Ukraina–Sverige – en längre analys

Det tog sin tid, men det är väl lika bra att ta allt elände samtidigt. Så strax efter en blytung förlust för herrlandslaget kommer här mina tankar kring damlandslagets tunga förlust mot Ukraina i Lviv, en förlust som kan komma att bli kostsam.

Förlusten mot Ukraina innebär ju att landslaget till och med kan missa playoff. Vid förluster i de två återstående matcherna mot Ukraina (hemma) och Danmark (borta) är risken uppenbar att Sverige slutar trea i gruppen.

Och om vi tar revansch på Ukraina på Gamla Ullevi den 30 augusti är förutsättningarna för bortamötet med Danmark numera klart försämrade. Så länge Sverige var fullpoängare hade vi råd att förlora med två mål – eller till och med tre, förutsatt att vi gör mål i Viborg. Nu blir det nog som bäst playoff vid förlust i Danmark.

Min första tanke efter nederlaget i Lviv var att kolla hur vanligt det är med svenska förluster i VM- eller EM-kval. Det hade hänt lite oftare än jag trodde, men det är ändå långt ifrån vanligt. Här är Sveriges facit i samtliga EM- och VM-kval:

Kvalet till EM 1984: Gruppseger efter sex raka segrar.

Kvalet till EM 1987: Gruppseger efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Nederländerna med 2–0. 

Kvalet till EM 1989: Inkvalade som grupptvåa efter en seger, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Nederländerna med 1–0.
* Oavgjort borta mot grupptrean Irland, 1–1.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Nederländerna, 0–0.

Kvalet till EM 1991: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1993: Gruppseger efter tre segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Spanien, 1–1.

Kvalet till EM 1995: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1997: Gruppseger efter fem segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Danmark, 1–1.

Kvalet till EM 2001: Grupptvåa, inkvalade efter playoff. Totalt fem segrar, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Frankrike, 2–0.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Frankrike, 2–2.
* Oavgjort hemma mot gruppfyran Nederländerna, 1–1.

Kvalet till EM 2005: Gruppseger efter sex segrar, ett kryss och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Italien, 2–1.
* Oavgjort borta mot grupptrean Finland, 1–1.

Kvalet till EM 2009: Gruppseger efter åtta raka segrar.

Kvalet till EM 2013: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till EM 2017: Gruppseger efter sju segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–0.

Kvalet till VM 1991: EM fungerade som kval.

Kvalet till VM 1995: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till VM 1999: Gruppsegrare efter sex raka segrar.

Kvalet till VM 2003: Gruppsegrare efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–1.

Kvalet till VM 2007: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptrean Island, 2–2.

Kvalet till VM 2011: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss. I det här kvalet tvingades gruppsegrarna spela playoff mot en annan gruppsegrare. Där blev det en seger och en förlust. Sverige kvalade in via förlängning.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Tjeckien, 0–0.
* Föll borta mot Danmark i playoff, 2–1. Sverige vann sedan förlängningen med 1–0.

Kvalet till VM 2015: Gruppsegrare efter tio raka segrar.

Kvalet till VM 2019: Ej färdigspelat. Sverige står på fem segrar och en förlust med två omgångar kvar att spela.
* Föll borta mot Ukraina, 1–0.

Totalt har Sverige alltså noterats för fem förluster i EM-kval och numera för tre förluster i VM-kval – även om 2–1-förlusten i playoff 2011 ibland räknas som ett kryss. Det är alltså väldigt ovanligt med svenska förluster i kvalmatcher.

Jag har inte kollat av förlustmatcherna mot världsrankingen, men någon förlust mot ett lag som är så lågt rankat som Ukraina (27:a när matchen spelades) kan inte ha inträffat förr. Ukraina kan således vara ”det sämsta” laget vi någonsin förlorat en tävlingsmatch mot.

