Det har spelats 45 minuter på Gamla Ullevi och på SVT pratar kommentator Bäckman om ”blågult mörker” och expert Hanna Marklund om ett Italien som är klart bättre än Sverige. Det är svårt att säga emot.

Italien leder med 2–0, vilket är fullt rättvist. Jag såg att det var 3–13 i avslut och 3–9 i hörnor. Det säger en del. Skall vi vara positiva har vi haft ett par bra anfall. Men totalt sett har det inte sett bra ut. Jag noterade redan i åttonde minuten att backlinjen inte såg bra ut.

Det skulle dröja till minut 37 innan första baklängesmålet kom. Då var tyvärr ingen av våra försvarare på hugget. Det kändes egentligen inte så farligt när bollen slogs in i målområdet. Men våra spelare var passiva och bollen gick rakt igenom till målskytt Oliveiro. Och i slutminuten gjorde Amanda Nildén en alibiaktion mot Martina Piemonte. Det håller inte.

Men det är inte bara backlinjen som känns svag i defensiven. Jag känner även att avsaknaden i presspelet av Kosovare Asllani är gigantisk. Nu har Tony Gustavsson 45 minuter på sig att få chansen att skicka med spelarna en positiv känsla in i sommaren.

Hittills har det varit få glädjeämnen sedan han tog över. Jag roade mig med att kolla Fifas nya liveuppdatering på världsrankingen i början av matchen. Där låg vi på åttonde plats medan det stod 0–0. När Italien gjorde 1–0 föll vi till nionde plats, och där är vi kvar.

Men vår poängsumma just nu (1918,59) är så låg att vi inom kort kan bli passerade av både Danmark och Italien på den där rankingen. Båda de två står i halvtid på 1910 poäng.