Förra säsongen skickade Häcken ut Eintracht Frankfurt ur Europaspelet. I dag var MFF egentligen aldrig nära en repris.

För SGE som de ska förkortas vann säkert med 2–0. Tyskorna ägde matchen från start, och i den första halvleken satt man liksom bara och väntade på att det skulle bli ett hemmamål. Det kom i halvlekens slutskede när tyska landslagsforwarden Laura Freigang nickade in en hörna.

Malmö försvarade lågt och hoppades så långt på fasta situationer och kontringar på Älvali Lindström. Nyförvärvet från Uppsala är verkligen blixtsnabb. Men hon lyckades aldrig mer än att oroa och störa det tyska lagets försvarsspelare.

Den stora Malmöchansen kom på en hörna i 58:e minuten. Då var det just målskytt Freigang som stod i vägen för ett skott från Hlin Eiriksdottir. Således var det lagkaptenen som även räddade sitt lag i eget straffområde. För isländskans skott såg ut att ha bra chans att gå i mål om inte Freigang träffats av bollen.

Från den målchansen och fram till minut 75 såg det okej ut för Malmö. Man skapade väl inga riktigt bra målchanser. Men man kunde flytta fram spelet och var rätt ofta just utanför tyskornas straffområde.

Men bara sekunder innan matchklockan nådde 75 slog Laura Freigang till igen. Hennes 2–0-mål kändes väldigt avgörande när det kom. Och avgörande blev Frankfurts lagkapten.

Det tyska ordet freigang betyder ungefär permission från fängelse. Laura Freigang skickar ju förstås inte Malmö FF i fängelse. Men laget får i alla fall ledigt från Champions League för resten av den här säsongen.

Nu är det ju nämligen Uefa Women’s Europa Cup som gäller för skåningarna. Där går man in i playoffomgången som lottas den 4 september och spelas med hemma- och bortamöten 23 och 30 september. Vilka lag som kan vänta då är det lite tidigt att spekulera i. Men Malmö lär bli oseedat genom hela turneringen. Och de högst rankade lagen som är med i Europacupen ännu så länge Vålerenga, Breidablik och Sporting Clube från Lissabon.

Det var Aftonbladet som sände matchen från Frankfurt. Det var lite strul med sändningen i början av de båda halvlekarna. Men totalt sett var det en bra produktion med minst fyra kameror.

Parallellt med den matchen hade jag på den första kvartsfinalen från Afrikanska mästerskapen. Där spelar man med VAR, och då är fyra kameror den absolut minsta tänkbara produktionen. Men det var minst åtta kameror på Moulay Rachid Stadium i Casablanca. Troligen fler.

Så av alla de matcher jag hittills har kollat in under lördagen var mötet mellan Elfenbenskusten och Algeriet den bäst bevakade. Och nämnda VAR skulle få en huvudroll i matchen, som utöver kvartsfinal också var en direkt avgörande VM-kvalmatch.

Och det var Algeriet som vann med 2–1 och både tog sig till semifinal och VM-slutspel. Men personligen tycker jag att Elfenbenskusten var det klart bättre laget. Men ivorianerna gjorde bort sig.

Framför allt var det landets unga supertalang N’Sira Safi Ouédraogo som gjorde en olycklig insats. 18-åringen som skall spela i danska Nordsjælland i vinter inledde starkt och gjorde stora hål i Algeriets backlinje från start. Det var också hon som låg bakom det ledningsmål som Elfenbenskusten gjorde i 30:e minuten, och som man fick godkänt efter VAR-koll.

I ytterligare drygt tio minuter såg det ut att kunna bli en bekväm resa mot semifinal för Elfenbenskusten. Men sedan sparkade Ouédraogo den marockanska målvakten i ansiktet. Domaren dömde först gult kort, vilket jag tycker kunde vara tillräckligt. För sparken var ett försök att nå bollen, och den var inte stenhård.

