Vi är en fjärdedel in i den fyra halvlekar långa första VM-playoffomgången. Förbundskapten Tony Gustavsson har ju testat friskt sedan han tog över. Och dagens uppställning var ännu en ny variant.

När Gustavsson presenterade den här truppen sa han att en av hans arbetsbeskrivningar när han tog över var att genomföra en generationsväxling, men att han känner att han har gått lite för fort fram. Att han gått fort fram vet vi ju alla. Däremot känner jag inte igen att han var beordrad att göra någon generationsväxling. När han presenterades stod det på förbundets hemsida att han skulle arbeta för att ”damlandslaget ska kunna fortsätta utmana om medaljer i de stora mästerskapen”.

Hittills Gustavsson dock tagit landslaget bort från mästerskap och medaljer. Insatsen i VM-kvalet har ju inte bara lett till att vi nu tvingas spela playoff. Den har också gjort att våra chanser att få spela nästa OS-turnering har minskat betydligt.

När han introducerade den nu pågående landslagssamlingen sa Gustavsson att ”Fokuset nu är att vi spelar rätt spelare på rätt position och med rätt mindset. För nu handlar det om maximal prestation.” Det fick Pär Lagerström att lacka till. Och jag kan förstå kritiken. För det låter ju onekligen som att Gustavsson har vaskat ett gäng tidigare samlingar genom att ha spelare på fel position och med fel mindset.

Men nu står det alltså playoff på schemat. Första motståndaren Litauen är väl inte ett korplag, men jag tänker mig att det är ett lag som hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Det är således ett lag där vi får ägna åt oss anfallsspel i 180 minuter.

Gustavsson anpassade sin startelva efter det. Han har inte så många defensiva spelare på planen, utan kör ett 4–4–2 med ett slags mittfältsdiamant, med följande spelare: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Nathalie Björn, Bella Andersson, Anna Sandberg – Matilda Vinberg, Hanna Lundkvist, Julia Zigiotti Olme, Anna Anvegård – Felicia Schröder, Evelyn Ijeh.

Yttrarna Vinberg och Anvegård är mer två tior än kantspelare. Långa stunder ser det ut som 2–3–5.

Personligen trodde jag nog att det här dubbelmötet skulle varit avgjort redan efter 45 minuter. Men det är ”bara” 1–0 till Sverige. Det beror på de vanliga svenska problemen, de att inlägg och inspel inte håller tillräckligt bra kvalitet.

Målet gjorde Felicia Schröder. Det var förstås välkommet. Det krävdes en straff 22.59 in i hennes tolfte landskamp innan Real Madrids skyttedrottning äntligen spräckte nollan i landslaget.

Tipset är väl för att det blir ytterligare ett gäng svenska mål efter paus. Det krävs om vi ska kunna kalla den här matchen för en maximal prestation…