Själv var jag först lite orolig för matchen. Även om vi på senare år har vunnit alla bortamatcher mot sämre motstånd har det flera gånger suttit hårt åt. Och Ukraina är bättre än många av de blåbärsnationer vi fått kämpa mot. I min BT-krönika (plus) efter segern mot Kroatien kallade jag matchen i Lviv för en nyckelmatch, och skrev:

”Även om den andra halvleken var bra kommer det att krävas en bättre insats i Lviv på tisdag.”

Men redan dagen efter föll Ukraina med hela 5–1 hemma mot Danmark, ett resultat som fick mig att känna att ”det här fixar vi”. Tyvärr kan kanske fler än jag ha vaggats in i en falsk säkerhet.

För vi borde ha varit varnade. Mot ett oväntat svagt Kroatien hade Sverige bara lyckats skapa två målchanser före paus, men landslaget lyft spelet efter paus och vann till slut hyfsat bekvämt med 4–0. Dock kunde man konstatera att laget inte var sedvanligt farligt vid fasta situationer, samt att man totalt sett hade skapat lite för få målchanser. Dessutom tyckte jag att tvåmålsskytten Stina Blackstenius trots sina mål hade sett otajmad ut.

Vid avresan till Lviv hade Hanna Glas blivit sjuk, vilket tvingades fram en förändring i startelvan. Där gav Peter Gerhardsson förtroendet till den andra högerbacken han hade i truppen, Anna Oskarsson. Hon tog därmed steget från läktaren (mot Kroatien) rakt in i startelvan – och fick göra tävlingsdebut i blågult.

Till TV12 sa Gerhardsson så här om  inför avspark:

”Anna är jättesugen på att visa att hon är en A-landslagsspelare.”

Oskarsson gjorde också en godkänd insats, det var inte på något sätt hennes fel att vi förlorade.

Som bekant hade jag inte möjlighet att se matchen live. I utgångsläget skulle jag kunna se den första halvtimmen, men ett skyfall i Lviv sköt ju upp matchen med just en halvtimma. Känslan från tv-bilderna var dock att det regnet varken påverkade planen eller matchen speciellt mycket.

När jag i efterhand kollade igenom matchen gjorde jag lite anteckningar. Här är de från den första halvleken:

* Nilla Fischer har svårt i löpduellerna mot nummer 16 (Olha Ovdiychuk).

* Sverige tappar på centralt mittfält.

* Släpper Ukraina Sveriges högerkant? Hemmalaget ser ut att inrikta försvarsspelet på att stänga Sveriges vänstersida. Eller så är det Fischer och Fridolina Rolfö som är bättre på att hitta uppspelsvägar än Magdalena Eriksson och Sofia Jakobsson.

* Jakobsson har inte varit med i matchen. Byter kant med Rolfö.

* Svenska forwards jobbar en och en. Rolfö försöker kombinera, men har ingen att göra det med. Jag kan inte minnas några kombinationer alls mellan de svenska forwardarna.

* Mål för Ukraina. Fick göras alldeles för lätt. Vid en inspark från duktiga målvakten Kateryna Samson står Sverige med ett utpräglat 5–2–3, vilket innebär att man lämnar jätteytor centralt. Ytorna blir ännu större då båda innermittfältarna Kosovare Asllani och Hanna Folkesson går upp i nickduellen. I det läget är det fyra ukrainskor mot två svenskor centralt i planen. Andrabollen hamnar hos en rättvänd Daryna Apanaschenko som har en stor yta att att avancera på.

Sverige har en chans att avvärja inne i eget straffområde, men Eriksson slänger sig och säljer sig därmed väl lätt.

Och här är mina anteckningar från den andra halvleken:

* Det är livsfarligt med långsam trebackslinje om man inte har kontroll över det centrala mittfältet.

* Gerhardsson byter in Elin Rubensson i 59:e minuten. Lämnar samtidigt trebackslinjen och går över till det mellanting mellan 4–4–1–1 och 4–1–4–1 som han använde inledningsvis i landslaget.

* 32-åriga Apanaschenko från ryska Zvezda Perm är planens gigant.

* Noteringen att vi har formsvaga forwardar för tillfället känns tyvärr högaktuell.

* Precis som mot Kroatien är hörnorna för svaga. Och precis som mot Kroatien blev de bättre när Eriksson tog över. Gerhardsson får nog tänka om kring Jonna Andersson som hörnläggare.

* Vi kommer till många inläggslägen, men det känns inte som att det finns några tankar kring vilka ytor bollarna ska slås mot.

* Jag fick det till totalt 4–4 i farliga målchanser. Det känns dock som en lite missvisande statistik, för alla Ukrainas fyra chanser var vassare än Sveriges bästa.

* Totalt blev det 13–2 i hörnor. Det var dock klen tröst eftersom Sverige inte lyckades skapa en enda riktigt bra målchans på de 13 hörnorna.

* Totalt sett vinner Ukraina fullt rättvist.

Det var anteckningarna. Här är ett klipp med höjdpunkter. Nu över till lite spelaromdömen:

Målvakt: Hedvig Lindahl var den klart bästa svenska spelaren. Räddade ett par frilägen och var chanslös på målet. Betyget blir en stark trea, är nära en fyra.

Trebackslinjen: Hade det jobbigt i defensiven, blev ifrånsprungna flera gånger. Det är svårt att ge någon av dem godkänt, även om Fischer hade bra uppspel.

Kantspelarna: Till höger kvitterar Oskarsson ut en tvåa, delvis utifrån att hon gjorde sin tävlingsdebut. Linköpingsbacken blev också ifrånsprungen av snabba Ovdiychuk, men låg bakom två av de svenska chanserna. På vänstersidan hade Andersson det tufft. Hon kom inte till framåt och fick inte heller till sina hörnor. Underkänd.

Innermittfältarna: Förlorade kampen om mitten, fick inte grepp på Apanaschenko. Ändå var det just Asllani (tre) och Folkesson (en) som hade de svenska målchanserna. Jag tycker att de delvis blev offer för taktiken, och ger dem godkänt, fast med tvekan.

Forwards: Ingen av våra forwards hade någon riktigt klar målchans. Det är underkänt så det visslar om det. Rolfö var inblandad i två av farligheterna och är närmast att bli godkänd.

Inhopparna: Elin Rubensson kom in med energi, och kämpade fram den bästa målchansen. Godkänd. Anna Anvegård och Olivia Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

Totalt ger det ett snittbetyg på 1,42 – vilket förstås är långt ifrån godkänt.

Taktiken: Den får underkänt, och här har vi nog trots allt de största bristerna. Man vinner oftast matcher genom att ta hem kampen om mitten, och det gjorde Ukraina och Apanaschenko. Sverige hade valt att ha flera spelare på kanterna, men bara två centralt. Det kostade sannolikt tre poäng.

En annan sak. I grundkursen fick jag lära mig att man, när man släpper till frilägen, antingen måste tajta laget, eller välja att ha lägre utgångspositioner. Eftersom lägre utgångspositioner inte borde vara något alternativ i en match vi behöver vinna hade Gerhardsson således behövt tajta sitt lag på ett tidigare skede.

Med facit på hand borde vår förbundskapten alltså ha valt att spela 4–4–2 i stället för 3–4–3. Det fattades snabbhet bakåt. Här känns det som att man hade missat i scoutingen inför matchen.

Även valet av forwards är något som kan diskuteras. Duon Jakobsson och Blackstenius var formsvag inför samlingen. Och jag förstår egentligen inte att man väljer att ha flera likadana djupledsforwards i startelvan. Det förstod jag inte när Pia Sundhage gjorde samma val, och det gör jag inte nu heller.

Samtidigt var ju Jakobsson pigg mot Kroatien, och trots att Blackstenius såg kantig ut i den matchen gjorde hon två mål.

Personligen hade jag gärna haft med Rubensson i startelvan. Hon såg pigg ut i sitt inhopp mot kroatiskorna.

Men, men. Sammanfattningsvis är min analys att Sverige föll på att man valde fel taktik, och på att man hade flera formsvaga spelare.

21 thoughts on “Ukraina–Sverige – en längre analys

  1. Har blågula landslaget på herrsidan smittats av den åkomma som drabbat regerande svenska mästarinnorna: att blåsas på segern under stopptid? Usch… 😦

    • Sverige får tacka dålig coachning åtminstone i de sista 10-15min
      Utöver förkastlig maskning som pågick efter varje avbrott, matchen igenom medan ”parkera bussen” taktik etablerades, även när man hade 1 gubbe mer på planen så har Sverige inte visat något bra fotboll
      Dålig av Janne A att inte våga vinna över ett decimerad Tyskland
      Sedan att han blev arg efter matchen kan man ju förstå, han tappade matchen genom dåligt beslut, han själv ingen annan, tycker jag

  2. Ja och VAR systemet fungerade inte. Sverige skulle haft en straff. Tror domaren kopplar av och litar på signal från VAR systemet. Bra med målkamera dock. Men till sist är det domaren som dömmer. Vet inte iofs om VAR säger att det är straff och han inte dömer straff.

    • Straff, jo kanske….Berg ”sökte” straff med sitt tama agerande. observera att han fick iväg bollen innan han knuffades ner på marken, så glasklart straff var det inte för att han var för trög i den situation

  3. En gedigen analys! Man skulle nog haft möjlighet att se bitar av matchen igen samtidigt med läsning av analysen för att göra texten rättvisa.

    När målvakten varit bästa spelare brukar det vara ett säkert tecken på att detta lag förlorat – stämde denna gång också. Det kan gå hur illa som helst i fortsättningen. Visst vore det en ödets ironi om Danmark som i stort sett var borträknat efter spelarstrejk och poängförlust ändå till slut tar gruppsegern. Jag har en känsla att Danmark har fler ”gamechangers” i laget som Nadim, Troelsgard och Harder jämfört med Sverige.

    En av de spelare som du inte tycker är A-landslagsmässig – Oscarsson – främst på grund av det du kallar slarvigt passningsspel, var märkligt nog godkänd även i dina ögon. Det säger något om hur uruselt resten av laget var. Hoppas nu att Gerhardsson avskriver Oscarsson illa kvickt och sätter in någon av de minst sju spelare du tycker är bättre på hennes position. Om inte Glas kan spela, så varför inte Schough som ju brukar få ut mycket produktivt av sitt spel. Hon är ju en av de minst sju bättre tydligen. För inte kan väl Oscarsson ha samma tur ännu en gång – ja, det måste ju varit nybörjartur, eller hur Johan?

      • Jag väljer inte symbol. Ser du det så gör du det. Ställ frågan till bloggvärden WorldPress och bloggaren Johan Rydén. Väljer du symbol? Och vad har din fråga med damfotboll att göra?

    • Du fortsätter att hävda att jag lyft fram minst sju spelare som bättre än Anna Oskarsson på högerbacken. Jag fortsätter att hävda att du medvetet valt att tolka mig fel. Samma när det gäller Olivia Schough. Hon ingår inte bland mina kandidater till högerbacksplatsen i landslaget, och hon har heller aldrig gjort det.

      Jag har inte någon rankinglista över svenska högerbackar. Men om jag hade gjort en sådan hade den toppats av Jessica Samuelsson, som står i särklass. Bakom henne är det jämnt. Hanna Glas hamnar som tvåa, mycket eftersom hon har störst internationell erfarenhet. Men jag anser att rätt många är jämna, och att det finns flera som borde testas.

      Just nu är Anna Oskarsson trea hos Peter Gerhardsson. Personligen gillar jag spelare som har speluppfattning och passningsskicklighet, något som gör att jag hellre hade sett att spelare som Ronja Aronsson, Josefine Rybrink eller Nathalie Björn hade fått chansen mot lag där vi förväntas föra spelet.

      När det gäller betygsättning verkar du döma ut spelare på förhand när du ser matcher. Själv försöker jag koppla bort förutfattade meningar och inte bedöma spelarna utifrån gamla meriter, utan efter vad jag ser i den aktuella matchen. Det innebär att favoritspelare kan bli underkända och spelare jag normalt inte håller så högt kan få höga betyg.

        • För att förtydliga så anser jag att Samuelsson är vår enda högerback av internationell klass. Övriga är duktiga allsvenska spelare.

          Samuelsson kvitterar inte ut högsta betyg när det gäller speluppfattning och passningsskicklighet, men hon har lyft sig till en bra nivå även på de områdena. Och hon kompenserar sina småbrister med att vara fantastisk på att lösa försvarsuppgifterna. Ingen av de andra är nära Samuelsson när det gäller defensiven.

      • OK, då tar vi svepet som ligger till grund för mina kommentarer. I din artikel 11 juni när det konstaterades att Glas inte kunde spela skrev du: ”Alternativen känns i första hand som Mia Carlsson och Olivia Schough” och senare ”Men kanske, kanske att även Elin Rubensson skulle kunna vara aktuell.” I artikeln 12 juni fortsätter du: ”Jag tycker att trion Ronja Aronsson, Josefine Rybrink och Nathalie Björn är bättre fotbollsspelare (än Oscarsson. Min anm.) och alla de tre hade gått före om jag hade tagit ut landslagstruppen.” Du förtydligar sedan och utvidgar i kommentaren ovan med att Samuelsson är ”i särklass” och att Hanna Glas hamnar ”som tvåa”. Utöver detta ser du att det ”finns flera som borde testas”.

        När någon, i det här fallet du, värderar och sätter någon som bättre än någon annan och dessutom framhåller många namn blir det en rangordning (eller ranking om man så vill) oavsett om det var avsikten eller inte. Därmed är det en rangordning du gjort oavsett vad du nu vill hävda. Rangordningen ändras inte av att det inte görs en specifik åtskillnad spelare för spelare. Det är en blandning mellan rangordning med enskilda spelare och mindre grupper av spelare. Huvudpoängen är att det finns åtskilliga spelare som är bättre än Oscarsson. Den enda som tydligen inte är värd att testa är Oscarsson, för henne nämner du inte ens bland de anonyma andra du tycker ”borde testas”.

        Då tar vi matematiken, som vid det här laget utökats genom dina fortsatta inlägg i frågan. Från början var det fyra som var bättre än Oscarsson (Glas, Carlsson, Schough och Rubensson i truppen), sedan tillkom ytterligare tre (Aronsson, Rybrink och Björn utanför truppen), därefter tillkom Samuelsson som ”i särklass” och nu ytterligare flera som borde testas (gissningsvis och lågt räknat minst två). Det blir minst åtta till tio spelare som är bättre än Oscarsson, som tydligen i din värld inte ens är värd att testa i A-landslaget.

        Nej, jag har inte alls ”medvetet valt att tolka dig fel”. Jag har bara enkelt och logiskt dragit ut konsekvensen och matematiken i dina inlägg och gjort en klart hållbar tolkning av det du skrivit.

        Du skriver om mig att ”När det gäller betygssättning verkar du döma ut spelare på förhand…”. Ett märkligt påstående. Jag har mig veterligen inte gjort någon betygsättning, till skillnad från dig. Om du avser mina något raljerande ord om Schough, så var det inte jag som bjöd upp till dans om det namnet, varken nu eller tidigare. I den ”dansen” har också du deltagit, nu senast genom diskussionen om att det är viktigt att också ha stämningshöjare med i en trupp.

        Om det är någon som ”dömer ut spelare på förhand”, så är det i fallet Oscarsson du Johan. Hon finns inte ens med i din tankevärd som värd att testa. Du förstärker ditt avståndstagande insinuant med att hon kom in i startelvan direkt från läktaren i förra matchen och när du ändå ger henne godkänt mot Ukraina tar du tillbaka hälften av betyget genom att hänvisa till att det var hennes premiärmatch. DET skulle väl om något istället stärka betyget – att en debutant klarade sig jämförelsevis bra i förhållande till alla de hundratals landskamper som sprang omkring och underpresterade – men icke. Du skriver i kommentaren ovan att du gillar spelare som ”…har speluppfattning och passningsskicklighet.” Detta skulle således Oscarsson sakna. Det är en lika märklig som digital syn på dessa kompetenser. Vem gillar inte sådana spelare, till att börja med. Det är väl snarare så att olika spelare är olika bra på vissa saker, så även dessa. Kan man, som tydligen Oscarsson, vaska fram målchanspassningar UTAN speluppfattning och passningsskicklighet? Märkligt, mycket märkligt.

        Jag driver ingen kampanj för att Oscarsson nödvändigtvis ska ingå i A-landslaget eller, för den delen, något landslag. Samtidigt tycker jag att ditt avståndstagande antagit överdrivna proportioner och är snubblande nära en kampanj för att hålla henne utanför landslaget. Enligt min uppfattning ÄR hon värd att testa flera gånger. Hon är dessutom den spelare som till arbetskapacitet, spelstil och med sina förbättringsområden mest liknar Samuelsson. Det var trots allt bara för något år sedan Samuelsson fick rådet att titta upp innan hon slår bollen. Oscarsson kan nå minst lika långt…..

        • Ok. Du vill ha en repetition. Du väljer att inte förstå mitt första inlägg, och det kan jag inte göra så mycket åt. Men om du exempelvis skulle ombes att räkna upp vilka alternativ Henrik Jensen har på högerbacksposition i Linköping innebär väl det inte automatiskt att alla andra är bättre än den spelare du tror Jensen kommer att spela. Eller?

          Det om det.

          När det gäller betygsättningen blev du förvånad över att jag gav Oskarsson godkänt. Du skrev : ”En av de spelare som du inte tycker är A-landslagsmässig – Oscarsson – främst på grund av det du kallar slarvigt passningsspel, var märkligt nog godkänd även i dina ögon.”

          Du verkade således förutsätta att en spelare som jag inte tycker håller internationell klass måste få underkänt betyg i alla enskilda matcher. Men här kanske det är värt att påtala att huruvida en spelare håller internationell klass, eller för den delen allsvensk klass, inte avgörs i en match, utan över tid.

          Jag har kollat in Oskarsson rätt ofta i LFC, och i nuläget tycker jag inte att hon är en internationell ytterback. Det hindrar inte att hon kan bli, att hon kan få en samuelssonsk utveckling. Oskarsson är nybörjare som back, och personligen tycker jag att hon skall träna upp sig i klubblaget först. För i nuläget tycker jag alltså att några yngre ytterbackar känns mer intressanta i A-landslaget – när inte Jessica Samuelsson eller Hanna Glas är tillgängliga.

          Du fortsätter sedan att göra hårdragna slutsatser. Jag kanske uttryckte mig lite slarvigt, men jag menar självklart inte att Oskarsson helt skulle sakna speluppfattning och passningsskicklighet. Det gör förstås ingen spelare som har nått allsvenskan eller landslaget. Däremot har elitspelarna olika bra speluppfattning och passningsskicklighet. Och enligt min uppfattning ligger Oskarsson efter rätt många konkurrenter när det gäller de här egenskaperna.

          Om du kollar in hennes spel slår hon nästan uteslutande passningar till närmaste medspelare, eller så lyfter hon på chans längs med kanten. Jämför man exempelvis med Nathalie Björn har Rosengårdsbacken ett större register när det gäller uppspelen. Hon sätter exempelvis ofta upp bollen på felvänd forward, vilket Oskarsson sällan gör. Dock spelar Björn med större risktagning, vilket är till hennes nackdel.

          Alla kandidater har således olika plus och minus. Eftersom Oskarsson är den enda som varit riktigt aktuell för spel är hon den enda jag känt anledning att göra en djupare analys av.

          När det gäller förmågan att vaska fram målchanspassningar förutsätter den varken att man har någon extrem speluppfattning eller passningsskicklighet. Eftersom jag vet att du har läst den här bloggen under rätt många år kan du inte ha undvikit att läsa att jag haft synpunkter på exempelvis Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius och deras speluppfattning, som jag ser som bristfällig. Men de tre har kunnat vaska fram rätt många målchanser ändå. Så det är inte märkligt att spelare med brister i speluppfattningen fixar målchanser.

          Självklart har du större möjligheter att skapa målchanser ju bättre speluppfattning du har. Men speluppfattning och passningsskicklighet är inte de enda faktorer som avgör vem som skapar målchanser.

        • Nej, jag vill inte ha en repetition. Din rangordning och ditt budskap är lika glasklart nu som tidigare: Oscarsson finns inte ens med på din ranking av spelare som är A-landslagsaktuella. Mot den bakgrunden blir din egen betygssättning anmärkningsvärd, oaktat att det bara gällde en match.

          Du skriver att Oscarsson kanske kan få en liknande utveckling som Samuelsson. Kanske är det så, men frågan är hur det ska gå till. Samuelsson var knappast ”färdigutvecklad” (om nu något sådant finns) och spred bollar över halva Östergötland i klubblaget. Trots detta fick hon möjlighet att testas i landslaget. Även om mycket (eller det mesta) av utveckling sker i klubblaget, så hade hon knappast nått nuvarande status genom att aldrig få chansen i landslaget. Samma med Oscarsson.

          För att göra den rangordning du gjort och där Oscarsson inte ens finns med på listan, behöver du naturligtvis också ha gjort en ”djupare” analys av de som är på listan och således före Oscarsson. Annars framstår det som mer gripet ur luften eller, i varje fall, en betydligt grundare analys av såväl Oscarsson som de du sätter före.

          När det gäller att vaska fram målchanser har du nu gått från det digitala att ha (eller inte ha) speluppfattning och passningsskicklighet till att det inte krävs ”extrem” förmåga i dessa avseenden. Nej, i så fall får du nog inte ihop något svenskt landslag alls. Att exempelvis Sveriges bästa målgörare genom tiderna Lotta Schelin kan klandras för brister i speluppfattning är knappast ett argument för att hålla Oscarsson utanför landslaget – snarare tvärtom.

          Jag har heller aldrig påstått att speluppfattning och passningsskicklighet är de enda faktorerna för att vaska fram målchanser. Däremot tycker jag nog att den förmågan mycket väl kan ingå dessa kompetenser. Det var du som inledde ditt avståndstagande till Oscarsson med att motivera detta med hennes ”slarviga passningsspel”. När inte det räckte fick du bygga på med det mer abstrakta speluppfattning. Mina kommentarer utgår inte bara från enskilda citat och enskilda artiklar och kommentarer från dig, utan från helheten av det du skrivit om Oscarsson. Budskapet är lika klart som tidigare: Oscarsson har inte i landslaget att göra.

          Mer generellt skulle det vara intressant gå vidare med rangordningar av landslagsaktuella spelare. Vilka, säg fem till tio, kriterier bör man värdera och med vilken skala? Finns det något som faktiskt ÄR ”digitalt” och finns det vissa kriterier som är betydligt viktigare än andra? Vem får högst ”score” i varje lagdel/position och i landslaget totalt? Är de de spelare som i vanliga fall anses bäst?

          Vi kan möjligen vara överens om att det är tur att varken du eller jag är förbundskaptener (även om jag inte betvivlar att du skulle göra ett oändligt mycket bättre jobb än jag). Vi får nog låta Gerhardsson hållas, trots att han tydligen gått helt vilse i spenaten med Oscarsson…..eller har han….?

        • Jag förstår inte att du tycker att det är så spektakulärt att jag har Oskarsson på sjätte plats på min rankinglista över Sveriges högerbackar.

          När det här året började hade Peter Gerhardsson henne på fjärde plats. Minns att Jessica Samuelsson var skadad och att Hanna Glas och Nathalie Björn var uttagna som högerbackar mot Sydafrika. Sedan kom Oskarsson in i truppen som reserv när Emma Berglund drog av korsbandet.

          De andra två jag i nuläget tycker är mer intressanta än Oskarsson är Ronja Aronsson, alltså den spelare som var högerback i Oskarssons ungdomslandslag, samt Josefine Rybrink, den bästa försvarsspelaren i 98-landslaget. Personligen tycker jag knappast att det kan anses vara speciellt kontroversiellt.

          Man kan för övrigt också se det som att jag vill testa de tre svenska högerbackar som ligger före Oskarsson i den damallsvenska tabellen. Tre högerbackar som samtliga är yngre än Oskarsson, och som samtliga har större erfarenhet av att spela som backar.

          På många sätt tycker jag att det är mer anmärkningsvärt att Oskarsson körde förbi en mängd konkurrenter bara genom att värvas till Linköping och få spela som högerback. Hennes väg in i landslagstruppen var förvånansvärt kort.

          Jag måste erkänna att jag först inte fattade vad du menade med ”digitalt”, men nu är jag med. När man bygger ett lag är det ganska många egenskaper man vill få med. Man behöver minst fyra–fem nickstarka spelare, några riktigt snabba, några löpstarka, ett som kan göra mål, någon pådrivare, en speluppläggare, någon som styr försvarsspelet, ytterligare några spelare med defensiv speluppfattning, några med bra precision i tillslagen och så vidare.

          Man bygger kring de ”givna” spelarna. Och vilka egenskaper spelare nummer elva sedan behöver ha hänger mycket på vad de tio andra bidrar med. Sedan är det förstås olika krav beroende på vilket motstånd som väntar och vilket spelsystem man väljer. Ju fler spelare med god speluppfattning och stor passningsskicklighet man har, desto bättre förutsättningar har man att kunna föra en match.

          Vissa av de här punkterna skulle tränaren kunna pricka av på en lista. Exempelvis vilka som tar olika fasta situation, vilka som skall nicka bort motståndarnas fasta och vem som leder försvarsspelet.

        • Nej, vad som är spektakulärt är att du inte ens tycks vilja ge henne en och ännu mindre flera chanser i landslaget. Men tjusigt i alla fall om hon nu är uppe på sjätte plats på din rankinglista. Då kanske det i alla fall finns hopp….ja, inte för Oscarsson förstås…..

        • Det där var väl en väldigt onödig kommentar, för att citera dig själv. Hela din argumentation har gått ut på att du inte vill se Oscarsson i landslaget. Att det inte är du som ger henne eller någon annan chansen i landslaget tycker jag tydliggjordes, om inte tidigare så senast i slutklämmen i min kommentar kl 19.48. Det borde du förstått att jag förstått.

        • Nu får du sluta. Jag tycker inte att hon är redo för landslaget. Det är allt. Genom att märka ord och göra egna tolkningar har du fått det att låta som att jag skulle ha något emot henne. Så är det inte. Hon verkar vara en kanontjej, och hon har en grym inställning på planen. Jag utesluter inte att hon kan bli en ytterback av internationell klass framöver, men hon är där inte ännu. Och i nuläget har jag några andra spelare som jag tycker känns mer intressanta. Det var mina slutord i den här ordväxlingen.

        • Jag har varit beredd att sluta långt tidigare. Jag har inte uppfattat att du haft eller har något emot Oscarsson som person, bara att du inte vill ge henne chansen i landslaget. Om du uppfattat något annat är det din tolkning.

          Det där med att hon ”kört förbi” andra (som naturligtvis förutsätter att andra står före på tur) för att hon värvats till Linköping är intressant. Det gäller nog i så fall flera spelare och flera klubbar de senaste åren, kanske både med rationella och irrationella skäl. Det ämnet får du gärna utveckla någon gång.

          Till sist tror jag både du och jag, liksom alla andra, är ”dömda” att tolka, så länge vi medvetet fokuserar på något. I en blogg kommer man nog inte längre än att försöka beskriva tolkningen, vilket jag gjort. Att du uppmanar mig att sluta, till skillnad från exempelvis signaturen ”axel”, tycker jag är lite gulligt. Så nu slutar jag.

  4. Totalitarismens symboler har även med /dam/fotbollen att göra
    Inget illa menat, bara undrade, men nu vet jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.