Tidigare i den här veckan berättade Rainer Fussgänger att hans damfotbollsblogg Hattrick fyller tio år. Det är således läge att skicka ett stort grattis till Rainer. Han är en av sportens riktiga trotjänare, och har bevakat damfotbollen längre än jag.

Jag har stor respekt för Rainer och hans jobb. Vi håller inte alltid med varandra, vilket är bra – det behövs olika röster. Men jag tycker att vi kompletterar varandra ganska bra.

Den senaste tiden har Rainer bloggat mindre, och istället valt att ha lite mer inriktning mot tv-intervjuer på engelska. Intervjuer som han publicerar på sitt Instagramkonto damallsvenskan.central.

För ganska exakt 1,5 månad sedan hörde han av sig och frågade vad jag visste om tv-rättigheter. Det visade sig att EfD hade stoppat honom från att göra intervjuerna i samband med damallsvenska matcher.

Spontant undrade jag vad EfD håller på med. Jag inser att man betalar för tv-rättigheter, och vet att det bara är rättighetsinnehavare som får göra tv från matcherna. Men jag vet också att det går att hitta lösningar. Och att EfD hade mått bra av mindre fyrkantighet.

EfD:s problem är ju inte att det är för mycket media på matcherna i damallsvenskan och elitettan, utan tvärtom behöver de all hjälp de kan få att marknadsföra våra elitserier. Det är ju knappast så att Rainers intervjuer konkurrerar med det material som rättighetsinnehavarna gör. Tvärtom är det ju snarare så att han hjälper till att marknadsföra damallsvenskan mot en internationell publik. Om jag hade jobbat på EfD hade jag sett till att dra nytta av Rainer istället för att stänga dörren för hans jobb.

Så till veckans fotboll. Det blev som väntat Spanien som tog hem F19-EM. Man vann finalen mot Tyskland med 1–0 efter segermål av Real Madrids Irune Dorado. Det var Spaniens femte raka EM-guld i 19-årsklassen. Eftersom två mästerskap ställdes in under pandemin är Frankrikes triumf 2019 senaste gången ett annat land än Spanien fått höja pokalen efter finalen.

För svensk del var just F19-EM årets största damfotbollsturnering alla kategorier. Som bekant spelas det ju inget seniormästerskap i Europa under 2026. Däremot avgörs några andra världsdelsmästerskap under året.

Ett är redan fördigspelat. I våras vann ju Japan det asiatiska mästerskapet efter finalseger mot värdnationen Australien. Senare i sommar är det Afrikas tur. För första gången spelas det Afrikanska mästerskapet med 16 lag. Det är fler än någon gång tidigare. Till och med 2018 var det bara åtta lag i turneringen som kallas Wafcon. De två senaste mästerskapen har haft tolv deltagarländer. Och nu är det alltså 16 lag som gör upp i Marocko mellan 26 juli och 16 augusti.

Två länder debuterar, det handlar om Kap Verde och systrarna Chawingas Malawi. Historiskt har Wafcon varit en enda lång nigeriskansk framgångshistoria. The Super Falcons har vunnit tio av de 13 spelade turneringarna. Ekvatorialguinea har två guld och Sydafrika har ett.

I helgen har Nigeria presenterat sin trupp till turneringen. Den innehöll bland annat Häckens Halimatu Ayinde, som ju var med och vann i fjol. Det udda är ju att 2024 års Wafcon spelades förra sommaren, i Marocko. Och Nigeria vann finalen mot värdnationen med 3–2.

Ghanas Black Queens coachas i år av Kim Björkegren. Och han har tagit ut Piteås Sharon Sampson i truppen.

Årets tredje och sista världsdelsmästerskap spelas i månadsskiftet november/december. Då skall Pia Sundhage leda Haiti i Concacaf Gold Cup i USA. Åtta lag är med i mästerskapet som även fungerar som VM-kval för Nordamerika. Noterbart är att det avgörs i cupform, och att kvartsfinalerna redan är lottade:

USA – El Salvador
Jamaica – Costa Rica

Kanada – Panama
Mexiko – Haiti

De fyra semifinallagen kvitterar ut varsin VM-biljett. Och förlorarna i kvartsfinalerna gör upp om två platser i den interkontinentala playoffturneringen.