När jag börjar skriva det här inlägget har just slutsignalerna ljudit på Malmö IP och Mjörnvallen. Det är två matcher där finns mycket gemensamt för hemmalagen. Både FC Rosengård och Alingsås IF har nämligen just förlorat matcher där de inte borde ha kammat noll.

Men vi tar väl damfotbollsdagen från början. Och det började med att Piteås flyg till Stockholm ställdes in, vilket i sin tur gör att norrbottningarnas bortamatch mot Hammarby har fått flyttas till söndagen.

I våras fixade Piteå kryss mot Bajen. I morgon har knappast Hammarby råd att tappa några poäng. Både Häcken och Malmö FF har nämligen vunnit bortamatcher mot lag på undre halvan (BP respektive Uppsala) med 6–0 i dag.

Jag har inte sett något av de båda matcherna. Men jag noterade att serieledarna har en lång skadelista, men att det inte gör så mycket när debuterande nyförvärvet Maja Bodin klev in och gjorde hattrick redan i sin första match. Bodin är därmed ny ledare av skytteligan med totalt åtta fullträffar.

Jag började lördagen med att kolla 30 minuter vardera på AIK–Vittsjö och Enskede–Elfsborg. Matchen i Stockholms söderort kändes redan avgjord när jag slog av tv:n. Den i Solna var däremot jämn och mållös. Men där hade jag en känsla av att Vittsjö skulle ha bra chans att vinna.

Det slutade också med bortaseger, 2–1, efter att AIK tagit ledningen i första halvlekens slutskede, men Vittsjö vänt i den andra. Jag såg alltså inte den andra halvleken, men har sett highlights. Och båda gästernas mål är gåvor från AIK. Anmärkningsvärda sådana.

Vittsjö blev därmed första laget att besegra AIK på Skytteholm i år. Resultatet innebär att det tajtar till sig rejält i kampen om tredjeplatsen. Där är det numera fördel för Malmö FF. Men AIK, Eskilstuna och Vittsjö finns inom fyra poäng.

United och Vittsjö är ju seriens två stora positiva överraskningar. Det är två lag som spelar rätt cynisk fotboll. Man spelar ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel med hela laget, och tar inga stora omvägar mot mål när chanserna dyker upp.

I dag vann Eskilstuna med 1–0 mot Rosengård på Malmö IP. Det var sjunde gången på 14 matcher som sörmlänningarna höll nollan.

Jag såg alltså den andra halvleken. Innan dess valde jag nämligen att åka till Västkustvallen i Bua och kolla Väröderbyt i herrarnas division 5 norra Halland mellan Bua IF och Väröbacka Gif. Trots att jag tillbringar delar av mina somrar mellan just Bua och Väröbacka har jag inte tidigare sett något av lagen i aktion. Nu fick jag sett ett spelskickligt Bua vinna säkert med 4–1.

Parallellt hade jag förstås koll på målrapporteringen på appen Min fotboll. Och på väg hem från Västkustvallen hörde jag på Radiosporten hur man rapporterade om att FC Rosengård hade varit ganska överlägset bättre än Eskilstuna i den första halvleken.

Det där övertaget fortsatte in i den andra. Det är ju så det har sett ut i många av Rosengårds matcher, laget är väldigt bra i spelet mellan de båda straffområdena. Ändå ligger man på nedflyttningsplats. Och om Norrköping vinner hemma mot Kristianstad i morgon kommer Rosengård att ha fyra poäng upp till både kvalplats och fast mark.

Det börjar alltså bli dags att stämpla ett riktigt stort ”KRIS” på 2024 års mästarklubb. Frågan är om inte tränare Joel Kjetselberg måste börja tänka om. Om han inte borde kolla lite på hur Vittsjö och Eskilstuna jobbar. För nu handlar det om överlevnad – att kämpa till sig poäng för Rosengård. Laget kommer liksom inte att få några stilpoäng för fint passningsspel vid mittlinjen.

Faktum är ju att Rosengård hade bättre målskillnad än United inför avspark i dagens match. Nu har båda lagen –5, men Malmöklubben har gjort fler mål. Så om det bara hade varit målskillnad som räknats skulle Rosengård vara före Eskilstuna. Men nu är det ju poäng som är viktigast, och där har sörmlänningarna 13 fler.

Som många gånger tidigare i år såg jag ett Rosengård som rullade boll utanför motståndarnas straffområde. Som försökte hitta kombinationer att nästan på futsalvis passa sig fram. Det gick dock så långsamt i uppbyggnadsfasen att United nästan alltid hann få hem tio spelare till eget försvarsområde.

Det är inte lätt får något lag att spela sig igenom en vilt kämpade och lågt stående försvarsmur om nio utespelare framför en trygg målvakt. Och det är extra svårt för ett lag som Rosengård som både saknar utpräglade målskyttar och offensiv tyngd.

