Intressant forwardsjakt och landslagsfunderingar

Vi närmar oss mitten av februari och båda våra svenska storklubbar har fortfarande plats i sina trupper för varsin etablerad toppforward.

Jag har funderat lite på vad det finns för etablerade toppforwards på marknaden, och inte hittat något riktigt klockrent namn. Ju mer jag funderat på saken har jag tänkt att det kommer att bli spännande att se vilken nivå Rosengård och Linköping får lägga sig på när det gäller de här forwardsvärvningarna. Känslan är ju tyvärr att damallsvenskan numera tappar mark med mycket snabb hastighet.

Plötsligt slåss ju de damallsvenska klubbarna med lag från många fler ligor än tidigare. Härom dagen kom ju beskedet att Rosengård släpper iväg Gaelle Enganamouit till Kina. Hon är inte den enda forwardsstjärnan som skall dit. Även norska Isabell Herlovsen (Jiangsu Suning) och Nigerias storstjärna Asisat Oshoala (Dalian Quanjian) är på väg till den kinesiska ligan. Båda kommer att tjäna bra mycket mer än de hade gjort i vår svenska liga.

Och Asiens bästa spelare 2016, Caitlin Foord, som jag hade tyckt varit hyperintressant att se i damallsvenskan kommer under året att spela i Japan för Vegalta Sendai.

När jag funderat över namn som skulle kunna hamna Rosengård eller LFC har jag ändå tittat mest mot USA och Australien. Där finns en del intressanta spelare, och eftersom amerikanskorna står utan mästerskap kommande tvåårsperiod kan nog vissa tänka sig ett Europaäventyr i år.

Det namn som stod högst på listan var förstås Carli Lloyd. Men där har man ju känt att de damallsvenska klubbarna inte är nära att klara lönen. Och under fredagen spreds också rykten om att Lloyd kan vara på väg till England, och Manchester City. Det skulle ju i och för sig kunna innebära att Kosovare Asllani:s plats i laget sitter löst. Och då kanske hon vill hem till LFC?

Andra namn som dykt upp i tankarna är Ashley Sykes, Christen Press, Sofia Huerta, Kealia Ohai, Lynn Williams och Michelle Heyman. Av dem är det bara Press som är en etablerad toppspelare. De andra är spännande namn, men känns ändå som lite av chansningar eftersom flera av dem antagligen är rätt dyra. Och känslan är att Press är lite väl lik Lotta Schelin, jag har svårt att se att de skulle kunna hitta något klockrent samarbete.

Apropå Rosengård slog de Arsenal med 2–1 i en träningsmatch under torsdagen. Det är ett lovande formbesked inför hemmamötet med Barcelona om knappt två veckor.

Slutligen lite eftersnack till veckans landslagstrupp. I kommentarfältet till förra inlägget fick jag frågan om hur min trupp hade sett ut. På ett sätt är det ointressant, men samtidigt är det ju konstruktivt att man inte bara kritiserar andra, utan även redovisar hur man själv tänker.

Klart är att jag hade tagit in Jennifer Falk som en av tre målvakter.

Jag är även mycket tveksam till om flera av kandidaterna på ytterbacksplats verkligen håller när det hettar till. Där hade jag nog trots allt matchat Elin Rubensson. Bara för att Göteborg behöver henne på mittfältet innebär det ju inte att hon även gör mest nytta på mitten i landslaget.

På mittfältet förstår jag inte riktigt på vilka grunder Hanna Folkesson och Lina Hurtig kommit med, jag är även fortsatt tveksam till Olivia Schough. Den här trion har kapacitet och kan absolut vara aktuell för en EM-plats framåt sommaren, men sett till det senaste halvårets insatser anser jag inte att de bör vara landslagsspelare. I deras ställe hade jag gärna sett att Katrin Schmidt fått en riktig chans, men jag hade även gärna sett att några av våra yngre talanger som Ebba Wieder, Michelle De Jongh, Ellen Löfqvist, Tove Almqvist och Johanna Rytting Kaneryd släppts fram i rampljuset.

Jag börjar även bli lite tveksam till om Kosovare Asllani klarar av att bära den stora roll Sundhage lagt på hennes axlar. För om det skall komma centrala djupledspassningar är det ju Asllani som måste slå dem. Hon har en plats i min trupp, men här hade De Jongh och Almqvist gjort nytta som alternativ, båda är spelare som kan lägga den där avgörande passningen.

Men Sundhage fortsätter att gå all in på erfarenhet – och på sin beprövade startelva. Efter OS-framgången är det ju lönlöst att fullständigt såga den tanken, för det är tveklöst så att rutin och förtroende är viktigt.

