Chelsea vann Londonderbyt i onsdags med 3–0 och för en stund sedan tog City hem Manchesterderbyt med samma siffror.
Jag har tillbringat en dryg vecka i skidbubblan med världscup i Ulricehamn och SM i Borås. Det är kul att då och då kliva in i andra världar än de man normalt rör sig i. Det har varit trevligt. Om inte corona ställt till allt hade det sannolikt varit en fantastisk vecka. Men man kan inte få allt.
Det där om att man inte kan få allt stämmer även in på veckans två engelska toppmöten. Jag har sett båda, och känner inte att någon av de båda matcherna har motsvarat de högt ställda förväntningar jag hade.
Jag hade hoppats på öppna, chansrika och spännande matcher. Men både Chelsea och City vann mer på stabilitet och effektivitet än på blixtrande anfallsfotboll. Båda toppmatcherna var rätt tillknäppta och chansfattiga. Och i båda fallen visade det bättre laget god effektivitet när chanserna kom.
För Chelsea och City var minst klassen bättre än Arsenal och United. Även om United ännu inte kan räknas bort ur titelracet är känslan efter de senaste omgångarna ganska klar – guldet står mellan Chelsea och Manchester City.
Det är de båda lagen som har guldet i egna händer. Det är även de båda lagen som har bäst form. Chelsea föll i och för sig mot Brighton i förra veckan, i en match där man rullade i startelvan och hade tänkt vila flera ordinarie spelare. Bland annat var Fran Kirby, Pernille Harder, Ji So-Yun och Maren Mjelde på bänken från start.
Den matchen var dock ett undantag för Chelsea. Londonlaget har god form och har vunnit övriga elva av sina tolv senaste matcher. Även Manchester City är i toppform. Laget står nu på sju raka segrar i ligan och känslan är att hemmamatchen mot Chelsea den 25 april kan bli en ren guldfinal.
Både Chelsea och Manchester City är även vidare i Champions League. På tisdag lottas åttondelsfinalerna, och precis som Rosengård är de båda engelska lagen seedade.
I veckan spelades den sista sextondelsfinalen. Där vann danska Brøndby efter straffläggning mot norska Vålerenga. Norskorna hade ledningen, men tappade greppet när Josefine Hasbo smällde in kvitteringen i krysset.
I straffläggningen blev det mål på nio av de tio straffarna. Det var bara serbiska Dejana Stefanovic som missade. Hon hade gjort mål på straff under ordinarie tid – matchen slutade 1–1. Men hennes straff i andra omgången av straffläggningen flög högt över. Eftersom Brøndby satte alla sina fem straffar är nu de båda danska lagen vidare till nästa omgång.
På tisdag lottas åttondelsfinalerna. Då kan Rosengård lottas mot följande åtta lag:
* Atlético Madrid
* Fortuna Hjørring
* Brøndby
* LSK Kvinner
* BIIK-Kazygurt
* Sparta Prag
* Fiorentina
* St. Pölten
Rosengård vann för övrigt mot Eskilstuna med 2–0 i en träningsmatch tidigare i veckan. Under lördagen har vi en annan högintressant träningsmatch, då Häcken tar emot Kristianstad. Det är fjolårshöstens två bästa lag som drabbar samman. Utifrån hur de båda lagen hanterat silly season känner jag att Kristianstad måste räknas som knapp favorit.
En blogg om internationell damfotboll 
Växjö – kalmar 5-0. Det var klasskillnad på lagen. Växjö kanske kan rida vidare på formen de visade under hösten? Kalmar måste höja sig flera snäpp om de ska ha sluta topp 5 i EE.
Angående WSL: Visst kan man önska mer av enskilda toppmatcher, men som helhet är jag imponerad av lagbyggen i täten. Chelsea har gjort offensiva prestigevärvningar som Samantha Kerr och Pernille Harder, men kan ändå vinna matcher med en sund balans. De få tillfällena de blixtrar till mot Arsenal sker det utan att öppna upp för motståndarna. I den avbrutna ligan ifjor släppte Londonlaget in elva mål på 15 matcher, nu är det åtta minusmål efter 14 omgångar. Också imponerande!
Det jag var besviken på var underhållningsvärdet, inte kvaliteten på lagen.
Både Chelsea och Manchester City har förstås stått för väldigt imponerande insatser i veckan. Att vinna toppmöten med 3–0 på stabilitet är ju väldigt imponerande.
Just City är ju för övrigt ett lag där man kanske inte skall förvänta sig så speciellt underhållande matcher. De senaste åren har de ju bäst karaktäriserats som en stabil lagmaskin. Fast lite fotbollsgodis bjöds man ju trots allt på i går. Det här målet från Caroline Weir kan man kolla på många gånger:
Jeg var glimrende underholdt ved Chelsea – Arsenal. Arsenal spillede fin fodbold og var på ingen måde en klasse dårligere end Chelsea, som blot var kynisk effektive og solide defensivt. Arsenal er nok ude af mesterskabs kampen, men den vigtige 3 plads er stadig i en vis grad i egne hænder med et vigtigt indbyrdes møde med Man U. I øvrigt imponeret af Lia Wälti, selvom hun blev tunnelet (nutmegged) et par gange og udstillet til sidst mod Kirby’s speed. En vigtig spiller for Arsenal – og ja jeg elsker 6-positionen på et bold besiddende hold (Pirlo style).
