Det är inte svårt att förstå att dagens stora samtalsämnen hemma efter matchen är Hedvig Lindahl och 4-2-3-1.

Jag har förstås hunnit tänka lite på båda. När det gäller Lindahl har jag inte känt trygghet med hennes målvaktsspel någon gång under VM.
Vad jag har sett är både Sofia Lundgren och Kristin Hammarström säkrare målvakter.
Faktum är ju att Lindahl fick gå från Göteborgs FC för att de inte tyckte att hon var tillräckligt bra. De skaffade Hammarström i stället, och hon släpper knappt in några mål alls i allsvenskan.

Vad är då Hedvig Lindahl bra på?
Jo, hennes styrkor är att hon är duktig på att jobba långt ut, och att hon har ett fantastiskt tillslag – som har givit Lotta Schelin tre–fyra frilägen i det här mästerskapet.
Men det är knappast Lindahls fel att hon får spela. Är det någon som skall ha kritik i frågan så är det ju Thomas Dennerby, som envisas med att matcha henne som etta.

Så till spelsystemet 4-2-3-1. Jag pratade lite med Tv4:s expert Pontus Kåmark vid frukost. Han är oerhört kritisk till Dennerbys sena byte av spelsystem.
Och i dag är det svårt att säga emot. Therese Sjögran som har kämpat för den centrala rollen klarade den inte mot Japan. Hon hamnade alldeles för långt tillbaka i planen, och följden blev att Lotta Schelin blev helt avskuren. Och vi fick bara jaga boll.
Först på slutet när vi slängde in allt vad vi har offensivt sett, och bytte tillbaka till 4-4-2, började vi få lite anfall.

Dennerby har tidigare under VM gjort så lite förändringar som möjligt för att behålla tryggheten. Nu gjorde han en sen ändring som mycket väl kan ha uppfattats som panikartad av spelarna.
Det känns absolut som ett felval.
Fast det är omöjligt att veta hur matchen hade sett ut om vi spelat 4-4-2. Något facit i den frågan går det ju förstås aldrig att få. Men visst är det kul att spekulera…

Här är förresten länken till den krönika jag snickrade ihop direkt efter matchen i går.