LB07 på gång att dra sig ur elitettan

I fjol spelade Kungsbacka DFF och LB07 i damallsvenskan. Det finns risk att båda klubbarna rasar till botten av seriepyramiden. För i kväll kom den överraskande nyheten att LB07 planerar att lägga ner sitt elitlag.

Kungsbackas läge har jag berättat om flera gånger tidigare. Klubben saknar såväl spelare, engagerade medlemmar som pengar. Ändå beslöt man nyligen, mot klubbledningens vilja, att driva vidare klubben. Hur man skall klara av att driva elitverksamhet under 2020 verkar ingen veta.

LB07 hoppades slå ihop sin verksamhet med Malmö FF. MFF:s medlemmar satte dock stopp för det tänkta samarbetet, och i kväll skriver Sydsvenskan om att LB:s styrelse har tagit ett inriktningsbeslut om att dra sig ur elitettan. Ordförande Robert Lenir säger till tidningen att skälen är ekonomiska:

”Vi hade en budget i balans i december. Men detta har förändrats alldeles nyligen. Ett par stora sponsorer som varit med på resan hoppade av.”

Det slutgiltiga beslutet skall fattas på ett styrelsemöte i nästa vecka. Eftersom jag inte kan läsa mer än inledningen av Sydsvenskans artiklar länkar jag även till Expressen. Via den länken noterar jag att ordförande Lenir fortfarande är väldigt besviken över att det inte blev något samgående med Malmö FF. Han är kritisk till hur MFF:s ledning sålde in förslaget till sina medlemmar.

”Det var deras jobb. Det kunde de hanterat bättre, men de var väldigt tysta. Vi hade gjort vår läxa väl. Vi såg en stor vinst i vår förening att våra tjejer skulle få syssla med fotboll som yrke. Det kunde vi inte ge dem.”

Assi har redan dragit sig ur. Nu riskerar ytterligare två klubbar dra sig ur vår näst högsta serie. På många sätt skulle jag nog säga att det här är den största kris svensk damfotboll stått inför på många år. Kanske någonsin. Men från förbundshåll är det pinsamt tyst. Verkligen pinsamt tyst.

 

14 tankar på “LB07 på gång att dra sig ur elitettan

  1. Inte helt oväntat tuggar de enorma resekostnaderna sönder klubbarnas redan skrala ekonomi i Elitettan.
    Var helt emot satsningen på Elitettan när den röstades igenom 2011. Norrlandsklubbarna, med dom längsta resorna, var helt emot förslaget. Men SvFF och EFD lobbade starkt för den nya serien. Det lät som en fin produkt men vem skulle betala!
    En bortamatch kan sträcka sig över tre dygn – med endast minimal lön!
    Efter sju år, där 75% av budget har gått till resor, kommer baksmällan. Klubbar drar sig ur och tvingas börja om.
    SvFF ska naturligtvis betala ut en högre resersersättning till klubbarna!
    VM i fjol gav förbundet många sköna miljoner. Norge avsatte direkt tio miljoner till klubbfotbollen.
    Vad har SvFF gjort och betalat?
    Lägg ner Elitettan, gör fyra div 1-serier i stället. Arrangera ett rejält slutspel mellan åtta lag, de två främsta till Damallsvensan.
    Tror även att övergången från junior till senior skulle vara en aning enklare.
    De svenska ungdoms- och juniorlandslagen har väl aldrig varit sämre..?

  2. Håller med dig Johan, om det pinsamma i förbundets tystnad. Vad tror ni hade hänt om tre klubbar dragit sig ur Superettan? För det första hade det aldrig hänt, för det andra – om det otänkbara hade hänt, så hade det varit krigsrubriker i alla medier och total uppställning från förbundet.

  3. Nu borde det väl vara stopp för snacket om att utöka OBOS Damallsvenskan till 14 eller 16 klubbar? Eller hur, Johan? Att Elitettan såg dagens ljus hade sin grund i att höga herrar och damer inom SvFF och EFD såg nymodigheten i ett verklighetsfrämmande ljus. Sponsorer skulle stå i kö och publiken skulle rusa till som aldrig förr. Samtidigt var klubbfolket på de flesta håll belåtet, eftersom man såg det som en statushöjning och ett stort steg närmare högsta damligan.

    Att Sverige är ett av världens mest avlånga länder är en daglig påminnelse för klubbarnas ekonomiansvariga. Flygresor och hotellvistelser äter upp det mesta av kakan, i synnerhet för de som befinner sig i periferin. Om hela Elitettan var centrerad runt Mälardalen skulle det se annorlunda ut…

    Om allt fler klubbar hoppar av Elitettan hamnar vi snart i en ond cirkel där svaga division 1-lag flyttas upp, kvalitén sjunker allt medan fler klubbar tvingas lägga ner verksamheten eller begära nerflyttning till division 4. Und so weiter, tills självdöden är ett faktum… Nej, varför inte återinföra ”gamla goa” Norrettan och Söderettan, med rimliga reseavstånd och humanare driftskostnader?

