8003 åskådare såg Larkin Russell slå till ganska direkt efter halvtidsvilan och rulla in matchens enda mål i söndagens Malmöderby.
Jag var inte en av dem. Jag åkte till Göteborg och såg en överkörning. Innan vi kommer in på den matchen så blev det som jag trodde i går. Malmöderbyt hade mer än dubbelt så många åskådare som söndagens tre andra damallsvenska matcher ihop. Matchen på Hisingen och de båda Stockholmsderbyna lockade totalt 3876 åskådare.
På Kanalplan blev det väntat utfall. Bajen vann mot BP med 2–0. Däremot fick vi en väldigt oväntad vändning på Stockholms stadion. AIK ledde länge. Men Djurgården kvitterade med kvarten kvar, och i tredje övertidsminuten gjorde Johanna Renmark det segermål som gör att djurgårdarna nu lämnar den akuta nedflyttningsstriden.
För vi fick svar på några frågor i våra båda elitdivisioner idag. En av dem var ju att man ganska riskfritt nu kan säga att allt talar för att AIK kan glömma tredjeplatsen. Man har nu fem och en halv poäng upp till Malmö FF. För att Gnaget ska kunna ta in fem poäng och 25 måls målskillnad på MFF krävs det nog full poäng i de fem kvarvarande omgångarna. Och även om AIK ställs mot tre bottenlag i resten av serien har jag svårt att tro de håller sådan jämnhet att de kommer att ta 15 poäng till.
Djurgårdens tre blytunga poäng innebär att det känns allt klarare att det är trion Rosengård, Växjö och IFK Norrköping som kommer att återfinnas på platserna elva, tolv och tretton när damallsvenskan summeras vid 16-tiden den 15 november.
Det är ju de tre som ligger på aktuella placeringar just nu. Och nu ska det mycket till om något annat lag dras ner. Piteå och Djurgården har nu sex poäng och tolv respektive 13 mål ner till kvalplatsen. Även om det inte är någon helt säker marginal bör det räcka rätt långt.
I elitettan vann IFK Göteborg med 2–1 mot Alingsås. Blåvitt visar att man verkligen vill vara med och slåss om de båda damallsvenska platserna. Linköping däremot har halkat lite efter, och man har en nyckelmatch hemma mot Umeå efter landslagsuppehållet.
I botten klarnade det i nedflyttningsstriden. För efter den här omgången kan ÖSK och Jitex känna sig rätt säkra på att spela i elitettan även 2027. Nedflyttningen kommer med största sannolikhet att stå mellan Gusk och Alingsås, även om Enskede fortsättningsvis löper viss risk.
Lördagen den 17 oktober, direkt alltså efter landslagsuppehållet, spelar Gusk borta mot Elfsborg. Och direkt efter slutsignalen i den matchen tar Alingsås emot Häcken i en riktig ångestmatch på Mjörnvallen.
Favoritsegrar för Elfsborg och Alingsås i de båda matcherna skulle sätta Gusk i ett otroligt jobbigt läge, fem poäng bakom AIF. Visst har Gusk kvar en hemmamatch mot Häcken, men i de tre sista omgångarna möter man sedan i tur och ordning topplagen Kif Örebro, Blåvitt och Linköping.
Tillbaka till Nya Rambergsvallen. Där fick jag som väntat se en fotbollsslakt. Häcken ledde med 4–0 efter halva den första halvleken. Jag hade ju förstås inte förväntat mig att det skulle bli jämnt mellan serieledaren och den särklassiga jumbon. Utan jag åkte dit mest för att det var länge sedan jag senast såg Häcken på plats.
Det var mot AIK i augusti, och getingarna hade Monica Jusu Bah som vassaste anfallsvapen. Nu fick jag se ett Häcken som ställde upp 5–1–3–1 med Laney Egbuka som sexa, Joy Omewa som nia och Thelma Palmadottir och Tilde Karlsson som vingar.
Även Uppsala spelade med fembackslinje. Under Häckens uppvärmning såg jag hur de jobbade med att spela upp på Tabby Tindell bakom motståndarnas förstapress, och därifrån sätta bollen i luckan mellan yttre mittback och vinge. Det första hemmamålet tillkom just på ett sådant anfall. Det var verkligen som taget från ritbordet – och uppvärmningen.
Tindell spelade loss Palmadottir på högerkanten. Maja Bodin drog med sig Uppsalas mittbackar, och öppnade en yta till Omewa, som inte gjorde något misstag. Strax efter blev det 2–0. Den här gången på en hörna som Omewa nickade in.
Uppsalas spelare gick ihop i ring och pratade efter varje baklängesmål. Jag undrade lite vad de pratade om. För under den första halvleken gjorde Häcken sex mål på olika sätt. Det första var alltså ett genomspel, och det andra en hörna. Det tredje kom mot samlat försvar, och var ett skott som ändrade riktning. Det fjärde var snyggt, det kom från ett kantanfall där Anna Anvegård slog ett underbart tidigt inlägg till Tilde Karlsson. Det femte kom i andravåg efter hörna och det sjätte på ett distansskott.
