Om åtta dagar skall Malmö FF göra debut i Champions Leaguesammanhang. Ur den synvinkeln var det förstås inget bra att man igår föll med 1–0 mot Vittsjö GIK.

Jag var på plats i norra Skåne och fick se ett imponerande hårt arbetande hemmalag kämpa ner MFF. För svensk damfotbolls skull bör di Himmelsblå vara i toppform om en vecka. Då väntar miniturnering i Frankfurt, och MFF inleder mot Vålerenga på onsdag och spelar sedan mot hemmalaget Eintracht eller cypriotiska Omonia på lördagen.

För att gå vidare i Champions Leaguekvalet krävs två segrar. Och för att få kvala vidare mot Europa Cup krävs en seger.

Även Vålerenga spelade i går. De var i Göteborg och föll med 2–0 mot Häcken. Osloklubben avslutade vårsäsongen med fyra raka förluster. Sedan dess har man bland annat värvat Fanney Birkisdottir från Häcken och Kateriina Kosola från MFF.

För Malmö blir det genrep hemma mot Piteå på fredag. Vi får se om MFF kan få fart på målskyttet då. I går lyckades man trots stort spelmässigt övertag aldrig riktigt sätta hemmamålvakten Elin Vaughan på några svårare prov.

Jag var alltså på Vittsjö Idrottspark igår. Jag har varit där många gånger tidigare, senast var mötet med Hammarby i slutet av maj. Men oftast har det varit helgmatcher. Nu var det en måndagskväll, och jag tog chansen att åka tidigt för att turista lite i omgivningarna.

Det blev ett besök till Fredsstenen vid Sjöared, inköp av paraply i Markaryd, en våffla på Sjöstugan och en promenad längs Blåbärsstigen. När jag åker till Vittsjö från mitt sommarboende passerar jag Knäred. Och flera gånger har jag funderat över hur det var med den där freden i Knäred. Den här gången gick jag till botten med saken.

Jag tog alltså en liten extra sväng för att kolla in Fredsstenen. Det var tydligt att det inte är någon av Sveriges mest välbesökta turistattraktioner, för det fanns inte ens en parkeringsplats vid stenen. Utan man fick ställa bilen i grusvägens vägkant. När jag var där kom det en besökare till, och då blev det trångt.

Efter fredsstenen ville jag ha kaffe. Jag tänkte att jag skulle ge Markaryd chansen. Först kollade jag in vackra Skärsjövallen, där en viss Nanne Bergstrand ledde Markaryds IF under fyra säsonger i herrarnas näst högsta division i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

Sedan tog jag en promenad på Drottningsgatan och Kungsgatan i Markaryd i jakten på ett trevligt café. Men det visade sig att samhället i princip var semesterstängt. Det fanns ett öppet utecafé, men mellan solstrålarna föll det täta och rätt blöta regnskurar. Så det kändes inte aktuellt. Istället blev det ett köp av ett stabilt paraply på Team Sportia.

En googling gjorde gällande att den typen av café jag sökte verkade finnas i Vittsjö. Och så var det. Sjöstugan är ett mycket trevligt ställe, med perfekt läge vid Vittsjön.

Jag blev sittande på caféets altan längre än jag tänkt mig, för regnskurarna blev allt tätare och intensivare. Men innan matchstart blev det även en timmes promenad längs Vittsjön. Och med hjälp av mitt nya paraply kom jag relativt torrt undan störtskurarna.

När jag satt där på Sjöstugan och väntade in att regnet skulle blåsa bort läste jag in mig på den match jag skulle se. I Norra Skåne hade man två intressanta artiklar. I den ena berättade Mladen Blagojevic att klubbledningen förklarat för honom att det av ekonomiska skäl är färdigvärvat för sommaren. Det var ett besked som Vittsjös tränare och tillika sportchef inte jublade över. I artikeln säger han:

”Vi är inte många skador och avstängningar från en walk over.”

Och visst finns det risker med att ha en trupp med bara 21 spelare. Det är ju alltid några skador. Och i Vittsjös fall finns det ju inte några spelare att fylla på med underifrån.

