Tidigare i dag vann Österrike borta mot Finland med 2–0. Det resultatet innebar att Spanien blev första europeiska land att kvala in till nästa års VM-slutspel. Grattis. För Finland gick nog däremot VM-drömmen upp i rök i dag.
Och alldeles nyss vann Italien hemma mot Portugal med 3–0, ett resultat som innebär att italienskorna följer med spanjorskorna till nästa års VM-slutspel. Grattis.
Lisa-Marie Karlseng Utland
I övrigt i dag har Norge tagit tre viktiga poäng genom att bortabesegra Irland med 2–0. Båda målen gjordes för övrigt av Rosengårds Lisa-Marie Utland. Den norska seger innebär att Irlands VM-chanser numera är minimala, och att kampen om gruppsegern står mellan Norge och Nederländerna. De båda möts i kvalets sista omgång.
I Sveriges grupp vann Danmark tidigare i dag med klara 5–1 i Ukraina. Det är ett resultat som antyder att danskorna har tagit sig ur den formsvacka de haft tidigare under det här året. Inför dagens klara seger har ju Danmark radat upp följande resultat under 2018: USA 1–5, Island 0–0, Nederländerna 2–3, Japan 0–2, Island 1–1 (förlust efter straffar) och Ukraina 1–0.
Dagens danska seger innebär att den svenska lagledningen kallt kan räkna med att det kommer att krävas sex poäng på de båda matcherna mot Ukraina för att Sverige skall ha trumf på hand inför gruppfinalen i Viborg i september. För Danmark lär inte tappa några poäng innan dess.
När Sverige i går vann mot Kroatien var det mycket prat om målskillnad. Fast det mesta talar för att målskillnaden inte kommer att ha någon betydelse i gruppen. Det är ju inbördes möten som gäller i VM-kvalet, se paragraf 15.01. Och så länge Sverige inte tappar någon poäng på vägen till Viborg kommer vi alltså att ha 3–0 upp på danskorna inför gruppfinalen – vilket är ett väldigt bra utgångsläge.
Men poängtapp i Lviv på tisdag eller på Gamla Ullevi den 30 augusti skulle försämra de svenska VM-oddsen ganska rejält. Det krävs alltså en koncentrerad, svensk insats i Ukraina.
I går mötte vårt landslag gruppens sämsta lag, Kroatien. I den matchen var Sverige riktigt bra under en halv halvlek, närmare bestämt den första halvan av den andra halvleken.
Under 45 minuter i går på Gamla Ullevi fick vi se ett svenskt lag som i och för sig var överlägset, men som fick ut alldeles för lite av sin överlägsenhet.
Jag hade 2–0 i farliga målchanser i den första halvleken, och det är för lite mot ett så svagt lag som Kroatien. I uppspelsfas hade de svenska spelarna för många tillslag på bollen, och dessutom slog man alldeles för många dåliga passningar. Det var passningar bakom mottagaren, passningar med dåligt val av hårdhet och passningar slagna i fel ögonblick, alltså med dålig tajming.
Magdalena Eriksson
Inte heller de fasta situationerna blev någon framgång under torsdagskvällen. Jonna Andersson:s hörnor var direkt dåliga, medan Kosovare Asllani:s var ok. Det var dock först i andra halvleken, när Magdalena Eriksson fick ta några fasta som de ledde till klara målchanser.
Förbundskapten Peter Gerhardsson fortsätter att köra på Pia Sundhage:s linje att starta med flera djupledslöpande forwards. I går tog Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius ut varandra före paus. Trots att de spelar ihop i klubblaget kan jag inte minnas att de hade en enda kombination ihop.
Efter paus blev det mesta bättre. Eriksson höjde alltså kvaliteten på de fasta situationerna. I backlinjen fick man bättre fart på bollen. Dessutom valde backarna att då och då driva fram bollen och utmana de många kroatiska försvararna. På så sätt fick man Kroatiens lag att bli väldigt centrerat, vilket öppnade jätteytor på kanterna.