Och jag tycker också att det är självklart att Sundhages ryggrad, kvartetten Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin skall ingå i en landslagstrupp. Däremot tycker jag inte att det är lika självklart att de alltid måste starta eller spela 90 minuter. Men eftersom Sundhage bara kör ett halvår till behöver hon ju inte ta ansvar för framtiden.

9 thoughts on “Intressant forwardsjakt och landslagsfunderingar

  1. Vad gäller Asllani så finns det flera faktorer som tyder på att hon är aktuell för Linköping men jag tror knappast det kommer bli den här säsongen. LFC har redan aviserat att man inte kommer plocka in fler etablerade spelare i årets trupp och jag tror inte ekonomin tillåter några större avsteg från detta.

    Annars håller jag med om Hurtig, hon var tyvärr klart svagast i LFC i matchen mot Djurgården och hade oerhört svårt att få till det. Visst kan säkert den tunga säsongen med Umeå satt spår vad gäller självförtroende o s v men hon måste höja sig rejält om jag ska se henne som landslagsmässig.

      • Sanne Troelsgard i Rosengård fram till sommaren, hon testas i varje fall i dagens match mot Chelsea. Som sagt begränsad marknad för lag som letar efter toppspelare som kan delta i vårens CL-slutspel. För övrigt, om detaljerna kring Enganamouits skada stämmer så är det svårt att förstå varför någon ville köpa ut/värva henne.

  2. Intressanta funderingar som alltid, Johan! Och visst tycks både Rosengård och Linköping vara i ett näraliggande behov av forwards – dessutom anfallare av den digniteten att ingen av klubbarna har råd att värva dem… För FCR är behovet mest akut, med förestående UWCL-kamper, medan det för LFC är viktigt att se hur anfallsduon Banusic-Hurtig utvecklas innan Damallsvenskan drar igång. Marija Banusic verkar just nu vara ”i sitt livs form”, som hon själv menar; Lina Hurtig är Det Stora Frågetecknet, dock. Har vi läst rätt mellan raderna i uttalanden från LFC-håll, så är det total stiltje på värvningsfronten (mest av ekonomiska skäl, gissningsvis) vad gäller förstärkningar. Givetvis kan denna principfasthet komma att slängas överbord om tabelläget i DA pekar mot halvfiasko när serien vänder under sommaren.

    • Lite pinsamt att Rosengård sålde till Kina ”grisen i säcken”, om jag få uttrycka mig på det sättet! Först svårt skadad, sedan återigen med skadebekymmer..nej Gaele, men lycka till! Rosengård visar väl genom den här försäljningen hur sakerna ser ut i den professionella fotbollsvärlden, slavliknande kontraktet, lurendrejeri mm.
      Carli Lloyd då är på inget sätt bättre spelare än Kosovare Asllani, möjligen fysiskt starkare och thats`it, tycker jag. Men om man är fan av anglosaxiskt fotboll då är väl allt som kommer därifrån ”bättre”… Australien, lol
      Damlandslaget då saknar riktig farlig anfallare! Detta kan bli Banusic, denna mångsidiga teknik under som behöver lite andra egenskaper, utanför fotboll, ska man nämna för att hon skulle passa in i Sundhages tankegång.Nu är det tydligen försent, hoppas att hon faller i smaken för nya förbundskapten.
      Annars att ha 5 likadana anfallare i laget visade ju sig inte ger någon resultat, dessutom finns det för lite variationer i sättet de spelar på.

      • Jag tycker nog att det är solklart att Lloyd är en bättre spelare än Asllani. Tittar man bara på bollbehandling är inte skillnaden så stor, men fotboll handlar i väldigt stor utsträckning om fysik och på den fronten är Lloyd överlägsen. Fotboll handlar även väldigt mycket om psyke, och där är Lloyd inte bara bättre än Asllani – där är amerikanskan bäst i världen. Ingen annan har en större förmåga att prestera sitt bästa i avgörande lägen. Hon har ju bland annat avgjort två OS-finaler och en VM-final.

  3. Även om ni andra redan nämnt en del av det jag skriver. Här följer mina tankar.

    Linköping gick, för någon eller några veckor sedan, ut med att de inför inledningen av damallsvenskan inte längre hade för avsikt att värva en uttalad ersättare till Stina Blackstenius. Möjligtvis att det blir något förvärv under sommaren. Sen kan det ju ända dyka upp ett tillfälle men jag har å andra sidan svårt att se en spontanvärvning. Samtidigt, vilka klasspelare finns tillgängliga? Toppklubbarna i Europa, vars kostnad för sina damlag är en droppe sett till samlade ekonomin, värvade toppklass under januari. Och i Kina har nyrika miljardärer önskemål om att värva världsstjärnor och toppspelare på både herr- och damsidan. Herrsidan ler åt utvecklingen då det är osannolikt att spelare som Bale, Ronaldo, Griezmann, Messi eller Hummels (för att nämna några) lämnar Europa. För en damfotbollsspelare däremot är +1 miljon i årslön mycket bra betalt (anm. Isabell Herlovsen och sannolikt även andra spelare som lämnat för Kina). Därav min fundering kring vilka klasspelare som egentligen finns tillgängliga, för i det här fallet framförallt Rosengård, när inget svenskt klubblag kan konkurrera med lönenivåer?