Den andra intressanta artikeln handlade om nämnda målvakten, Elin Vaughan. Enligt statistik från resultat- och statistikappen Sofascore var hon vårens allra bästa spelare i damallsvenskan. I artikeln finns den här faktan:

1) Elin Vaughan, Vittsjö, 7,84
2) Anastasiya Pobegaylo, Rosengård, 7,83
3) Nathalie Hoff Persson, Malmö FF, 7,71
4) Tabitha Tindell, Häcken, 7,58
5) Felicia Schröder, Häcken, 7,52

Jag kan inte värdera siffran för respektive spelare. Men jag vet att den kroatiska statistikappen har skapat ett system där man bedömer spelarnas olika aktioner utifrån deras positioner. Och enligt statistiken var alltså Vaughan vårens spelare.

Jag hade en kanonplats mitt på långsidan, och under tak. Men jag valde att ställa mig bakom Vaughans mål i den första halvleken. Det droppade lite på mig. Men jag fick dels bästa position för att studera succémålvakten, dels fick jag på nära håll se Malmös nya forwards Älvali Lindström och Hlin Eiriksdottir.

Det var intressant. Det behöves inte många minuter för att se att Lindström är blixtsnabb och att Eiriksdottir bidrar till MFF-anfallet med en nyttig tyngd.

Bäst av gästernas anfallare var dock Tuva Skoog. Hon fick omgående ett rejält övertag på Julia Tunturi. Den finländska västerbacken såg dessutom ut att ha ont, vilket inte gjorde saken lättare för henne.

Efter en stund blev det dock tydligt att Malmö har en helt ny anfallstrio. Man kom till massor av inspel, både från höger och vänster. Men det det var ingen bra adress på bollarna. Det tar ju lite tid för nya lekkamrater att lära känna varandra. Och i Malmös fall skall man helst ha hunnit få ordning på relationerna till nästa onsdag. Det känns tajt.

Från första bänkrad blev det lika tydligt att Vittsjö har gjort ett fantastiskt jobb med att bygga relationer i sitt försvarsspel. Vad än Malmö gjorde kom ett rödblått ben, fot, knä eller huvud i vägen. Inte nog med att hemmaspelarna stod bra i positionerna, oj vad de offrade sig. Det är alltid jobbigt att möta lag där alla spelare jobbar så helhjärtat för klubbmärket.

Och det kommer att bli jobbigt för alla lag att komma till Vittsjö Idrottspark även den här säsongen. För utöver det hårda defensiva arbetet har Vittsjö flera vassa kontringsspelare som kan skapa målchanser framåt.

Utespelarnas offervilja gjorde jobbet ganska lätt för målvakt Vaughan. Faktum är att hon nästan skapade Malmös bästa målchans när hon blev lite feg och stod kvar i målet på en långboll mot Skoog som hon lätt hade kunnat gå ut och ta hand om. Nu blev det riktigt farligt, och passiviteten höll på att kosta ett baklängesmål.

I den länkade artikeln ovan säger tränare Blagojevic så här om sin målvakt:

”Med tanke på vad hon gjort under våren borde hon vara aktuell för landslaget. Jag tycker att Elin varit bättre än Zecira Musovic till exempel, sen förstår jag också varför hon är med.”

I går blev det Vaughan som höll nollan, medan Musovic fick släppa in en boll. Men jag tycker nog ändå att Malmömålvakten stod för matchens räddning när hon sträckte ut och tippade ett fint skott från Anna Haddock till hörna.

Apropå hörnor var det just så som Malmö skapade sina bästa lägen. Och några av dem var riktigt bra. Men avsluten gick oftast utanför. Eller så kom en Vittsjöspelare emellan.

Hemmalaget kämpade alltså till sig tre poäng. De flesta på Vittsjö Idrottspark trodde väl att Mayar Khatawi kvitterade på slutet. Inhopparen fick på ett riktigt snyggt distansskott, som dök ner i närheten av Vaughans högerkryss.