Faldt desværre i søvn til anden halvleg i Manchester derbyet, så den undlader jeg at kommentere.
37,5 % chance for en Nordisk CL1/8 finale- spændende.
Har svårt att förstå varför Viaplay ska envisas med att skriva ut Ellie Roebuck som Emma Roebuck. Det är väl knappast någon hemlighet vad spelarna i topplagen heter.
De har problem med fler namn. Har flera gånger hört de lägga till ett -en på Jackie Groenens efternamn och således sagt Groenenen.
Vissa journalister, framförallt ”pseudojournalister”, inräknat de avdankade sportstjärnor som besitter kommentatorsstolarna i televiserade medier, borde specialstudera stavningen och uttalet av idrottares namn. Det behöver inte alltid handla om knepiga ”utrikiska” exempel, det gäller också mer vardagliga, helyllesvenska namn. De lysande undantagen från detta bekräftar dessvärre regeln. Slarvigt – bättring, tack!
Det är störande, oavsett om man läser eller får höra ett felaktigt återgivet namn. Dessutom tyder det på bristande respekt gentemot de man skildrar. Både de jag annars uppfattar som kunniga kommentatorer och de mer taffliga kan göra fel i det avseendet.
I övrigt – hur drar du gränsen mellan knepigt utrikiskt och vardagligt, helyllesvenskt i fråga om namn?
De som ”skriver ut” saker i sändningarna från WSL är det engelska bolaget som sköter produktionen.
Har lite synpunkter på Manchester City och Chelsea och deras ägarstruktur. Jag läste att en Saudiarabiesk prins äger en majoritet av MC. Han skulle vara god för 800 miljarder till en billion kr. Det är ju helt sanslöst. Det är ju det sauarabiska folket som skall äga dom pengarna, det är ju deras olja. Pengar som skulle gå till sjukvård ( krig i hela området) hjälp till människor, miljöinvesteringar m.m. Saudiarabien är också inblandad i kriget i Jemen med stort mänskligt lidande.
Likadant med Chelsea som ägs av en stenrik rysk oligark. Pengar som tillhör ryska folket och borde investeras i miljöförbättringar. Jorden håller på att gå under. Hade inte känt mig helt bekväm att spela för dessa klubbar. Vad tycker ni är det business som gäller ?
Pengar styr tyvärr och då även inom fotbollen numera. Det är ju bara att se på Manchester City som du säger. Det är inte bara en klubb utan en hel koncern där Manchester City är flaggskeppet. Moderbolaget City Football Gorup äger klubbar, helt eller delvis, i en hel rad med länder. Tror det är 9 klubblag i dagsläget och då räknar jag herr och dam etc som en enda klubb så länge de återfinns under ett och samma namn. Lägg därtill minst lika många klubbar till som man inte längre har samarbeten med. Typ 80 procent av CFG ägs av ett bolag med en direkt koppling till kungafamiljen i Förenade Arabemiraten och resterande del ägs till olika delar av två riskkapitalbolag i USA respektive Kina. Skolboksexempel på när pengar får styra allt.
Som en spelare kan man ju så klart hålla på sina ideal och helt enkelt välja bort att spela för dessa klubbar. Problemet är bara var man i så fall ska spela? Hela systemet bygger ju på pengar från oljeshejker, oligarker, nyrika kineser samt kapital från kapitalismens hemland USA. Som spelare är din karriär begränsad till ett antal år och hade jag varit i en spelares kläder så hade jag försökt hamna där jag kan få ut mest av min karriär, d.v.s. mest troligt i någon toppklubb som styrs av ovan nämnda kapital på ett eller annat sätt. Det är enkelt för oss som står vid sidan av att säga att man ska undvika klubbarna och följa ideal men som jag skrev ovan är det en annan sak när man själv står där. Jag hade som sagt velat få ut det mesta av min karriär och det hade känts oerhört ensamt att på en egen hand försöka förändra ett system. Sedan förstår nog alla det absurda i att bl.a. Barcelona signar kontrakt med Messi (som visserligen är världens bästa spelare) värt typ 5 miljarder kronor om alla delar faller ut. Det som möjliggör det är dock ständigt ökande rättighetskostnader, lånekaruseller avseende för spelarköp och spelarförsäljningar etc. Vill man få till en förändring så antar jag att man om man vill kan hoppas på en punkterad bubbla liknande amerikanske subprimelån 2008. Det tråkiga med det är väl att det precis som i USA inte förändrar någonting som har med strukturen att göra. Blir bara misär för många klubbar och individer som lär försättas i konkurs och försvinna. Väl på andra sidan lär man ändå mötas av samma kapital och ägare igen, d.v.s. oljeshejker, oligarker, nyrika kineser samt kapitalstarka aktörer från USA. När du väl har etablerat ett system som tillåter att fotbollsklubbar ägs i bolagsform är det svårt att vrida tillbaka klockan för att ändra något som kanske inte blev så bra. Att en klubb kan bedrivas inom bolag behöver dock inte i sig vara fel. Det beror ju i slutändan helt på vem ägaren är.
