En märklig förlust i USA

Landslagsåret avslutades med en märklig match i Columbus, Ohio. I paus såg det ut att bli en riktig käftsmäll eftersom ett effektivt USA gjorde mål på sina tre första målchanser och hade 3–0 efter 45 minuter.

Till slut blev det ”bara” en 3–2-förlust efter att ett effektivt Sverige gjort mål på sina båda målchanser i den andra halvleken.

Men vi tar det från början. Sverige spelade så här: Hedvig LindahlHanna Glas, Emma Kullberg (Julia Karlernäs, 72), Magdalena Eriksson, Jonna Andersson (Jessica Samuelsson, 82) – Sofia Jakobsson, Julia Zigiotti Olme (Hanna Bennison, 64), Nathalie Björn, Lina Hurtig (Madelen Janogy, 82) – Kosovare Asllani (Loreta Kullashi, 64) – Stina Blackstenius (Anna Anvegård, 71).

Emma Kullberg fick alltså debutera i mittförsvaret, där hon spelade ihop med Magdalena Eriksson. Den duon hade det tufft i defensiven, men såg inledningsvis väldigt bra ut offensivt.

USA rivstartade dock och satte jättepress på Jonna Andersson och den svenska vänsterkanten de första tre minuterna. Från VM-finalen saknades bland annat trion Crystal Dunn, Alex Morgan och Megan Rapinoe i det amerikanska laget. Ersättarna Casey Short, Carli Lloyd och Cristen Press är dock inte så dåliga. Och det var de tre som fixade det första målet efter 5.07.

Sofia Jakobsson var inne centralt och satte press. Hon misslyckades med att låsa passningen ut till Short, som både var rättvänd och helt ensam på USA:s vänsterkant. Short slog en perfekt boll i djupled till Press, som i sin tur hittade Lloyd framför målet.

Press är i och för sig på gränsen till offside. Men det känns ändå som ett alldeles för lätt mål. Både Zigiotti och Glas hamnar i ett ingenmansland och hinner inte fram till Short. Och mittbackarna klarar inte av att täcka inspelet till Lloyd. Det var helt enkelt för många svenska spelare som hamnade på mellanhand när inte Jakobsson klarade av att pressa bort passningen till Short.

Efter det där målet följde dock 20 väldigt bra svenska minuter. Där spelade Sverige med tålamod och med bra kvalitet när man väl gick till anfall. Det var även ett svenskt övertag i bollinnehav under den perioden. Mycket för att USA pressade med en 4–1–4–1-uppställning och Sverige med Lindahl, Kullberg och Eriksson därför kunde spela tre mot en mot USA:s forward (Lloyd), vilket gjorde att det blev ett lugn i det svenska spelet.

Vi kom dock aldrig närmare än två nästanchanser för Hurtig. Efter 20 minuter twittrade jag trots uteblivna målchanser:

Det fina spelet höll i sig några minuter till. Sedan var det inte alls lika kul i slutet av den första halvleken. USA gjorde två mål på drygt två minuter och plötsligt var det 3–0. Båda målen kändes också enkla.

2–0 började med att Magdalena Eriksson slog ett svagt uppspel. Och i sistaläget visade Kullberg brister när hon hamnade på hälarna, med fel fotisättning när Christen Press svepte förbi och satte bollen.

Vid 3–0 förlorade Eriksson en nickduell och Kullberg en löpduell. Mittbackarna som så långt hade agerat bra i uppspelsfas hade det alltså defensivt tungt.

Lloyds lobb var det däremot inget fel på…

I slutet av halvleken klev Christen Press högre i presspelet, vilket gjorde att Sverige tappade i passningskvalitet.

I paus kändes det ändå inte som 3–0 – den svenska insatsen var bättre än så. Jag hade exempelvis bara 3–2 till USA i hörnor, vilket kändes mer talande för den spelmässiga skillnaden.

