Under ett mästerskap i fotboll uppstår det alltid en mängd olika debatter.
Årets EM är inget undantag. Jag har hittills inte berört så många av dem här i bloggen. Inte förrän nu. För det här inlägget är ett slags debattrally.
Så här är debatterna, och synpunkter på några av dem.
* Det brukar ju alltid dyka upp ett par rättvisedebatter. Jag har noterat två. I den enda förstår jag inte problemet. Det borde väl vara självklart att Fifa betalar försäkringarna både för herrar och damer i mästerskap? Eller vad är problemet?
Den andra känns inte lika självklar – då tänker jag på det svenska lagets guldbonusar. Tjejerna får 150000 kronor i bonus vid ett EM-guld. Killarna hade fått 1,7 miljoner om de hade vunnit fjolårets EM. Expressens Johanna Reimers startade debatten här. Hon skrev:
”Låt mig tala klartext, tjejer: Ni ska inte vara ett dugg nöjda med det här.”
Personligen tycker jag först och främst att man skall vara nöjd om man kan få en bonus på 150000 kronor för en dryg månads jobb. Det här är ju ett lyxproblem.
Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att man bör utgå ifrån vad herrar/damer drar in till förbundet när man fördelar ersättningar av det här slaget. För att göra en jämförelse:
Säg att Lady Gaga och Sven Ingvars ligger på samma skivbolag. Båda gör musik av olika slag – och är bra på sin grej. Men Lady Gaga säljer gigantiskt många fler skivor. Är det då inte rimligt att hon får en del av kakan som motsvarar den skillnaden?
Jag räknade lite på två olika matcher, först på Sveriges EM-premiär mot Danmark. 16 128 åskådare såg matchen på Gamla Ullevi. Biljettpriserna låg på 40–200 kronor. Om snittet hamnade på 120 kronor såldes biljetter för 1,97 miljoner kronor.
När Sveriges herrar mötte Irland i VM-kvalet i vintras såg 49 436 åskådare matchen. Biljettpriserna för herrlandslaget ligger på 200–700 kronor. Säg att snittet låg på 450 kronor. Då såldes biljetter för 22,25 miljoner kronor.
Det bör även betonas att Uefa lägger beslag på nästan hela inkomsten för biljettförsäljningen under EM, så att man egentligen behöver jämföra med höstens kvalmatcher.
Totalt sett hamnar alltså bonusarna på en rimlig nivå – i varje fall om man jämför vad våra landslag drar in på biljetter.
* Efter premiären blev den inhyrda hejaklackskören ett debattämne. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upprörd över tilltaget. Däremot blev det väldigt bra reklam för ett bilmärke.
* Ett annat ämne som kom till ytan efter premiären var näthatet. Att det skulle dyka upp var förstås inte på något sätt oväntat. Inte alls. Det förekommer ju i prinicip vid varje tävlingslandskamp tjejerna spelar.
Jag tog upp ämnet i det här inlägget i juni. Nu kom det upp igen.
Jag är förstås 100 procent mot den typen av förolämpningar som tjejerna får utstå. Men jag känner att det finns en jobbig problematik i hur man skall rapportera om ämnet. Skall man uppmärksamma, eller skall man tysta ner?
Frågan är densamma som hur man skall bevaka Sverigedemokraterna inom politiken. Skall de få rubriker varje gång de ger sig på invandringen? Och vem vinner i så fall på det?
* Jag vet inte om det blev någon debatt om huruvida man skall ägna sig åt straffträning i landslaget. Men vilket som är jag emot det. Så klart att spelarna skall träna på att slå straffar i vardagen, i sina klubbar. Men att slösa landslagstid på straffsparksträning? Knappast. Det är bättre att ägna den tiden åt hörnor, frisparkar – och lagträning.
Birger Jacobsson
* Slutligen till närmast avslutade debatten om Birger Jacobsson:s avhopp. Fotbollstidningen Offsides redaktörer Johan Orrenius och Anders Bengtsson har skrivit två intressanta saker angående det avhoppet på Offsides redaktörsblogg.
Orrenius skriver om en intervju med Nilla Fischer:
”När jag träffade Fischer i maj kom hon inte ens ihåg vad han hette. »Gud vad pinsamt!« sade hon och refererade till tränaren som »han den där vithårige«. Då var Jacobssons ansvar ändå just defensiven.”
Bengtsson skriver om försvarsspelet:
”Jag har varit orolig för försvarsspelet ända sedan jag pratade försvarsspel med Pia Sundhage på ett hotell i Florida för två år sedan. Då var hon förbundskapten för USA och erkände att försvarsspelet var hennes akilleshäl. Hon litade inte på sig själv och lade över mycket av ansvaret på sin assisterande tränare, precis som hon gjorde med den nu avgångna Birger Jacobsson.”
Nu har Sundhage trots allt ansvar för försvarsspelet i EM. Skall vi kanske vara oroliga?
En blogg om internationell damfotboll 
Du använder biljettintäkter som jämförelse för bonusarnas storlek. Det är relevant för att se hur intäktssidan ser ut i den vanliga verksamheten. Men som jag uppfattar det handlar en bonus om ett sätt att fördela en oväntad, extra intäkt. Som när ett företag får en stororder som ger miljoner i vinst eller när ett fotbollslag får en stor vinstpremie i ett EM.
SvFF väljer att låta en viss procent av vinstpengarna från EM gå till spelarna. Att då pengarna från Uefa bara är 10 procent av herrarnas på damsidan har sina förklaringar (bland annat biljettintäkterna som du visar på) och det kan man tycka vad man vill om, men det är svårt för SvFF att betala ut MER pengar än den pott som utgör grund för bonusen. Om damlaget ska få så mycket pengar som föreslås, måste de tas från andra delar av verksamheten. Det tycker jag är fel.
Men jag är helt och hållet emot bonusar av den här typen. Jag är fullkomligt övertygad om att varken Zlatan eller Schelin gör bättre ifrån sig i ett EM om de tjänar en massa pengar om de lyckas vinna matcherna. Det är inte motivationen som brister hos de svenska spelarna och i så fall är pengar helt fel motivationsfaktor.
Svensk fotboll utvecklas väl knappast av att stjärnorna får mer pengar? För en miljon kan man ju köpa hur många fotbollar som helst, anställa och utbilda vettiga tränare, kopiera upp ett träningsprogram för/mot knäskador och skicka ut till samtliga spelare… ja, det finns oerhört många bättre sätt att spendera pengar på än att ge dem till de (få) som redan har.