Det blev svensk 4–1-seger i Liepaja efter tre hörnmål och en straff. Det var inte vackert, men det var tre poäng.
Lettland var precis så svagt som väntat. Ändå lät ett passivt svenskt lag lettiskorna ta ledningen. Hanna Glas stod och sov när Olga Sevcova löpte in bakom Amanda Ilestedt och lyfte in 1–0-målet.
Målet kom på en frispark från lettisk planhalva, och var alldeles för lätt. Till slut blev det även ganska lätt för Sverige. 4–1 var siffror i underkant.
Men den första halvleken var riktigt dålig från svensk sida. I paus fattade jag inte vad Caroline Seger och Sofia Jakobsson gjorde på planen. Seger slog alldeles för många sidledspassningar, och gjorde det lätt för lettiskorna i försvarsspelet. Vår lagkapten såg inte ens ut att leta efter centrala instick, vilket gjorde det svenska spelet lättläst.
Oftast slutade anfallen med att vi sökte inlägg från höger. Och tyvärr är inte inlägg Sofia Jakobssons bästa gren. Räddningen hette hörnor – för på sådana blev det ofta farligt. Inte minst på Kosovare Asllani:s från vänster.
Efter paus blev det svenska spelet bättre. Seger började spela in på forwards, vilket gjorde anfallsspelet mer oförutsägbart. Dessutom kom allt fler inlägg istället från vänsterkanten, där kvaliteten var bättre. Ännu bättre blev spelet när Asllani flyttades ner som speluppläggare.
4–1 är verkligen inget imponerande resultat mot ett svagt lag som Lettland. Men det viktiga är ju de tre poängen, och de bärgades. Men Peter Gerhardsson och hans spelare har ganska mycket att jobba med när det handlar om spel mot låga försvar. För sådana lär vårt svenska lag möta fler i EM-kvalet. Skillnaden är att övriga tre lag är vassare i omställningarna än Lettland.
Till slut blev det bara en liten skräll i dagens 15 EM-kvalmatcher. Det var Nordirland som kvitterade till 2–2 mot Wales på övertid. Det resultatet var väldigt positivt för Norge, då Wales borde vara huvudmotståndare i kampen om gruppsegern.
Norge hade fler skäl till glädje på tisdagskvällen. Man vände nämligen 0–1 mot England till 2–1-seger i Ingrid Hjelmseth:s avskedslandskamp. Linköpings Frida Maanum nickade in kvitteringen på hörna. Det var Maanums första landslagsmål.
Publiksiffran i Bergen var för övrigt fina 10 813 personer.
Hjelmseth släppte in ett mål i sin avskedsmatch, ett riktigt kanonmål från Georgia Stanway.
Sverige var inte det enda laget som hade svårt att göra mål på sämre motstånd i dag. Italien vann bara med 1–0 i Georgien, trots 37–1 i avslut och 13–0 i avslut mot mål.
Dagens riktiga skräll kom dock i Afrika. Där försvann nämligen Sydafrika mycket överraskande i OS-kvalet. The Zebras från Botswana nådde 0–0 i Orlando både efter 90 minuter och förlängning, vilket innebar straffläggning. Där lyckades bara hemmalaget göra mål på två straffar, medan Botswana satte tre.
Botswanas målvakt Sedilame Bosija blev stor matchvinnare i femte straffomgången när hon först satte sin straff, sedan räddade Refiloe Jane:s. Sydafrika har tagit sig till de två senaste OS-turneringarna. Men till Tokyo lyckas man alltså inte kvala in.
Även Kamerun var riktigt illa ute mot Etiopien. Det blev 0–0 för de otämjbara lejoninnorna i hemmamatchen, vilket innebär att Kamerun gick vidare med totalt 1–1 och fler bortamål.
Nigeria, Ghana och Elfenbenskusten är också vidare till kvartsfinal efter segrar i dag. Nigeria vann med 1–0 (totalt 3–0) mot Algeriet. Dagens segermål gjordes av Barcelonastjärnan Asisat Oshoala.
Noterbart är att två av åtta åttondelsfinaler avgjordes via walkover. Både DR Kongo och Zambia vann sina matcher utan att behöva spela. Damfotbollen har tyvärr lång väg att vandra i många delar av världen.
En blogg om internationell damfotboll 
Det är ju oroväckande att det ska se ut så här när Sverige spelar. Är vi lite elaka skapade ju Sverige inga målchanser alls i själva spelet. Jag blir särskilt bedrövad över två saker: de svenska spelarna har inte fattat det grundläggande i hur man skjuter på mål (nej, luta dig inte bakåt, för då går bollen över). Det andra är de fullständigt urusla inläggen som regelmässigt går ut över kortlinjen eller fastnar på första spelare. Vi måste ställa hårdare krav på professionella fotbollsspelare.
Gamla traditioner är seglivade. Så ock denna oförmåga att prestera snyggt och effektivt mot lågrankade motståndare. Alla i landslaget, från tränare ner till ”markpersonal”, vet hur det brukar se ut i matcher som den vi råkade bevittna på tv igår. Det började hoppfullt med hygglig allsvensk fart i spelet, men de förväntade målen kom inte och sakta men säkert dalade matchen ner i ett slags korpmatchtempo, vilket förstås passade lettiskorna utmärkt. Efter ”chockmålet”, en nybörjartabbe av de svenska backarna, kunde hemmalaget i sitt lyckorus dra sig tillbaka helt och hållet och förskansa sig i egen försvarszon. Då förstod man att det skulle bli svårt för de blågula. Att skära sig igenom ett levande köttberg av motståndare är bland det svåraste som finns för en anfallsspelare – de få gånger det ändå lyckades blev skotten tama eller felriktade och så hade ju Lettland sin bästa spelare i målet. Marija Ibragimova (f. 1996) var snudd på världsklass hela matchen, enda plumpen var när hon boxade in bollen i eget mål.
Nej, passningar och inlägg var inte av den kvalitén att det gav några spelmål, ganska… nej, mycket sällsynt i en match där ena laget har maximalt spelövertag. Det blev i stället den oräkneliga raden av hörnor plus en straff som gav Sverige de åtrådda tre poängen, enda trösten i bedrövelsen. För övrigt kunde det ha stått 1-5 på resultattavlan. Vad inte domare eller publik såg ”live” var att Ibragimova motade bort en boll gott och väl en halvmeter innanför mållinjen. Det syntes tydligt i slow motion. Var var VAR?