I går presenterades allstarlaget från U19-EM. Tre svenska spelare kom med. Att Stina Blackstenius skulle ingå var förstås självklart. Även Nathalie Björn och Tove Almqvist var tveklöst förtjänta av sina platser.

Jag tycker nog även att Michelle De Jongh hade varit värd en plats. Jag glömde att lyfta fram henne i mitt förra inlägg, men hon imponerade med hårt arbete och pardonlöst närkampsspel i EM-finalen.

Det är ju lite svårt att bedöma positionsspel när man ser en match på tv, men att De Jongh och Ellen Löfqvist klarade av att styra ut de spanska anfallen till kanterna trots att Spanien hade tre centrala mittfältare tyder på att duon gjorde en högklassig försvarsinsats.

Förutom De Jongh hade jag inte protesterat om även Emma Holmgren och Ronja Aronsson funnits med i allstarlaget. Men de andra lagen kanske hade bättre spelare på deras positioner. För oss som sett två matcher på tv går det ju faktiskt inte att ha någon riktig åsikt om huruvida allstarlaget är korrekt eller felaktigt uttaget. Vi får helt enkelt lita på juryn.

Apropå de Jongh bjöd hon på sång när laget landade på Arlanda i tisdags. Själva låten höll varken EM- eller VM-klass, men jag gillar ändå initiativet. Det är inte alla 18-åriga tjejer som drar av en sång på det där sättet inför tv-kameror. Det modet har definitivt hjälpt laget på vägen mot guld.

Spelarna verkar även leva i verkligheten. I går läste jag i Expressen att ingen av dem hade några större hopp om att ta plats i A-landslaget den närmaste tiden. Krönikören Anna Friberg tyckte att de var för blygsamma och borde prata A-landslag redan nu.

Hade det varit Tyskland som vunnit EM-guld hade jag hållit med. Där släpper ju Silvia Neid fram unga talanger i sin trupp. Men i Sverige anser ju Pia Sundhage att 23–25-åringar är unga. De flesta av F19-spelarna lär alltså få vänta några år på sin chans i det stora landslaget – något de verkar vara väl medvetna om.

Det är bara Stina Blackstenius som faktiskt kan hoppas.

Slutligen ser jag att Abby Wambach i en NBC-intervju berättar att hon satsar vidare mot OS. Kul för damfotbollen, eftersom Wambach är en stor profil. Förhoppningsvis kan hon hålla kroppen i tillräcklig form för att bli en tillgång för USA. Och då är hon en stor tillgång med sin vinnarinstinkt.

Om hon däremot tappar några procent i styrka det kommande året blir hon bara ett problem för Jill Ellis. För i OS är truppen bara 17+4 spelare stor och det är inte lätt att ställa Wambach utanför de 17.