USA är världsmästare i ytterligare fyra år. Det är en seger för damfotbollen.
Det av flera skäl. Ett av dem är att de amerikanska fansen är de överlägset mest hängivna, och är de som gjort att det här har känts som ett VM. Ett annat är så enkelt som att USA är det klart bästa fotbollslaget.
Det blev så tydligt i den här finalen. Europamästarinnorna Holland försökte gneta och försvara sig till segern. De hoppades antagligen på att sätta någon kontring. Det höll i drygt en halvlek.
Men när holländskorna hade sitt enda avslut mot mål hade USA redan haft sju – och ledde med 2–0. Det var till slut precis så stor skillnad som man kunde förvänta.
Det avgjordes när USA fick en solklar VAR-straff. Det efter att Stefanie van der Gragt satt en väldigt hög spark i sidan av bröstkorgen på Alex Morgan.
Megan Rapinoe satte straffen säkert och säkrade samtidigt segern i skytteligan. Efter ledningsmålet övergav Holland försvarstaktiken och gick för en kvittering. Då blev skillnaden mellan lagen ännu mer påtaglig. Holland kom ingenstans, medan USA kunde och borde ha gjort några mål till.
Det var verkligen klasskillnad. Jag räknade till 11–2 i målchanser och tycker nog att USA borde ha fått en straff till, det i 87:e minuten när van der Gragt fick bollen på armen.
Nu är det strax prisutdelning. Återkommer med fler synpunkter senare.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag väntar att du skriver ett sansat krönika över VM, inte något hyllningstal till ”stora brodern” över Atlanten och dess supportrar.
Då kommer jag med mina ”Greatest /s/hits på temat ”rättvist/orättvist” i denna VM
Tills det, ha det bar Rydén!
Suck
Håhåjaja……….jag får väl inte säga mer innan censuren slår till. Bra att Lavelle satte ett mål till. Straffen var säkert korrekt dömd enligt reglerna, men det hade ändå varit billigt vinna en VM-final på det sättet. Holland fick nöja sig med silver och det var ju faktiskt inte så långt ifrån att de fått spela bronsmatch och kanske åkt hem utan någon medalj alls. Dessutom har de ju tuffaste namnet i sin trupp: Bloodworth!
USA vinner mästerskapet på VAR-straffar. Grattis USA men begravning för fotboll som vi känt den.
Du menar en fotboll som avgörs av domarmissar? Den kommer inte jag att sakna.
Det sägs att VAR blir rättvisare, jag tycker det känns precis tvärtom. Stora lag gynnas genom att man nagelfar varenda situation, medan de lägre rankade lagen inte ens får sina tänkbara straffsituationer kollade.
Vad som är ”rättvist” kan man väl diskutera. Fotbollens charm är ju delvis att det sämre laget ofta vinner; det är ju orättvist. Men att VAR ledet till en mer objektiv bedömning av svårbedömda situationer är väl uppenbart. Sedan har VAR belyst att vissa regler är rätt tokiga. T.ex. straffregeln.
Att det skulle finnas en konspiration som går ut på att VAR-domarna bara letar straffar som gynnar de stora lagen vore ju spännande om det var sant. Du kanske kan komma på något exempel?
Jag kan utan betänketid komma på två exempel när det mindre laget gynnades; White’s handsmål mot Sverige dömdes bort, och White fick straff mot USA.
Japan och Kina hade misstänkta straffsituationer i varsina matcher utan att domaren eller VAR-rummet lyfte ett finger. Tyvärr var bägge lagen också så klyschigt artiga att de väldigt blygt vinkade till domaren, som bara ignorerade spelarna. Har för mig att alla afrikanska lag likaså hade misstänkta straffsituationer, men jag minns de asiatiska lagens situationer tydligare.
USA är kanske inte störst, bäst, och vackrast i verkliga livet, men i damfotbollens lilla bubbla är de det. De var ju aldrig hotade på riktigt i turneringen; de enda problemen de hade var när de gick ner på fembackslinje för tidigt mot Frankrike och England. Mot Holland flyttade Ertz ned först i typ 85e.
