Inlägget uppdaterat med streamar till Atletico–Chelsea och till Bayern–Biik Kazygurt
I dag har PSG skaffat sig ett kanonläge att få spela kvartsfinal i Champions League. De franska ligaledarna vann hemmamötet med Sparta Prag med betryggande 5–0. Framför allt är 5–0-målet från Luana sevärt.
PSG–Sparta Prag ligger en vecka efter övriga åttondelsfinaler. Returen i Prag spelas nästa onsdag.
Av övriga sju åttondelar spelas sex färdigt under onsdagen och en under torsdagen. FC Rosengård spelar sin otroligt viktiga bortamatch 20.30 på onsdagskvällen – en match som sänds av Aftonbladet.
Det är en match som i första hand är viktig för FC Rosengård – men även för svensk klubbfotboll i helhet. Som jag skrev inför första matchen är det många rankingpoäng på spel. Det gäller framför allt Rosengårds ranking, men även den gemensamma svenska. Så det finns även anledning för representanter för andra svenska klubbar att hålla en eller två tummar för Malmöklubben i morgon.
Klart är att Rosengård är favorit. Jag hade dem på 90–10 inför matcherna. Det tipset byggde på en koll på lagens trupper. Jag tror nämligen inte att någon av St Pöltens spelare hade platsat i Rosengårds startelva.
Problemet för Rosengård är att klubben inte gör resultat som motsvarar den spelstyrka som man har i spelartruppen. Faktum är att jag skulle säga att laget konstant har underpresterat i fem års tid. Att man bara tagit ett SM-guld sedan 2016 är faktiskt alldeles för dåligt med tanke på vilket spelarmaterial man har.
Ta för exempel Johanna Rytting Kaneryd. Hon var landslagsmässig när hon skrev på för Rosengård. Sedan drog hon korsbandet och missade en hel säsong. Därefter gjorde den tekniska mittfältaren tre mål på 2112 spelminuter i damallsvenskan för FC Rosengård. Omräknat till hela matcher innebär det ungefär tre mål på 23,5 matcher – alltså mål i ungefär var åttonde match.
I vintras skrev Rytting Kaneryd på för Kopparbergs Göteborg FC. Den klubben finns för övrigt inte längre – nu har förbundet nämligen godkänt namnbytet till BK Häcken FF.
Rytting Kaneryd behövde knappt dra på sig den gulsvarta Häckendräkten förrän hon var tillbaka i landslaget. I Häcken har Rytting Kaneryd gjort ett mål vardera i tre av fyra träningsmatcher – totalt alltså lika många mål som hon gjorde på två damallsvenska säsonger i FC Rosengård.
Hur skall man då tolka Rytting Kaneryds lyft?
Min teori är att det bygger på spelsätt. Enligt den teorin måste Rosengård fortast möjligt förändra sitt sätt att spela.
De senaste åren har Rosengård varit fast i ett väldigt svårt och långsamt spelsätt som lite tillspetsat bygger på att man håller i bollen så länge att hela motståndarlaget kommer på försvarssida. Sedan passar man i sidled med massor av tillslag tills man tappar bollen – eller tills någon individ bjuder på en aktion som präglas av genialitet och briljans.
Det är ett spelsätt som sätter vissa individer före laget, och som enligt mitt sätt att se det kväver kreativiteten hos massor av väldigt skickliga spelare.
Häcken däremot har ett snabbt spelsätt som bygger på löpvilja och hårda passningar, och som får alla spelare att känna att de bidrar. Det är ett spelsätt där Rytting Kaneryd glänst från dag nummer ett.
Jag vet att det är försäsong och man hittills bara har spelat träningsmatcher. Men det är inga korplag Rytting Kaneryd gjort mål på. Häcken har mött Linköping, Kristianstad, Eskilstuna och Vittsjö – det är trots allt fyra lag med ambition att sluta på damallsvenskans övre halva i år.
Jag hoppas verkligen att Rosengård lyckas ta sig till kvartsfinal. Och jag skulle inte bli förvånad om Malmöklubben vinner SM-guldet i år. Men om jag hade varit Jonas Eidevall hade jag alltså jobbat stenhårt på att fortast möjligt göra om spelsättet så att Rosengård kan få ut maximalt av sin starka spelartrupp.
I skrivande stund har jag inte koll på alla tv-sändningar från åttondelsfinalreturerna. Den här listan kan alltså komma att uppdateras:
Onsdag:
13.30: Atletico Madrid–Chelsea på Chelseas hemsida (måste vara inloggad). Står 0–2.
14.00: Brøndby–Lyon på Viaplay. Står 0–2.
14.00: LSK Kvinner–Wolfsburg på wnited.tv. Står 0–2.
16.00: Fortuna Hjørring–Barcelona på Viaplay. Står 0–4.
18.00: Bayern München–Biik Kazygurt på wnited.tv och på Youtube. Står 6–1.
20.30: St Pölten–FC Rosengård på Sportbladet plus. Står 2–2.
En blogg om internationell damfotboll 
Helt rätt som du skriver om Rosengårds spelsätt. Det märktes ju till förbannelse i fjol när de hamnade i underläge mot på papperet sämre lag och ändå inte lyckades med sin offensiv.
Det fanns inga tankar om att bryta mönster, försöka något nytt, utan det var en miljon passningar och sedan något dödfött försök till avslut.
Känns som Häcken (Göteborg) har ett försprång även i år.
Tyvärr tror jag du har rätt beträffande FCRs spelsätt.