    • Håller med förutom att jag tror på en utökning av allsvenskan till 14 lag. Det skulle ge bättre geografisk täckning av landet och fler matcher, vilket sammantaget gör ligan mer intressant för sponsorer och Tv.

      Men, helt rätt med Elitettan norr och söder.

    • Varför skulle det här innebära ett slut på snacket om en utökning av damallsvenskan?

      Personligen är jag fortsatt positiv till att ha fler lag och matcher i högsta serien. Jag har läst Rainers alla utspel i frågan, och nu även ditt. Men tycker att man blandar äpplen och päron här. Det är ju inte damallsvenskan som är det stora problemet, utan elitettan.

      Jag tror att en damallsvenska med fler lag kan innebära ökade intäkter för svensk damfotboll. Det är ju lättare för klubbarna att locka såväl sponsorer, publik som spelare till damallsvenskan än det är till den näst högsta divisionen.

      Sportsligt har elitettan varit en framgång. Sedan den skapades har de lag som gått upp i damallsvenskan oftast varit väldigt konkurrenskraftiga.

      Men ekonomiskt har lagen i elitettan redan från början haft det jobbigt. Det är helt enkelt en vansinnigt dyr serie. Den innehåller många dyra bortaresor, och intäkterna vid hemmamatcherna täcker knappt kostnader för planhyra och domare. Dessutom har klubbarna inte råd att skriva längre spelarkontrakt, vilket gör att man inte tjänar några pengar på sin spelarutveckling.

      Att hitta sätt att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för lagen i elitettan är en stor utmaning för EFD och förbundet.

  4. Det är inte alla lag som kommer att vinna på en ändring till Norrettan och Söderettan. Mitt lag är Mallbacken i Värmland. Om vi hamnar i Norrettan blir det fler resor till Norrland. Vad vinner vi på det? Jag håller med att allsvenskan kan ha 14 lag men inte Elitettan. Det räcker med 12 lag.

    • Hur man än vrider och vänder på det, så kommer det alltid att vara vinnare eller förlorare när svenska klubbar ska inordnas i seriesystemen. Förklaringen är ju att vårt fädernesland ser ut som det gör: som en lång salamikorv i stället för en rund och fin ost. Klassiska Mallbacken har oturen att vara beläget i skarven mellan norr och söder – från serieindelningssynpunkt sett. När det gäller den tidigare division 1 hamnade dock MIF för det mesta söder om gränsen, så vitt jag kan erinra mig. När ditt lag spelar i Elitettan alternativt Damallsvenskan blir det ungefär lika många Norrlandsresor för ”Jäntan”. I år blir det lägre biljettkostnader, eftersom Morön BK (från Skellefteå) är det enda Elitettanlaget norr om Dalälven. Då är läget etter värre för Morön, som ska resa l å n g t söderut för varenda bortamatch!

      • I år är det lika många Norrlandsresor i både Allsvenskan och Elitettan. De tre senaste åren har det varit totalt 12 Norrlandsresor i Elitettan. Sundsvall, Umeå och Assi tre gånger. Östersund, Ljusdal och Morön en gång. Det är inte förvånande att många lag har ekonomiska problem. Ekonomiskt sett är det vansinnigt med 14 lag.De som tjänar på två grupper i Elitettan är lagen i söder och norr. Söderlagen slipper resa till Norrland och t ex Morön kommer inte behöva åka till Småland, Skåne och Göteborg. Lagen som kan råka illa ut är lagen från mitten. Vad händer om Kvarnsveden och Mallbacken skickas norrrut? 12 lag i Elitettan som det kanske blir i år är för mig det minst dåliga alternativet.

  5. Tror absolut att Damallsvenskan kan utökas med två lag.
    Men lägg ner Elitettan och gör fyra div 1-serier. Efter en grundserie kommer ett slutspel med två-fyra sammandrag för att minska kostnader, som dessutom betalas av SvFF.
    Följt av en finalhelg med fyra lag, där de två främsta går upp. Då kan man lägga fokus på dessa sammandragningar som säkert skulle locka skapligt med publik och större medieintrresse.
    Finns ytterligare ett stort problem: F19-serierna – som äter stora hål i klubbarnas budget!
    Norra serien för 2020: AIK, Bollstanäs, Djurgården, Hammarby, Brommapojkarna, Uppsala, Kvarnsveden, Morön, Piteå, Umeå IK och Älvsjö.
    Räkna på resekonstnaderna för dessa klubbar! Framför allt för de från norr.
    Piteå/Morön/Umeå har sju (!) resor vardera till Arlanda + övernattning + mat = 300.000-400.000 per lag (har inte koll på ev resebidrag).
    F19 är ännu ett orealistiskt påfund från framför allt EFD (Victoria Svensson Sandell) – påhejade av SvFF. Men serien har inte alls levererat bättre juniorer i jämförelse. Snarare tvärtom!
    De bästa spelarna är för bra för F19 och utvecklas inte i en ojämn serie. De är heller inte tillräckligt bra för A-laget, vilket är helt naturligt. Dessutom tar resorna alltför stor kraft.
    Som jag skrev i tidigare inlägg tror jag att övergången skulle bli enklare för juniorer att ta klivet till seniorfotboll i div 1-serier.

