Detta bildspel kräver JavaScript.

För en stund sedan kom meddelandet på Eskilstuna Uniteds hemsida att Sara Thunebro lägger av.

Det är förstås ett tråkigt besked från en stor svensk spelare som garanterat hade kunnat vara en damallsvensk profil i ytterligare flera år.

Thunebro har varit en nyttig ytterback i landslag och i klubblag på högsta nivå under en bra bit över tio år. I första hand har hon utmärkt sig offensivt genom att ha bra tillslag med båda fötterna. Defensiven har hon förbättrat allt eftersom under karriären. Personligen tycker jag att hon nådde sin topp under VM 2011, där hon var självskriven i den svenska startelvan.

36-åriga Thunebros främsta meriter är just VM-bronset 2011, samt EM-bronset 2013 och Champions Leaguefinalen 2012 – där hennes Frankfurt föll mot Lyon. Thunebro har även vunnit två SM-guld med Djurgården (2003 och 2004).

Personligen kommer jag nog mest att komma ihåg Thunebro för hennes vinnarskalle. Jag minns hur jag frågade henne efter VM-semifinalen mot Japan 2011 om hur hon uppfattade den i matchen fantastiska japanska högeryttern Shinobu Ohno.

Svaret var lite lätt vresigt:

”Vem av dem var det?”

Thunis var inte intresserad av att hylla någon motståndare, speciellt inte någon som vållat henne problem. I stunden minns jag att jag blev lite ställd. Men efteråt inser jag att det är sådan inställning som kan leda till de stora mästerskapen. Under VM 2011 tog hon för övrigt ett stort ansvar och skötte de flesta intervjuerna med tysk media.

Lika bitsk som hon kan vara efter sämre matcher, lika glad, positiv och underhållande har hon varit efter framgångar. Vinnarskalle var ordet.

Med det är det läge att tacka Thunis för allt hon gjort för svensk damfotboll och önska stort lycka till i nästa karriär.