På förmiddagen den 21 juli svensk tid, alltså om drygt två veckor, spelar Sverige OS-premiär mot USA. Det svenska laget samlas i slutet av veckan. Det amerikanska är redan samlat, och spelade genrep i går.
Jag såg den första halvleken av 4–0-segern mot Mexiko, och blev imponerad av USA. På ett sätt måste man väl bländas av amerikanskorna, som nu är uppe i 44 raka matcher utan förlust.
De 23 senaste matcherna har laget letts Vlatko Andonovski. Han har ett makalöst facit som förbundskapten med 22 segrar, ett kryss och målskillnaden 79–4. Det innebär ett snitt på 3,34–0,17.
Det intressanta är att krysset kom mot Sverige, samt att vårt landslag gjort tre av de där fyra målen som Andonovskis USA har släppt in. Faktorer som är lovande inför den OS-premiären om drygt två veckor.
Nu är det inte bara statistiskt som USA imponerade på mig i går. Deras första halvlek var på alla sätt lysande. I den kom alla de fyra målen, och man gjorde också ett fantastiskt femte mål (egentligen tredje) som felaktigt blev bortdömt för offside.
Man satte som vanligt en hög och intensiv press. Men det var inte i första hand pressen som ledde till målen, utan flera av dem kom också efter högklassigt uppbyggnadsspel. Ett av Andonovskis drag sedan han tog över har varit att återigen ge 38-åriga Carli Lloyd (fyller 39 den 16 juli) rejält med speltid. Hon var glödhet från start i nattens match.
Lloyd nickade fram till Lindsey Horan:s läckra volleymål i sjätte minuten och nickade själv in 2–0 i elfte. Och var även inblandad i det fantastiska förarbetet till det felaktigt bortdömda 3–0-målet i tolfte minuten. Det målet är för övrigt i högsta grad sevärt. Vilket fantastiskt anfall.
För mig är Lloyds starka återkomst i laget lite oväntad. Jag trodde faktiskt att hon var på väg utför redan i samband med VM för två år sedan, men hennes fysik verkar vara alldeles otroligt bra. Och Lloyd är ju expert på att avgöra OS-finaler, så man kan förstå att Andonovski gärna vill ha med henne i laget.
För övrigt spelade USA med följande laguppställning i genrepet, 4–3–3: Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Becky Sauerbrunn, Abby Dahlkemper, Crystal Dunn (Emily Sonnett, 68) – Rose Lavelle (Kristie Mewis, 46), Lindsey Horan (Tierna Davidson, 80), Sam Mewis (Catarina Macario, 68) – Tobin Heath (Megan Rapinoe, 46), Carli Lloyd (Alex Morgan, 46) och Christen Press.
Noterbart här är att man kör med spelskickliga Lindsey Horan som sexa, vilket innebär att laget får en väldigt offensiv balans. Under laget starkaste perioder under Jill Ellis var det betydligt mer defensivt lagda Julie Ertz som agerade som sexa.
USA har för övrigt spelat ytterligare en match mot Mexiko den senaste veckan. Även då blev det 4–0. Då spelade Andonoviski med följande lag:
4–3–3: Naeher (Adrianna Franch, 46) – O’Hara (Sonnett, 73), Sauerbrunn, Dahlkemper, Dunn (Davidson, 78) – S Mewis, Horan, K Mewis (Macario, 75) – Press, Morgan (Lloyd, 78), Rapinoe (Heath, 73).
Sett till speltid känns det som att det här är Andonovskis förstaelva. Samtidigt tycker man att han han borde vilja ha med Lavelle och Heath i sin startelva. Tillsammans med Horan är ju Heath och Lavelle USA:s mest kreativa spelare. Även Carli Lloyd lär få rejält med speltid.
Ett matigt klipp med höjdpunkter från den första 4–0-segern mot Mexiko finns här:
En blogg om internationell damfotboll 
Ja, fy. USAs dominans i världen är både imponerande och tråkig. Hur roligt blir det när samma lag vinner VM och OS hela tiden? Det vore en rejäl skräll om USA inte vinner OS i år.
Jag ser inget land som kan utmana.
Sverige – nej. Sverige kan nog störa dem i första matchen men om Sverige-USA möts senare i turneringen lär USA vinna.
Tyskland? Nej.
Storbritannien. Nej.
Frankrike? Nej, Frankrike kommer nog alltid vara sämst när det gäller.
Kanada? Nej.
Nederländerna? Nej, de kanske kan gå till final men där blir det förlust mot USA, precis som i VM.
(Ja, jag är medveten om att USA inte vann OS 2016.)
Det som talar mot USA är väl att hittills har aldrig de regerande världsmästarna vunnit OS. Men självklart är USA trots det gigantisk favorit i Japan. Eftersom Europa bara har tre platser (Nederländerna, Storbritannien och Sverige) minskar konkurrensen på toppen rejält. Man saknar ju slagkraftiga lag som Frankrike, Tyskland och Spanien, inte minst när man vet att några av de tolv deltagande lagen är rena utfyllnadslag.
Haha, du ser. Jag hade inte ens koll på att Frankrike och Tyskland inte är med. Då är det ju ännu mindre risk att de vinner…
Har sett många av USAs matcher och den enda anledningen Lavelle/Heath haft begränsad speltid är stt de kommer tillbaka från skador. Också Ertz kommer starta om hon hinner bli frisk. Troligtvis blir det Horan, Lavelle och Mewis mot Sverige dock.
Frågan är vem av Press, Heath och Rapinoe som bänkas. Morgan lär starta med Lloyd som backup forward centralt.
Usa är favoriter men tror flera andra kan ge bra motstånd. Japan på hemmaplan, Nederländernas 7-0 på Norge imponerar. Även GB och Sverige har chans.
VM känns numer klart mer intressant även på damsidan. För få UEFA lag i OS.
Ska bli riktigt intressant att se hur GB kommer prestera i OS nu när de kan ”plocka russinen ur kakan” från hela kungadömet. Fishlock och Ingle från Wales är ju intressanta namn. Little, Weir och Cuthbert från Skottland likaså.
Cuthbert och Fishlock fick inte plats i truppen.
https://wordpress.com/post/damfotboll.blog/27338
Tuffa tag. Båda är bra spelare.