Men efter VAR-koll ändrades färgen på supertalangens kort till röd. Ett hårt domslut för Elfenbenskusten. Men sparkar man en motståndare i ansiktet är det självklart att man riskerar att ha spelat färdigt. Och det har Ouédraogo i den här turneringen.

För Algeriet vände alltså till 2–1-seger. Man gjorde det på sex glödheta minuter. Kvitteringen gjorde inhopparen Ines Khiri på ett långskott som var bra. Men inte bättre än att jag tycker att den ivorianska målvakten Aramatou Diakite borde ha tagit.

Ganska direkt efter fick Elfenbenskusten straff. Den slog man i stolpen och ut. Och bakslagen slutade inte där för ivorianerna. För två minuter senare gjorde Diakite en riktigt stor målvaktstavla när hon släppte in ett studsande långskott från Amira Ould Braham.

Med en spelare kort klarade inte Elfenskusten av att komma tillbaka i matchen. Därmed är man ute ur Afrikanska mästerskapet. Däremot är man inte helt ute ur VM-diskussionen. Afrika har två platser i det interkontinentala playoffspel som inleds med gruppspel i november.

De afrikanska platserna går till två av de lag som förlorar helgens kvartsfinaler i Afrikanska mästerskapet. För Elfenbenskusten väntar nu möte med förloraren mellan Malawi och Ghana om den ena platsen. I den matchen kommer förstås nyckelspelare Ouédraogo att vara avstängd. Ett nytt blytungt avbräck.

Just nu spelar Hammarby mot Juventus. Där gjorde precis Svea Rehnberg 1–0. Det målet kom precis efter den första halvlekens cooling break. Det är inte orättvist, för Bajen har sett bra ut så här långt. Det här är bara den senaste av en mängd matcher som jag har kikat från och till på under den här lördagen. Det har varit matcher med väldigt varierande nivå på tv-sändningarna.

Dagen började med några minuter av F16/10-landslagets 3–1-förlust mot Finland. Jag såg Sverige göra flera grova misstag vilket ledde till två finländska mål på bara några minuter i den andra halvleken. Den matchen saknade såväl arenaljud, kommentator som repriser. Det var en extrem budgetsändning. Men det är ju bättre med sådana än att man inte kan se matchen alls.

Sedan var jag ute på min cykel och körde ett träningspass i cirka två timmar. Väl hemma igen följde en period där jag hade damallsvenska matcher från Viaplay på tv:n och elitettan från Expressen på datorn. Man kan verkligen ha synpunkter på kvaliteten på de damallsvenska sändningarna. Men i jämförelse med elitettan är det nästan himmel och helvete.

I de damallsvenska matcherna finns det kameramän som zoomar in situationerna, så man åtminstone har chans att se vad som händer. Jag började förstås kolla på bottenmötet på Kristinebergs IP. Men det var en så fruktansvärt dålig match att jag bytte efter den första halvleken. Framför allt var det ju Uppsala som förstörde matchupplevelsen genom att vara så totalt odugligt att jag inte orkade se mer än tre baklängesmål.

Det är omöjligt att bedöma Djurgården från den här matchen. Men stockholmarna fick fira 135 år med målfest, tog tre viktiga poäng, klättrade över nedflyttningsstrecket och förbättrade sin målskillnad rejält. För det lag som hade gjort sju mål på de tolv första omgångarna gjorde idag åtta i en och samma match. Anmärkningsvärt.

Uppsala såg stundtals ut som ett F19-lag. Och man kommer förstås att få en otroligt jobbig höst. Det kommer inte att bli rakt igenom ras av det slag vi såg idag. Men det vore en stor skräll om den hårt brandskattade tabelljumbon tog någon mer poäng.

I halvtid bytte jag alltså match till den i Eskilstuna. Där fick jag se 45 minuter där United framgångsrikt försvarade sin 1–0-ledning mot Kristianstad. Skåningarna borde rimligen ha gjort ett par mål. Men Eskilstuna har visat sig ha en väldigt fin förmåga att försvara ledningar. Den här matchen vann man trots 1–7 i hörnor och 5–18 i avslut.

