Efter Häckens förlust mot Inter i tisdags kom det lite kommentarer här i bloggen om Häckens trupp. Det noterades att spelare som Elin Rubensson, Josefin Baudou och Julie Steen inte är uppsatta i vårt svenska mästarlags Europatrupp. Däremot finns korsbandsskadade Lisa Löwing med. Jag har frågat mig varför.
När diskussionen drog igång om Häckens trupp till Champions League letade jag upp reglerna för att se om det finns några rimliga skäl till att nämnd trio inte finns med. Reglerna finns här. Det är article 32 och 33 som rör truppen.
Ett tag trodde jag att Häcken kanske har gjort ett administrativt misstag. För inför ligafasen får varje lag sätta upp 25 spelare på sin så kallade A-lista. Utöver vissa specialfall får inte A-listan ändras under turneringen. Eller. Om man går vidare från ligaspelet får man lägga till tre nya spelare inför slutspelet. Men Häcken har bara 23 namn på A-listan, och en av dem är korsbandsskadad och knappast aktuell för spel förrän absolut tidigast i en final av Champions League.
När jag ikväll läste reglerna en gång till insåg jag att jag hade missat en viktig sak. Jag visste att A-listan ska innehålla åtta så kallade ”locally trained players”. Det trodde jag var detsamma som åtta hemmafostrade spelare. Men det är det inte.
Minst fyra av de där åtta måste vara ”klubbtränade”. Det innebär att de måste ha spelat för Häcken under minst tre år under perioden från de var 15 till 21 år. Här har vi nog skälet till att Lisa Löwing är med på A-listan. För det är väl bara hon och Nathalie Staaf som klarar kraven för att vara ”klubbtränad”.
Om man bara har två klubbtränade spelare tappar man två platser på A-listan. Häcken kan alltså inte använda alla 25 platser, utan får bara ha 23 spelare på A-listan.
Och då har man sannolikt i det här skedet valt bort trion Rubensson, Baudou och Steen. Om jag har tolkat article 32:15 rätt kan Häcken lägga till Rubensson under ligafasen, eftersom spelare som varit mammalediga är den typen av specialfall som man kan efteranmäla till sin A-lista när som helst under turneringen.
Jag tolkar dessutom article 32:12 som att Baudou kan läggas till på B-listan. För hon är född efter den 1 januari 2005, och har spelat minst tre år i en svensk klubb. Men jag förstår inte riktigt varför hon inte redan står med på B-listan. Jag kanske har missförstått något. Eller så har Häcken tänkt att Baudou ska ha dubbellicens med elitettanlaget i seriespurten. Och då får hon inte vara med i Europatruppen. När det gäller Julie Steen hittar däremot jag inte någon öppning för henne förrän efter ligafasen.
Det var lite funderingar kring Häckens Europatrupp. Vi får se om någon journalistkollega reder ut det här framöver. Men jag har inget större hopp. Trots att Häcken är bäst är de ju tillsammans med BP de damallsvenska lag som har sämst mediebevakning.
Ett damallsvenskt lag med väldigt annorlunda förutsättningar än Häcken är Vittsjö GIK. I går publicerade deras klubbledning ett öppet brev på sin hemsida.
Det var ett brev som lätt uppfattas som ett rop på hjälp. Där kunde man bland annat läsa att:
”Vi vill uppmana alla som bryr sig om svensk damfotboll att se de fristående damelitklubbar som finns i er närhet. Gå på en match. Bli medlem. Engagera er. Ta med familj, vänner eller kollegor. Fråga hur ni eller ert företag kan bidra.
Kontakta gärna den fristående damelitklubb som finns närmast er och fråga vad den behöver för att kunna fortsätta utvecklas.”
Jag hoppas verkligen att Vittsjö kan driva vidare sin elitverksamhet i många år framöver. För när det gäller engagemang vinner det nordskånska bylaget på knockout mot många av de betydligt mer namnkunniga motståndarlagen.
Det finns naturligtvis bra saker med att starka herrfotbollsklubbar även börjar synas på högsta nivån i damfotbollen. Fast det är ju ärligt talat lite tråkigt. Och tyvärr har dubbelklubbarna ganska stora problem att få sin herrfotbollspublik att engagera sig i sina damlag.
Jag noterar några skräcksiffror från veckan som var. Stockholmsderbyt AIK–Hammarby i lördags sågs bara av 927 åskådare. När klubbarna spelade motsvarande match i herrallsvenskan var publiksiffran 47 374. I elitettan jagade Elfsborg damallsvenskt avancemang i lördags inför 157 åskådare. 157.
Damallsvenskans publiksnitt hittills den här säsongen ligger på 749. Och kollar vi publikligan så ligger Häcken tvåa bakom Bajen. Samma Häcken som på herrsidan brukar hånas för sitt obefintliga publikintresse har alltså fler åskådare på damsidan än så kallade publiklag som AIK, Djurgården och Malmö FF. Och då har Häcken inga derbyn att locka med.
Samtidigt som summan av spelarförsäljningar går kraftigt uppåt, tappar serien både pengar och publik. Både Sv spel som Obos lämnar efter många år, förmodligen av rent affärsmässiga skäl.