Om man inte lyckas värva en eller två tunga och vassa forwards tror jag att alltså att Rosengård måste börja anfalla snabbare och rakare. Det spelsätt man har nu är ofta vackert att se på. Men risken är uppenbar att det kommer leda rakt ner i elitettan.

Dessutom måste Rosengård lära sig att försvara mer cyniskt. Laget är ungt, och man uppträder ofta väldigt junioraktigt på egen planhalva.

Så även när dagens match avgjordes. Jag hörde hur Tilde Björklund hyllades av Radiosporten för sin första halvlek. Och kommentatorn på Viaplay sa på slutet av matchen att han tyckte att den 20-åriga innermittfältaren var FC Rosengårds bästa spelare för dagen.

Men det var Björklund som kostade laget poäng. Uniteds mål på en andraboll utanför Rosengårds straffområde. En andraboll där Björklund gjorde ett fruktansvärt dåligt arbete. Det borde inte ha blivit en målchans, men Björklund hoppade undan och gav Bella Sember både tid och ett helt öppet skottläge.

Sedan är det ett fantastiskt fint skott. Men så öppet fick sällan Rosengårds spelare stå. Och på elitnivå avgörs matcher ofta på bjudningar.

Parallellt med matchen på Malmö IP kollade jag andra halvleken i elitettans bottenmöte mellan Alingsås och Husqvarna. Alingsås har mycket gemensamt med Rosengård. För två år sedan var AIF ett topplag i näst högsta divisionen. Sedan dess har de i princip tappat alla sina spelare, och kämpar nu för kontraktet.

Och mot Husqvarna bjöd man gästerna på en trepoängare. Jag har ingen aning om hur det såg ut i den första halvleken. Men jag såg att gästerna gjorde sin segermål på en långpassning från egen målvakt. Båda Alingsås spelare på egna vänsterkanten lyckades gå bort sig på en långa bollen. Husqvarnas högerytter fick tid att spela in till speciella målskytten Ronja Lind, som från nära håll stötte in 0–1.

I den andra halvleken hade Alingsås två superlägen att kvittera. Det första gick till Alma Öberg. Hon är en av få som är kvar från 2024. Då var hon bärande i offensiven. Men hon tappade allt självförtroende i fjol i damallsvenskan. Och nu sköt hon utanför när hon fick tomt mål från högerläge.

Och på övertid tilldömdes Alingsås en straff. Den slog Ella Björkman stolpe och ut. Alingsås lyckades alltså inte ens tvinga fram en målvaktsräddning vid sina två superchanser. Det är något som kännetecknar bottenlag. Nu ligger i och för sig Alingsås fortsatt över nedflyttningsstrecket. Men det är bara en poäng ner till Gusk under strecket.

Så det lär bli en jobbig höst för det Alingsås som blev av med sitt F19-lag i veckan. Man fick inte ihop lag till helgens bortamatch i Umeå. Och i förbundsserierna får man inte lämna walkover, utan då blir det uteslutning.

I övrigt i elitettan vann de fyra topplagen sina matcher. Elfsborg och IFK Göteborg vann sina matcher klart. Inför 1203 åskådare vann Kif Örebro derbyt mot ÖSK med 1–0. Det är oklart om alla i storpubliken såg målet. För det gjorde gjorde Rowan Lapi redan i andra minuten.

Även för Linköping blev det uddamålsseger. Men där kom segermålet först i slutminuterna. Det var oväntat eftersom motståndarna Häcken U dels ligger sist, dels knappt hade spelare. I och med att Häckens A-trupp dels har tre spelare i Afrika, dels många skador, var fyra av de som spelade i elitettan mot Jitex förra fredagen nu med A-laget i Stockholm.

Det innebar att Häcken bara hade 14 spelare i dagens matchtrupp. Trots det var man alltså nära att sno en poäng mot topplaget LFC.

Nu klockan 19.00 är det bronsmatch i Afrikanska mästerskapet mellan värdnationen Marocko och grannen Algeriet. Det har inte gått att se de senaste matcherna som utlovat på Caf:s Youtubesida. Och dagens matcher ligger inte ens upplagd. Så jag räknar varken med att kunna se den eller morgondagens final – 20.00 mellan Malawi och Kamerun.

Jag noterar dock från torsdagens playin att det nu är helt klart att Nigeria missar nästa års VM-slutspel. Det blev nämligen Sydafrika och svenskledda Ghana som tog Afrikas båda platser i vinterns interkontinentala playoffturnering.

Nigeria var ju favorit inför mästerskapet. Man man lyckades förlora tre av sina fem matcher. I playin föll man mot Sydafrika med 2–1.

Nigerias svaga resultat är på alla sätt oväntade. I VM för tre år sedan tog man ju England till straffar i åttondelsfinalen. Då tänkte man att landet var riktigt på gång. Speciellt som man har haft bra återväxt, med starka lag i de senaste upplagorna av U20-VM.