Avvikelse från ämnet, men det måste konstateras: I går passerade Hammarby 1 000 sålda säsongskort och försäljningen har inte slutat än. Ingen av köparna vet hur många, om några matcher de verkligen får se på plats. Detta saknar förstås motstycke nationellt, kanske även internationellt.
AIK har passerat 500. (Tyvärr har AIK på sajten bara ett liveräkneverk för herrarnas årskort, inte damernas.)
Kul med intresset i Stockholm. Det är bara att hoppas att årskortsinnehavarna får se åtminstone hälften av de matcher de betalat för.
När det gäller den internationella jämförelsen vet jag att Portland Thorns årligen brukar passera 5000 årskort. Har tyvärr ingen summa på vad de sålt som bäst. Men Bajen får jobba (och byta hemmaarena) om de skall slå världsrekord.
Ansvaret för Rosengårds ineffektivitet ligger ytterst hos folket som styr, tränar och bestämmer spelfilosofin. Sedan tycks det finnas viss motvilja mot förändringar och en del ingrodda tankegångar om att ”vi är ändå störst, bäst och vackrast” i damfotbollssverige. Segt ute på planen, alltså, och inte ska det skyllas helt på veteranen och ikonen Caroline Seger – inspiratör, glädjespridare, men också bromskloss par préférence.
Du väljer att ta med Segers namn i din kåserande kritik. Men ”folket som styr, tränar och bestämmer spelfilosofin”, är det någon speciell du vill lägga skulden på där?
”Skuldbördan” kan väl alltid fördelas, men i de flesta, om inte alla elitlag på gräs, konstgräs eller is, är det huvudtränaren som ansvarar för spelarpositionerna och det taktiska.
Intressant inlägg. Johan pratar om att man har ”ett spelsätt som sätter vissa individer före laget” och vågar inte riktigt säga vilka dessa individer skulle kunna vara. Och man förstår det ju – det rör sig ju om Sveriges kanske mest inflytelserike individer under de senaste 10 åren och det är troligtvis varken Fiona Brown eller Anna Anvegård. Inte heller Hanna Bennison eller Glodis Viggosdottir.
Problemet i våra älskade damfotbollsföreningar som är ju små jämfört med de internationella storlagen är att det ibland finns starka länkar mellan spelartruppen å ena sidan och de som ska vara dess chefer på andra sidan. Det finns gamla och mycket starka vänskapsband som gör att man inte genomför förändringar med hänsyn till privata relationer. Det är ju en beundransvärt lojalitet som råder mot varandra. Detta leder till att en rejäl förändring inte genomförs även om den borde verkställas om man ser saken neutralt utan påverkan. I detta ligger en del, inte hela förklaringen, varför man inte tar SM-guld i fyra av fem år trots att man har den bästa truppen på pappret. Men fotboll är inte bara att de bästa spelar och att man ser till att lagets eller klubbens bästa kommer i första hand. Fotboll är också ett litet samhälle där relationer spelar en mycket stor roll för beslut och förändring. Fascinerande!
Hålla tummarna för att Rosengård vinner (för svenska rankingpoäng)? Yeah right….. Är inte Rosengård störst bäst och vackrast hur som helst – åtminstone enligt dem själva? Enligt Eidevall spelade de ju bäst fotboll av alla lag utan jämförelse förra säsongen, och visst – det räckte till en andraplats….. En förlust idag är kanske väckarklockan som FCR behöver, men om Eidevall är mannen att förändra spelsystemet som han själv investerat i – tveksamt, mycket tveksamt.
Jag vet inte, jag kanske är den enda som alltid håller på alla svenska lag i europeiska cupspel.
Det tror jag inte, men för en supporter är det nog rätt främmande att hålla på ett annat lag än det egna (särskilt om de, rätt eller fel, ses som rivaler), om motivet bara är en gnutta bättre rankingpoäng för Sverige. Hmmm….du håller alltså på alla lag – således även luftslottet Tyresö, kring vilket det vid tiden för deras WCL-spel, redan fanns starka (kanske mer än så) misstankar om ekonomiska oegentligheter. ”Hasse plånbok” ljög så det visslade i träden, t ex om att Tyresö inte hade större spelarbudget än andra damallsvenska lag. Seger tillhörde de lågavlönade på ca 75 000/mån, men det fanns ju några som hade 168 000/mån. Knivigt – det där ordet ALLTID (håller på).
Johan, om exempelvis Elfsborg hade ett damlag med i de allra högsta europeiska sammanhangen (en mycket trevlig tanke, förresten) gissar jag att tummarna skulle hållas lite hårdare än vanligt. Mm? 🙂
Elfsborg är ett svenskt lag, så självklart hade jag hållit tummarna för dem om de spelat europeiskt cupspel för damer.
Jag brukar för övrigt hålla tummarna för Elfsborg när de spelar europeiskt cupspel på herrsidan. Men jag håller även tummarna för Malmö FF, AIK, Hammarby, IFK Göteborg eller vilka som helst som representerar Sverige. För jag vet att de europeiska cuperna är uppbyggda så att svenska lag har nytta av framgångar för andra svenska lag.
Kloka ord av Rainer här ovan. Fortsätter den tråden lite eftersom det inte enbart finns ”starka länkar mellan spelartruppen å ena sidan och de som ska vara dess chefer på andra sidan”.
Det finns även starka länkar mellan spelare i stort sett i varje klubb. Relationer som k|a|n bli ett problem om gruppen ska kunna utvecklas och bli ett framåtsträvande elitlag.
Märk väl: skriver k|a|n.
Detta är en företelse som det aldrig talas om inom damtbollen.
I ett rent elitperspektiv borde det diskuteras.