Frankrike var näst bäst, England, Kanada, Holland, och Sverige delad trea. Tyskland har bra spelare, men misslyckades taktiskt. Spanien och Italien överraskande bra. Asien, Sydamerika, och Afrika tyvärr rätt usla.
Bästa spelare, med hästlängder, Julie Ertz.
Får mig personlen var en höjdpunkt att jag hittade den här bloggen!
Fruktansvärt tråkigt när det är en straff som avgör, speciellt när det kommer i ett ofarligt läge. Men svårt att argumentera emot förstås, klantigt av van der Gragt. Hade det inte varit bättre att införa indirekt frispark i liknande situationer? Men det hade förstås riskerat att bli väldigt rörigt och godtyckligt. Men personligen tycker jag att det inte finns något tråkigare än när en straff i ofarligt läge avgör en VM-final.
Blir man per automatik världens bästa spelare bara för att man sätter tre straffar? Bryter man ner Rapinoes 6 mål så har hon ett mot Thailand, tre straffmål, ett frisparksmål mot Frankrike som mirakulöst rinner förbi samtliga spelare i straffområdet, samt ett kontringsmål. Endast 2-0 målet mot Frankrike känns som ett ”riktigt” mål. Ändå hyllas hon för att ”gör de viktiga målen”.
”Ett annat är så enkelt som att USA är det klart bästa fotbollslaget.” Av alla? Hade inte England varit så fantastiskt usla på straffar, hade det stått 2-2 i semifinalen med ett USA som börjat backat hem. Det hade varit en avslutning att se fram emot, av den moraliska finalen. Så hur mycket bättre än England som USA egentligen är vet jag inte. Bättre får man ju såklart säga eftersom de vann, men klart bättre? Hmm.
Men förvisso, straffar är ju en del av sporten. Och till skillnad från Parris och Houghton, så satte ju Rapinoe sina. Och det är kanske den avgörande skillnaden mellan lagen. Och kanske är det därför som Rapinoe kommer bli utsedd till världens bästa spelare i år?
Visst hade England kunna kvittera mot USA. Men nog kändes amerikanskorna som det bättre laget även i den matchen. Håller du inte med?
I början av matchen var USA klart bättre, absolut. Men de släppte ju in England i matchen, som via fantastiska Ellen White (den moraliska skyttedrottningen?) skapade två ruggigt bra lägen att kvittera. Det första bortdömt för marginell offside, det andra blev till straff och miss. Sett över hela matchen var USA bättre, för all del, men släpper man in motståndaren i matchen (delvis genom en taktisk feghet, att gå ner på fembackslinje), förtjänar man nästan att bli straffade. Men jag ska sluta gnälla, USA var bäst sett över hela turneringen, och på så sätt en värdig vinnare. Men det hade bara behövts lite oflyt för att de skulle behövt kämpa betydligt hårdare för det.
Mot England dominerade USA totalt, och borde lett med 3-0 efter 60 minuter. Istället stod det tack vare Ellen White och lite otur 2-1. Sedan bjöd USA in England i matchen genom att gå ned på fembackslinje, England kunde slå in bollar på White, som så klart kom till ett fint läge. Speciellt jämn var inte matchen.
USA hade betydligt större problem med Frankrike.
England känns väldigt överskattade. De inledde med 4 matcher mot mycket enkelt motstånd, sedan vinst mot ett väldigt blekt Norge, och 2 förluster mot USA och Sverige. De har ett antal habila spelare, plus Bronze, men bars till semifinal av tur med lottningen och den helt fantastiska Ellen White.
Usa är i en egen klass. Dock så är det jämt efter dem och kul att det blir fler och fler länder och stora klubbar som satsar. På sikt kommer nog de stora fotbollsländerna i Europa ikapp.
Sydamerika verkar ju ligga 20 år efter. Sverige kommer nog att ligga runt tionde plats plus/minus. Finns en stark fotbollskultur här bland tjejer men vi är ett litet land.
Tack för bra bloggande under VM!