Dessutom såg firma Jakobsson/Blackstenius bättre ut efter paus. Inte för att de hade några samarbeten, men de var i alla fall betydligt mer rörliga och delaktiga i spelet.
Jag satte betyg på spelarna till BT. Om vi tar det lagdel för lagdel så är det förstås inte lätt att sätta ett rättvist betyg på en målvakt som bara behöver ta hand om ett par bakåtpassningar. Men en målvakt som håller nollan har gjort sitt jobb bra, därför fick Hedvig Lindahl en trea.
I trebackslinjen tyckte jag att Nilla Fischer var bäst i den första halvleken. Efter paus klev Magdalena Eriksson fram och levererade flera kanonpassningar. De båda fick till slut varsin trea. Linda Sembrant hade ett fint assist, men fick ändå nöja sig med en tvåa.
På kanterna fick varken Hanna Glas eller Jonna Andersson till det speciellt bra. De hade ytor, men skapade lite för lite för att jag skall vara nöjd. Vad jag kan minnas var de båda ”bara” inblandade i varsin klar målchans. Glas fick ju assist till Hanna Folkesson:s 4–0-mål. Men med tanke på att Kroatien delvis släppte kanterna tycker jag att duon Andersson/Glas borde ha varit inblandade i mer. Båda fick ganska svaga tvåor.
På centralt mittfält fanns dagens bästa svenska spelare – Kosovare Asllani. Hon var klart godkänd före paus, och stundtals lysande efter. Linköpingsstjärnan fick matchens enda fyra. Hanna Folkesson hade ansvar för den defensiva balansen. Och den skötte hon ju prickfritt. Trots att hon blev målskytt, tyckte jag dock att hon inte riktigt fick till offensiven. Således fick hon nöja sig med en stark tvåa.
Bland forwards tyckte jag inte att Stina Blackstenius var vän med bollen. Hon såg väldigt otajmad ut i många aktioner. Men till slut gjorde hon ändå två mål och var inblandad i flera andra farligheter. Således kändes hon som en klar trea. En trea fick även Elin Rubensson för ett piggt inhopp, krönt med ett efterlängtat mål.
När det gäller Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson känner jag i efterhand att jag hamnade fel. På plats på Gamla Ullevi tyckte jag att Rolfö var den bästa forwarden i den första halvleken, och gav henne en trea. Däremot tyckte jag inte Jakobsson fick ut speciellt mycket av alla sina löpningar, vilket gjorde att hon bara fick en tvåa.
Efter att ha sett om delar av matchen är min uppfattning att jag borde ha satt omvända betyg. Visst var Rolfö den forward som hade bäst intentioner före paus, men hennes passningar fastnade i princip alltid på rödvitrutiga spelare. Jakobsson däremot var ju faktiskt inblandad i en hel del positivt. Hennes löpning som öppnade för 2–0-målet var ju exempelvis en riktigt godbit.
Anna Anvegård och Mimmi Larsson spelade för kort tid för att betygsättas. Kul att Anvegård fick göra ett rejält inhopp. Hon gjorde väl inget större avtryck under de 20 minuter hon spelade. Men känslan är att Växjöforwarden är en spelare som behöver få lite tid att lära känna sin omgivning innan hon kan prestera på allra högsta nivå.
På tisdag väntar alltså Ukraina för svensk del. Det är ett lag Sverige vinner mot minst nio gånger av tio. Det bör alltså bli bortaseger i Lviv. Men trots dagens storförlust mot Danmark får Ukraina inte underskattas. I Danmark höll ukrainskorna emot ända in i slutkvarten, och man föll bara med 1–0.
En blogg om internationell damfotboll 
Inteessant att du kritiserar Andersson/Glas för att inte få ut mer av sina (stora) ytor samtidigt som Sportbladet skriver att de båda hade ”ständig markering” respektive ”väldigt mycket markering på sig”.