    Nu vann Rosengård visserligen mot Arsenal men man har en svår situation nu när både Gaëlle Enganamouit och Natasa Andonova (visserligen väntat men ändå) lämnat. Ska man nå CL-finalen och CL-bucklan så måste det in en spelare av topplass och det snarast. Annars lär man inte ta sig förbi Bayern München/PSG, först ska man dock besegra Barcelona. Det gäller bara att hitta en spelare också, och då dessutom en som får delta i CL-spelet. Ser man till hemmaplan och 2017 så såg jag tidigare Rosengård som klar seriesegrare till hösten. Nu efter spelartappen får de fortfarande bära favoritskapet till guldet, men övriga lags chanser har ökat.

    Så vad gäller då Linköping? Och Kosovare Asllani? Det kanske är den värvningen man öppnat för i sommar? Samtidigt får jag erkänna att jag inte alls har koll på hennes kontraktsstatus i Manchester City. Sett en uppgift om kontrakt till och med utgången av säsongen 2017, men vad innebär det nu när FA WSL lagt om ligaspelet från vår/höst (enligt svensk modell) till höst/vår (enligt fransk, tysk och europeisk modell)? Ser det i alla fall som osannolikt att Asllani lämnar före sommaren med tanke på att även Manchester City fått en gynnsam lottning i CL där man slipper ”de fyra stora” i kvartsfinalen. Ser man till Linköpings del så tycker jag ändå att laget har en stabil grund att stå på, trots många nya spelare, ny tränare och nytt spelsystem. Positivt med större intern konkurrens bland spelarna i år med större trupp och förvärv av landslagsspelare eller spelare som aspirerar på platser i landslag. Självklart går det inte att ersätta målproduktionen från Pernille Harder och Stina Blackstenius, men med tanke på förra årets marginal om 24p till tredjeplatsen samt hur matchbilden såg ut bör Linköping ändå kunna utmana om andraplatsen.

    En lycka för både Linköping och Rosengård är att varken Eskilstuna eller Piteå på papperet fått in spelare som markant kan lyfta lagens offensiv jämfört med 2016. Det gäller även lagen där under även om jag tror att Kopparbergs/Göteborg, Djurgården och Örebro borde kunna utmana mer i år. Även om guld är härligt så ser i alla fall jag fram emot en jämnare säsong.

    Uttagningen till Algarve? Pia har sina favoriter och sin hierarki till synes byggd på tidigare prestationer. Spelar ingen roll om spelaren varit skadad och gradvis behöver återhämta sig från tidigare skada. De tas ut i alla fall trots att andra borde få chansen. Av de som sen tas ut är det ändå alltid samma spelare som används (nåja, kanske en viss överdrift), vilket så klart får konsekvenser under en lång säsong. Förhoppningsvis blir det bättre efter EM. Tills vi vet mer får jag väl sammanfatta med… grattis Norge!… och lycka till Martin Sjögren och Anders Jacobsson.

  4. Asllani vs Lloyd då, statistiskt förklarat så vinner Lloyd. Fotbollen är dock ingen statistik, som bekant är detta ett lagspel där individprestationer i högsta grad beror på graden av synergi med resten av laget.
    Där ligger kruxet tycker jag i jämförelse mellan de 2! Så, på ena sidan har du ett lag där ”jantelagen” aldrig kommer i frågan, där finns och uppmuntras individuella egenskaper och färdigheter medan i laget Asllani spelar i sopas dessa egenskaper undan.
    Jag är inte säker på att Lloyd skulle vinna över Asllani i spel ett mot ett! Trots psyke, fysik och andra petitesser..
    Zlatan har ju alla de egenskaper du beskrev Lloyd med, men har ändå inte riktig lyckats att göra stora dåd med det svenska landslaget..för att denna samhörighet saknades
    Lloyd har gjort bra i sitt landslag, tack vare friheten hon hade i sitt spel Vi får se hur hon klarar spel på europeisk toppnivå..

  5. Angående diskussionen om Asllani och Carli Lloyd kan man tillägga att den senare dessutom är en betydligt vassare målskytt. Så ja, Carli Lloyd är den bättre spelaren. Dock är det ingen skam att man inte når upp till samma nivå som världens bästa anfallare.
    För övrigt kan Sanne Troelsgaard bli en bra värvning för FC Rosengård.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s