Fördel LFC, men Rosengårds chanser regnade bort

Det var regn både i Prag och London i kväll. Medan Rosengårds chanser till kvartsfinalspel i princip regnade bort bör Linköping kunna fixa fortsatt spel efter nyår.

Jag har haft på de båda streamarna parallellt med att jag jobbat. Således har det knappast varit något koncentrerat tittande, och under LFC-matchen hade streamen dessutom en tendens att hacka.

Men av det jag såg gjorde LFC långt ifrån någon imponerande insats. Känslan var till och med att man började vara riktigt illa ute när Spartas amerikanska Kylie Strom satte 1–0 på frispark. Cajsa Andersson tog ett litet steg åt fel håll, och var sedan inte nära att kunna rädda den fina frisparken.

Det hann dock inte bli riktig panik i LFC-laget, för Lina Hurtig kvitterade i 54:e minuten fint framspelad av pigga Nicoline Sörensen.

Hurtig känns som LFC:s hopp nu på senhösten, när vårens skyttedrottning Marija Banusic har tappat stinget.

1–1 borta är ett rätt bra resultat, för det innebär att Sparta inte kan komma till Linköping Arena och bara försvara sig, utan tjeckiskorna måste göra mål för att kunna gå vidare. Det är fortsatt klar fördel LFC, som ju lär få spela på ett klart bättre underlag i returen. Fast sett till dagens match kan man inte helt räkna mot Sparta. De visade att de tänker ge Linköping en match.

Tyvärr känns inget av de båda svenska topplagen riktigt i form så här i säsongsavslutningen. Den bilden stärks av det faktum att Piteå har tagit flest damallsvenska poäng i höst.

Det är lätt att spekulera i hur vårens LFC och Rosengård hade stått sig mot kvällens motståndare, även om det bara blir spekulationer.

Klart är att höstens Rosengård var chanslöst mot Chelsea. Det var klar hemmadominans från start, och kommentatorn på Chelsea TV pratade om ”Rosengard chasing shadows”. Och visst kändes det så.

Trots många hemmachanser skulle det dröja till den 33:e minuten innan 1861 åskådare fick se Chelsea spräcka Zecira Musovic:s nolla.

Jag gillade Fran Kirby skarpt när kollade in England i EM. Jag gissar att Rosengårds backar inte var lika förtjusta i kväll. Kirby vände nämligen snyggt bort både Ali Riley och Glodis Perla Viggosdottir innan hon gav Chelsea ledningen.

1–0 i paus var rejält i underkant. Och faktum var att Rosengård hade två bollar bakom Hedvig Lindahl. Den första räddades av Crystal Dunn vid Chelseas vänsterstolpe, fast sannolikt hade bollen gått utanför. Det var i den första halvleken.

I den andra startade trots allt Malmölaget lovande, och hängde med bättre. Fast de hade behövt få kvitteringen i 50:e minuten, när Millie Bright kastade sig fram och agerade räddande ängel för hemmalaget. Den bollen hade definitivt gått i mål om den inte nickats undan.

I stället fick Chelsea retroaktiv utdelning. Ramona Bachmann sken med hela ansiktet efter att ha gjort 2–0-målet mot sin gamla klubb. Frispelad av Maria Thorisdottir och Ji So-Yun satte hon bollen otagbart vid sidan av Musovic.

I den 73:e minuten kom 3–0 genom Gilly Flaherty. Anita Asante misslyckades med att rensa bort en långboll från Magdalena Eriksson. Via Kirby studsade bollen turligt till Flaherty, som var helt ren framför målet.

Efter målet var Chelsea-TV:s kommentator snabb att konstatera att:

”Nu kan Chelsea börja koncentera sig på kvartsfinalen.”

Det var väl kanske lite tidigt, det går ju att vända 3–0-förluster på hemmaplan. Men utifrån dagens match finns det inte mycket som talar för skånsk representation i nästa års kvartsfinaler. Jag gav Rosengård 35 procents chans inför dubbelmötet. Procentsatsen är nu nere på ensiffrigt, jag skulle säga att den är under fem.