Jag kan inte heller minnas särskilt många sekvenser där de båda yttrarna hade ytor med boll. Att de inte får passningar när ytorna uppstår är en annan femma. Man ser kanske det man vill se.
Nej, de var sällan helt fria. Däremot fick framförallt Glas väldigt många en-mot-en-situationer där jag upplevde att hon fegade ur och vände hemåt istället för att utmana och slå in inlägget.
Nu är jag nog lite gammaldags som gillar lag/spelare som matar in inlägg. Kanske har det att göra med att jag själv ursprungligen var en kantspelare som älskade att slå inlägg, både tidiga och sena.
Nuförtiden söker lagen ofta att spela in bollen i straffområdet, även från kanterna. Något som har ganska hög svårighetsgrad.
Bättre å spela med fyrbackslinjen när man möter så lågt försvar, då kan man trycka upp ytterbackar ordentligt för att få överbelastning i ytterzon , å skapa övertag!! Spelar man med tre innerbackar så står de ofta kvar!! Blev lite så i 2a och då kommer de runt bättre!
Jag tillhör alla gånger Jonna Anderssons ”fanclub” och hon presterar i regel mycket bättre än hennes vedersakare hävdar. Nå – i mötet med Kroatien var Jonnas roll som hörnläggare inte direkt lyckosam. Det var fantasilöst och tamt, rakt i gapet på den kroatiska målvakten, det såg ut som när man värmer upp målvakten strax före match. Nej, helst Magdalena Eriksson på vänsterhörnorna, så ofta som det är möjligt!
Mina betyg efter matchen mot Kroatien.
Först måste jag säga att jag tycker det är lite bortkastat med tre mittbackar hemma mot ett lag som är så dåligt som Kr.
Lindahl 3 inte mycket att göra
Nilla 3+ på gränsen till en 4a. Bra uppspel och av den nervositet jag tyckte mig se mot Ungern syntes inget.
Sembrandt 3
Eriksson 3 var på väg mot en 2a efter första halvlek men lyfte sig med några riktigt bra pass i andra.
Glas 3 inte lika stora ytor som sist men kommer ofta med upp på kanten
Aslani 3+ behövde inte lägga så mycket ork i det defensiva och kommer högre upp i banan och kommer då med i spelet mycket mer.
Folkesson 3 stabil
Jonna 3- borde våga komma lite mer högre upp nu när vi har tre mittbackar.
Rolffö 3- en del konstiga felpass
Blackstenius 3- missar många lägen
Jakobsson 3 stabil
Rubensson 3+ bra inhopp.
Jag har en kommentar om Jonna Andersson vilande på denna blogg sedan tidigare idag. Vet inte om den publiceras eller om den försvinner ut i cyberrymden. Skit samma, förresten. Finns trevligare saker att avhandla.
Nyss såg jag Sveriges U23 vinna klart över England med 3-0. Kanske inget toppmotstånd för blågult, men ändå en underhållande och hoppingivande match, sett med svenska ögon. Här lyste några stjärnor lite extra: Vittsjös Michelle De Jongh, Rosengårds Natalie Björn och Linköpings Filippa Angeldal. Den sistnämnda stod för ett väldigt säkert spel och många matchavgörande insatser, som att göra Sveriges första mål, men också genom att slå några högklassiga hörnsparkar. Angeldal visade idag upp en spelkvalitet som skulle kunna hjälpa till med att lyfta Linköpings FC – om hon presterade lika bra i klubblaget. Alla de här uppräknade spelarna kunde lätt knuffa bort vissa A-landslagsspelare, som lever på gamla meriter i Gerhardssons landslag. Ge dem chansen, för bövelen!
För övrigt imponerades jag av den synbart fina gräsmattan på Sävstaås arena, Bollnäs. Här har matcharrangörerna gjort ett utmärkt jobb med att hålla planen i spelbart skick trots den ihållande torkan.
Pingback: Ukraina–Sverige – en längre analys | En blogg om internationell damfotboll