Så tyvärr lär vi få stå ut med det vi har idag om inte något helt oväntat händer. Och ärligt talat vet jag faktiskt inte vad det skulle kunna vara för en händelse.
Ja jag läste i Aftonbladet angående miljö att Chelsea ägare Roman A 2018 yachts och övriga transporter släppt ut 30 000 ton co2. Har iofs inte med svensk fotboll att göra men ändå. Miljadärer gör som de vill.
GC: Jag hårdrog jämförelsen mellan ”svenska” och ”ickesvenska” namn för att understryka att fenomenet är allmänt förekommande. Det handlar knappast om fördomar, snarare om slapphet, när referenter eller skribenter återger namn felaktigt. Man kan ha en viss förståelse för att det blir lite galet när en Gaëlle Enganamouit finns med i sammanhanget. Utan att ha bokfört alla missar åt det andra hållet minns jag hur en – numera pensionerad – ishockeyspelare med ”Svenssonnamn” fick gå under fel förnamn i en direktsändning, konsekvent och ganska länge innan det rättades till. En bagatell kanske, men det gav förstås ett oprofessionellt intryck.
Tittade på DIF-AIK med ett halvslött öga idag, och tycker väl att solnadamerna hade problem med sitt anfall, väldigt stilla eller klena, feltajmade inlägg. DIF hade kanske mer fantasi framåt, men kändes betydligt svagare bakåt.
Har inte jättekoll på hur mycket förstauppställningar det rörde sig om idag, men det fanns nog två-tre spelare i varje lag som inte räckte till. Lite för långsamma, lite för dålig mottagning, lite för dåliga passningar, lite för många fel beslut. Spelsekvenser som var på väg att bli något stannade upp helt, och blev till farliga motståndarlägen.
Dagens andra match på Tele2 vann Bajen rätt enkelt. Janogy med två mål visade med sina rörelser i straffområdet att hon kan göra mål som innebär några tabellplaceringar.
Emellanåt ett spel som gick runt på få spelare, efter tjugo minuter hade jag bara hört kommentatorn säga ”Hjelm” och knappt sett Gibson eller Vinberg. Den senare hade några bra löpningar in mot straffpunkten och borde nog ha nätat i första.
I andra släpptes ungdomarna in, och det kändes ganska ungt. Mycket offensiv kvalitet, men också en hel del felaktiga beslut att bokföra på kontot ”ungdomsmisstag”. Lind på mitten dock med några bra insatser.
Min bedömning efter resultaten av dessa två helger är att Djurgården kommer att slåss i botten, AIK bör ha stabilitet nog för att slippa vara indraget där och Bajen kommer att ligga någonstans i mittskiktet.
”Lind” ska nog vara Sabuni Söderling. Jag skyller 50% på förkylning och 50% tidigt på säsongen.
Jag skulle nog vilja korrigera till 25% förkylning, 25% tidigt på säsongen och 50% att Söderling spelade i Linds tröja. Men jag håller med om att hon var bra! Bäst av ungdomarna var annars Ellen Wangerheim. Konstruktiv, träffsäker, bara 16 år. Om ett par år är hon ordinarie i Allsvenskan.
Tror tipset stämmer. Med reservation för att Djurgården har haft några spelare skadade och att Hammarby kan överraska. Det är ett par nivåer bättre än AIK och DIF, men vi vet inte hur de står sig mot bättre lag. Träningsmatchen mot Kristianstad om två veckor blir en bra värdemätare.
Väntade resultat i Stockholm Challenge idag. Inte sett matcherna dock.
Johan, som du säkert noterat har Hammarby passerat 850 säsongskort. Det skulle vara intressant att se en sammanställning över övriga klubbar. Kommer de ens upp i 850 tillsammans? Har alla herrallsvenska lag sålt över 850? Hur står sig Bajen dam mot Superettan?
Såg att Soccerdonna la ut ett rykte om Sembrant till Häcken.
Skulle ju vara en bra förstärkning, men vad lockar klubben med mer? Att komma hem, en ordnad tillvaro efter karriären (hon är 33?). Både Juve och Göteborg var chanslösa mot Lyon resp Man city, så sportslig utmaning kanske kan ses som likvärdigt, till och med mer spännande i allsvenskan med tajtare topp än i Serie A?