Tyvärr får vi vara väldigt glada om det blir ett svenskt lag i kvartsfinal den här gången.

I de andra matcherna blev det väntade resultat. Alltså klara segrar för Lyon, Wolfsburg, Barcelona och en knapp seger för Montpellier. I Barcelonas 6–0-seger borta mot litauiska Gintra fick vi se årets klart sjukaste miss från hemmalaget. Frågan är om ens Monty Python hade kunnat regissera det här:

Barcas Toni Duggan var mer effektiv när hon fick chansen en stund senare. Den engelska landslagsspelaren är lite av en expert på snygga avslutningar.

Det var svenskt i huvudrollerna när Montpellier vann med 3–2 borta mot Brescia. Stina Blackstenius nickade in kvitteringen till 1–1…

…och Linda Sembrant bockade in segermålet till 3–2, även om kommentatorn vill ge det till Sofia Jakobsson:

3–2 är ett bra bortaresultat, det innebär att Brescia måste göra minst två mål i Montpellier nästa vecka. Apropå Montpellier är här ett klipp med höjdpunkter från helgens franska toppmöte med PSG:

Allra sist bjuder jag på ett läckert futsalmål från Iran. Det här är rejäl överkurs:

14 thoughts on “Fördel LFC, men Rosengårds chanser regnade bort

  1. Såg LInköpings match på you-tube och har bara följande reflektion. Tycker ofta Linköpings spel under hösten i dess nuvarande 4-3-3 formation – oavsett motstånd – ofta innebär att man blir undertaliga på mittfältet och ofta förlorar mittfätet. Är nog inte meningen men det har enligt min uppfattning sett ut så i ett antal matcher, tex mot Hammarby, mot Vittsjö, mot Limmasol och nu mot Sparta. Fungerar så länge Neto var tillgänglig som balansspelare och bollhållare. När man spelar med Almqvist, Maanum, Lennartsson och med Aslani som offensiv kreatör blir det oftast övertag för motståndarna att vända spelet och ta tag i spelet på mitten när Linköpingspelarna är 1 mot 2 och tappar boll, missar uppspel, missar andrabollar, förlorar närkamper som tyvärr oftast Almqvist oftast gör. Nu blev ju också Amqvist utbytt i andra halvlek i går, helt rätt då hon ofta tappade boll och förlorade närkamper. Lennartsson är den bollvinnare och närkampspelare som gör mest nytta på mitten – tillsammans med Aslani – men oftast blir det för tunt på mitten när inte forwards droppar ner eller backlinjen fyller på. Detta mittfältstapp av LInköping i flertalet matcher påverkar naturligtvis både försvarspel och även anfallspel då dom tre forwards oftast blir statiska och isolerade och inte har någon att spela tillbaka till eller att spela med – då det oftast är flertalet motståndare på mitten mellan forwards och mittfält. Tycker detta upprepas i var och varannan match – det var mycket bättre på våren när Neto tillsammans med Lennartsson behärskade mittplan betydligt bättre. Tycker att man borde försöka med ett flexibelt 4-4-2 alt 4-3-1-2 och då köra med Almqvist eller Maanum – Lennartsson (defensiv), Aslani (offensiv) och en tillbakadragen Banusic i nr 10 rollen och Hurtig och Minde på topp. Skulle innebära att man inte blir undertalig på mitten, bättre kontakt med mittfältare sinsemellan och mellan mittfält och forwards. Sen kan man naturligtvis vara flexibel i sin 4-4-2 eller 4-3-1-2 uppställning beroende på motståndare, ställning i matchen, vilka spelare man förfogar över – som det nu är spelar man hårdnackat och ensidigt 4-3-3 oavsett motstånd, hemma, borta, spelare eller ställning i match. Tycker jag.

    • Du är själv inne på att den saknade komponenten för Linköping är Claudia Neto som med sin rörlighet och teknik hittade öppna ytor i uppspelsfasen. Efter hennes skada har samtliga mittfältare tvingats samarbeta för att täcka upp samma yta, och laget har hamnat i en lägre utgångsposition. Så nog blir det till att ta fram en ny taktiskt uppställning efter denna säsong. Inför säsongen var man inne på att spela med en 3-5-2 uppställning. Man testade även uppställningen under försäsongen innan skadan på framförallt Johanna Rasmussen. Min personliga åsikt är att man inte bör spela med den uppställningen. Linköping, och även Rosengård, har tappat oerhört i spelarkvalitet före och under denna säsong, samt för Linköping sannolikt även efter denna säsong. Det skulle i så fall innebära att Linköping tappat landslagsspelarna Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Mariann Gajhede Knudsen, Renée Slegers, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson och sannolikt tappar trion Claudia Neto, Jonna Andersson och Kristine Minde. Man saknar enligt min mening helt enkelt spelarmaterialet för att hålla uppe en 3-5-2 uppställning och det blir för stora ytor bakom mittfältet.

      Någon förändring kommer inte ske till årets två sista matcher (det vore idiotiskt att experimentera nu) men till nästa säsong är det nödvändigt med en ny spelidé. Nu föll det väl ut med att gå tillbaka till en 4-3-3 uppställning men som du nämner är Linköping alltid undertaliga på mitten. Personligen har jag inte heller varit något fan av att spela så pass brett med anfallarna som man gjort under säsongen. Det blir i regel för långa avstånd mellan de tre anfallarna och när man saknat Neto även mellan mittfält och anfall, samt att man förlorar andravågen med ett undertaligt mittfält. Jag håller helt med dig att 4-4-2 eller 4-3-1-2 är att föredra utifrån sannolikt spelarmaterial.

      Avslutningsvis ser jag inga överraskningar i åttondelsfinalerna i Uefa WCL. Storlagen vann. De svenska deltagarna kommer sannolikt få svårt att ens nå en kvartsfinal i framtiden även om det så klart beror på lottningen. Rosengård har på papperet en fördel med tanke på Uefas tillkortakommanden med rankingsystemet. Sanningen är att Linköping och Rosengård efter alla spelartapp idag kämpar för att för att ens hålla sig kvar inom topp 10 i Europa.

      • Till Tobias – Är den första att tillstå att Linköping trots sina tapp av nyckelspelare inför denna säsong naturligtvis gjort det strålande att ta hem allsvenskan och också att man är kvar i CL 1/8 delen. Min ”kritik” riktar sin främst mot andra halvan av säsongen då LFC vunnit sina matcher eller tagit poäng inte på något speciellt imponerande sätt spelmässigt men också haft några djupdykningar 2-3 Piteå, 1-1 Hammarby och 0-6 mot E-tuna sist. Man har tagit sina poäng genom bra försvarsspel och glimtvis bra anfallsfotboll och främst på individuell skicklighet genom Hurtig och Minde. Det kanske är så att skillnaden stavas Neto och därtill att Banusic under hösten tappat spelformen och målfabrikationen. Men faktum kvarstår enligt mitt sätt att se – man borde kunna spela med ett spelsätt och system som bättre utnyttjade det spelmaterial man har och gör att det inte uppstår luckor och avstånd mellan forwards och mittfält. Någon genomgripande förändring behövs knappast – bara att man ger spelarna tydliga roller och inte låser fast sig i ett statiskt 4-3-3. Man har Aslani, Lennartsson, Maanum, Almqvist och blir Neto återställd och Rasmussen kommer tillbaka så borde det gå att formera ett slagkraftigt mittfält och med Hurtig, Minde, Banusic och Sörensen att tillgå som toppforwards 4-4-2 eller 4-3-1-2 spel med någon som tillbakadragen 10:a. Förvisso kan man spela 4-3-3 men då krävs det Neto och/eller Rasmussen i toppform tillsammans med Aslani – en underskattad spelare är Emma Lennartsson som sällan gör en dålig match och kommer att bli allt bättre.

      • Va? Negativ kritik av mästarlaget som inte förlorat ännu, förutom cupfinalen där man bitvis körde runt ganska bra med Rosengård från kant till kant (i en annars jämn match); med ett 4-3-3 och med yttrar som slickar kritan.

        Otroligt. Jag häpnar! Faktiskt. Alltså.

        Det enda jag vill lägga till är att LFC givetvis behöver sin playmaker (Asllani klarar inte av att axla Netos roll). Resten lämnar jag till Björkegren som gjort helt rätt i snart en hel säsong nu, i både smått och stort.

        Kom med kritiken när/om LFC förlorar istället…

        Givetvis kommer spelsättet, spelet och uppställningen att anpassas efter motståndet i en eventuell kvartsfinal.

      • Du verkar inte ha förstått något av vår ”kritik” eller förstått vad vi menar överhuvudtaget – gäller inte bara mitt inlägg utan från flera i detta forum. Var tydlig med att Linköping har gjort det mycket bra efter förutsättningen inför säsongen och laget och Björjegren är att gratulera, men vår kritik gäller framför allt höstsäsongen och att man inte utnyttjar materialet rätt i alla matcher. Att man inte har förlorat vet jag inte vad du har fått ifrån, man har förlorat 3 matcher (Rosengård, Piteå samt Eskilstuna) + Cupfinalen igen mot Rosengård men det är inte grunden till vår kritik utan det faktum att man spelar ensidigt 4-3-3 och det funkar bra i vissa lägen med Neto som balansspelare och spelmotor men utan henne har det hackat betydligt i spelet och man har tappat mittfältet, inte bara i förlust matcherna utan i flera matcher där man knappt vunnit med 2-1, eller spelat 1-1 eller spelat oavgjort mot Hammarby och Kvarnsveden och gjort en medelmåttig match borta mot Limmasol och nu även mot Sparta Prag (första halvlek), som var bättre än sitt rykte. Nu måste man antagligen spela utan Neto resten av säsongen och kanske att det inte blir något mer spel för Neto nästa säsong – då kan man inte köra i samma hjulspår som om Neto fortfarande är tillgänglig utan att spela på ett sätt som passar det återstående materialet och då tycker jag och någon till att 4-4-2 eller 4-3-1-2 vore bättre. Men du får ha din egen uppfattning – ingen hindrar dig, men du verkar inte ha sett Linköpings matcher under hösten, men tanke på dina kommentarer.

      • Vet inte var det här inlägget hamnar i ordningen men jag kan bara konstatera att jag håller med dig Rolf.

        Ingen kan säga något annat än att vårsäsongen var magnifik med 10 segrar. Hösten mer ”normal” bortsett från senast mot Eskilstuna. Att man i övrigt förlorat mot Rosengård och Piteå är inget att skämmas över. Det kanske framstod som att jag var negativ mot allt vad Linköping presterat men så är det så klart inte. Att åter igen vinna guldet är oerhört starkt med tanke på förutsättningarna. Men samtidigt har spelet inte varit tillfredsställande under hösten och där är vi båda inne på att man måste fundera på lämpliga ändringar till nästa säsong, där jag anser det som en mycket liten chans att man har kvar Claudia Neto i laget. Som jag skrev tidigare har mittfältet hamnat i en lägre utgångsposition. Allt ska väl inte tillskrivas avsaknaden av Neto eftersom en viss Magdalena Eriksson var bra på att flytta upp laget, men det är något man måste fundera över. Som en följd tycker jag att Linköping haft svårt att få till långa anfall och den där höga pressen. Björkegren brukar under match vara tydlig med att han vill få upp laget. Ofta har det blivit så att Marija Banusic är isolerad i anfallet när spelet vänder och då är det inte lätt för någon att fortsätta producera som under våren. Jag tycker inte heller Tove Almqvist fått ut lika mycket av spelet hon har i sig när utgångspositionen blivit lägre. Försvar och mittfält skulle behöva flytta 10 meter längre upp för att undvika att vända upp rakt in i ett uppställt mittfält från motståndaren.

