Klockan 10.00, alltså om knappt en timme, spelar Sveriges damer på en klassisk arena för Sveriges herrar. På Miyagi Stadium i Sendai säkrade herrlandslaget gruppsegern i VM 2002 efter att Anders Svensson skruvat in en frispark och laget kämpat kopiöst i 90 minuter mot ett starkt Argentina.
Jag var där och minns att man hade en konstig känsla efter slutsignalen. Mer av ”vi skall inte åka hem” än jubel.
Efter dagens riskerar inte det svenska damlaget att behöva åka hem. Men det kan mycket väl bli en konstig match mot Nya Zeeland.
Förbundskapten Peter Gerhardsson visar nämligen att han går för guldet. Kvartetten Hedvig Lindahl, Hanna Glas, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö saknas helt i matchtruppen. Startelvan ser ut så här:
Jennifer Falk – Julia Roddar, Emma Kullberg, Magdalena Eriksson (kapten), Jonna Andersson – Madelen Janogy, Hanna Bennison, Filippa Angeldahl, Olivia Schough – Rebecka Blomqvist – Anna Anvegård.
Det är förstås lite gambling, för hur bra trupp man än har brukar det alltid vara svårt att byta många spelare samtidigt. Vi får hoppas att dagens elva funkar från start. Som jag påtalade i förra inlägget har det ju tyvärr inte sett speciellt bra tidigare under året i de matcher där Gerhardsson gått på en andrauppställning.
Men det känns ju ändå värt att chansa lite här. För det är ju en jättefördel i kvartsfinalen att ha slitit mindre på toppspelarna är konkurrenten.
Dagens allra mest spännande fråga är ju trots allt vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Den frågan får vi inte svar på förrän i eftermiddag, då de två andra grupperna spelas klart.
En blogg om internationell damfotboll 
Jonna Andersson från start alltså, blir väl inte mycket mer än en halvlek rimligtvis. Liknande läge för Angeldahl. Annars är det förstås en kraftigt B-betonad startelva, vi får hoppas att det räcker för poäng åtminstone.
Jag förstår inte snacket om en ”B-elva”. Det här laget håller klasspelare på alla positioner. Tvärtom tycker jag att flera spelare i ”A-elvan” är överskattade. Visst är t.ex. Lindahl, Seger och Jacobsson mycket duktiga, men de är långt ifrån oersättliga som vissa tycks tro. För övrigt tycker jag att Falk är Sveriges bästa målvakt just nu. Heja Sverige!
Det är inte så enkelt som att elva klasspelare presterar direkt när de kastas in. Ett lagbygge tar ofta minst tre–fyra matcher, oftast sju–åtta. Därför är det en chansning att släppa in åtta nya spelare. Det syntes ju i dag. Det fanns ingen lagkemi första kvarten. Sedan har laget otrolig effektivitet, och gjorde två mål på tre anfall. Därför blev det trots allt lugnt i dag.
Att Sverige skulle förlora kändes väl ändå väldigt långt borta inför matchen, och det krävdes sättet att inte vinna gruppen. Att det sedan såg virrigt ut (eller genomuselt passningsmässigt för att vara ärlig) är inte heller något man kunde förvånas över. Att det däremot såg så bra ut i övrigt blir jag faktiskt förvånad över. Vilka spelare är det som INTE känns som att det håller i stort sett samma klass som motsvarande i förstauppställningen? Roddar var inte dålig men tillförde hon direkt något å andra sidan? Janogy är inte alls samma sorts spelare som Kosse men funkar bra på kanten i stället, Hurtig är en liten nedgradering men ingen katastrof…men var det någon som helt föll ur ramen idag?
Jag säger inte att några håller lägre klass. Och håller med om att det såg bra ut från minut 16 och framåt. Men det är verkligen inte lätt att byta åtta spelare – inte ens om det är åtta som håller världsklass. Så det var en liten risktagning. Men det var en risk som var värd att ta.
Johan, jag håller med dig fullt ut. Det jag vänder mig emot är attityden att dessa åtta ”nya” spelare är en klass (eller flera) sämre än de som startade mot USA och Australien. Det som skiljer är, som du säger, lagkemin – erfarenheten från att ha spelat ihop en längre tid. Därför är det viktigt, inte minst i en turnering som OS, att fler spelare får möjlighet att starta och ”spela ihop sig” med övriga.