Man skulle kunna tycka att det var turligt. Men som sagt, United är väldigt bra på att försvara ledningar. De har gjort första målet i sju matcher. Sex av dem har man vunnit, den sjunde blev 1–1 mot Malmö FF. Å andra sidan har inte Eskilstuna tagit en enda poäng från underläge. Så United står verkligen och faller med att göra första målet.

Sörmlänningarna är ändå på många sätt vårens lag i damallsvenskan. För vem hade trott att nykomlingen skulle ligga på femte plats med 20 poäng efter halva serien?

Parallellt kikade jag alltså på elitettanmatcher på datorn. Först Sandviken–Elfsborg, sedan Örebro SK–Alingsås varvat med lite Enskede–Linköping. Samtliga tre matcher filmades med AI-kamera. Och jag gillar verkligen inte de produktionerna.

Det är lågbudget som bara riktar sig till de extremt intresserade. Någon stor tv-upplevelse är det verkligen inte. Man får kämpa om man vill förstå vilken spelare som är vilken. Ofta är ju bilden så utzoomad så att det krävs förstoringsglas för att se tröjnummer.

Vid hörnor får man se nästan en hel planhalva, vilket gör att spelarna är små som myror, och det blir fullständigt omöjligt att se vem som är vem. Jag tycker ofta att kommentatorsinsatserna är rätt bristfälliga. Men kommentatorerna ser ju också matcherna via tv-bilderna, och det är inte lätt att kommentera matcher som man knappt ser.

I matchen i Enskede fattade inte kommentatorn att hemmalaget hade gjort mål förrän spelarna hade kommit halvvägs tillbaka för att ställa upp sig på egen planhalva.

Efter dagens matcher är vi halvvägs i elitettan. Ett obesegrat Elfsborg förstärkte sin serieledning genom dagens odiskutabla 4–0-seger i Sandviken. Linköping återtog andraplatsen via sin 2–1-seger och IFK Göteborg klättrade upp på kvalplatsen via sin imponerande 3–0-seger i toppmötet med tidigare tvåan Kif Örebro.

Jag trodde möjligen att Trelleborg skulle ha en möjlighet att ansluta till topplagen i höst. Men i och med dagens 4–4-match mot Gusk tror jag att det ändå blir svårt för TFF att bland sig i streckstriden.

Det mesta talar för att det är Elfsborg, LFC, Blåvitt och Kif Örebro som gör upp om de damallsvenska platserna. Och det skiljer bara tre poäng mellan första och fjärde plats. Så det lät bli spännande i höst.

Kollar man de inbördes matcherna mellan de fyra topplagen är det lätt att förstå varför Kif Örebro ligger på fjärde plats. Laget har nämligen noll poäng och 2–9 i inbördes möten mot huvudkonkurrenterna. Då hjälper det liksom inte att Kif är bäst av de fyra på att vinna mot övriga lag. Om Örebro skall kunna gå upp måste de ta poäng mot huvudkonkurrenterna i höst.

Så här ser den inbördes tabellen ut:

Linköping 6–4 7
Elfsborg 4–1 5
IFK Göteborg 6–4 4
Kif Örebro 2–9 0

I botten lever ändå ett litet hopp för Sandviken efter förra veckans seger. Men det känns väl klart att två av Husqvarna, Alingsås, Gusk och Sandviken kommer att åka ut.

Efter den första halvleken idag på Behrn Arena kände jag mig rätt säker på att Alingsås skulle bli ett av de två lagen. Efter 90 minuter är jag inte lika säker. Alingsåsarna stod för en snygg uppryckning och borde till slut ha vunnit matchen mot Örebro SK. Hemmalaget hade 2–0 i paus. Och gästerna hade två superlägen att göra 2–3 i slutet.