        Det återstår att se vilka spelare som lämnar efter säsongen och vilka man kan knyta till sig. Men jag måste säga att jag gillar dina tankar om formation av laget. Håller även med om Emma Lennartsson.

      • Är helt enig med dig i din analys som stämmer väl med min uppfattning om höstsäsongen. Kritiken ligger ju inte i Linköpings prestation i stort under säsongen utan vissa delar under hösten som sagt.

      • Jag vet inte om Linköping haft en för låg utgångsposition i höstens matcher. Däremot har laget ofta sjunkit/trycks ihop under matcherna. I något fall kanske det har varit en taktisk disposition, men oftast inte. Om ambitionen under hela säsongen varit att spela snabb och offensiv fotboll längs marken med ”one-touch”, så det inte svårt att se skillnad mellan vår- och höstsäsongen. Då blir det väl rimligt att titta på orsaker, både i spelsystem och roller samt spelarmaterial. Som jag ser det för både Rolf och Tobias vettiga resonemang om möjliga orsaker och vad som kan göras.

        Linköpings SM-guld 2017 är en större prestation än det 2016. LFC har också möjlighet att rivstarta DA 2018 i och med att de måste preparera sig för kvarten i WCL (för visst kommer de dit) redan i mars.

      • Alltså, Rolf, du har tjatat om 4-2-2 under ganska lång tid nu, budskapet har gått fram. Jag håller inte med dig, det är bara det; tycker inte du har nån större analysförmåga alls. LFC är svenska mästare och håller på att gå till kvartsfinal i Europa. De har gjort vad som krävts för att vinna. Det är så enkelt att Neto saknas. Du byter inte som tränare spelsystem mitt i säsongen – om du fortfarande vinner. Det hade varit vansinne. Och det hade varit fegt. Vad du och Tobias inte förstår är att 4-3-3 kommer med ett spelsätt, just det spelsätt som gjort LFC framgångsrika över alla breddar under 2017. Det bygger på possessionsspel. Att ge upp det hade varit att ge upp LFC´s själ – de är tvungna att vidmakthålla sitt spel och spela in de nykommande i det spelsättet. Det handlar om allt som grundar för att spela sig ur situationer och att hålla i bollen.

        Det är bekämmande att läsa de här amatörmässiga halvanalyserna av Linköpings spelsätt. Speciellt under en säsong när de vinner. Mig tillför det nada. 2018 vet vi inget om, vi vet inte vilka spelare som kommer att finnas tillgängliga. Hur de då kommer att spela återstår att se. Precis som det återstår att se vilken uppställning och strategi man kommer att ha i en eventuell kvartsfinal. En sak är dock säker: det kommer inte handla om något statiskt 4-4-2 a la Sverige. LFC har ett sätt de vill spela på – det har gett två SM-guld på raken – och det kommer de att fortsätta med.

        Visst, de har förlorat några matcher, spelat några oavgjorda, men Rolf, jag lovar dig att dina gnälliga analyser är överflödiga. Du har bara att konstatera att LFC är Sveriges klart bästa lag, både 2016 och 2017.

