För andra året i rad spelade FC Rosengård träningsmatch mot norskt motstånd i Fjärås. Och för andra året i rad var jag på plats.

Den här gången var det Stabæk som stod för motståndet. Rosengård vann med 1–0, vilket var siffror klart i underkant. Malmölaget var klart bättre och borde ha gjort fler mål.

Men trots att det var rätt mycket nytt i Rosengård så såg det ut lite som i våras. Jag tänker på att man inte kunde omsätta bra spel i mål. Det lät som att man fortsatt letar efter en målfarlig forward. Och det låter vettigt.

I går startade Remy Siemsen som nia. Den australiska landslagsspelaren är nyttig ute på planen, men jag tycker att hon är inblandad i för få målchanser. I år har hon gjort fyra mål på 949 spelminuter. Det är okej, men det är inte toppklass.

En spelare som kan nå högsta toppklass är Orliany ”Nany” Duran. Stortalangen från Venezuela fyller 17 den 8 augusti. Hon debuterade i sitt lands F17-landslag redan som 14-åring och har varit i Rosengård och tränat under två veckor. 16-åringen fick göra en halvtimmas inhopp mot Stabaek, och såg riktigt spännande ut. Teknisk, kreativ och med vilja att gå mot mål. Det blir kul att se vart hennes karriär tar vägen.

Det blir även spännande att se vart Rosengårds säsong tar vägen. Laget låg under strecken under de tio första omgångarna. Nu är man uppe på fast mark, men inte säker. Och som tränare Joel Kjetselberg konstaterade efteråt, det är bara fyra–fem lag i damallsvenskan som faktiskt ligger på säker mark.

Hittills under sommarfönstret har Rosengård breddat sin trupp. Kjetselberg var nöjd med karaktären på nyförvärven, och med kvaliteten på sin nya backlinje. Och det förstår jag. För jag tycker att trion Klara Svensson Senelius, Julie Mathiasen och Cecily Wellesley-Smith såg riktigt bra ut. Det är tre duktiga spelare.

Efter matchen pratade jag lite med Kjetselberg. Jag konstaterade att det har hänt mycket sedan vi möttes på Ögärdet förra året. Rosengårdstränaren har ju fått sparken, och sedan återkommit. Han berättade att han fick ett samtal från Crux redan dagen efter att han fick sparken. Så under sin cirka fyra månader långa ”semester” från tränarjobbet hade han ganska stort hopp om att få tillbaka tjänsten.

Det har ju även hänt väldigt mycket i Rosengårds trupp de senaste 20 månaderna. Från det profilstarka lag som tog SM-guld hösten 2024 finns knappt något kvar. Eller. Ria Öling har ju kommit tillbaka. Men utöver den finländska mittfältaren är det bara Anni Hartikainen och Jo-Anne Cronquist från dagens trupp som startade någon match under guldsäsongen.

De två sistnämnda var inte med i Fjärås. Det var inte heller Anastasiya Pobegaylo, eller Pabiahaila som efternamnet ibland skrivs. Molly Johansson var på plats, men var inte ombytt. Saknades gjorde dessutom Amanda West. Eftersom junioren Elin Bengtsson spelade i Wests tröja skulle jag inte bli förvånad om Kanada-svenskan snart tackas av.

Det är väl ganska slående att när småtjejerna i Fjärås skulle ta selfies efter matchen så var det Caroline Seger man gick fram till, inte till någon av de spelare som var med i matchen. Rosengårds nuvarande lag är alltså ganska profillöst.

Men som tränare Kjetselberg konstaterade, det tar tid att bygga om från grunden. Och flera av de unga talangerna skulle ju kunna bli profiler i framtiden. Personligen gillar jag Tilde Björklund och Filippa Sjöström. Det är två unga spelare med hög högstanivå.

Jag spanade även in en jättetalang i det norska laget. Vänsterkantens Ragna Thorleifsson fyller 16 år först den 10 november. Men hon spelade moget både när hon var yttermittfältare och när hon flyttades ner som vänsterback. Henne blir det också spännande att följa.

Jag hade med mig min lilla kamera till Fjärås. Den är egentligen inte avsedd för att ta fotbollsbilder. Men jag och kameran kämpade. Här är mina bilder från matchen: