Mitt lag har spelat match i kväll. Innan samlingen hann jag att se de första halvlekarna plus de första tio minuterna av de andra halvlekarna i de fyra 15-matcherna i damallsvenskan.
När jag stängde ner datorer och tv såg det ut som att alla de tre topplagen skulle vinna samt att LB07 skulle ge nytt liv till nedflyttningsstriden.
I de fyra matcherna kändes Göteborgs och LB:s ledningar rätt trygga, men Rosengårds hyfsat stabil, medan Piteås var den som kändes osäkrast.
Men när jag en stund senare kollade in slutresultaten var det bara Piteå som hade vunnit. Göteborg tappade serieledningen på övertid, Rosengård halkade efter i toppen och LB åkte på en blytung förlust.
Bottenstriden först. Där är Kalmar nu klart för nedflyttning, och LB07 är väldigt illa ute. Det är naturligtvis inte kört för Malmöklubben, men man har nu 6,5 poäng upp till fast mark med bara fem omgångar kvar. Min gissning är att LB måste ta minst tio poäng på de matcherna för att ha chansen att spela i damallsvenskan även nästa år. Och det känns förstås väldigt svårt.
I toppen är det nu fyra lag som har guldchans. Dagens resultat bjuder ju nämligen även in Kristianstad i kampen.
Och hastigt och lustigt är det återigen fördel Piteå där uppe i toppen. När jag släppte damallsvenskan i eftermiddags tänkte jag att ”Göteborg agerar som ett guldlag, stabilt och tryggt.” Men sett till klippet med höjdpunkter var matchens slutskede långt ifrån stabil och trygg.
Det känns som att det kommer att komma in många nerver i de fem omgångar som är kvar. Vilket lag klarar nervspelet bäst?
En blogg om internationell damfotboll 
Det är väl rätt typiskt när det börjar lukta medaljer att flera lag ”snubblar på sina egna fötter”, så att säga. De senaste åren har serieledarna haft skapligt poängförsprång medan lagen bakom jagat. Nu växlar ledningen nästan match för match. Det ger en särskild dynamik i varje omgång och varje match. Av de fyra med guldchans du nämner är det nog FCR som har största fallhöjden. De andra lagen har allt att vinna, medan FCR nästan har allt att förlora om de inte vinner guld, eller åtminstone som tröstpris tar en WCL-plats. Att missa SM-guld tre år i rad tror jag lirar dåligt med FCR:s självbild och ambitioner. KDFF kommer allt närmare sin första medalj. I bortamötet nästa omgång saknar FCR Troelsgaard, Björn och kanske även Landeka. Det kan kosta mot ett arbetsvilligt och kompakt KDFF.
En sak är slående i årets DA, nämligen toppen av skytteligan. Mittag leder på 11 bollar. Snittet 2008-2017 för vinnaren var 21,8 mål. Det lär ingen komma i närheten av i år. Möjligen når Mittag (knappast någon annan) decenniets lägsta på 16 mål (2011).
Det trodde jag att man inte skulle få höra. I intervjun i Radiosporten efter matchen Linköping-Rosengård (2-1) fick FCR:s tränare Jonas Eidevall frågan vad han tyckte om alla varningar och utvisningar, något som drabbade hans lag hårt. Här hade man förväntat sig en längre utläggning inklusive en totalsågning av domarinsatsen – men icke! Eidevall svarade kort och gott att han av princip aldrig kommenterar rättsskipningen i fotbollsmatcher, ”av respekt för domarkåren och deras jobb”, som han sammanfattningsvis uttryckte det. Oväntat som sagt, men mycket hedrande för honom. Stor skillnad mot de tränare eller ledare som protesterar, gapar och bär sig åt och därför skickas upp på läktarplats under match.
Radiosporten, förresten. I den kortfattade rapporteringen från OBOS Damallsvenskan kunde man länge få läsa att det var Anja Mittag som blev utvisad, inte Sanne Troelsgaard, i matchen LFC-FCR. Någon läs- och fotbollskunnig på Radiosporten har korrigerat detta nu. Hur som haver är det lika illa för Eidevalls lag vilken toppspelare som än är borta från spel.
Minsann ”U” – du har aldrig sett Eidevall i aktion under match? Han spottar och fräser och arbetar sig upp till närmast raseri stundtals, inte minst mot domslut och damarinsatser. Då är det kanske lättare att vara ädel och storsint efteråt? Hans engagemang går det dock inte att ta miste på och kanske måste Sveriges mest stjärnbeströdda lag coachas varje sekund i 90 plus?
Till mitt försvar vill jag anföra att jag inte var personligen närvarande på matchen LFC – FCR, tog del bara den televiserade versionen, och såg därför inte mycket av vad som tilldrog sig vid Rosengårds avbytarbänk. Jag hänvisade bara till det som Eidevall uttryckte i olika media om att han av princip inte recenserar domarinsatser efter full tid. Det är ju storstilat – om det nu är uppriktigt menat.
Dock: något är fel med harmonin i FC Rosengård, det tycks råda ”spänt läge” i laget, något som kan bero på att det känns tungt att leva upp till självbilden och de högt ställda förväntningarna. Skulle kunna bli tredje året i rad som man missar SM-guld. För övrigt undras det hur rutinerade spelare som Troelsgaard och Seger har så svårt för att tygla känslorna i viktiga matcher. Har den goa, glada Caroline Seger, 33, blivit gnälligare med åren?
Slutligen, en god regel för fotbollsspelare och andra: ”Don’t fuss with the ref”! (Tjafsa inte med domar’n!) Den urgamla regeln består. Bit ihop och håll käften, rått uttryckt. Igår såg vi vad det ledde till när det bröts mot detta. Därför tycker jag också att erfarna domaren Sara ”Rävlanda” Persson med stor pondus visade var gränsen går.
Ja varför ska han recensera domaren efter matchen när han har gjort det i nittio minuter plus tillägg??
Vet inte riktigt vilka tränare du syftar på ”U”, det enda jag har i färskt minne är att Vittsjös tränarduo fick rött kort i matchen mot KDFF. Ett mycket märkligt domslut – Matt Ross är lugnet själv under matcherna och jag har aldrig hört Thomas Mårtensson yttra ett ont ord om domarinsatserna, ens om det varit befogat. Jag uppfattar de utvisningarna mest som ett sätt för domaren, Sara Persson, att rättfärdiga sin, faktiskt, usla insats. F ö samma domare som delade ut två röda kort till Malmö-spelare. Fyra röda kort på två matcher vittnar om en domare som inte är riktigt i balans.
Jo, du driver den tesen ”Gert” om domare ur balans. Fanns det då inget annat som kunde motivera att visa upp Vittsjötränarna på läktaren? Gjorde domaren detta bara på pin kiv eller av maktbegär? Det kom som en blixt från klar himmel och tränarna hade inte fått någon tillsägelse innan? Vari ligger logiken att ”rättfärdiga sin usla insats” genom att dra på sig ytterligare uppmärksamhet (och möjlig granskning) som domare? För att göra en rättvisande psykologisk diagnos som att domaren är ”ur balans” krävs nog en hel del. Kanske besitter du den kompetensen? Visst gjorde domare Persson några märkliga domslut i matchen LFC-FCR, men de drabbade nog lagen rätt lika, exempelvis när bollen via FCR-målvakten gick ut över sidlinjen och Musovic i förvåning (?) slog ut med armarna som om hon var inställd på att det skulle bli hörna. Efter vad jag sett på TV-bilder, läst och fått rapporterat var dock inte de gula och röda korten i sig särskilt uppseendeväckande (även om det är ovanligt i en och samma match) och med din psykologiska kompetens (?) kanske du kan se möjligheten att istället spelarna var ”ur balans” och att det bidrog till deras beteende?
Fakta om utvisningen av Vittsjötränarna. Thomas Mårtensson skrek från bänken för att uppmärksamma domaren på en tvivelaktig situation (något som man normalt aldrig gör från Vittsjö-bänken, men den här situationen hade föregåtts av en lång rad märkliga domslut). Domaren uppfattade det som att det var Ross som skrek och gav honom rött kort direkt. Då protesterade Mårtensson och påtalade att det faktiskt var han som skrek. Med påföljd att båda blir utvisade. Såg Pernilla Larsson döma i helgen och det är bara att konstatera att hon är raka motsatsen till Sara Persson. Klar och distinkt utan att spela en framträdande roll och inga som helst protester mot hennes domslut. Om det sedan beror på hög träffsäkerhet i sina bedömningar eller en naturlig auktoritet (eller kanske båda) vill jag låta vara osagt. Hon har delat ut i snitt 0,6 varningar per match, jämfört med Sara Perssons 2,6, utan att matcherna har urartat på något sätt. Den skillnaden tycker jag knappast är motiverad i en serie som DA, som ju ända måste betraktas som förhållandevis ”snäll”. Jag försvarar inte fult spel eller gnäll på domaren – detta ska självklart beivras – men även domaren har ett ansvar för att matcherna inte ska urarta. Det är definitivt inte bra för stämningen om det ena laget tilldöms åtta av tio frisparkar eller när samma situation som leder till frispark för ena laget inte åtgärdas av domaren när det drabbar det andra laget. Ska kanske tillägga att jag inte är färgad i min bedömning då jag håller lika mycket på båda lagen, men här var skillnaden absurd. Och det här är ju knappast första gången Sara Persson är i blåsväder.
@Gert Jag tror man behöver ett rätt stort jämförelsematerial mellan olika domare och år för att kunna avgöra om det finns en viss tendens att någon dömer fel, för många varningar och så vidare. Varken 0,6 eller 2,6 varningar behöver vara fel eller olämpligt. Troligen anpassar också lagen sitt spel till viss del till den ”nivå” som domaren sätter. Jag måste erkänna att jag inte sett någon match i DA ”urarta” oavsett domarinsats. Det uppstår knappast helt identiska situationer i matcher och vi vet inte heller exakt hur domaren bedömt saker. Ibland framstår orsakerna som tydliga och ibland oklara. Det finns nog rätt mycket som talar för att vi är färgade av en viss uppfattning om en viss domare före matchen och att den bilden mycket väl kan kvarstå under matchen och kanske inte heller påverkas särskilt mycket av domarens agerande under matchen. Jag tror att det kan kallas ”bekräftelsebias” – vi ser det vi vill se och bortser från det som kan tala emot vår uppfattning. Gissningsvis är också tränarna i DA medvetna om att domare kan agera olika. Situationen som du beskriver låter märklig, men samtidigt hade ju faktiskt Vittsjötränarna ett val. Om Mårtensson (medveten om hur domaren ofta agerar) hade hållit tyst (jo, jag inser att det var svårt) hade åtminstone han kunnat fortsätta coacha. Om du inte var alldeles intill situationen och själv hörde ordväxlingen finns ju faktiskt möjligheten att du missat något som kan ha varit av betydelse för domarens agerande, eller?
Det är framförallt detta jag syftar på, i närtid. De mycket lugna och välbalanserade Vittsjötränarna – hm – ”fick rött”, därför att? Något måste ha legat bakom domslutet för att provocera Sara Persson till att se rött och skicka upp gentlemännen på läktarsektionen. Sådant kan hända de(n) bästa, i alla lag, när engagemanget blir för stort! Det spelade ju ingen roll för utgången av matchen mot KGFC – ersättarna på tränarsidan skötte sig med den äran.
Från nära håll hördes fjärdedomaren under Vittsjö-Kristianstad matchen åtskilliga gånger säga till Matt Ross att lugna ner sig. Så blev inte fallet och bägaren rann väl över för fjärdedomaren, när han till slut kallade till sig Sara. Alltså fjärdedomarens beslut att visa upp Ross på läktaren? Sen går Thomas fysiskt emot fjärdedomaren och Sara får då gå emellan och därefter lägger sig Thomas ner på marken och säger ”du förstör mitt liv Sara” åt Saras/fjärdedomarens beslut.
Troelsgaards utvisning var solklar då hon hade samlat ihop till ‘protest-kortet’ och tacklingen på Kosse var sen och från döda vinkeln vilket gjorde den farlig och därmed värd ett andra kort. Björns två gula känns mycket tuffare men där tror jag det handlade mest om att Persson var trött på FCR:s konstanta gnäll och därför hade lägre tolerans i slutet av matchen.
Kul att Gert för fram Pernilla Larssons få varningar som något positivt. För mig som följer ett lag med intentionen att spela konstruktiv fotboll så är hon en mardröm då motståndarna får frikort att agera spelförstörande då de vet att det i värsta fall blir frispark och oftast inte ens det. Larssons enda positiva sida är att hon nästan alltid är konsekvent vilket gör att båda lagen vet vad som gäller och matcherna därför sällan urartar men det är ju tveklöst så att hon gynnar en destruktiv fotboll som knappast hjälper intresset och publiksiffrorna.