Vad hade du sagt om dagens startelva varit startelva mot USA? Din enda tveksamhet hade varit graden av samspelhet?
Bra fråga. Nej, samspeltheten hade inte varit min enda tveksamhet. Jag hade även saknat flera spelare som jag tycker är något bättre än de som spelade i dag.
Men det är ändå så att samspeltheten hade varit min största invändning. För att det är ju inte alltid som de elva individuellt skickligaste spelarna också bygger det bästa laget. För att kunna prestera är det viktigt att hinna spela ihop sig, lära sig varandra och skapa sportsliga relationer. Så om Gerhardsson hade ställt upp med ett lag som inte var det minsta samspelt mot USA hade jag undrat vad han höll på med.
Men de ÄR ju sämre, om än marginellt. Annars hade de spelat i förstaelvan. I varje fall om man antar att Gerhardsson vet vad han håller på med.
Kul att du svarade på min fråga ovan Johan, även om frågan främst var till signaturen ”Dag” som ”vänder sig emot attityden” att de åtta som var nya i startelvan skulle vara sämre än övriga spelare. Visserligen betraktas det sedan flera årtionden som suspekt att i Sverige hävda att någon (professionellt eller på annat sätt) skulle vara bättre än någon annan, men jag trodde nog att det i alla fall var mer accepterat i elitidrott än annars.
En förmåga som finns, eller i varje fall utvecklas, hos de bästa spelarna är att snabbt kunna anpassa sitt spel till andra i laget och ”göra andra bra” för att använda ett Sundhage-uttryck. Jag tror de flesta eller alla spelare på den här nivån inser och accepterar de värderingar och realiteter som ligger bakom att de får mer eller mindre speltid och oftare eller mer sällan tas ut i en startelva. Detta både i klubblag och landslag. Annars hade de knappast kunnat hålla på med elitidrott med bibehållen självrespekt. Jag tror också de flesta eller alla är fostrade att ”ta chansen” när den erbjuds snarare än att alltför mycket begrunda varför de oftast inte är i en startelva.
Jo, spelare på landslagsnivå är rätt snabba när det gäller anpassning. Och en eller två nya brukar inte vara något problem. Men att byta åtta på en gång brukar ställa till det.
Ursäkta mitt sena svar, jag har varit ”bortkopplad” från webben några dagar.
Vad hade jag sagt om dagens startelva varit startelva mot USA? Antagligen hade jag tyckt det var konstigt, just pga. att de inte har spelat så mycket tillsammans, men att Gerhardsson & Co. har en tanke bakom detta och därför vet vad de gör.
Det jag vänder mig emot är (som jag skrev) attityden att ” … dessa åtta ”nya” spelare är en klass (eller flera) sämre …” och som någon skrev: ” Annars är det förstås en kraftigt B-betonad startelva, vi får hoppas att det räcker för poäng åtminstone.”
Jag håller självklart med dig om att det skiljer i skicklighet/förmåga/klass/dagsform mellan de individuella spelarna i landslaget, men det jag tycker är tråkigt är att man – som jag uppfattar det – delar in spelarna i två grupper, en som kan vinna OS-guld och en som i bästa fall (?) kan klara oavgjort mot Nya Zeeland. Jag tycker skillnaden mellan spelarna inte är SÅ stor.
För övrigt håller jag med dig i det mesta du säger. Och jag litar fullständigt på landslagsledningen, deras kompetens och sätt att arbeta.
Njaeee….”Dag” – det verkar som du både vill ha kakan och äta upp den. Å ena sidan gillar du inte uppdelningen i bättre/mindre bra spelare (eller A och B), å andra sidan tycks du ändå medge att det är skillnad mellan spelare och startelvor. Visst är samspelthet betydelsefull, men kanske minst lika mycket individuell skicklighet hos spelare, där huvuddelen av de som startade mot Nya Zeeland rankas som mindre skickliga än huvuddelen av de som startade mot USA. Om det inte vore så, kunde väl de som startade mot NZL, efter att de ”vimsat” första 20 och sedan bättre hittade varandra, utgöra en lika stark startelva som den som startade mot USA. Och vem tror på det? Inte jag i alla fall.
B-lag betyder väl inte att det är dåliga spelare? Bara att de bedöms vara marginellt sämre än A-laget.