Efter paus tyckte jag att USA hade ett starkare grepp om matchen, och att Sverige hade det mycket svårare att få till något spel. Ändå vann vi den halvleken med 2–0.

Det första målet i 75:e minuten var ett rent Rosengårdsmål. Det var 17-åriga debutanten Hanna Bennison som låg bakom det genom att i andraläget efter en hörna chippa bollen över USA:s backlinje till Nathalie Björn. Björn spelade i sin tur in framför mål där inhoppare Anna Anvegård dök upp och stötte in bollen.

Fyra minuter senare satte Anvegård sitt andra mål för kvällen, och sitt tredje landslagsmål någonsin. Det var Sofia Jakobsson som stod för framspelningen genom att utnyttja ett rätt grovt missförstånd mellan stjärnbacken Becky Sauerbrunn och målvakten Alyssa Naeher.

Strax efteråt ställde Bennison och Jakobsson till det genom att bjuda USA och Casey Short på en straff. Den slog dock Lloyd över Lindahls mål. Det slutade alltså 3–2, vilket ändå känns som ett rimligt resultat sett till hela matchen. Sverige hade ju i princip bara de två målchanserna som ledde till målen. USA lyckades däremot missa flera chanser efter paus.

Kollar vi på debutanterna hade Emma Kullberg det tufft, men det hade båda mittbackarna. Magdalena Eriksson var betydligt blekare än man är van vid, hon slog bland annat bort betydligt fler uppspel än vanligt.

Bennison gjorde ett fint inhopp. Indianaren inför straffsituationen var inget vidare, men annars gjorde hon flera fina saker – bland annat den läckra framspelningen till första reduceringsmålet.

Jag får nog sätta punkt där. Nu är klockan 03.45 och det är hög tid för sömn.

1 thought on “En märklig förlust i USA

  1. Sverige hade det ju jättejobbigt i första halvlek, speciellt försvaret med nya mittbacksparet Kullberg och Eriksson som sagt men även ytterbackarna hade problem med snabba USA forwards so Press och Heath och en spelsugen Carli Lloyd. Mittfältarna hade dåliga positioner och det var långt mellan lagdelarna och inte mycket till samspel i första halvlek. Efter 1-0 skapades det dock 2 halvchanser genom Hurtig som så när nådde ett inlägg med huvudet och sen var nära att träffa rätt på ett inlägg från Jacobsson. Forwards hade det jobbigt och sprang mest i ingemansland men man får betänka att man mötte ett välorganiserat och spelskickligt lag. I andra halvlek slog kanske USA av på takten och man bytte ju ut Press, Heath och sedemera Lavelle och Sverige fick lite mer att säga till om och speciellt efter inbyten av Bennison, 17 år och Kullashi, 19 år och Anvegård hände det saker, lite ungdomlig entusiasm och framåtanda och Sverige började skapa lite anfallspel som belönades med 2 mål av Anvegård som är på rätt plats allt som oftast. Bennison:s chipp till Nathalie Björn var magisk men även Björns inspel snett-innåt-bakåt till Anvegård skall ha plus. Vid 2-3 var Jacobsson påpasslig och uppfattade USA:s missförstånd och petade fram bollen till Anvegård.

    Så hedersam förlust och positiva inhopp av flera avbytare är väl sammanfattningen. Saknaden av Fischer, Sembrandt och Ilestedt i försvaret märkbar, konstigt annars med dom samspelta och rutinerade försvarsspelarna. På mitten var det tunt och möjligt att Seger hade balanserat något på mittfältet, men är tveksam till hennes långsamhet och bolltapp numera . Asllani kom inte med i spelet även om hon försöker. Blackstenius och Jacobsson hade inte mycket att tillföra och Hurtig får inte ut det hon kan i sina bästa stunder. Blev betydligt bättre med Anvegård men hon hade ju hjälp av alerta och initiativrika unga mittfältare som Bennison och Kullashi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.