  6. Jag förstår inte varför diskussionen vänder till att damfotbollen måste ändra pyramiden i division systemet när det sportsligt gynnar den? Varför kan inte förbunden istället göra omprioriteringar och höja resebidragen betydligt? Hade varit högst intressant att jämföra resebidrag till Superettan klubbarna (som då är motsvarande E1 på herrsidan) och Elitettanklubbarna. Jag tror (läs tror, har inga siffror) nämligen det är en gigantisk skillnad. Om förbundet menar allvar med att man vill vara ett land med A-landslag som slåss om medaljer på damsidan så börjar det med att ge inhemska ligorna och ungdomsfotbollen bättre ekonomiska förutsättningar och då är det förbundet som jag tycker ska prioritera det utifrån de bidrag man ger ut men även genom andra aktiviteter (som får bli,en annan diskussion vid annat tillfälle)
    Sponsorer är aktörer som man inte kan ha krav på att reglera vad eller hur mycket de sk sponsra med.
    Om förbundet/förbunden hade gett en betydande ekonomisk förutsättning genom t ex resebidrag skulle klubbarna kunna använda sina eget inarbetade sponsorpengar direkt insin verksamhet. Då ger man dem en ärlig chans att lyckas med det. Dessutom ser ju sponsorer ett konkret resultat vart deras pengar används. Som det är nu får deras sponsring in i reskostnadsbudgeten.
    Klubbarna kan då ge lite lön till sina spelare, rekrytera bra tränare även på sin ungdomssida så man förhoppningsvis får upp fler egna produkter osv
    Skulle man få bättre ekonomiska förutsättningar blir det en domino effekt.
    Vi får upp fler inhemska, väl skolade talanger som kan ha möjlighet via lite ekonomisk ersättning satsa på sin fotboll valet ger högre standard på OBOS och det genererar fler svenska spelare som blir intressanta för proffsligornutomlands och det ger ännu vassare spelare och större konkurrens om À-landslagsplatserna.

    • Jag tror att Svenska fotbollförbundet har en resefond som lag ur förbundsserierna kan söka bidrag från. I varje fall har det tidigare funnits en sådan fond. Däremot har jag inte hört talas om att herrlag skulle få mer än damlag.

      Den stora skillnaden i ekonomi mellan lag i superettan och elitettan handlar om central sponsring och framför allt om tv-avtal, alltså sådant som handhas av EFD och Sef. Vad jag vet får klubbarna i elitettan knappt en krona från EFD, medan klubbarna i superettan tidigare har fått minst 3,5 miljoner kronor per år. I år har herrfotbollen ett nytt tv-avtal, vilket gör att Sefs bidrag till klubbarna i superettan kommer att öka med två–tre miljoner per lag.

    • Innan man bygger nytt gör man en kostnadskalkyl. Har vi t ex råd med detta nya hus?
      Det gjorde varken EFD och SvFF när Elitettan kom till. OM de gjorde det så har de räknat otroligt mycket fel!
      När man vid ungefär samma tidpunkt mer eller mindre tvingade samliga elitlag att ha ett lag i F19-serien, med enorma resor, slog det fel. Klubbarna har helt enkelt inte råd!
      Utgifter vs inkomster….

  7. Det stämmer förstås att en och annan klubb som tagit det stora steget upp från Elitettan (och forna Norr- och Söderettan, samt tidigare serier) har lyckats med att hålla sig kvar i Damallsvenskan. Färskaste exemplen är Växjö DFF och i viss mån Limhamn Bunkeflo (LB07), där det till slut blev den dåliga ekonomin som stoppade det allsvenska äventyret. Om något år får vi se hur det går för debutanten IK Uppsala Fotboll och nygamla Umeå IK. Enligt min kanske något för pessimistiska bedömning finns det för närvarande inga lag i 2020 års upplaga av Elitettan som skulle överleva säsongen i högsta ligan. Visst – AIK och Hammarby ligger som vanligt närmast avancemang och Bollstanäs är kanske en kommande storhet, men inte i år, och alla dessa Stockholmslag skulle få det oerhört kämpigt under resans gång.

    Om Damallsvenskan utökas till 14 lag blir det sannolikt minst fyra bottenlag – i stället för två – som ska kriga sig blodiga för att hamna på rätt sida om det fruktade ”strecket”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.