      • The Guardian – Nu verkar ju inte ”budskapet” ha gått fram med tanke på din kommentar. Har inte enbart ”tjatat” om 4-4-2 vilket framgår tydligt om man läser mina och övrigas ”analyser”. Att dom är ”halvanalyser” och är ”amatörmässiga” och att dom inte tillför dig något (nada) är upp till dig men du lägger ner otroligt mycket tid på att skriva långa kommentarer om något som du inte förstår eller tillför dig något. Spelsystemet 4-4-2 och varianter av det är knappast någon spelsystem ”a la Sverige” som du påstår utan ett internationellt spelsystem som skapades av Brasilien vid VM 1958 typ. Sen har det levt vidare och kombinerats med ett otal spelsystem 4-3-3, 3-4-3, 4-1-2-1-2, 4-5-1 etc. Att du inte tycker att man kan diskutera olika sätt att spela och göra förändringar beroende på motstånd, ställning och förändringar under match, hemma/borta och spelarmaterial (förändringar i spelarmaterial pga skada, avstängningar ex) bara för att man vinner serien är enkelspårigt och beror nog mer på att du inte förstår vad vi skriver och/eller vill ha sagt. Du skriver självklarheter om sånt som båda undertecknad, Observer, Tobias och även Rydén har nämt i flera inlägg, att LFC och Björkegren har gjort en strålande säsong och är värdiga vinnare trots förutsättningarna, dock en stor skillnad i prestation vår jämfört med höst. Men undertecknad och flertalet andra kommer att framföra åsikter om spelsätt och flexibelt spelsystem – inte slaviskt 4-4-2 – för att LFC skall bli ännu slagkraftigare, både i Damallsvenskan och fortsatt spel i CL förhoppningsvis, så du får nog leva vidare med ”amatörmässiga” och flera ”halvanalyser” som du är så trött på. Själv är jag mest trött på personer som tror sig veta mest och bäst, utger sig för att vara referensperson och ”sanningsägare” och inte begriper det självklara – att det kan råda delade meningar och flera åsikter om fotboll i ett forum. Over and out.

  2. Missade första 30 min av matchen mot Prag men av vad jag såg var det än rätt dålig match som egentligen inte tog fart förrän Prags snygga frisparksmål och LFC:s snygga reducering. Det går att konstatera att Björkegren fick rätt i sin tanke om att LFC skulle ha bättre ork för sista 25-30 var det nästan bara spel mot Prags mål och deras målvakt fick stå för några vassa parader. Närmast var Sörensen som dribblade sig genom försvaret och sen tyvärr inte fick ren träff men ändå var en hårsmån från att se avslutet gå in.

    Tror ändå det kommer bli en tuff match i returen då Prag var bättre än jag förväntat mig även om det kommer vara en STOR fördel med Oskarsson tillbaka på högerbacksplatsen så att Kristine Minde kan flytta upp i anfallet igen. Kanske skulle Björkegren testa Minde centralt i returen (istället för Banusic) då det vore synd att peta bort Sörensen som nog gjorde sin bästa match hittills i den blåa tröjan nere i Prag.

    Vad gäller Chelseas massaker på Rosengård, det hade ju kunnat vara 3 eller t o m 4-0 i paus, så var det jobbigt att se hur långt efter vi är i Sverige jämfört med de bästa klubbarna i Europa. Jag tror nämligen inte varken vårens Rosengård eller Linköping hade haft något att hämta i matchen då klasskillnaden är för stor. Enda glädjen i bedrövelsen är väl att Musovic gjorde en storartad insats och visade att vår återväxt på målvaktssidan är god.

  3. Sparta Praha var precis så bra som jag trodde och till och med bättre än de flesta förhandsgissningarna. LFC:s tränare Kim Björkegren hade – och har fortfarande, efter 1-1 borta – stor respekt för Sparta. En fördel för hans trupp är dock att spelarna är fysiskt starkare och vinner på uthålligheten när motståndarna börjar ”köra på reservtanken” medan matchen går mot den 90:e minuten.

  4. Tycker FCR skall samla sin trupp. Starta med 4-5-1. Vet inte om FCR har dom mittfältare men Troelsgard, Seger, Folkesson, Wieder, Maser på mittfältet. Order att ge allt och hålla positionerna. Ramona B m.fl skall inte få ta över mittfältet. När Chelsea viker ner sig i andra halvlek gå sakta över till 4-4-2 och ligga på som bara den. För att kanske kanske kunna gå över till 4-3-3 dom sista minuterna. Den fysiska statusen på start spelarna bör ju vara hög men annars byte.

    • ”När Chelsea viker ner sig i andra halvlek…”? Menar du att de gjorde det i första matchen? Snarare en kontrollerad och tillfällig defensiv som vändes med ytterligare två mål. Menar du att du redan nu vet att Chelsea kommer att ”vika ner sig” i returen? Fortsätt drömma Hans….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s