Sedan kan man väl ha egna åsikter om vem som är oersättlig. Personligen upplevde jag tills helt nyligen att Lindahl, Asllani, och Seger var betydligt bättre än alternativen. Men nu finns Falck, Bennison, Björn, Kullashi, och Zigiotti att hoppas på.
Asllani har kvaliteter och en spelstil som ingen annan i laget har, ersättarna har andra men de når inte samma höjder. Så vitt jag sett alltså. Lindahl är ju grym på straffar vilket verkligen är nyttigt i en turneringen men i övrigt är de väl lika bra kan jag tycka. Och Seger är underligt nog ännu fenomenal, hon tycktes ha tappat det för några år sedan men är gång igen. Men med Bennison och Angeldahl är jag inte så orolig för mittfältet vilket känns konstigt att säga.
Gamlingarna får gärna köra på ett tag till, men vi behöver inte vara oroliga för återväxten. Även om vi nog kommer få se ett skifte i spelet när Asllani försvinner då. Däremot undrar jag om Kullashi och Zigiotti har gjort en riktigt bra landskamp mot kvalificerat motstånd än? Jag kan inte på rak arm komma på någon, tyvärr.
Tycker också att Seger version 2021 varit bättre än på länge. Riktigt bra under OS.
Zigiotti spelade väl mycket under VM 19? Minns henne som väldigt kompetent.
Kullashi har väl knappt spelat någon riktig landskamp än? Hoppas hon får ett lyft i Malmö.
Njaeee …”Honeybadger” – det verkar som du inte vill förstå mina kommentarer.
Jag tycker att jag är ganska tydlig:
”Jag håller självklart med dig om att det skiljer i skicklighet/förmåga/klass/dagsform mellan de individuella spelarna i landslaget, men det jag tycker är tråkigt är att man – som jag uppfattar det – delar in spelarna i två grupper, en som kan vinna OS-guld och en som i bästa fall (?) kan klara oavgjort mot Nya Zeeland. Jag tycker skillnaden mellan spelarna inte är SÅ stor.”
Kommentera gärna, men jag ser ingen anledning för mig att diskutera detta vidare. Förhoppningsvis kan du acceptera detta. Men vem tror på det? Inte jag i alla fall.
Jag håller med dig ”Dag” – med det du skrivit har du ingen anledning att diskutera detta vidare. Idag startar A-laget. Därmed stänger jag butiken.
Jaha…”rullar” och ”går för guldet”? Denna B-startelva kan också visa sig vara ett rejält misstag. Eller är Gerhardsson inte så intresserad av gruppsegern? Har karln fått hybris? Enda klart motiverade ändringen är Falk i mål.
Tror att PG är helt ointresserad av gruppsegern. Han vill vinna guldmedaljen. Och med facit i hand var det uppenbarligen så att kunde minskat ännu mer på minuterna för t.ex. Angeldahl och Andersson och ändå vunnit gruppen enkelt.
Naturligtvis värdefullt att Anvegård och Janogy fick göra mål, men vad var egentligen poängen med att byta in Seger och Asllani? Det blev ju inte bättre precis. För övrigt behöver hela landslaget träna på att skjuta pressade skott på rullande boll…..
Poängen var nog att dels inte låta spelare avsluta slutkörda (värmen osv) vilket ökar skaderisken, dels att lite hålla igång Seger och Asllani. Vilket jag kan förstå men visst fan kändes det också som en onödig risk att ta med framför allt Kosse. Seger tuffar ju bara på som vanligt i landslaget. 🙂
Synd att inte Musovic fick några minuter. Hade varit kul att ha använt hela truppen.
Bra att Musovic inte fick ”några minuter”. Hon är i bästa fall fyra (efter t ex Emma Holmgren) bland svenska målvakter. Hon hade inte i A-landslaget att göra när hon faktiskt spelade i Rosengård och har nu ännu mindre i A-landslaget att göra när hon nöter bänk i England.
Seger hann förstås inte uträtta så mycket på den minimala speltiden, men hon fortsatte samla landskampsmeriter och nya rekord – var det inte hennes 118:e match i blågult? Sega gumman…
Får skylla på lite solsting… Varför annars blåsa henne på 100 landskamper? Ursäkta, goa Seger!