Det är bara de insatta som kan namnen på spelarna, folk i allmänhet har hört talas om Schröder och SVT visar en ”gratismatch” lite då och då. Det finns vissa närvaro i sociala medier från Damallsvenskan, men oftast mer direkt från klubbarna och några få konton inriktade mot damfotboll. På läktaren hittar du en medianpublik kring 400-500?
Om Piteå och Vittsjö tvingas bort av ”marknadsmässiga skäl” inom 2-3 år kommer många att tycka att serien förlorar sin själ etc, men vi kommer i nästa andetag att prata om Elfsborg, IFK och några andra dubbelklubbar som tar deras plats.
Jag skulle önska att någon stor svensk jätte (bank, försäkringsbolag e dyl) kunde lockas att gå in och skapa grundförutsättningar för att serien ska leva upp, så att det blir lättare för regional stora och medelstora företag att motivera sitt stöd till sina lag. Men det kanske är en dröm att stilla bedja om?
Det är inte bara i Sverige som intresset svajar. Det är ingen rolig läsning att gå igenom veckans publiksiffror i Champions League. Chelsea hade bara 846 åskådare på sin hemmamatch mot Austria Wien och det var 943 som kollade när Inter slog Häcken. Real Madrid hade drygt 1200 och Arsenal drygt 1900.
Hammarby hade gissningsvis någonstans mellan 1700-2000i onsdags, så det får väl ses som en hyfsad siffra i sammanhanget?
Något komiskt att uppgiften inte går att finna vare sig på HIFs officiella eller UEFA.
Ja, det står sig bra. En länk till publiksiffrorna finns här.
Strax under 2000 på Bajen-Rangers. Vill minnas att speakern sa 1972 åskådare.
Kortsidorna fick inte användas, istället fanns något man kallade områdesbiljett. Det innebar sitta på gräsplätt eller finna bästa möjliga ståplats längs klackens långsida. Det unika i att det för första gången spelades Europa match på Kanalplan bidrog nog till en helt ok publiksiffra. Stämningen hög matchen igenom och det gör ju oerhört mycket för totalupplevelsen. 3 Arena och det skulle troligtvis vara ett par hundra, kanske rentav 1000 till, men då ekar det också bra tomt.
Oavsett Kanalplans charm, för att ta ett publikmässigt kliv behöver Bajens damer en modernare arena med plats för 6000-10000.
Även Mallbacken skrev ett öppet brev om ekonomin i svensk damfotboll. De spelar numera i div 1
Hoppas Vittsjö orkar vara kvar i allsvenskan framöver.
Det är till och med så att Mallbacken är mittenlag i division 2.
Jag uppfattade Vittsjöbrevet framför allt som att klubben vill ha mer sponsormedel: ”välkomna att kontakta oss. ..[..].. om partnerskap, nätverk, kompetens, idéer, engagemang eller andra former av stöd. Vi vill gärna föra samtal med företag, privatpersoner, organisationer ..[..].”
Sen klär de det i en språkdräkt runt en uppfattad unik identitet: ”Föreningen är en mötesplats, en del av bygdens identitet och en kraft som för människor samman. Runt laget möts olika generationer, människor engagerar sig ideellt”.
Det är en väldigt bra beskrivning! Av varenda fotbollsklubb i Sverige. Jag skulle kunna tänka mig att t.ex. IF Elfsborg och IFK Göteborg vardera samlar 3-400 ideella krafter. Identiteten är inte unik – den är generisk inom fotbollen sen 130-140 år.
Jag bor i ett storstadsområde präglat av utanförskap. I mina kvarter har ett stort antal människor skjutits till döds på senare år. Handgranater har på nästa gata slängts in i hus där familj sovit. Vittsjö har sin vision – men det finns fler. Visst kan vi visionera om att landsbygden ska kunna ha elitfotboll men det är ett smalt perspektiv. Vittsjö vill värna ”Klubbar som visar att elitfotboll kan finnas även utanför storstäderna och att ett samhälle, en by eller en mindre ort kan samlas kring ett lag”. Jag tittar på Vittsjös trupp och ser i stort sett enbart svensk etnisk härkomst samt anglosaxisk och finsk import.
Om inte Vittsjö och andra (antar jag?) fotbollsklubbar i glesbygd med enbart kvinnliga utövare klarar att stanna i eliten, försvinner mångfalden i fotbollen, skriver klubben i brevet. Jag ser mångfald mycket bredare än geografisk belägenhet. Jag skulle även önska att tätorternas utanförskap med social utsatthet blir representerade i svensk damfotboll elit.
Jag är starkt emot om man ställer klubbar mot varandra. För mig spelar det ingen roll hur klubbar väljer att organisera sig. Personligen ser jag det som fullständigt självklart att en fotbollsklubb inte gör skillnad på kön. Och att män och kvinnor behandlas lika. Att professionaliseringen på damsidan fortsätter, så de kvinnor som vill ha fotbollen som heltidsyrke ska få ha det. Och kunna leva på sin lön. På samma självklara sätt som männen. Jag vet att Vittsjös ordförande också vill det. Han skriver det i brevet och har gjort så på andra ställen. Jag hoppas hans invit till nya partnersamverkan lyckas. Av många skäl men kanske inte just för att de finns i en by på landet, inte har herrfotboll, samt hävdar en 44-årig anciennitetsprincip; Att den som verkat längst har störst rättigheter.