Efter pausen tappade Häcken lite fokus. Framför allt var jag besviken på Thelma Palmadottirs inspel. Men lite skärpa kunde den unga isländskan lätt ha haft fem–sex assist. Men trots att hon ofta hade väldigt mycket tid på sig nådde alldeles för få av hennes inlägg och inspel till lagkompisar. Där finns stor förbättringspotential hos serieledarna.
I mina anteckningar från matchen går det i övrigt att läsa att det är ett privilegium att se Anna Anvegård. Hon är klass. Där står att Johanna Fossdalsa blir en jättetillgång när hon blir redo för med speltid än korta inhopp. När hon kom in fick Häcken betydligt vassare passningsspel centralt i planen. Bland annat bjöd hon på en fantastisk frispelning av Tuva Ölvestad.
Jag antecknade även att jag förstår varför Julie Steen och Josefin Baudou inte är anmälda i Häckens Champions League-trupp. Båda känns ett snäpp bakom övriga lagkompisar. Däremot ser Ölvestad väldigt spännande ut. Hon hade i och för sig svaga avslut, men visade ett väldigt smart rörelsemönster.
Det blev 9–0, vilket Uppsala ska vara nöjt med. För i paus uteslöt jag inte att det skulle kunna bli klart över tio hemmamål. Apropå Uppsala kikade jag lite efter om det finns något för eventuella nykomlingar att hämta hos jumbon i vinter.
Min bedömning är att dagens IK Uppsala, trots sommarens brandskattning, hade varit på övre halvan i årets upplaga av elitettan – kanske att man till och med hade utmanat i toppen. Det är ju faktiskt inte jättestor skillnad på dagens lag och det lag man hade i fjol.
Jag var lite extra nyfiken på Cecilia Ek, som jag imponerats av när jag sett henne som central mittfältare i Umeå. Nu var Uppsala stundtals så underlägset att det var svårt att kolla individer, så jag kan inte säga att jag lämnade Nya Rambergsvallen med en fyndlista till kommande nykomlingar. Ek spelade dessutom som central mittback, där hon mest fick ägna sig åt att slå långa uppspel.
Slutligen en liten internationell utblick. När jag kom hem till Borås fick jag se en stor seger för Andrée Jeglertz i WSL. När jag slog mig ner för att kika på prestigematchen Manchester City–Arsenal stod det 2–2. Det var drygt 20 minuter kvar av ordinarie tid och Stina Blackstenius skulle just bytas in.
Det skulle inte bli någon rolig söndagskväll för vår landslagsforward. City gjorde nämligen två mål på slutet, vann med 4–2 och jag skulle inte bli förvånad om Renee Slegers blir av med jobbet under kommande landslagsuppehåll. Oavsett lär hon sitta väldigt löst. För hennes Arsenal är redan tio poäng efter serieledande Manchester City efter fem omgångar. Det lär inte klubbledningen vara nöjd med.
Det verkar ändå som att Arsenal rent spelmässigt sett gjorde en helt okej match. Jag noterade exempelvis att man vann avsluten på mål med 9–5.
I Spanien var man i kväll nyfiken på att se om Real Madrid har närmat sig Barcelona sedan mästarklubben under sommaren tappat ett helt gäng profiler. Svaret efter höstens första El Clasico var ett rungande NEJ. Barca vann med 7–0 och siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att mästarlaget fortsatt är helt överlägset i Liga F.
Jag letade efter sätt att se matchen, men hittade ingen sändande kanal. Har jag missat något, eller går det att se spanska ligan på något lagligt sätt från Sverige?
Slutligen var det fler än ett derby i Öresundsregionen i helgen. Under lördagen möttes ju nämligen FC Köpenhamn och Brøndby på Parken. Där sattes nytt danskt publikrekord med 8047 åskådare. Det var alltså 44 fler på Köpenhamnsderbyt än på det i Malmö.
En svensk spelade en huvudroll på Parken. Tilde Lindwall blev nämligen matchens första målskytt när Brøndby vann med 2–1. Lindwall har nu gjort mål i fem ligamatcher i rad, och är uppe som delad fyra i den danska ligans skytteliga.
I den damallsvenska skytteligan är det numera tre Häckenspelare på topp tre. Det ska sägas att det är fyra spelare på den där topp tre eftersom Anna Anvegård och Älvali Lindström delar tredjeplatsen på nio mål vardera. Maja Bodin leder fortsatt. Hon gjorde ett i dag, och står nu på 13 mål. Men Tabby Tindell närmar sig. Amerikanskan gjorde tre i dag och har nu dussinet fullt.
