Fridolina Rolfö har varit en snackis de senaste landslagssamlingarna. Hon är det i kväll också. För hon byttes in som tia i 56:e minuten. Och redan efter ett par minuter hade hon uträttat mer än vad företrädaren Felicia Schröder gjorde på 55 minuter.
Och lägg till några minuter så hade Rolfö även varit ute på vänsterkanten så många gånger att hon hade överglänst Johanna Rytting Kaneryd.
Rolfö visade världsklass. Hon rörde sig smart, vann nickdueller, stod för inlägg och inspel av högsta världsklass – och så gjorde hon 2–2-målet.
Glädjande nog blev det två svenska hörnmål. Och det kunde ha blivit något till. Det var bra klass på hörnorna idag, inte minst från Amanda Nildéns vänsterfot. Men det var fler som leverade bra från hörnflaggorna. Det första målet nickade Hanna Lundkvist in.
Till slut hade jag 7–7 i målchanser, vilket indikerar att 2–2 var ett rimligt resultat. Men det var inget bra resultat. För i och med det här slutar vi trea i gruppen. Det innebär att vi kommer att vara tredjeseedade när nästa Nations League lottas. Den turneringen är även OS-kval, och eftersom Europa har fyra platser i 2028 års olympiska spel måste man vinna gruppen.
Lottningen kommer alltså att bli helt avgörande. Några grupper spelas klart senare i kväll. När de är klara återkommer jag med info om både playoff och nästa Nations League.
En blogg om internationell damfotboll 
TG kanske ställer upp med vad han anser är de 11 bästa spelarna, men spelarna funkar inte ihop och de hamnar inte i situationer när de är som bäst. Och då är Sverige ett sämre landslag än Italien.
Schröder gör enskilt bra aktioner, men det blir inget utfall. Jusu Bah funkar inte alls om det inte blir ytor hon kan springa in i. Blackstenius är kass tillsammans med Schröder eller Jusu Bah.
JKR och Sanberg funkar inte ihop offensivt.
Defensivt förstår jag inte vad de håller på med. Sandberg var rundningsmärke och det blev hörna på hörna. Jag hade satsat mer på ett midblock, och därifrån ställa om, något det blev mer av när Rolfö och Kafaji kom in.
Lundqvist, Rolfö och Kafaji blev ett lyft för laget. Och då såg plötsligt Blackstenius ut att kunna spela fotboll.
Nu räddade Rolfö (smått ironiskt) TG som förbundskapten. Men jag tror inte det är det bästa för landslaget på sikt. Det är bara att hoppas att Sverige klarar kvalet och tar sig till VM!
Det verkade bli en riktigt depressiv kväll.
Nu räddade Rolfö nästan själv poängen och åtminstone lite av något slags heder till Sverige.
Men jag tycker Tony ska sparkas nu. Sätt in en förbundskapten som kan basics: låt de bästa spelarna spela. Organisera ett försvarsspel. Träna fasta.
Första halvlek var underlig. Det kändes som att man pratat rejält om att hålla ihop laget, göra det enkla, slå bort bollen när det osar hett och framförallt dra tillbaka laget.
Man ville nog skapa fler möjligheter för omställningar men av dem blev det inte många. Såväl JRK, Jusu Bah, Holmberg samt Sandberg var bleka. Laget var i mina ögon oväntat passiva över hela plan, mer rädda att göra misstag än att våga vinna. Det slutar ofta med att man gör just misstag.
Italienskorna märker efterhand att vår vänsterkant gav mycket ytor och attackerade där gång på gång. Likt en rond i boxning kändes signalen för paus som en räddning. Att Lundkvist kom in verkade ge försvaret mer trygghet. Såväl Andersson som Nildén känns tryggare i andra. Att Italiens anfallslust avtar bidrar förstås också. Men även när Italienskorna försöker gå för ett tredje mål skapar dem inte mycket. Sverige har noll skott på mål i första. Italien noll i andra.
Matchens stora behållning var förståsRolfö. Man blev glad över att se henne på plan. Det är fullt möjligt att hon inte har 90 minuter till att röra sig så som hon gjorde men oj vad behövligt det var. Helt plötsligt var det någon som gjorde sig spelbar såväl i mitten som ut mot vänsterkanten. Hennes närvaro, inte minst på hörnorna gav italienskorna huvudbry.
Vid slutsignalen är det Italien som räddas.