går att läsa:
Du är bara 14 år, nu ska du flytta 60 mil söderut, hur kommer det kännas?
– Det kommer bli spännande, jag är nervös men man måste testa för att se att det funkar. Familjen är ledsen men det är mitt val och de stöttar mig i allt, säger Junetoft.
Men intressant att MFF inte har presenterat henne officiellt, trots att assisterande sportchefen uttalar sig hos SVT. Här är länken.
Hennes föräldrar har inte fått jobb i Skåne utan bor kvar i Tyresö. Hon fick en agent (neverland management) när hon var 14 år och 6 månader (okt) och de har sen sytt ihop det. Hon har superhöga ambitioner och tänker att detta är bäst för hennes fotbollsutveckling. Föräldrarna låter henne bestämma.
Tips: Håll agenterna utanför så länge som möjligt!
Får man förresten skriva agentkontrakt med en 14-åring?
Parasiterna har endast en sak i sikte – PENGAR!
Det låter så fint när spelare säger efter ett klubbyte: ”Det här är bra för min utveckling”. Bakom dom orden lurar oftast agenterna. De bryr sig väldigt lite om spelaren, desto mer om arvodet som i vissa fall numera är uppe i hiskeliga summor.
Eftersom de flesta ”sportchefer” har dålig koll tvingas de lyssna till agenterna. Som säljer allt med ”mördande reklam.”
Rosengård lovade att presentera två ”startspelare ” – båda kommer från Finland.Hmmmm.
Anni Hartikainen, 20, är den ena, hon fick nyligen pris som ligans bästa spelare 2023 vid en stor gala i Helsingfors. Morgonen efter missade Hartikainen landslagets flyg till Slovakien. Stora rubiker i finska tidningar.
På tal om agenter; hur löser Djurgårdens Jean Balawo uppgiften som behöver mängder av nya spelare?
Pinsamt som tusan att AIK har tappat sina två största talanger på senare år – Rosa Kafaji och Matilda Nildén – till Häcken. Det är ett bevis på att AIK inte ser sin damverksamhet som en elitverksamhet. Man är nöjd med att pendla mellan Elitettan (som i realiteten inte är en elitverksamhet i ordets rätta bemärkelse) och Damallsvenskan. Som AIK-supporter mår jag fysiskt dåligt.
AIK fick väl 700.000 kr för Kafaji. Dessutom lär det finnas en uppgörelse om 10-20 % på ev vidareförsäljning.
Nildén var fri att gå.
Men håller med om att AIK inte satsar något på tjejerna. Liksom Dif. Man ställer inga krav på från huvudstyrelsen utan det får bara rulla på. Väldigt tråkigt.
LFCs styrelse fortsätter att ha det tufft. Nu har deras nya klubbmärke visat sig vara en kopia från Adobe Photoshop. https://corren.se/sport/fotboll/artikel/upptackten-lfcs-nya-lejon-kopia-av-gratisbild-fran-natet/re6vg4xl
Lejonet blev till en pudel! Ja, riktigt så världsomskande blir väl inte debaklet(?) med Linköping FC:s nya klubblogga. Mer pinsamt än katastrofalt, dock. Det är inte kriminellt att använda sig av färdiga mallar eller bilder som inhämtas från Nätet – och om man betalar en slant för att få använda den färdiga produkten. Ypperliga möjligheter för hemmadesignare och – reklambyråer… Jag kan ändå tycka att det har med yrkesstolthet och integritet att göra. ”The easy way”, att sitta med ”elektroniskt karbonpapper” och skapa häftiga logotyper smakar för mycket oprofessionalitet.
Den inblandade reklambyrån lär ha sin hemvist i Norrköping, om detta nu har med saken att göra. I vilket fall dras det nog en hel på munnen i ”Peking” och i IFK för denna skämsiga LFC-historia. Det bästa i eländet är att klubben slipper en ekonomisk käftsmäll för halvfiaskot – hela kalaset sägs vara sponsrat. Forza, LFC!
Fortsätter att ha det tufft hur ?
Innan den här fadäsen från en Norrköpingsbaserad reklambyrå så har det mesta rullat på bra inför den kommande säsongen.
Med facit i hand så borde man valt att lägga pengar för att få en ordentligt genomarbetad produkt istället för att som här ta emot hjälp i form av sponsring men ansvaret ligger helt och fullt på reklambyrån som vad det verkar tagit en genväg som känns slapp och oseriös.
Många konstiga beslut. Större delen av styrelsen kommer att avgå https://corren.se/sport/fotboll/artikel/klart-flera-tunga-avhopp-fran-lfc-de-lamnar-pa-arsmotet/jne6o68j
Ladenberg avgår för att han blev utsedd till VD för fastighetsbolaget Lundbergs, vet inte riktigt varför du så desperat försöker sätta ett narrativ om LFC som helt enkelt inte stämmer.
Skulle gärna vilja veta vilka konstiga beslut du talar om mer specifikt, om det är ‘många’ så borde du kunna komma med fler exempel.
Till exempel har man valt inte ha en klubbchef eller sportchef på två år. Under den tiden slutade två mycket kompetenta och oersätterliga medarbetare för att det var för tung arbetsbörda och allmän oordning. Man valde att lägga pengarna på till exempel på Abam och Saving istället. Nu har man anställt en sportchef och en klubbchef som är väldigt väldigt gröna i sina roller, men då väljer man att avgå.
Pingback: Häcken, nationsranking, silly season, kontraktslängd – och absurt världslag | En blogg om internationell damfotboll