Jag stod bakom det andra målet, så jag kan inte säga att jag såg händelserna speciellet detaljerat. Men precis innan målskottet reagerade jag över att domare Eva Svärdsudd struntade i att blåsa en för mig solklar Vittsjöfrispark.

Så jag hann att tänka att MFF skulle tacka domaren för poängen. Men ungefär samtidigt som den tanken kom såg jag att Svärdsudd signalerade för hands, och pekade på frispark. Den handsen såg jag inte på plats. Men på Viaplay har jag i efterhand sett hur bollen tar på Khatawis hand innan skottet.

Handsregeln är ju svår att ha koll på, eftersom tolkningarna ändras hela tiden. Men det är väl fortsatt så att mål inte skall godkännas om målskytten på något sätt fått hjälp av handen. Så domslutet var korrekt.

Däremot funderade jag över flera andra bedömningar från Svärdsudd. Hon struntade att varna för brottning, och släppte helt när spelare delade ut tryckare i motståndares ryggar.

Känslan är att hon försökte göra som domarna i herr-VM, minska antalet avblåsningar. Tanken med Fifas instruktioner till domarna var väl att ta bort filmningar och förstärkningar – inte att tillåta medvetna ojustheter. Oskicket att domare tillåter tacklingar i ryggen innebär ju faktiskt ökad skaderisk. Speciellt om spelaren som får tacklingen håller på att ta emot en höjdboll.

Totalt sett kan jag inte säga att jag imponerades av domare Svärdsudd. De sista 20 minuterna sänkte hon nivån för korten rätt rejält. Plötsligt började hon vifta med ostskivan för saker som inte var nära varning i den första halvleken.

Men det var inte domaren som avgjorde matchen. Det var Vittsjös fantastiska arbetsmoral och offervilja.

Trots att jag såg många som var klädda i ljusblå tröjor verkade huvuddelen av de 1132 i publiken väldigt nöjda med hemmasegern. Vittsjö vann nämligen kampen om läktarna på WO. Medan hemmaklacken höll igång i drygt 90 minuter var gästernas fans knäpptysta. Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att engagemanget kring damlaget från Malmö FF:s supportrar har varit en stor besvikelse. Det gäller fortsatt.

Däremot är jag inte besviken på Milla Larsson. Tvärtom tycker jag att forwarden som fyller 25 i augusti är lite av årets fynd i damallsvenskan. Hon har i och för sig varit i Kristianstads ungdomsled, och gjort en del mål i elitettan för Bromölla. Men hon hämtades till Vittsjö från division 2 när hon hade påbörjat en tränarkarriär.

Larsson är en stenhårt arbetande forward, som är lätt att tycka om. Hon hade kanske inte sin allra bästa match i går. Men likväl gjorde hon stor nytta.

Efter slutsignalen noterade jag hur Vittsjölegendaren Thomas Mårtensson kramade allt som gick att krama. Och sedan plockade han upp en mobiltelefon och tog bilder på lagets firande.

Teknikfientlige Mårtensson med mobiltelefon?

En stund senare bytte jag några ord med honom. Han bekräftade att han numera har en mobiltelefon. Sedan tillade han att han även har ett Instagramkonto. Jag trodde inte mina öron.

Men ibland händer det oväntade saker. Lilla Vittsjö borde ju inte kunna vara i damallsvenskan 2026. Och de borde definitivt inte kunna fälla stora Malmö FF.

Men välutbildade spelare som jobbar stenhårt för varandra kan försätta berg. Det var andra året i rad som Vittsjö vann mot MFF hemma på Idrottsparken. Frågan är hur länge humlan Vittsjö kan fortsätta flyga.

Den ekonomiska utvecklingen talar ju mot klubben. Mårtensson konstaterade också att MFF gick back med 25 miljoner kronor på sitt damlag, medan Vittsjös budget för spelartruppen bara ligger kring fyra miljoner.

Det känns onekligen som att Vittsjö lever på lånad tid. Men personligen tycker jag att det är otroligt kul så länge det varar. För man blir glad av att komma till Vittsjö Idrottspark.